Som nybörjarbloggare så kikar man in en hel del hos de andra stora bloggarna, de som har hållit på ett tag, och man känner sig som första veckan i skolan och går och tittar på de jättestora andra- och tredjeklassarna. Jag kikar in på den rutinerade Dagenbloggaren Emanuel Karlstens blogg och han har rubriken ”Jag är förkyld”. Nu känns det verkligen som att Dagen har börjat hitta tråden i väsentligheterna, de faktorer som styr över mänsklighetens öde. Vad är Georgien, Bryssel, Todd Bentley, Palin m.m. i jämförelse med Karlstens förkylning, knappast något. Och tänk dig att bara börja rubriken med att skriva ”Jag” – som nybörjarbloggare är man bara impad av denna ohöljda, sublima kaxighet. Jag suger åt mig lärdomen även om jag inte vet om jag någonsin kommer att våga börja med att skriva ”jag” i en rubrik. Men Karlsten har vuxit upp i Frälsningsarmén så det är väl förklaringen. Och uttrycket ”Jag är förkyld” uttrycker också en kristendom som är äkta, som inte sopar under mattan, som inte vill dölja att även vi kristna brottas med syndafallets konsekvenser in på bara benmärgen. De mörka sidorna av livet skalas inte bort i Karlstens blogg, utan här möter oss den utblottade och nakna, ärligheten – man måste nog söka sig tillbaka till Augustinus bekännelser för att hitta något liknande. ”Jag är förkyld” lyfter också fram detaljerna, vi fastnar i de storslagna projekten, de stora planerna, och det fullkomliga – när Karlsten skriver ”Jag är förkyld” då känns det som att man pladask ramlar ner i verklighetens träsk. Och att uttrycka dessa stora och mästerliga sanningar i dessa enkla ord ”Jag är förkyld” – vi möter oss här bloggningens absolut högsta nivåer.

Och hur kan jag ha tid att sitta och driva med andra bloggare på detta burdusa sätt, det beror på att jag är förkyld och faktiskt är sjukskriven idag, och detta kan jag faktiskt bara skriva på fritiden om någon kontrollant från försäkringskassan ringer och kollar vad jag sysslar med. Och min egen situation gör att jag också kan identifiera mig med det Emanuel skriver, jag vet hur det känns, jag befinner mig själv i samma träsk, och det är väl detta som kännetecknar de stora bloggarna, de vet hur folk har det, och de kan sätta orden på den där känslan som finns i de breda folkdjupen.