Sanningen är den att den kristna kyrkan i Sverige har kraftigt försvagats under många år. Svenska Kyrkan har sedan många år försvagat sin ställning bland svenskarna. Svenska Missionskyrkan hade en gång i tiden 114.000 medlemmar och är nu nere i 60.000 trots alla sammanslagna församlingar som plussat på siffrorna. Svenska Baptistsamfundet hade en gång i tiden 70.000, EFS låg på liknande siffror, Pingströrelsen har minskat från 100.000 medlemmar till 85.000. Evangeliska Frikyrkan framhålls ofta som ett positivt exempel, vi har vuxit från 28.000 till 31.000 medlemmar de senaste tio åren, men räknar man bort den ökning som skapats genom sammanslagna församlingar är även vår tillväxt minimal. De s.k. invandrarkyrkorna, olika varianter av ortodoxa kyrkor och den katolska kyrkan har haft en stabil tillväxt under många år, men den beror framförallt på invandringen. Dimridåer skapas ofta kring denna nedgång, man talar om betjänade personer, man talar om att föreningslivet går tillbaka, man talar om att kristna tron har privatiserats etc. Men dessa faktorer var lika aktuella om vi går 60-70 år tillbaka i tiden då både frikyrkorna och Svenska Kyrkan hade mycket fler aktiva medlemmar.
All erfarenhet visar att församlingsrörelser som växer ökar antalet församlingar och grundar nya församlingar, medan rörelser som krymper och minskar, lägger ned församlingar och slår ihop församlingar.
En rimlig utvärdering visar att existerande församlingar inte på ett bra sätt klarar av missionsutmaningen att nå alla som bor i Sverige med evangeliet.
En hel del församlingar har grundats i Sverige under de senaste 25 åren. Exempel på initativ är rörelsen kring Livets Ord, andra mer fristående trosförsamlingar som Arken i Kungsängen utanför Stockholm och Citykyrkan i Örebro. Vineyardrörelsen har grundat ett antal församlingar och det har grundats fristående församlingar som Stanley sjöbergs Centrumkyrkan och inte minst ett antal internationella församlingar. De etablerade rörelserna har också grundat ett antal församlingar och bl.a. ett trettiotal har vuxit fram utifrån Evangeliska Frikyrkan. Frälsningsarmén, EFS, Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Alliansmissionen jobbar med konkreta pionjärsatsningar, och Pingströrelsen har alltmer börjat lyfta fram frågan på agendan.
För att vända dessa vikande siffror är församlingsgrundande en avgörande fråga. Och det handlar om att grunda församlingar som har en växtkraft, som hittar nya vägar för att nå ut med evangeliet och som på ett bra sätt kan ta hand om människor som kommer till tro på Jesus så att de blir verkliga lärjungar. Öivind Tolvsen visade i sitt anförande i april att det behöver grundas tusentals nya församlingar i Sverige fram till år 2020 för att vi ska kunna vända trenden. Naturligtvis innefattar det förnyelse av de etablerade församlingarna, det bästa är om de etablerade församlingarna kan fungera som mammor till nya församlingar.
Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt församlingsgrundande. Det började 1974 i Järfälla vid 19 års ålder när jag och kompisen Anders Robertsson grundade ett kristet kollektiv. Sedan var vi involverade i starten av Järfälla Pingstförsamling där Kjell Sjöberg var pastor. Sedan skickades vi ut som pionjärarbetare därifrån för att grunda en församling i södra Stockholm, 1985 startades Brandbergens frikyrkoförsamling med 30 medlemmar. Den utvecklades sedan till att bli Ichtys för att sedan döpas om till Söderhöjdskyrkan. Det har sedan resulterat i avknoppningen och dotterförsamlingen Iglesia Ichtus, spansktalande församling. Nu har vi börjat det nya pionjärprojektet Ungdomskyrkan Konnekt.
Några korta highlights från min erfarenhet:
1. Bli ej för amerikaniserad. Man grundar inte församlingar genom att läsa lite böcker från USA. För USA gäller helt andra förutsättningar där hälften av befolkningen går i kyrkan.
2. Det behövs brinnande och engagerade människor. De behöver inte vara så enormt duktiga på allting, men ha en passion för Jesus och för evangeliet, och älska människor som inte har lärt känna Jesus. De behöver vara långsiktiga. De som ger upp för en liten motgång kan inte ägna sig åt församlingsgrundande.
3. Mitt första blogginlägg i juni, du hittar det i arktivet bredvid, handlade om en socialt engagerad kyrka, framtidens melodi, där försökte jag fånga upp något av den patos och fokus som behövs i ett församlingsgrundarprojekt idag.
4. Man behöver från början en tydlig bild och vision av vad för sorts församling man ska bygga. Jesus har kallat oss att gå ut i hela världen och göra lärjungar, lära dem att hålla allt det Jesus har befallt. Och då behöver Bibelundervisningen och lärjungaträningen vara i fokus. Vill man bygga en församling med Jesusefterföljare blir det en helt annan fokus än om man bara vill bygga en allmän religiös förening för att jobba med etik och livsåskådningsfrågor i sitt grannskapsområde.
5. Ha en tydlig fokus. Vilka människor vill man nå ut till. Hitta en bra och sund strategi för att presentera evangeliet och tron på Jesus. Arbeta utifrån de förutsättningar man har.
6. Bön, tillbedjan och närheten till Jesus behöver prägla hela satsningen. Andens kraft och gåvor klarar vi oss inte utan.
7. Vi behöver arbeta med dessa frågor över hela Sverige. Inom EFK har vi börjat bilda regionala team som ska jobba med församlingsgrundande i en viss region. I Stockholm är John van Dinther, Kjell Axel Johanson och jag själv det regionala teamet, vi sitter och drömmer om hur vi ska kunna grunda 20 församlingar i Stockholm till år 2020.
8. Det finns mycket annat att säga. Vi återkommer, bloggläsare kan gärna ställa frågor och komplettera.
Pingback: Katastrofal utveckling av antalet församlingar i Sverige « en salig röra()