För två veckor sedan hade jag inte någon aning om vad bältros var för något. Idag vet jag en hel del. Fredag för 12 dagar sedan åkte jag in till St Göransakuten med intensiva smärtor i hjärttrakten. De hittade inte några fel på mig, blev hemskickad. Natten mellan söndag och måndag för 10 dagar sedan åkte jag in till akuten igen efter en natt med intensiva smärtor vid hjärtat. När jag då kom in till akuten hade Bältrosutslagen börjat visa sig, läkaren kunde direkt ställa diagnosen. Intensiva brinnande smärtor dygnet runt, det är vad man har fått leva med sedan dess. Jag lyckades dock genomföra TV-inspelningen under tisdagskvällen om den stora kristna flyktingdebatten, dock på en del värktabletter. Jag sympatiserade med initiativtagarnas intentioner,  Göran Reierstam och Jacob Andelius. Att försöka bena ut frågorna och försöka hitta orsaken till varför vanliga kristna idag kommer till helt olika slutsatser. Det skapar konflikter i kristna hemmen. Bra genomfört av Dagen och TBN. Senare under kvällen ringde Sebastian Stakset och berättade glädjestrålande om de senaste nyheterna från den fronten. Vi står nu inför ett köp av byggnader för ett första behandlingshem, det ska ha fokus på utsatta flickor. vi står också inför att få tag i lokaler för ett första dagcenter i Stockholm.

Jag kämpar vidare. Enligt vad jag har läst mig till kan Bältros i absolut bästa fall gå över inom två veckor, i värsta fall kan de intensiva smärtorna hålla på i upp till ett år. Jag kämpar vidare, och tror på ett tillfrisknande närmaste veckan, men med en erfarenhet rikare.

På söndag blir det Alpha- och Betasamling på Östermalm. På lördag blir det EFK:s digitala kongress, där jag kommer att vara med och presentera den motion som jag har skrivit tillsammans med Björn Cedersjö, Jonatan Arenius och Niclas Öjebrant, om hur vi ska processa frågan framåt om samkönade relationer. Hela fredagen ägnas åt styrelsemöte för Evangeliska Alliansen. Man måste inte ligga hemma i en säng och ha ont hela dagarna, om man har bältros. Att vara aktiv är ett sätt att försöka komma ifrån den ständiga värk som man känner.

Vad vi ska göra åt gängkriminaliteten är största frågan inom politiken just nu. Hårdare straff och mer fängelser tycks vara standardsvaret.

Som kristna har vi ett annat svar – det är frälsning och omvändelse. Sebastian Staksets bok är ett fantastiskt vittnesbörd om en gängkriminell på högsta nivån som har upplevt just detta, frälsning och omvändelse.

Nu gör Sjöbergs förlag en jättesatsning på att sprida Sebastians bok till 130.000 hushåll i södra Stockholm. En bok inklusive porto kostar 12,50. Du kan vara med och bidra och hjälpa till med detta. Nedan finns all info om hur du kan stötta detta projekt.

 

https://www.sjobergsforlag.se/kampanj-stockholm

 

Senaste dagarna har jag blivit påmind om kroppens förgänglighet. Mitt stora hopp som kristen är uppståndelsen, våra befintliga kroppar är lagda under förgängelsen och har sina skavanker. Har haft intensiva smärtor sedan i onsdags natt i hjärtområdet, åkte in till St Göransakuten i fredags och de hittade inte något fel på mig. Åkte in igen natten mellan söndag och måndag, och då upptäckte de att bältros brutit ut i hjärtområdet. Det drabbar ju främst personer över 50, och är en hudsjukdom, men det gör förskräckligt ont. Så jag har varit lite däckad några dagar men har fått medicinering för detta och det går över mänskligt sett, men kan ta ganska lång tid i värsta fall. Men  alltid skönt att veta vad man har för sjukdom, då kan också bönerna blir mer tydligt definierade. Att bara gå omkring och ha jätteont i hjärtat är ju inte så kul om man inte vet vad det beror på.

Har haft en fantastisk helg på Drakudden norr om Stockholm, där vi har mötts som styrelse och medarbetare i Heart of Evangelism, Sebastian Staksets organisation för att driva evangelisationskampanjer och driva bland annat kristna behandlingshem. Det finns mycket tro, energi och handlingskraft i denna organisation, som blandar friskt mellan nyfrälsta missbrukare och kriminella och etablerade kristna affärsmän och ledare. En stor nåd att nu få vara ordförande för denna organisation som sprudlar av vision och handlingskraft, mycket spännande kommer att hända under nästa år. Vi hoppas på att evangelisationskampanjerna ska kunna börja igen i januari. Under coronapausen har Sebastian och hans medarbetare bland annat satsat på youtubegudstjänster och poddar, poddarna har ett lyssnarantal på en bra bit över en halv miljon människor. Dessa poddar når långt utanför kyrkkretsarna.

En viktig satsning som görs närmaste veckorna är Sjöbergs förlags gigantiska satsning på att sprida Sebastians bok i Stockholms södra förorter, över 130 000 böcker ska skickas hem till samtliga hushåll. Vill du vara med och bidra ekonomiskt, hör av dig till Sjöbergs förlag så snabbt som möjligt.

Stakset och hans organisation har unika ingångar i Sveriges kriminella värld, våra fängelser och behandlingshem. Vi ser nu frälsningsunder i dessa kretsar nästan varje vecka.

Under lördagen kom beskedet om Dödspatrullen i Rinkeby och dess fängelsedomar i Danmark, tre unga grabbar döms till livstids fängelse, två döms till 20 års fängelse. Jag har inte lätt för att gråta, i lördags grät jag på vår samling under lördagskvällen, då jag tänkte på de fem unga grabbarna i Dödspatrullen. Förstörda och märkta liv, därför att man har valt mörkret istället för ljuset. Men evangeliets ljus och frälsningens möjlighet gäller alla. Det kristna svaret är empati, evangelium, kärlek och engagemang – inte hämndlystnad och straff. Sebastian berättade om en av Sveriges mest kända mördare som har blivit frälst på Kumlaanstalten där han har bibelstudier och vittnar om Jesus.

Det kristna svaret på gängkriminaliteten är frälsning. Politikens svar är hårdare straff och fler poliser. Vi tror på väckelse bland de mest utsatta, och i de värsta bostadsområdena. Vi vill fortsätta med våra evangelisationskampanjer, inte för att underhålla redan kristna, utan för att nå de förlorade.

Noterar att Världen Idag uppmärksammar att Joel Halldorf i sin senaste bok och på twitter öppet försvarat homosexuella äktenskap. Det är anmärkningsvärt både med tanke på att han är pingstvän och ledarskribent på tidningen Dagen. Men knappast uppseendeväckande om man följt debatten några år.

Jag kommenterade på min blogg i mars 2015 en ledartext som Joel Halldorf publicerade i Dagen i mars 2015. Man hittar ledaren här. Bakgrunden var den kände amerikanske predikanten Rob Bells ställningstagande för samkönade äktenskap som Joel kommenterade i sin ledare. Även om jag tydligt uttrycker att jag skarpt gillar det mesta av det Joel skriver, och det gäller fortfarande, tyckte jag att han i den ledaren var otydlig och med grumliga resonemang.

Så här skrev jag i mitt ganska långa blogginlägg i mars 2015:

Tidningen Dagen har skrivit om Rob Bell och framförallt lyft fram hans stöd för samkönade äktenskap. Jag kommenterade detta i min ledare i Världen Idag i måndags och Joel Halldorf kommenterade detta i sin ledare i Dagen igår. På Twitter har jag uppmanat folk att jämföra min och Joels ledare.

Jag har ju försökt tidigare att kommentera frågan om homosexualitet och skrev ett blogginlägg 2012 där jag argumenterade för något jag kallade för en evangelikal medelståndpunkt. Jag upprepar här inte innehållet i detta, utan hänvisar bara till länken i föregående blogginlägget.

Jag har aktivt arbetat med denna fråga sedan sjuttiotalet och följt både samhällsutvecklingen och kristenhetens hantering av frågan. Framförallt har jag under en hel del år följt enskilda kristna som brottats med frågorna och har mött alla varianter av förhållningssätt. Skrev i ämnet redan för 35 år sedan, och minns att jag hade ingående samtal med den statliga utredare som utformade lagförslaget om registrerade partnerskap för 35 år sedan. Det som är sorgligt att se är den kristna kyrkans utveckling, med en medioker och långsam anpassning efter samhällsutvecklingen, där man tänker och resonerar som alla andra, fast 20-30 år efter samhällets förändringar. Och där de olika samfunden i någon sorts trappstegsutveckling följer utvecklingen, Svenska kyrkan i spetsen, sedan kommer Equmeniakyrkan en bit efteråt, och där idag Frälsningsarmén, Pingströrelsen och EFK rör sig i kölvattnen en bit efter. De nya rörelserna som Livets ord och Hillsong har en mer konsekvent konservativ syn och undervisning på samlevnadsfrågor, en hållning som var ganska självklar för bara några få år sedan inom Pingst och EFK, och tidigare även i Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Men notera, många församlingar och präster/pastorer inom Svenska kyrkan, EFS, EqK, Pingst, EFK försvarar en konservativ kristen syn, men opinionsläget ser olika ut i respektive samfund.

Kristna värderingar om samlevnad, sexualitet och äktenskap kan inte vara grundat i något annat än i Gud och hans ord, och där kristna kyrkans utveckling och undervisning under 2000 år är ett hjälpmedel  att tolka skrifterna. Det som händer i vissa protestantiska kyrkor är inte något annat än en sekularisering. Jag kommenterar nu detta i punktform för att resonemangen inte ska bli för röriga.

1. Bibeln ger en helhetsvision för det Bibeln kallar det goda livet, det Gud har tänkt, och ger en idealbild för både sexualitet, samlevnad, äktenskaplig samlevnad. Jag håller helt med Joel om att det är fel att bara diskutera homosexualitet utifrån ett par enstaka bibelverser, man måste ge Bibelns helhetssyn kring frågor om sex, samlevnad, äktenskap. Jag tycker dock att detta görs i kristen undervisning om sex, samlevnad, familjeliv m.m., inte minst har det kommit ut många bra undervisande böcker under en följd av år, både utifrån evangelikal, pingstkarismatisk och katolsk grundsyn. Jag har själv hållit åtskilliga bibelstudier och predikningar under mitt liv kring dessa frågor, och har av dessa skäl aldrig tagit upp homosexualitet som ett separat ämne. Även i min korta ledare i Världen Idag i måndags försökte jag peka på helhetsvisionen kring dessa frågor.

2. Bibeln ger inte bara idealbilder, det visar också hur vi brottas med vår brustenhet, vår synd, vår benägenhet att missa målet, det Gud har tänkt. När det gäller sex och samlevnad finns det många exempel på detta i skriften (människors felsteg, brustenhet, synd), men det ges också vägledning om hur detta ska hanteras. Bibeln visar också en väg till seger, till förlåtelse, till befrielse.

3. Jag håller med Joel H om att i viss utsträckning kan man argumentera för en kristen sexualetik utifrån allmänna moraliska argument. Vissa delar av kristna etiken är ju inte särskilt unik, utan delas av många. 85 procent av svenskarna är emot otrohet och anser det vara omoraliskt, där har man samma uppfattning som Bibeln. Jag njöt av att ha torgmöte ihop med den välkände socialdemokratiske feministen Maj-Britt Theorin vid förra årets Almedalsvecka, där vi höll kamptal mot prostitution och talade för porrfria hotell. När det gäller homosexualiteten är jag dock osäker på vilken typ av allmän argumentation och moraliska överväganden man ska referera till. För mig som kristen blir trots allt huvudargumentet att det inte är enligt Guds skapelseplan, inte Guds tanke med sexualitet och samlevnad. Bibelns etik innehåller dessutom i vissa delar en ganska unik etik, inte minst i synen på sexualitet, äktenskapssynen där sex återspeglar förhållandet mellan Kristus och församlingen m.m.

4. Även om jag håller med Joel i vissa resonemang är jag mycket förvånad över att han inte alls kommenterar Bells ställningstaganden i dessa frågor. Bell yttrar sig ju inte bara om lagstiftningen utan han menar att det är helt ok att leva i ett homosexuellt äktenskap och vara kristen. Han har uppenbarligen glidit bort från kristna synd- och idealbildsresonemang  kring samlevnad. Jag har noga lyssnat på det Bell har sagt, och jag menar att han tydligt argumenterar för att tidsandan och inte Bibeln ska styra i denna fråga. Det är märkligt att Joel och i detta fall Dagen, inte argumenterar emot, vilket jag med all tydlighet gör på ledarplats i Världen Idag. Jag tror att Joel delar min inställning i denna fråga, och om så är fallet tycker jag tystnaden är obegriplig.

5. Joel argumenterar för en biblisk helhetssyn, man kan inte bara läsa Rom. 1:26-27 och några texter till. Men där skulle det vara intressant att veta vad han menar. Liberalteologerna resonerar ju just på detta sätt och menar att en rad allmänna texter om kärlek i Bibeln medför att en text som Rom. 1:26-27 inte är giltig. Det är ett orimligt förhållningssätt för en bibelkonservativt troende. Jag antar Joel håller med mig men han säger det inte i denna ledare. En bibelkonservativ läsare väger in Rom. 1:26-27 tillsammans med andra relevanta bibeltexter, en som argumenterar för en annan kristen äktenskapssyn menar att vissa andra bibeltexter är överordnade Rom 1. Det är en stor skillnad här i bibeltolkning.

6. Joel tar sedan upp andra frågor och svårigheterna med att följa Bibelns undervisning och att tolkning har förändrats. Där är jag dock mycket kritisk till att bunta ihop olika frågor. Därför att moderna kyrkan vacklar i vissa frågor bör man vackla i andra frågor, annars är man inte konsekvent. En lärjunge till Kristus har som enda rättesnöre att följa Kristus, lyda hans ord, och aktivt sträva efter att hålla sig borta från synden. Alla kristna får kämpa med detta, och det finns inte någon som inte har någon form av kamp mot synden. Men undervisningen och inriktningen från teologiska institut, pastorer, kristna tidningar, måste vara att ge en biblisk vision om syndens fara och det goda livet i Kristi efterföljd, att leva i helighet stället för i synd. All form av synd förstör både våra egna och omgivningens liv. Den uppluckring kring äktenskapstrohet som Joel pekar på, jag håller inte med om hans bild stämmer här. Det är ett ideal att hålla ihop ett kristet äktenskap, och skilsmässa uppfattas som ett misslyckande, så är det oftast även i sekulära sammanhang. Katolska kyrkan har inte backat från sina doktriner om äktenskapets oupplöslighet, och att sexuella samlevnaden hör till äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det står pingstpastorer också för i regel. Att misslyckanden sker, och att vi får kämpa med mänsklig svaghet får ju inte innebära att vi tonar ned idealen som Bibeln ger oss. Frågan om kvinnors tjänst kan inte heller jämföras med frågan om homosexualitet. Man kan sammanväga de olika bibeltexterna där på lite olika sätt. För katolska kyrkan som mest betonar att kvinnor inte ska vara präster, driver ju komplementaritetstanken. Man bör komma ihåg att katolska kyrkan bejakar kvinnligt ledarskap på en rad olika sätt, dock med undantag för att vara präst. Så bilden är inte så entydig. Frälsningsarmen bejakade fullt ut kvinnligt ledarskap på 1870-talet men har varit helt främmande för samkönade äktenskap, det går inte att jämföra dessa frågor.

7. Sedan kommer Joel in på frågan om regler kontra etik. Om reglerna får ett egenvärde blir de obegripliga. Visst håller jag med om detta. Men jag saknar i resonemanget tanken på syndens allvar. Synden förstör våra liv och dödar oss i slutändan. Synd är inte samma saker som praktiska ordningsregler som kan variera över tiden. Synd är något som förstör vår relation till Gud, och som också förstör våra egna liv. Helighetslängtan och längtan till radikal efterföljelse måste här alltid prägla den troende, inte att försöka anpassa oss efter världens måttstockar så mycket som möjligt. Det är allvarligt att bagatellisera någon form av synd. För att ta två konkreta exempel: en tydlig synd i Bibeln är oförlåtelse och bitterhet, en sådan synd kan vi som kristna brottas med, men den får aldrig försvaras eller normaliseras. Den synden förstör våra liv, och kan förstöra även för vår omgivning. En annan synd är sexuell otrohet. Nu finns den enkla snabbfixen, nätporren. Det förstör våra liv, det skadar våra relationer till kvinnor, det skadar också genom att de kvinnor man tittar på är ofta prostituerade, genom sitt tittande supportar man trafficking. Detta är synd och ingenting annat. Jesus har kommit för att sätta oss fria från syndens makt, och han har burit syndens straff för att vi ska bli förlåtna. Det är det kristna budskapet. Jesus varnar kraftigt dem som bagatelliserar synden och hävdar att synd inte är synd.

8. I min kommande bok om korset som kommer ut på skärtorsdagen, har jag ingående resonemang om vad synd är och Guds vrede över synden. Det är förutsättningen för korset, frälsningen, nåden och evangeliet. Kristna tron handlar om att syndaren blir benådad och upprättad. Folk som inte är syndare behöver inte någon frälsare, och då är det omöjligt att bli kristen.

9. Det finns mycket mer att säga om detta. Jag och Joel är nog överens om mycket, men jag tycker han är obegripligt otydlig i sin ledare. Med det starka sekulariseringstryck vi lever med på församlingsnivå, med begränsad bibelkunskap, och bristande förståelse för kristet tänkande – så kan sådan otydlighet bli förödande. Mina många år som lokal församlingspastor har gett mig den övertygelsen.

10. Jag är också förvånad över att Joel inte berör svagheten hos Bells tänkande. Kristna kyrkan är global och har 2000 år på nacken. Äktenskapssynen hör rimligtvis till grundläggande kristna lärofrågor. Vilken rätt har teologiskt liberala kyrkor i västvärlden att ändra i kristen lära och praxis på ett sätt som är otänkbart för tidigare generationer, men också för de breda strömningarna i den globala kristenheten. Det blir en nykolonialism driven från liberala kyrkor i USA och politiskt styrda lutherska statskyrkor i Europa, med vilken rätt har dessa att kräva att Kinas, Afrikas och Latinamerikas kristna ska följa efter deras idéer?

11. Hela denna debatt känns hopplöst tröttande. Vi som står för en mer konservativ bibelsyn och bibeltolkning kring sex och samlevnad har ju inte något intresse av att på något överdrivet sätt tala om detta, vi tycker bara att det behöver vara ett inslag i den lokala församlingens undervisning. De teologiskt liberala krafterna som ska riva upp en 2000-årig äktenskapssyn, och ständigt ta upp frågan om homosexuell samlevnad, gör att det blir för stora proportioner kring dessa frågor. Och det blir alltid vi som försvarar kristna traditionen och långsiktigheten, och globala perspektivet, det blir alltid vi som hamnar i skottgluggen. Jag har nu blivit utskälld konstant kring min syn på dessa frågor sedan jag började att skriva och tala om det under andra halvan av sjuttiotalet. Det har funnits dagar då man nästan har längtat efter att bli landsförvisad.

12. Att människor definieras utifrån sexuell läggning är inte ett kristet-bibliskt sätt att se på saken. Det är i sig ett sekulariserat perspektiv att människor definieras som homosexuella eller heterosexuella, vi är alla människor som skapats till Guds avbild. Att definiera människor på detta sätt är varken en biblisk-kristen syn, det stämmer inte heller med erfarenheten. Människor brottas ofta med sin sexuella läggning och könsidentitet. Jag minns en ledarkonferens vi hade i Stockholm med John Burke som skrivit boken om att komma som du är till kristna kyrkan. Han berättade om en kvinna i hans församling med homosexuella känslor. Efter förbön och själavård upplevde hon befrielse från detta, när hon själv kunde börja förlåta dem som utsatt henne för sexuella övergrepp som barn. Jag tar det bara som ett exempel på att sexuell läggning inte är på samma nivå som att vara höger- eller vänsterhänt. Jag tänker på min en god vän till mig som levde ett promiskuöst homosexuellt liv, fick sedan göra ett radikalt möte med Jesus. Han kände direkt att hans livsstil var fel och bad till Jesus om hjälp till ett förvandlat och nytt liv. Han har nu levt i ett lyckligt heterosexuellt äktenskap under en följd av år, han förnekar inte att han känslomässigt kan brottas med sina homosexuella känslor, men har ber Jesus om hjälp, och har kunnat hantera denna brottningskamp på ett bra sätt.

 

Jag och hustrun har tillbringat senaste fyra veckorna i Norge, inte helt och håller semester, men en hel del. Visst distansarbete har förekommit. För att få besöka vår dotter i Bergen med familj, krävdes 10 dagar i karantän på plats i Bergen och därför blev det så länge som fyra veckor. Denna sommar har varit mycket speciell på grund av mötesförbuden och coronarestriktioner. Träffade Rolf och Gerd i Bergen, de gick samtidigt som mig på Betel-Institutet i Orsa åren 1972-73. Vi pratade om gamla minnen.

Just nu är vi och besöker sonen i Oslo, och rullar hem till Sverige i morgon. Farväl Hardangerfjorden, farväl Trolltungan, farväl Oygaarden, farväl Hardangervidda , farväl Akers älv, detta oändligt vackra Norge – ser fram emot att snart få se dig igen.

Intensiva veckor med barnbarnen, det är high-speed som gäller. Men bra för matchvikten.

Livet börjar som vanligt denna vecka. Ser fram emot kommande helg då vi samlas i styrelse och medarbetare för Sebastian Staksets organisation Heart of Evangelism. Tid för bön, gemenskap, lyssna på Gud och finslipa strategin inför fortsättningen. Coronan har ju pausat en hel del, men vi har försökt hitta nya öppningar bland annat via podd och youtubegudstjänster.

Det blev en bra respons på min ledare i onsdags om sambo och äktenskap, så jag kommer nog att skriva några till texter i ämnet, både på bloggen och i en ledare till. Jag har som pastor och församlingsledare i Stockholm, i stort sett i hela mitt liv, regelbundet undervisat om dessa frågor. Men alltid eftersträvat att göra det på ett mer praktiskt sätt, hur ska man leva enligt dessa ideal. Och också varför dessa ideal är viktiga. Samtidigt har jag alltid strävat efter att ta upp frågorna på ett sådant sätt att det uppmuntrar till samtal och öppenhet i församlingen. Att förena nåd och sanning är ambitionen, men det är inte alltid lätt. Det behövs mycket tålamod med varandra i församlingarna. Denna inriktning gäller naturligtvis också dem som lever i äktenskap. Jag är övertygad om att mer än hälften av alla skilsmässor i kristna församlingar skulle kunna undvikas med en bra undervisning, ett öppet samtalsklimat i församlingen där man delar med varandra livets kriser och utmaningar. Och naturligtvis där man klart och tydligt håller fast vid kristna ideal.

Noterat debatten om sex och äktenskap i Dagen. Har följt upp det med en ledare i Världen Idag, idag.

Jag skrev boken ”Ungdomar och kärleksproblem”, som kom ut 1978. Jag var 23 när boken publicerades, och texten skrevs när jag var cirka 21, det var framförallt anteckningar från bibelstudier jag hållit i den kristna kommunitet i Jakobsberg-Järfälla som jag vid den tiden var ledare för. I kommunitetsmiljön var vi vana att ta upp dessa frågor rakt på sak utan skygglappar. När den kom ut i bokform blev ”rakt på sak”-approachen för mastig för många i kristenheten. Så jag var nog en av de mest kontroversiella personerna i svensk kristenhet 1978. Jag står för samma värderingar idag, men skulle nog uttrycka mig mindre svartvitt idag med livslång erfarenhet.

Bokens grundtes var att försvara klassiska kristna hållningen om att sex hör till äktenskapet och är en konstituerande grund för äktenskaplig samlevnad. Min frustration var att detta var normen i frikyrkligheten men det fanns inte konkret undervisning om hur man skulle kunna leva efter denna norm. Jag var nygift när jag skrev boken och praktiserat att vänta med sex till äktenskapet, men konstaterade att det behövdes viss vägledning för att kunna klara detta. Det var inte helt enkelt. Det är mycket som händer i kroppen när man är ung och kär. Jag hade också kämpat mig igenom traumatiska tonårsförälskelser, där jag också saknade undervisning om hur det skulle hanteras. Även en kraschad tonårsförälskelse kan ge sår för livet. Så jag gjorde ett försök som 21-åring att ge en undervisning som jag tyckte saknades i dåtidens kristenhet.

Min grundtes var att sexuellt samliv måste bygga på en överlåtelse till varandra, en stabil grund, en trohetsförpliktelse,  inte bara känslor och tillfällig förälskelse, eller bara lust. Den enda logiska grunden var äktenskapet som grund för sexuell samlevnad. Detta förutsatte att man sällskapade på ett vist sätt före äktenskapet. Att vara för mycket själva och för mycket kroppslig beröring, då blir det omöjligt för ett förälskat par att vänta med sex till bröllopsnatten.

I Världen Idag-ledaren betonar jag att strikta moraliska värderingar när det gäller sex finns även i det sekulära samhället. De flesta tar helt avstånd från prostitution och pornografi. Otrohet tar de flesta avstånd ifrån. Idag är det dock praxis med sambo före äktenskap. Att gifta sig – det har inte alls nedmonterats i moderna samhället, däremot är det praxis med det proväktenskap som ateistiske filosofen Bertrand Russell lanserade på 1910-talet. Det som vanligtvis kallas för sambo. Det skapade storm när Russel lanserade tanken på 1910-talet.

Detta är dock ingen kristen variant enligt min mening, återhållsamheten före äktenskapet är en kristen livsstil. Gud ger kraft till att leva efter det, men det kräver också praktisk klokhet i hur man förhåller sig till varandra före bröllopet.

Jag har aldrig läst eller sett någon text med ett teologiskt-bibliskt försvar för sambo. Det är signifikativt, vissa teologer gör allt de kan för att teologiskt försvara modern livsstil, men i detta fall har det inte ens varit möjligt. Den kristna livsstilen måste praktiseras i en lärjungaformande miljö i den lokala församlingen, där man kan praktisera öppenhet, själavård, och förena nåd och sanning.

Jag har varit pastor i Stockholm under största delen av mitt liv och alltid undervisat nyfrälsta som helt saknar kristen bakgrund om dessa saker. De förstår ganska snabbt och accepterar de kristna värderingarna. Jag har vigt ett antal sambopar under årens gång, som kommit till insikt om äktenskapets grund för deras samlevnad.

 

Den berömde amerikanske predikanten och evangelisten Todd White har dramatiskt meddelat att han predikat ett för begränsat evangelium, han har för lite talat om att vi är syndare som behöver en frälsare. Evangelisten och väckelsepredikanten måste också predika synd och omvändelse, och han har missat detta. Världen Idag skriver om det här.

Jag kan inte detaljerna, men detta är en mycket bra markering av Todd White. De som följer det jag har skrivit under ett antal år, vet att jag ständigt påmint om denna sak, och mina böcker ”Efter detta” och ”Inte utan korset”, har strukit under betoningen på Guds dom och syndens allvar, det är grunden för både korsets budskap och evangeliets befriande kraft och frälsningens nödvändighet.

Jag tror inte att svenska trosrörelsen har missat på denna punkt, däremot gäller säkert beskrivningen för delar av amerikansk troskarismatisk rörelse. Däremot tycker jag att de äldre delarna av svensk kristenhet fallerat rejält på denna punkt. För svag omvändelseförkunnelse skapar inte miljöer för frälsning och omvändelse.

Nu befinner jag mig och hustrun hos vår dotter i Bergen Norge och hennes familj. Man blir insläppt i Norge om man har barn och barnbarn i Norge, men måste då sitta i karantän 10 dagar när man kommer hit. Vi har nu suttit 8 dagar i karantän i vår dotters hus. Idag har vi lekt sjörövare, djurpark med hundar, lejon, krokodiler, byggt ett hus för sniglarna på tomten, lekt kurragömma m.m. Livet är fyllt av väsentligheter. I karantän måste man inte sitta inlåst men får vistas ute bland folk utomhus om man håller avstånd.

Bergen är en fascinerande stad, men rik kultur, handels och naturhistoria. En stad byggd på ett antal öar och kring ett stort antal berg. Bilden nedan visar centrat i Hansastaden Bergen.