Det är roligt med alla er som läser min blogg. Nämner också ibland om tillfällen då jag håller offentliga predikningar och föredrag och då vem som helst är välkommen att lyssna, ett bra tillfälle att höra bloggskribenten ”live”. Kommande helg firar Örebro missionsskola 100-årsjubileum, och jag kommer då att hålla ett föredrag om ”folkkyrka eller sekt?”. Föredraget kommer att hållas på lördagen 13 sep. dels klockan 12.00 och dels klockan 16.00. Det finns möjligheter att ställa frågor och komma med inlägg. Det är ett viktigt ämne jag kommer att ta upp som berörs både i debattartiklar och blogginlägg. Örebro missionsskola ligger som hörs på namnet i Örebro, och ligger vid universitetsområdet. Välkommen. Mer information om arrangemanget kan man hitta genom att gå in via www.evangeliskafrikyrkan.se. 

Söndagen därpå kommer jag att predika i Elimkyrkan i Stockholm, klockan 11.00 söndag 21 september. Elimkyrkan ligger i korsningen Storgatan/Styrmansgatan på Östermalm. Kom i god tid. Det är trångt och mycket folk i Elimkyrkan. Välkommen med att lyssna.

Idag har jag inte medverkat i någon gudstjänst utan var med i den församling jag tillhör, Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget på Söder. Det kändes helt fantastiskt. Jag kände mig så berörd av Gud och hans närvaro att jag grät. Pehr Hellberg höll i predikan. Oskar Nyström med band ledde oss i lovsång och Stephen med band sjöng några sånger. Räknar vi in barnen var nog medelåldern i gudstjänsten 19,5 år eller något i den stilen. Tänk vad mycket folk missar som inte vet om, eller har intresse för, att vara med i levande dynamiska, kristna gudstjänster. För mig är det veckans höjdpunkt, söndagens gudstjänst. Jag lever mitt kristna liv sju dagar i veckan, men söndagen blir pricken över i:et.

”Nils” har ställt frågor på min blogg om vad jag och EFK tycker om Sveriges Kristna Råd. Eftersom tydligen ”Nils” är en pseudonym och jag är inte road av att diskutera med pseudonymer, så försöker jag ändå besvara frågan, då fler än han har fört upp den på min blogg.

EFK valde att gå in i SKR efter att ha varit observatör från SKR:s startpunkt i början av nittiotalet. Ett viktigt skäl till vår beslut var att det är bättre att vara fullvärdig medlem med full rösträtt än att bara år efter år ha observatörsstatus. Ett annat skäl var att vi tyckte att SKR lyssnade på våra synpunkter om att mera fungera som samordningskansli och nätverk, mer än att vara en talesman för alla medlemskyrkor, och därmed binda upp oss vid ställningstaganden som vi i vissa fall inte står bakom.

Det är viktigt att komma ihåg att SKR är ett samordningsorgan för kyrkorna i Sverige, vår tro, vår teologi, vår trosbekännelse m.m. fastställs inte i SKR-möten. EFK ser inte SKR som ett övergripande organ som bestämmer över våra huvuden. SKR är ett organ för att administrera de åtaganden och frågor där vi som kyrkor väljer att agera gemensamt. Man bör komma ihåg att SKR fungerar enligt konsensusprincipen, en kyrka eller ett samfund kan aldrig påtvingas något från SKR:s sida. Och man kan bara göra det som de olika kyrkorna är överens om att göra.

För EFK:s del är det viktigt att markera att kristet samarbete och ekumenik bedrivs på många olika sätt. Vi samarbetar med ett 100-tal olika organisationer runt om i världen, utanför Sverige. I Sverige samarbetar vi på ett antal olika sätt utanför SKR. Bland annat har EFK var en av de drivande för att nystarta Svenska Evangeliska Alliansen som gjordes för 6-7 år sedan. En annan viktig form för samarbete är Swedmedia, där vi samarbetar med fler olika samfund, när det gäller att driva kristna tidningar, bl.a. Dagen, och kristen litteraturproduktion bl.a.

Jag läste dokumentet Charta Ecumenica, i samband med att vi blev medlemmar i SKR för några år sedan. Jag tycker att detta dokument inte ska övertolkas. Vissa formuleringar är något mer tillspetsade än vad jag personligen skulle känna mig bekväm med. Men att vi skulle förbinda oss vid att begränsa evangelisationen i Europa, detta har vi aldrig gått med på, och vi tolkar inte detta dokument på ett sådant dogmatiskt sätt. Vi samarbetar gärna med olika kyrkor och samfund, men vi är inte beredda att ålägga oss restriktioner när det gäller evangelisationen och missionen. I så fall skulle vi ju inte kunna evangelisera och grunda församlingar i Sverige, eftersom Svenska Kyrkan finns närvarande överallt i hela Sverige. Jag känner inte till någon kyrka eller samfund som drar ut sådana konsekvenser av detta dokument.

Att se SKR som ett stort problem, jag tycker att det är att missa de stora problemen. Ett av de stora problemen är att vi som kyrkor i Sverige är alltför sekulariserade, det har varit för mycket anpassning till tidsandan. Ett paradexempel på detta tycker jag är den förändrade inställningen bland kyrkorna när det gäller inställningen i abortfrågan. Där hade vi som kristna en tydlig och gemensam linje fram till sextiotalet. Ett annat problem är den utbredda otron, istället för att vara uppfyllda av tro och helige ande – man kan ibland undra över vad vi är uppfyllda av som Kristi kyrka i Sverige. Detta var allmänna generaliseringar, det finns många levande kristna och församlingar. Men dessa gränsdragningar mellan tro och otro, att vara sekulariserad kristen eller vara en kristen som lever som radikal efterföljare till Jesus, de gränsdragningarna går idag tvärsigenom de olika samfunden och kyrkorna.

Det är nu en bit efter midnatt och hustrun har fått en godnattkyss. Vad gör man då, bloggar förstås.Vill du veta hur man kysser varann när man har varit gift i 32 år, det säger jag inte – inte nu i varje fall, men det är inte självklart att intensiteten och kvantiteten avtar med åren.  Jag är förundrad över vilken snurr det har blivit på denna blogg. Bara senaste dan har det kommit in mer än 25 kommentarer, och det är 400-500 läsare inne varje dag. Jag trodde inte att det var så mycket. Sedan gick jag in och kollade på bloggstatistiken och bloggtoppen och upptäckte att det var väldigt mycket. Seriösa bloggar som sysslar med politik, religion, filosofi, samhällsfrågor – brukar inte ha så många läsare. Noterade att Helle Klein har 1000 besökare i veckan på sin block. Lotta Gröning på Aftonbladet når bara upp i 700-800 – och vi talar då om några av Sveriges främsta politiska kommentatorer. Cheferna för politiska ungdomsförbunden har några hundra besökare per vecka på sina bloggar. Noterade att ärkeateisten Christer Sturmark når upp i 50 läsare på sin blogg, senaste veckan, det tycks ju främst vara kyrkor som kallar honom. Det är nog tufft att vara ateist.

Har just kommit hem från Tantolunden där det var ett antal hundra ungdomar, bland annat flera gymnasier som hade nollningar, så det var massa krökande som vanligt. Men vi var bortåt 25 kristna som var ute ikväll och i natt, pratade med ungdomarna om Jesus, och bjöd dem på pannkakor och kaffe. Polisen är jätteglada att vi är ute, socialen är jätteglada att vi är ute, föräldranattvandrarna är jätteglada att vi är ute, och framförallt ungdomarna gillar oss skarpt. Och det är nästan självklart att en medelålders och lagom tjock samfundsordförande hänger ute på dessa fredagsnätter och försöker göra något för 17-18-åringarna. Det känns nästan lite ovanligt, att gå omkring och vara Kristi kyrka och berätta om Jesus, och bara betjäna och bry oss om ungdomarna, och alla gillar oss. Nästa steg blir att börja tonårsalfagrupper för ungdomar som aldrig har varit i en kyrka, och börja en kristen fritidsgård och ungdomscafé.

Ägnade för övrigt halva fredagen åt att vara hos Sveriges Kristna Råd, jag är frikyrkornas representant i SKR:s klimatarbetsgrupp. Jag hör till dom som tycker att vi som ser oss som evangelikala och karismatiska kristna också behöver engagera oss i globala samhällsfrågor.

Förkylningen håller på att avta, men jag tänker inte ge några detaljer om snorkorvar, slemfärg, och snorfrekvens per minut – det är frågor som andra bloggkollegor, också svårt förkylda, hanterar galant – jag vill nu inte hänga ut någon eller nämna några namn. Men jag är inte i form för att klara Stockholm halvmaraton under lördag eftermiddag. Men jag har fixat det galant. En ställföreträdare springer i mitt ställe, i mitt namn, med mitt nummer. Jag sitter hemma och häckar i en fåtölj och dricker Coca Cola och äter chips, och min 20-årige son springer i mitt ställe, och han kommer att springa förmodligen 40 minuter snabbare än vad jag kan göra. Så detta blir mitt stora idrottsgenombrott. Klappat och klart, visst är det helfiffigt, utan någon ansträngning genomföra ett maratonlopp på mycket bra tid.

Och det är väl just det som allt detta med Jesus handlar om, någon annar gör det i vårt ställe. Vi har blivit korsfästa med Kristus, vi har blivit begravna med Kristus och vi har blivit uppstånda med Kristus. Det liv vi nu har, har redan gått igenom döden, Kristus har dött i vårt ställe. Och nu har vi fått del av hans eget liv, det eviga livet.

Nu har Emanuel Karlsten lyft den kristna journalistiken till en ny svindlande höjd när han skriver om slem och snor på sin Dagen-blogg. Jag har svårt att teologiskt klassificera denne man. Att skriva om slem och snor kan ju knappast betecknas som framgångsteologi, befrielseteologi, inte vare sig Lutherskt eller katolskt, det påminner inte om klassiskt frälsningsarméstuk med blod och eld, kampen mot synden och djävulen, det är varken liberalteologiskt eller jag vet vad. Det kanske är lite postmodernt knorr över Karlstenska teologin med fokus på hur jag själv känner och mår, det äkta och jordnära, och att kanske visa att Gud finns med och bryr sig om de små detaljerna. Han för det stuket mot sin fulländning. Han kanske vill visa att vi kristna sitter i ungefär samma båt som alla andra. Jag ser fram emot nästa steg i Emanuel Karlstens resa. Kanske han börjar skriva om svett, fotsvamp, olika urinfärger, kanske om finnar och diverse intressanta utslag. Och läser man i Bibeln kan man hitta mängder av referenser till de små vardagliga, mänskliga och ytterst jordnära företeelserna. Det finns ju en som har räknat håren på vårt huvud – är det detta som den Karlstenska journalistiken vill genomborra ur alla aspekter?

Ja, detta var ett litet enkelt försök till en teologisk analys av Emanuel Karlstens journalistik. Jag kanske har totalt missuppfattat det hela eller totalbommar. Men roligt var det.

Sanningen är den att den kristna kyrkan i Sverige har kraftigt försvagats under många år. Svenska Kyrkan har sedan många år försvagat sin ställning bland svenskarna. Svenska Missionskyrkan hade en gång i tiden 114.000 medlemmar och är nu nere i 60.000 trots alla sammanslagna församlingar som plussat på siffrorna. Svenska Baptistsamfundet hade en gång i tiden 70.000, EFS låg på liknande siffror, Pingströrelsen har minskat från 100.000 medlemmar till 85.000. Evangeliska Frikyrkan framhålls ofta som ett positivt exempel, vi har vuxit från 28.000 till 31.000 medlemmar de senaste tio åren, men räknar man bort den ökning som skapats genom sammanslagna församlingar är även vår tillväxt minimal. De s.k. invandrarkyrkorna, olika varianter av ortodoxa kyrkor och den katolska kyrkan har haft en stabil tillväxt under många år, men den beror framförallt på invandringen. Dimridåer skapas ofta kring denna nedgång, man talar om betjänade personer, man talar om att föreningslivet går tillbaka, man talar om att kristna tron har privatiserats etc. Men dessa faktorer var lika aktuella om vi går 60-70 år tillbaka i tiden då både frikyrkorna och Svenska Kyrkan hade mycket fler aktiva medlemmar.

All erfarenhet visar att församlingsrörelser som växer ökar antalet församlingar och grundar nya församlingar, medan rörelser som krymper och minskar, lägger ned församlingar och slår ihop församlingar.

En rimlig utvärdering visar att existerande församlingar inte på ett bra sätt klarar av missionsutmaningen att nå alla som bor i Sverige med evangeliet.

En hel del församlingar har grundats i Sverige under de senaste 25 åren. Exempel på initativ är rörelsen kring Livets Ord, andra mer fristående trosförsamlingar som Arken i Kungsängen utanför Stockholm och Citykyrkan i Örebro. Vineyardrörelsen har grundat ett antal församlingar och det har grundats fristående församlingar som Stanley sjöbergs Centrumkyrkan och inte minst ett antal internationella församlingar. De etablerade rörelserna har också grundat ett antal församlingar och bl.a. ett trettiotal har vuxit fram utifrån Evangeliska Frikyrkan. Frälsningsarmén, EFS, Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Alliansmissionen jobbar med konkreta pionjärsatsningar, och Pingströrelsen har alltmer börjat lyfta fram frågan på agendan.

För att vända dessa vikande siffror är församlingsgrundande en avgörande fråga. Och det handlar om att grunda församlingar som har en växtkraft, som hittar nya vägar för att nå ut med evangeliet och som på ett bra sätt kan ta hand om människor som kommer till tro på Jesus så att de blir verkliga lärjungar. Öivind Tolvsen visade i sitt anförande i  april att det behöver grundas tusentals nya församlingar i Sverige fram till år 2020 för att vi ska kunna vända trenden. Naturligtvis innefattar det förnyelse av de etablerade församlingarna, det bästa är om de etablerade församlingarna kan fungera som mammor till nya församlingar.

Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt församlingsgrundande. Det började 1974 i Järfälla vid 19 års ålder när jag och kompisen Anders Robertsson grundade ett kristet kollektiv. Sedan var vi involverade i starten av Järfälla Pingstförsamling där Kjell Sjöberg var pastor. Sedan skickades vi ut som pionjärarbetare därifrån för att grunda en församling i södra Stockholm, 1985 startades Brandbergens frikyrkoförsamling med 30 medlemmar. Den utvecklades sedan till att bli Ichtys för att sedan döpas om till Söderhöjdskyrkan. Det har sedan resulterat i avknoppningen och dotterförsamlingen Iglesia Ichtus, spansktalande församling. Nu har vi börjat det nya pionjärprojektet Ungdomskyrkan Konnekt.

Några korta highlights från min erfarenhet:

1. Bli ej för amerikaniserad. Man grundar inte församlingar genom att läsa lite böcker från USA. För USA gäller helt andra förutsättningar där hälften av befolkningen går i kyrkan.

2. Det behövs brinnande och engagerade människor. De behöver inte vara så enormt duktiga på allting, men ha en passion för Jesus och för evangeliet, och älska människor som inte har lärt känna Jesus. De  behöver vara långsiktiga. De som ger upp för en liten motgång kan inte ägna sig åt församlingsgrundande.

3. Mitt första blogginlägg i juni, du hittar det i arktivet bredvid, handlade om en socialt engagerad kyrka, framtidens melodi, där försökte jag fånga upp något av den patos och fokus som behövs i ett församlingsgrundarprojekt idag.

4. Man behöver från början en tydlig bild och vision av vad för sorts församling man ska bygga. Jesus har kallat oss att gå ut i hela världen och göra lärjungar, lära dem att hålla allt det Jesus har befallt. Och då behöver Bibelundervisningen och lärjungaträningen vara i fokus. Vill man bygga en församling med Jesusefterföljare blir det en helt annan fokus än om man bara vill bygga en allmän religiös förening för att jobba med etik och livsåskådningsfrågor i sitt grannskapsområde.

5. Ha en tydlig fokus. Vilka människor vill man nå ut till. Hitta en bra och sund strategi för att presentera evangeliet och tron på Jesus. Arbeta utifrån de förutsättningar man har.

6. Bön, tillbedjan och närheten till Jesus behöver prägla hela satsningen. Andens kraft och gåvor klarar vi oss inte utan.

7. Vi behöver arbeta med dessa frågor över hela Sverige. Inom EFK har vi börjat bilda regionala team som ska jobba med församlingsgrundande i en viss region. I Stockholm är John van Dinther, Kjell Axel Johanson och jag själv det regionala teamet, vi sitter och drömmer om hur vi ska kunna grunda 20 församlingar i Stockholm till år 2020.

8. Det finns mycket annat att säga. Vi återkommer, bloggläsare kan gärna ställa frågor och komplettera.

Har slutat att skriva om Lakeland men eftersom frågan engagerar läsare på min blogg så refererar jag till Bengt Malmgrens senaste inlägg om vad som har hänt i USA, bra och välskrivet av Bengt. Finns på följande länk:

 

 

http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/8096.aspx

Tanken med denna blogg är att den ska handla om allt mellan himmel och jord. Ta upp brännande och utmanande frågor för oss kristna i Sverige, analysera aktuella samhällsfrågor ur ett kristet perspektiv och ibland ge sig i kast med rejäla teologiska diskussioner. Men tanken är också att varva detta med lite personligt, lättsmält och en rejäl dos humor. Senaste två dagarna har jag försökt skoja här på bloggen med Söderhöjdskyrkans ungdomsledare Oskar Nyström och med Dagenredaktören Emanuel Karlsten, vi får se om dessa unga herrar ”går ut i köttet” och hämnas. Oskar har hört av sig men från Karlsten har jag inte hört ett pip. Det är väl klart att frälsningssoldater är så fromma så att när någon driver med dem klassas det direkt som förföljelse och de inkasserar med automatik en massa belöning i framtiden, när de befordras till härligheten. Om man tiger och lider förstås. Jag tror dock inte att vännen Nyström är så from, han kommer nog att hitta på något tok snart. Jag befarar det värsta.

Ett krux är när man skojar litegrann med både företeelser och människor är att alla inte förstår att man skojar. Speciellt när man skriver, när man talar inför folk går det ju att göra markeringar med gester och kroppsspråk, tonläge m.m. så att folk begriper att det nu är ett skämt. Men avståndet mellan skämt och allvar kommer att vara ganska kort på denna blogg och som tung profet kan jag säga redan nu att det kommer att leda till missförstånd.

Jag minns en gång när jag skrev en ganska uppmärksammad artikel i Svenska Dagbladet om Åke Green-rättegången. Artikeln fick våldsamt genomslag och den höglästes på själva rättegången. Jag tror faktiskt att jag gjorde en liten insats för att pastor Green inte skulle bli inburad. Men artikeln byggde helt och hållet på humor och där jag drev med hela situationen. Det absurda var dock att en massa läsare inte förstod sig på humor och ironi och jag fick en massa reaktioner bara utifrån detta faktum. Surast av alla var Jonas Gardell som behövde en hel sida för att spy galla. Det är komiskt att komiker saknar sinne för komik (det var väl en snitsig mening). Min slutsats efter denna debatt, med ett oändligt antal mail, kommentarer, insändare m.m. är att de mest humorbefriade personerna i Sverige är teologer och gayaktivister. Äsch nu uttryckte jag mig för generaliserande, jag menar vissa teologer och gayaktivister.

Vill igen peppa för den ekonomidiskussion som började häromdagen på denna blogg, vill gärna höra fler inlägg.

Noterar också att Arne Winerdal har skrivit i Dagen idag om församlingsförnyelse, har inte hunnit läsa klart artikeln. Men jag blir då påmind om EFK-pastorn Öivind Tolvsens rapport i våras om behovet av församlingsgrundande i Sverige. Svensk frikyrklighet kommer sakta att dö sotdöden om vi inte grundar nya församlingar. Som kristen ledare är det en av mina huvudfokusfrågor framöver. Jag vill arbeta för att den ska ha prioritet i EFK:s arbete framöver. Och här behöver vi låta tusen olika blommor blomma. Pionjäranda, bön, mycket kreativitet och att hitta nya vägar i evangelisationen är nyckelfrågor. Bloggläsare kan gärna kommentera detta, det är frågor som kommer att tas upp på olika sätt framöver.

Nu är det kväll igen efter en dag som för en sjuk stackare har varit lite väl intensiv. Drack te tillsammans under förmiddagen med Tomas Sandell från Helsingfors och en pastor från Hamburg, på hotel Royal Wiking, de är frontfigurerna i Christian Coalition for Israel, ett nätverk på Europanivå, med syfte att motverka hat mot judar, antisemitism och främja en bra attityd till Israel i Europa. Man arbetar med kontakter på högsta nivån inom både Europaparlamentet och EU-kommissionen. Vi diskuterade om saker som kan göras inför förintelsedagen nästa år. Mycket intressant.

Sedan bar det iväg till Dagens lokaler för samtal med Sten Gunnar Hedin och Carl Henrik Jaktlund. Jag och Sten Gunnar har aldrig haft problem i vår relation, även om vi båda är tydliga debattörer, ett bra samtal, och på fredag kanske får vi resultatet, det är ju Jaktlund som håller i pennan. Det blir spännande att se hur han har speglat samtalet och vad vi kom fram till. Det finns nog nyansskillnader oss emellan men det är stormar i vattenglas i jämförelse med andra konfliktdimensioner i svensk kristenhet.

Hoppas att fler går in i den ekonomidebatt som jag och Jonas Lundström har börjat på denna blogg. Det berör viktiga frågor.

Det finns uppenbarligen pingstvänner som rejält har surnat till på mig. Sura pingstvänner är inte roliga att ha att göra med. (hoppas Sten Gunnar inte läser detta – men notera att jag har mött en och annan sur EFK-are också, och de är inte heller särskilt roliga). Anette Anders från Lakeland och Florida vevar på, på pingstsamfundets hemsida och påstår att jag är emot allt som händer i Lakeland. Att Gud gör under, att de sjuka blir botade, att vi prisar Gud, det har jag aldrig haft något emot. Det jag hade något emot var Todd Bentleys dubbelliv, och den stora personfixering som blir i denna typ av rörelser, men har man nu löst problemen så kommer jag att inte skriva en kritisk rad om Lakeland. Hon tror dessutom att jag har tittat en massa på TV från Lakeland, det har jag inte alls gjort, det beror på att min fru stängde av TV-knappen när jag försökte. Att jag uppmanade henne att sluta läsa min blogg var mer av pastorala skäl, eftersom familjen Anders inte blev särskilt uppbyggda av att läsa den. Jag hart tillräckligt med läsare för närvarande.

Jag vill också avfärda en elaksinnat rykte som börjar spridas inom Evangeliska Frikyrkan och som nu har nått huvudkontoret i Örebro. Att min förkylning är fejkad för att jag skulle få en ursäkt för att inte springa maran på lördag. Detta är en ren lögn!!! Jag har misstankar om att upphovsmannen bakom detta illasinnade rykte heter Oskar Nyström och är ungdomsledare i Söderhöjdskyrkan i Stockholm, lita inte på honom när han kommenterar min maratonlöpning, i andra frågor är han mer seriös.

Det var allt för denna gång.

�

Som nybörjarbloggare så kikar man in en hel del hos de andra stora bloggarna, de som har hållit på ett tag, och man känner sig som första veckan i skolan och går och tittar på de jättestora andra- och tredjeklassarna. Jag kikar in på den rutinerade Dagenbloggaren Emanuel Karlstens blogg och han har rubriken ”Jag är förkyld”. Nu känns det verkligen som att Dagen har börjat hitta tråden i väsentligheterna, de faktorer som styr över mänsklighetens öde. Vad är Georgien, Bryssel, Todd Bentley, Palin m.m. i jämförelse med Karlstens förkylning, knappast något. Och tänk dig att bara börja rubriken med att skriva ”Jag” – som nybörjarbloggare är man bara impad av denna ohöljda, sublima kaxighet. Jag suger åt mig lärdomen även om jag inte vet om jag någonsin kommer att våga börja med att skriva ”jag” i en rubrik. Men Karlsten har vuxit upp i Frälsningsarmén så det är väl förklaringen. Och uttrycket ”Jag är förkyld” uttrycker också en kristendom som är äkta, som inte sopar under mattan, som inte vill dölja att även vi kristna brottas med syndafallets konsekvenser in på bara benmärgen. De mörka sidorna av livet skalas inte bort i Karlstens blogg, utan här möter oss den utblottade och nakna, ärligheten – man måste nog söka sig tillbaka till Augustinus bekännelser för att hitta något liknande. ”Jag är förkyld” lyfter också fram detaljerna, vi fastnar i de storslagna projekten, de stora planerna, och det fullkomliga – när Karlsten skriver ”Jag är förkyld” då känns det som att man pladask ramlar ner i verklighetens träsk. Och att uttrycka dessa stora och mästerliga sanningar i dessa enkla ord ”Jag är förkyld” – vi möter oss här bloggningens absolut högsta nivåer.

Och hur kan jag ha tid att sitta och driva med andra bloggare på detta burdusa sätt, det beror på att jag är förkyld och faktiskt är sjukskriven idag, och detta kan jag faktiskt bara skriva på fritiden om någon kontrollant från försäkringskassan ringer och kollar vad jag sysslar med. Och min egen situation gör att jag också kan identifiera mig med det Emanuel skriver, jag vet hur det känns, jag befinner mig själv i samma träsk, och det är väl detta som kännetecknar de stora bloggarna, de vet hur folk har det, och de kan sätta orden på den där känslan som finns i de breda folkdjupen.

Jonas Lundström har lyft fram i flera kommentarer på denna blogg om inställningen till rikedom. Jag tycker att det är viktiga saker han lyfter fram och skriver därför en kommentar. Det är ett stort och omfattande ämne och det står väldigt mycket i Bibeln om pengar, materialism och rikedom, så jag uttrycker mig mycket kortfattat i punktform.

1. Jag bekänner mig som en evangelikal kristen och företräder ett samfund som har evangelikal som en identitetsmarkör, det innebär bland annat att Bibelordet är rättesnöre för lära och liv. Att tolka och förstå skriften blir det avgörande när man ska ta ställning i denna fråga, inte minst mot bakgrund att det står så mycket i Bibeln om detta ämne.

2. Jag tror på församlingsliv med fokus på lärjungaskap. Jesus sade åt sina lärjungar att lära lärjungarna att hålla allt det som Jesus har befallt. Jag tror inte på högt-i-tak-frikyrkor där folk kan leva som man vill och tolka evangeliet som man vill, lärjungaskapet och efterföljelsen är en gemensam och kollektiv process i församlingsmiljön. En omvändelse till Kristus är grunden för församlingsmedlemskapet. 

3. Att hålla allt det som Jesus har befallt gäller alla områden av våra liv. Inställning till pengar, rikedom och det materiella är ett viktigt inslag i Jesu undervisning men tas också upp en hel del i breven i Nya Testamentet. Här kan jag bara ge korta fragment av NT:s skrivningar, andra läsare av detta kan gärna komplettera och förtydliga. När jag här tar upp om att vara rik och rikedom handlar det bara om materiella sidan, Nya Testamentet talar också om annan typ av rikedom.

4. Att vara rik är ett mycket relativt begrepp. För invånare i ett fattigt afrikanskt land vältrar sig alla svenskar i lyx. Jämför vi Sverige och Norge kan man hävda att norrmännen är betydligt rikare än svenskar. De som var rika på Bibelns tid saknade fullständigt många av de rikedomar vi har idag, t.ex. mobiltelefoner, bilar, kylskåp, vattentoaletter, mikrovågsugnar, flygplan etc.

5. Nya Testamentet varnar för materiell rikedom. Jesus talar om rikedomens bedrägliga lockelse i Matt. 13:22, Mark 4:19. I berättelsen om den rike ynglingen Matt. 19:16, rike bonden LUk 12:16; rike mannen Luk. 16:19 pekar Jesus på problemen för de rika, de blir bundna till denna världen, och rikedomen försvårar för omvändelsen.

6. Paulus skriver i 1 Tim 6:9,10: men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror, och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont.

7. En församlingsledare ska inte vara girig enligt Tit. 1:7, I 1 Tim 3 läser vi att församlingsledare ska vara fria från penningbegär, och församlingstjänare ska inte vara ute efter pengar.

8. Jakobs brev utmanar de rika. Att ha anseende till personen på grund av förmögenhet och ställning är synd enligt Jakobs brev.  ”Er rikedom ska förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver ska ärga,och ärgen ska vittna mot er och förtära ert kött som eld.”

9. Jesus utmanade den rike ynglingen att sälja allt han ägde och sedan följa Jesus, i den första kristna församlingen sålde man allt man ägde och praktiserade egendomsgemenskap. Sackeus omvändelse ledde till en radikal omorientering och hälften gav han bort direkt.

10. En bra uppmaning till kristna som är rika ges i 1 Tim 6:17 Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som ger oss rikligt ger oss allt att njuta av, Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig, och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern.

11. Jag kan se att Jesus godkänner tiondegivandet när han säger till fariseerna att det ena ska ni göra men inte underlåta att göra det andra. I Pauli texter i Korintierbreven görs också koppling mellan tiondegivandet i GT och hur vi ska ge till dem som predikar.

12. Paulus säger i Fil 4:12 Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Gud ska ge er vad ni behöver säger han i v. 19 och av sammanhanget framgår att han förmodligen menar materiella tillgångar. 2 Kor. 8:9 talar om att Kristus som var rik blev fattig för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika.

13. Ja det var lite spridda bibelcitat. Bibeln är radikal när det gäller ekonomi, det finns en asketisk linje i Bibeln, men den är inte helt konsekvent, man måste inte vara asket för att vara kristen – är min bedömning, men det asketiska livet är något gott. Bibeln är mycket tydlig när det gäller att peka på rikedomens faror, det är farligt att vara rik, och det är svårt att bli kristen och vara rik, och det är svårt att vara kristen och vara rik. Ända möjligheten att kombinera rikedom med lärjungaskap är att leva i generositet, ge bort mycket, och använda sina tillgångar i Guds tjänst och betjäna människor som är fattiga och som har behov.

14. Är man rik, lever ett bekvämt och självupptaget liv, utan att använda sina tillgångar för att ge och betjäna andra människor, har man då gått igenom den omvändelse som Bibeln talar om för kristet liv?

15. Denna fråga är en jätteutmaning för oss i hela västvärldens kyrka, men också en utmaning för kyrkan i utvecklingsländer i snabbt växande ekonomier, där det finns en snabbt växande rik medel- och överklass.

�