Det är nu en bit efter midnatt och hustrun har fått en godnattkyss. Vad gör man då, bloggar förstås.Vill du veta hur man kysser varann när man har varit gift i 32 år, det säger jag inte – inte nu i varje fall, men det är inte självklart att intensiteten och kvantiteten avtar med åren. Jag är förundrad över vilken snurr det har blivit på denna blogg. Bara senaste dan har det kommit in mer än 25 kommentarer, och det är 400-500 läsare inne varje dag. Jag trodde inte att det var så mycket. Sedan gick jag in och kollade på bloggstatistiken och bloggtoppen och upptäckte att det var väldigt mycket. Seriösa bloggar som sysslar med politik, religion, filosofi, samhällsfrågor – brukar inte ha så många läsare. Noterade att Helle Klein har 1000 besökare i veckan på sin block. Lotta Gröning på Aftonbladet når bara upp i 700-800 – och vi talar då om några av Sveriges främsta politiska kommentatorer. Cheferna för politiska ungdomsförbunden har några hundra besökare per vecka på sina bloggar. Noterade att ärkeateisten Christer Sturmark når upp i 50 läsare på sin blogg, senaste veckan, det tycks ju främst vara kyrkor som kallar honom. Det är nog tufft att vara ateist.
Har just kommit hem från Tantolunden där det var ett antal hundra ungdomar, bland annat flera gymnasier som hade nollningar, så det var massa krökande som vanligt. Men vi var bortåt 25 kristna som var ute ikväll och i natt, pratade med ungdomarna om Jesus, och bjöd dem på pannkakor och kaffe. Polisen är jätteglada att vi är ute, socialen är jätteglada att vi är ute, föräldranattvandrarna är jätteglada att vi är ute, och framförallt ungdomarna gillar oss skarpt. Och det är nästan självklart att en medelålders och lagom tjock samfundsordförande hänger ute på dessa fredagsnätter och försöker göra något för 17-18-åringarna. Det känns nästan lite ovanligt, att gå omkring och vara Kristi kyrka och berätta om Jesus, och bara betjäna och bry oss om ungdomarna, och alla gillar oss. Nästa steg blir att börja tonårsalfagrupper för ungdomar som aldrig har varit i en kyrka, och börja en kristen fritidsgård och ungdomscafé.
Ägnade för övrigt halva fredagen åt att vara hos Sveriges Kristna Råd, jag är frikyrkornas representant i SKR:s klimatarbetsgrupp. Jag hör till dom som tycker att vi som ser oss som evangelikala och karismatiska kristna också behöver engagera oss i globala samhällsfrågor.
Förkylningen håller på att avta, men jag tänker inte ge några detaljer om snorkorvar, slemfärg, och snorfrekvens per minut – det är frågor som andra bloggkollegor, också svårt förkylda, hanterar galant – jag vill nu inte hänga ut någon eller nämna några namn. Men jag är inte i form för att klara Stockholm halvmaraton under lördag eftermiddag. Men jag har fixat det galant. En ställföreträdare springer i mitt ställe, i mitt namn, med mitt nummer. Jag sitter hemma och häckar i en fåtölj och dricker Coca Cola och äter chips, och min 20-årige son springer i mitt ställe, och han kommer att springa förmodligen 40 minuter snabbare än vad jag kan göra. Så detta blir mitt stora idrottsgenombrott. Klappat och klart, visst är det helfiffigt, utan någon ansträngning genomföra ett maratonlopp på mycket bra tid.
Och det är väl just det som allt detta med Jesus handlar om, någon annar gör det i vårt ställe. Vi har blivit korsfästa med Kristus, vi har blivit begravna med Kristus och vi har blivit uppstånda med Kristus. Det liv vi nu har, har redan gått igenom döden, Kristus har dött i vårt ställe. Och nu har vi fått del av hans eget liv, det eviga livet.