Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Sanningen är den att den kristna kyrkan i Sverige har kraftigt försvagats under många år. Svenska Kyrkan har sedan många år försvagat sin ställning bland svenskarna. Svenska Missionskyrkan hade en gång i tiden 114.000 medlemmar och är nu nere i 60.000 trots alla sammanslagna församlingar som plussat på siffrorna. Svenska Baptistsamfundet hade en gång i tiden 70.000, EFS låg på liknande siffror, Pingströrelsen har minskat från 100.000 medlemmar till 85.000. Evangeliska Frikyrkan framhålls ofta som ett positivt exempel, vi har vuxit från 28.000 till 31.000 medlemmar de senaste tio åren, men räknar man bort den ökning som skapats genom sammanslagna församlingar är även vår tillväxt minimal. De s.k. invandrarkyrkorna, olika varianter av ortodoxa kyrkor och den katolska kyrkan har haft en stabil tillväxt under många år, men den beror framförallt på invandringen. Dimridåer skapas ofta kring denna nedgång, man talar om betjänade personer, man talar om att föreningslivet går tillbaka, man talar om att kristna tron har privatiserats etc. Men dessa faktorer var lika aktuella om vi går 60-70 år tillbaka i tiden då både frikyrkorna och Svenska Kyrkan hade mycket fler aktiva medlemmar.

All erfarenhet visar att församlingsrörelser som växer ökar antalet församlingar och grundar nya församlingar, medan rörelser som krymper och minskar, lägger ned församlingar och slår ihop församlingar.

En rimlig utvärdering visar att existerande församlingar inte på ett bra sätt klarar av missionsutmaningen att nå alla som bor i Sverige med evangeliet.

En hel del församlingar har grundats i Sverige under de senaste 25 åren. Exempel på initativ är rörelsen kring Livets Ord, andra mer fristående trosförsamlingar som Arken i Kungsängen utanför Stockholm och Citykyrkan i Örebro. Vineyardrörelsen har grundat ett antal församlingar och det har grundats fristående församlingar som Stanley sjöbergs Centrumkyrkan och inte minst ett antal internationella församlingar. De etablerade rörelserna har också grundat ett antal församlingar och bl.a. ett trettiotal har vuxit fram utifrån Evangeliska Frikyrkan. Frälsningsarmén, EFS, Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Alliansmissionen jobbar med konkreta pionjärsatsningar, och Pingströrelsen har alltmer börjat lyfta fram frågan på agendan.

För att vända dessa vikande siffror är församlingsgrundande en avgörande fråga. Och det handlar om att grunda församlingar som har en växtkraft, som hittar nya vägar för att nå ut med evangeliet och som på ett bra sätt kan ta hand om människor som kommer till tro på Jesus så att de blir verkliga lärjungar. Öivind Tolvsen visade i sitt anförande i  april att det behöver grundas tusentals nya församlingar i Sverige fram till år 2020 för att vi ska kunna vända trenden. Naturligtvis innefattar det förnyelse av de etablerade församlingarna, det bästa är om de etablerade församlingarna kan fungera som mammor till nya församlingar.

Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt församlingsgrundande. Det började 1974 i Järfälla vid 19 års ålder när jag och kompisen Anders Robertsson grundade ett kristet kollektiv. Sedan var vi involverade i starten av Järfälla Pingstförsamling där Kjell Sjöberg var pastor. Sedan skickades vi ut som pionjärarbetare därifrån för att grunda en församling i södra Stockholm, 1985 startades Brandbergens frikyrkoförsamling med 30 medlemmar. Den utvecklades sedan till att bli Ichtys för att sedan döpas om till Söderhöjdskyrkan. Det har sedan resulterat i avknoppningen och dotterförsamlingen Iglesia Ichtus, spansktalande församling. Nu har vi börjat det nya pionjärprojektet Ungdomskyrkan Konnekt.

Några korta highlights från min erfarenhet:

1. Bli ej för amerikaniserad. Man grundar inte församlingar genom att läsa lite böcker från USA. För USA gäller helt andra förutsättningar där hälften av befolkningen går i kyrkan.

2. Det behövs brinnande och engagerade människor. De behöver inte vara så enormt duktiga på allting, men ha en passion för Jesus och för evangeliet, och älska människor som inte har lärt känna Jesus. De  behöver vara långsiktiga. De som ger upp för en liten motgång kan inte ägna sig åt församlingsgrundande.

3. Mitt första blogginlägg i juni, du hittar det i arktivet bredvid, handlade om en socialt engagerad kyrka, framtidens melodi, där försökte jag fånga upp något av den patos och fokus som behövs i ett församlingsgrundarprojekt idag.

4. Man behöver från början en tydlig bild och vision av vad för sorts församling man ska bygga. Jesus har kallat oss att gå ut i hela världen och göra lärjungar, lära dem att hålla allt det Jesus har befallt. Och då behöver Bibelundervisningen och lärjungaträningen vara i fokus. Vill man bygga en församling med Jesusefterföljare blir det en helt annan fokus än om man bara vill bygga en allmän religiös förening för att jobba med etik och livsåskådningsfrågor i sitt grannskapsområde.

5. Ha en tydlig fokus. Vilka människor vill man nå ut till. Hitta en bra och sund strategi för att presentera evangeliet och tron på Jesus. Arbeta utifrån de förutsättningar man har.

6. Bön, tillbedjan och närheten till Jesus behöver prägla hela satsningen. Andens kraft och gåvor klarar vi oss inte utan.

7. Vi behöver arbeta med dessa frågor över hela Sverige. Inom EFK har vi börjat bilda regionala team som ska jobba med församlingsgrundande i en viss region. I Stockholm är John van Dinther, Kjell Axel Johanson och jag själv det regionala teamet, vi sitter och drömmer om hur vi ska kunna grunda 20 församlingar i Stockholm till år 2020.

8. Det finns mycket annat att säga. Vi återkommer, bloggläsare kan gärna ställa frågor och komplettera.

  • http://richardhultmar.wordpress.com Richard Hultmar

    Om jag minns Öyvind Tholfsens siffror rätt så tror jag han fick fram att det skulle behövas 200 nya församlingar i Stockholm innan 2020 bara för att hålla den kristna närvaron i huvudstaden på samma nivå som vid millenieskiftet. Jag gissar att det är någon sorts realism bakom målet med 20 nya församlingar? Men vi kanske borde drömma om fler?
    Jag har tre nyckelfrågor frågor som jag skulle vilja ha svar på, av strategisk karaktär:

    1. Det skulle också vara intressant att få veta hur du/ni tänker kring hur dessa frågor kan prioriteras i EFK?
    2. Hur ska rekrytering av församlingsplanterare gå till? Jag gillar din inställning om att göra det igen, men du kommer knappast upp i 20 församlingar till, själv. Var finns de brinnande och engagerade?
    3. Hur får man människor brinnande och motiverade för detta? Särskilt unga ledare?

    Tack för en givande blogg!

  • Johannes Tirén

    God läsning! Jag tror liksom du att vi har ett behov av nyetableringar/nyplanteringar i många former på många platser över hela landet. Jag hoppas innerligt att få bidra till detta, och att få vara med att se mitt eget sammanhang växa. Inte för siffrornas skull – men för människornas skull!
    Guds välsignelse över dig och ditt samfund!
    Johannes Tirén
    pastorsadjunkt i Halmstad och nationellt aktiv i EFS nyetableringsarbete

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Önskar också tacka för en givande blogg!

    Jag skulle gilla se en satsning var man fokuserar på socialt, och diakonalt arbete- men också arbetar med att intrigera de sociala grupper in i församlingsgemenskapen.
    Så ofta har de som kommit till tro genom socialt arbete stått utanför eller blivit en församling i församlingen- och jag tror man här har gått miste om mycket.

    St Klara tror jag framgår som ett gott exempel, den form av församling skulle jag tyckt om att se i varje stad. Men kanske jag delar det här perspektivet för att jag tror väckelsen börjar med de som tydlig ligger nära Jesu hjärta (Luk 4/Matt 25)?

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Jag tror också en nyckelfråga hur vi hittar och motiverar församlingsplanterare. För mig var Öyvind Tholfsens presentation av Sverigeundersökningen ett ”väckelserop” (min summering av Sverigeundersökningen här ). Den borde presenteras för församlingar över hela landet.

  • Lasse

    Vad är viktigaste uppgiften en församling har?
    Är det att starta skola, fritids och äga flera fastigheter som fylls med medlemmars barn och och fastigheter där det enbart bor församlingsmedlemmar, eller är det viktigaste uppdraget att ”gå för den skull ut och gör alla människor till lärjungar….”?

    Jag tror att en levande församling är den som har återkommande dop och ser människor komma till frälsning i första hand.
    Att driva olika aktiviteter och äga fastigheter är i och för sig bra, men en församling blir lätt introvert om man inte lever efter missionsbefallningen tror jag.
    En församling som kallar sig levande men inte ser någon bli frälst på 5 år och bara har dop för församlings uppväxande barn och eventuella besökare 1 gång per år, men driver en stor verksamhet i övrigt, är en sådan församling levande ur det bibliska perspektivet?

    Vad säger Du Stefan?

  • http://www.centrumkyrkan.info Andreas

    Om jag inte fattat helt fel?

    Att lämna allt och följa mig sa någon känd person….tror det nämns som Kristendom!

    De som gör det, villiga till uppoffringar, blir utmärkta församlingsplanterare.

    MEN…

    Starta församling är ingen konst. Att få den att växa, bestå och bli bevarad!

    Det ni, är en helt annan kurs :-)

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Förresten, Stefan, kanske ni skulle arbeta samfundsöverskridande med församlingsplantering i Stockholm? Det kanske är lättare att hitta församlingsplanterare om ni inte bara utgår från EFK?

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Dessutom kunde väl detta blogginlägg bli stommen till ett bra debatt inlägg i t.ex. Dagen? Varför inte samla ihop ett antal representanter från Pionjär-nätverket? Och nu när jag håller på så kommer jag att tänka på att idealet vore en undersökande artikel serie om församlingsplantering i Dagen eller något liknande. Det vore något det.

  • http://www.missionofhope.nu Morgan

    Församlingsplantering är inget projekt utan en kallelse. Jag som har varit med och startat en församling på en bruksort (1999) vet att det är ingen dans på rosor. Det handlar, precis som Stefan Swärd skriver, om en mycket tydlig vision direkt från himlen. Det är inte något man ”kanske har upplevt” utan här krävs det, anser jag, ett rhema från Gud. Historien bevisar att det är bara det som är FÖTT av Gud som består!

    Bön och åter bön, kopplat med en strategisk och väl genomförd evangeliation i Andens kraft, lett av ett ledarskap som är ETT i Anden och som strävar åt samma håll, det är det som är det enda vi har att luta oss emot.

    Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva om (tillsammans med många andra) som beskriver den resa som en församlingsplanterare gör. Det är så många områden som skulle behöva tas upp och aktualiseras. Det finns en romantisk bild av att starta församlingar.

    Idag går många en bibelskola för att ”känna sig för” och se om det är det man ska göra. Sedan märker man att detta ”var ju inte som jag tänkt mig” och då tar man sig ett ”vanligt” jobb.

    Jag frågar mig; Var finns de som VET att de är kallade till tjänst. Som går bibelskolor för att rustas och skärpas inför framtiden och starta nya församlingar. Var finns de som är beredda att kavla upp ärmarna och se till att inte bara prata utan att faktiskt göra nåt. Det är allt för många som ”vet” hur det är att starta och vad man ska tänka – fast de själva aldrig har gjort det! Märkligt!!

    Nej, det är dags att etablerade församlingar ser Skandinavien som ett missionsfält, investerar miljoner i unga människor och sammanhang för att återevangelisera Sverige. Jag vill som 39-år (ung) vara med och leda, träna och uppmuntra de som vill starta nya församlingar. Förutom min resande tjänst som jag haft sedan 1993 har jag stått i en bruksort och sett hur det faktiskt går att se hur Gud utvecklar en församling. Men det handlar om att hålla ut och ha en tydlig vision som folket kan samlas kring.

    Ja, jag stoppar här och återkommer säkert i detta forum som är balanserat och helt ok.

    Se gärna min hemsida; http://www.missionofhope.nu (även blogg)

    Morgan Carlsson

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Ett bra samtal. Flera av er som har skrivit inlägg kring denna fråga har ju egna genuina erfarenheter. Jag beundrar de renodlade pionjärerna som i tuffa miljöer kan grunda något nytt, Morgan i Hagfors är ett utmärkt exempel på detta. Richard ställer bra frågor, men tyvärr saknar jag svaren. Jag tror att den avgörande nyckeln är att vi behöver börja se många komma till tro i de församlingsplanteringar som görs, och jag tror att den viktigaste rekryteringen av nya pionjärer sker bland dem som kommer till tro i pionjärsatsningar. Detta skapar också tro och uppmuntran och visar att det är möjligt i Sverige. Vi har haft för många nya församlingar som har varit för populära bland redan kristna. Och drar man till sig en massa kristna, som också har behov och förväntningar, tappar man lätt fokusen på att nå ut och evangelisera.

    hälsningar
    Stefan Swärd

  • Gun-Britt

    Jag tror på att den svenska kristenheten behöver samlas, erkänna sin kollektiva skuld och be Gud om en nystart.

    Sedan kan Gud tala om för oss tillsammans vad han vill ska hända. Gud har många röster i tiden. Unga och gamla, frikyrkofolk och andra.

    Gode Gud, jag ber i Jesu Kristi namn om en nystart för Sverige och för Skandinavien.

  • http://www.barnabasbloggen.blogspot.com/ Jonas Melin

    Jag tror att det är något nytt på gång i Sverige. Det är ingen stor rörelse ännu, men det tas initiativ för att nå ut till nya människor på olika platser och då växer snart nya församlingar fram. Jag tror som Stefan, att den stora anhopningen av redan kristna i nya församlingar har varit ett stort hinder för tillväxt. Vi behöver nya församlingar med fokus på missionsuppdraget. Inom Pingst har vi nu (äntligen) kommit igång med en distansutbildning för människor som står i en församlingsplantering. Det känns mycket spännande. I den utbildningen försöker vi hjälpa pionjärerna att hitta svaren på frågorna och få grepp om de praktiska verktygen. Utbildningen presenteras här: http://www.mariannelund.nu/kurser/forsamlingsplantering
    Det är viktigt att alla vi som har en passion för församlingsplantering inte förtröttas, utan fortsätter att prata om det och peka på utmaningarna. Det är ofta så som nya arbetare nås av kallelsen. Själv ska jag leda en workshop om församlingsplantering på Alla folk 2008 i Göteborg. Den presenteras här: http://www.allafolk.se/index.php?id=32. Kom gärna dit och stötta.
    Det handlar inte bara om att starta nya församlingar, utan också om vilken sorts församlingar vi startar. Det kommer att vara avgörande! Det är en av de frågor jag diskuterar på http://www.barnabasbloggen.blogspot.com/

  • Pingback: Katastrofal utveckling av antalet församlingar i Sverige « en salig röra()

  • Maylinn Wiik

    Jag vet inte, men jag tror att nergånger inom församlinger har MYCKET med budskapet som förkunnas att göra. Många saker blir kallad för evangelium, mycket blir det predikad om allt vad vi skall göra för Gud – mycket faktiskt med betoning på allt vi inte har nått upp till eller står i skuld till Gud- och allt som behöver göras upp med i våra liv. Man glömmer bort att predika Jesus, vad Han har gjort för oss-dem glada och goda nyheterna om att Gud har redan försonat oss med sig själv, och Han håller inte saker upp emot oss- och Han är NÖJD genom vad Jesus har gjort. Han gläder sig när vi äntligen fattar att det handlar om Kristus I oss- och förliter oss på det – inte att vi förliter oss på oss själva och bara vår kunskap om hur vi skall efterlikna Jesus – eller på metoder och ”framgangsmåter” – vi har hört om det alltid, men det ger inte liv, låt oss predika – också i församlingen utifrån Korset och vad Jesus har gjort färdigt – så varje människa får som UPPMÅLAD för sig Jesu värk som frälsning för varje dag – inte bara för att komma in i himlen, men som frälsning på varje område av vårt liv – då blir det inte ett stort ok av behövande och förväntningsfulla – och besvikna kristna – som trodde deras frälsning var i församlingen, i människor – och alldrig fick se att det dem behöver har Gud redan gett och gjort genom Jesu fullbordade värk på Golgata, genom Sitt LIV, genom Sin död och genom Sin uppståndelse, som vår ställföreträdare. Jag själv vill predika Korset – och bara se på Korset i min vandring – därifrån utgår alla mina förutsätningar – DET är Guds kraft till frälsning – för Sverige – för KRISTNA liksom för okristna – det är det enda som sätter i brand – det var det enda iniativet som kunde ge kraft, ge liv – och att Guds-livet består , ”håller i sig” i längden. Det tror jag på och det står jag för. Jag ser i mitt eget liv att ju mer jag ser av vad Jesus har gjort för mig, ju mera blir det en källa av liv på insidan, ju mera blir det en ”skärpa” i mitt liv vad jag faktiskt vill leva för och göra med mitt liv, detta är nåt som upplivar min ANDE och inte bara mitt intellekt. Sorglig nog verkar det som jag träffer på flera kristna som inte vet vad evangelium är än dem som vet. I församlingen handlar det mest om vad som skall komma och vad som skall bli, som om Jesus inte gjort nånting. Man kan prata om Sveriges kristenhet – men jag tycker så SYND om Sveriges kristna – men man kan inte vänta att människor skall bli fulla av liv om det maten man serverar ger liv. Vi behöver veta vem vi har blivit I KRISTUS, att Gud har tillräknat oss va Jesus har gjort – så vi kan gå med lätta steg, inte tyngd och drivna av skuld – för det finns ingen större ”livs-tjuv” än fördömelse och skuld. Det är ju just fiendens främsta vapen, att säga: ”Ni saknar något, Gud har inte gett er allt iallafall, så ni måste äta av trädet med kunskapen om gott och ont, så ni vet vad ni gör för fel och så att ni ser hur ni kan fixa till detta.” Men JESUS räckte till, HAN ”bröt igenom”! Èn gång – för alla! DET gör oss så ”hoppande”glada att vi kan inte LÅTA BLI att ”hoppa ut” till världen av bara FRÄLSNINGSGLÄDJE och frihet och livet som vi då får erfara. Om vi inte blir befästa i vår identitet och fortsätter att låta Korset ha konsekvens i våra liv- hur kan då dessa konsekvenser manifisteras? Jag tror att där Kristus blir predikad- inte bara att det predikas allting ”runtomkring” Kristus – men Honom själv – och hur Gud ser på människor genom Sin Son, att i dig och mig så har han ”sitt välbehag”-jag tror att där blir det inte ”problem vare sig med samlandet eller med branden eller att människor blir ”människofiskare”. Där man blir uppbyggt, där vill man också komma. Det man blir uppbyggd AV, det vill man gärna dela med sig av.

  • Maylinn Wiik

    Jag vet inte, men jag tror att nergånger inom församlinger har MYCKET med budskapet som förkunnas att göra. Många saker blir kallad för evangelium, mycket blir det predikad om allt vad vi skall göra för Gud – mycket faktiskt med betoning på allt vi inte har nått upp till eller står i skuld till Gud- och allt som behöver göras upp med i våra liv. Man glömmer bort att predika Jesus, vad Han har gjort för oss-dem glada och goda nyheterna om att Gud har redan försonat oss med sig själv, och Han håller inte saker upp emot oss- och Han är NÖJD genom vad Jesus har gjort. Han gläder sig när vi äntligen fattar att det handlar om Kristus I oss- och förliter oss på det – inte att vi förliter oss på oss själva och bara vår kunskap om hur vi skall efterlikna Jesus – eller på metoder och ”framgangsmåter” – vi har hört om det alltid, men det ger inte liv, låt oss predika – också i församlingen utifrån Korset och vad Jesus har gjort färdigt – så varje människa får som UPPMÅLAD för sig Jesu värk som frälsning för varje dag – inte bara för att komma in i himlen, men som frälsning på varje område av vårt liv – då blir det inte ett stort ok av behövande och förväntningsfulla – och besvikna kristna – som trodde deras frälsning var i församlingen, i människor – och alldrig fick se att det dem behöver har Gud redan gett och gjort genom Jesu fullbordade värk på Golgata, genom Sitt LIV, genom Sin död och genom Sin uppståndelse, som vår ställföreträdare. Jag själv vill predika Korset – och bara se på Korset i min vandring – därifrån utgår alla mina förutsätningar – DET är Guds kraft till frälsning – för Sverige – för KRISTNA liksom för okristna – det är det enda som sätter i brand – det var det enda iniativet som kunde ge kraft, ge liv – och att Guds-livet består , ”håller i sig” i längden. Det tror jag på och det står jag för. Jag ser i mitt eget liv att ju mer jag ser av vad Jesus har gjort för mig, ju mera blir det en källa av liv på insidan, ju mera blir det en ”skärpa” i mitt liv vad jag faktiskt vill leva för och göra med mitt liv, detta är nåt som upplivar min ANDE och inte bara mitt intellekt. Sorglig nog verkar det som jag träffer på flera kristna som inte vet vad evangelium är än dem som vet. I församlingen handlar det mest om vad som skall komma och vad som skall bli, som om Jesus inte gjort nånting. Man kan prata om Sveriges kristenhet – men jag tycker så SYND om Sveriges kristna – men man kan inte vänta att människor skall bli fulla av liv om den maten serverar inte ger liv. Vi behöver veta vem vi har blivit I KRISTUS, att Gud har tillräknat oss va Jesus har gjort – så vi kan gå med lätta steg, inte tyngd och drivna av skuld – för det finns ingen större ”livs-tjuv” än fördömelse och skuld. Det är ju just fiendens främsta vapen, att säga: ”Ni saknar något, Gud har inte gett er allt iallafall, så ni måste äta av trädet med kunskapen om gott och ont, så ni vet vad ni gör för fel och så att ni ser hur ni kan fixa till detta.” Men JESUS räckte till, HAN ”bröt igenom”! Èn gång – för alla! DET gör oss så ”hoppande”glada att vi kan inte LÅTA BLI att ”hoppa ut” till världen av bara FRÄLSNINGSGLÄDJE och frihet och livet som vi då får erfara. Om vi inte blir befästa i vår identitet och fortsätter att låta Korset ha konsekvens i våra liv- hur kan då dessa konsekvenser manifisteras? Jag tror att där Kristus blir predikad- inte bara att det predikas allting ”runtomkring” Kristus – men Honom själv – och hur Gud ser på människor genom Sin Son, att i dig och mig så har han ”sitt välbehag”-jag tror att där blir det inte ”problem vare sig med samlandet eller med branden eller att människor blir ”människofiskare”. Där man blir uppbyggt, där vill man också komma. Det man blir uppbyggd AV, det vill man gärna dela med sig av.



Subscribe to Stefan Swärd