Jag befinner mig fortfarande i en Corona-karantän, och alla möten har jag digitalt eller via telefon. Jag är i karantän på grund av att jag hör till en riskgrupp. Har dock börjat umgås med yngsta barnbarnet utomhus. De andra två barnbarnen bor i Norge och där lever vi som under andra världskriget, man får inte färdas över gränsen från något håll. Ser fram emot ljusare och bättre tider.

Senaste veckan har det bland annat varit Alpha-Beta-Östermalm via Zoom. Det har varit styrelsemöte för Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) där jag är styrelsens ordförande. Det har också varit styrelsemöte för Sebastian Staksets organisation Heart of Evangelism där jag nu kliver in som styrelsens ordförande. Jag har suttit med i en hel massa styrelser i svensk kristenhet, som mest 10 stycken samtidigt, men har försökt banta ned detta senare år. Koncentrerar nu mina insatser till SEA och Heart. Sitter också kvar i en av Sveriges Kristna Råds arbetsgrupper, den om religionsfrihet. Men det törs man ju inte säga, för då tror en del kristna att man står under antikristligt inflytande.

Jag är ju inte operativ pastor längre så de enda personer jag är chef för är Sebastian Stakset och Olof Edsinger som är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Det är ytterst hedrande, dessa två herrar hör till de stora ljuspunkterna i svensk kristenhet. Olof är mycket produktiv och har bland annat hunnit skriva cirka 15 böcker, trots att han bara är drygt 40. Han är en av de teologiska klipporna i svensk kristenhet. Alla kristna i Sverige som vill värna om bibeltrohet, fokus på evangeliet och att bevara reformationens kristendom, bör vara medlemmar i Svenska Evangeliska Alliansen, kanske den äldsta ekumeniska organisationen i Sverige. Har hållit på sedan 1850-talet. Ursprungligen bildad för att samla väckelsekristna som var kvar i Svenska kyrkan, framförallt EFS, och de som bildade nya organisationer och församlingar.

Stakset är en stor ljuspunkt. Han visar en mycket stor handlingskraft, är kreativ och begåvad, och har en passion för att sprida evangeliet inte minst till ungdomar i stökiga förortsområden, hans egen bakgrund. Framförallt vill ha nå dem som har problem med kriminalitet, drogmissbruk och psykisk ohälsa. Evangeliet är Guds kraft till frälsning och det befriar den fångne och ger glädje och frihet åt den förtryckte. Det har Sebastian upplevt själv och det vill han predika för alla andra. Vid mitt första styrelsemöte var det mycket spännande framtidstankar vi dryftade och samtalade om. Framöver blir det offentligt.

En utmaning för Heart for Evangelism, är att alla möten och kampanjer har ställts in och flyttats framåt. Sebastian med team har därför sökt sig ut i digitala världen, och har nu varje vecka en gudstjänst via Youtube varje lördag kväll och en podd som kommer varje vecka. Många tusen lyssnar på detta varje vecka.

CS Lewis skrev en intressant text 1948 om att leva under hoten i atomåldern. Hans reflektioner är aktuella i Coronatider.

In one way we think a great deal too much of the atomic bomb. “How are we to live in an atomic age?” I am tempted to reply: “Why, as you would have lived in the sixteenth century when the plague visited London almost every year, or as you would have lived in a Viking age when raiders from Scandinavia might land and cut your throat any night; or indeed, as you are already living in an age of cancer, an age of syphilis, an age of paralysis, an age of air raids, an age of railway accidents, an age of motor accidents.”

In other words, do not let us begin by exaggerating the novelty of our situation. Believe me, dear sir or madam, you and all whom you love were already sentenced to death before the atomic bomb was invented: and quite a high percentage of us were going to die in unpleasant ways. We had, indeed, one very great advantage over our ancestors—anesthetics; but we have that still. It is perfectly ridiculous to go about whimpering and drawing long faces because the scientists have added one more chance of painful and premature death to a world which already bristled with such chances and in which death itself was not a chance at all, but a certainty.

This is the first point to be made: and the first action to be taken is to pull ourselves together. If we are all going to be destroyed by an atomic bomb, let that bomb when it comes find us doing sensible and human things—praying, working, teaching, reading, listening to music, bathing the children, playing tennis, chatting to our friends over a pint and a game of darts—not huddled together like frightened sheep and thinking about bombs. They may break our bodies (a microbe can do that) but they need not dominate our minds.

Vi är 30 församlingar i Stockholm som planerat en tältkampanj  ”Det finns hopp”, med Sebastian Stakset och hans organisation Heart of Evangelism. Kampanjen planerad till 17-22 augusti och hållas på Nytorps Gärde, öster om Globen. Bland de 30 församlingarna finns bland annat Frälsningsarmén, Filadelfia, Citykyrkan, Hillsong, Korskyrkan, Folkungakyrkan, New Life, Söderhöjdskyrkan, Klara kyrka, Hammarbykyrkan m.m.

Vi har bestämt att flytta fram den till 17-22 maj 2021, på grund av Coronarestriktionerna. Samma plats.

Läste i Dagen häromdagen att Ingemar Myrin, Örebro, har gått bort. Blivit befordrad till härligheten som man säger i Frälsningsarmén.

När man som jag har varit engagerad i svensk kristenhet i hela sitt liv, är det många människor man mött under årens gång. Det är nog få personer jag har mött under alla år som gjort ett sådant intryck på mig som Ingemar Myrin.

Det var länge sedan jag hade kontakt med ”Myrre”. Mina minnesbilder ligger längre tillbaka i tiden. Jag minns under karismatiska väckelsens höjdpunkt åren 1973-74. Jag lämnade Betel-Institutet i Orsa sommaren 1973. Flyttade hem till föräldrarna i Jakobsberg, Järfälla. Gick med i Filadelfias utpost i Jakobsberg, där Kjell Sjöberg då började som pastor. Återupptog gymasiestudierna i Jakobsbergsskolan. Startade en kristen förening på skolan, en förening som ständigt ordnade bönemöten och skolevangelisation.

Hörde talas om den unike skolevangelisten i Göteborg och som också medverkade på de stora karismatiska konferenserna som då genomfördes på olika håll. Tog kontakt med Ingemar och bjöd in honom till min gymnasieskola. Dels ordnade jag bibelstudier med ungdomarna i Järfälla pingstförsamling, dels gick han runt på mitt gymnasium och medverkade i olika lektioner och hade samlingar med vår kristna skolgrupp. Blev fantastiska dagar med Ingemar Myrin som gav intryck för livet. Han hade en unik förmåga att leda unga människor in i upplevelsen av Anden. Och att naturligt berätta om Jesus, överallt. Han fick då sova i soffan i mina föräldrars vardagsrum. Min minnesbild är att jag blev bjuden till bröllopet i Örebro, då han gifte sig med Marie-Heléne. Men kunde tyvärr inte närvara. Jag minns inte varför.

Har också en minnesbild av att Myrre tog med mig ut till Hannagården i Södra Stockholm, troligen sommaren 1974. Det var ett centra i Stockholm i dåtidens karismatiska väckelse. Det var George och Ylva Eggehorns gård, fortfarande i deras ägo så vitt jag vet. Minns en lördag på Hannagården då Myrre hade bibelstudier.

Mötte sedan Ingemar i olika sammanhang. Minns resan till Finland med Rune Brännströms team, cirka 1975, vi hade ett antal möten och en karismatisk konferens i Kokkola, Gamlakarleby i norra Finland. Ett stort antal möten i den lutherska kyrkan i staden. Under åttiotalet under trosrörelsens tidiga fas möttes vi också. Minns det stora musikevenemanget sommaren 1983 tror jag, då var Ingemar småbarnsförälder, och minns att han och jag pratade med Ulf Ekman vid det tillfället. Det var innan Livets ord existerade. Han blev sedan engagerad i en av trosrörelsens nya församlingar i Örebro på åttiotalet. Jag minns ett längre telefonsamtal vi hade cirka 1990 om en pastorsrekrytering man gjorde, en av mina medarbetare i Brandbergens frikyrkoförsamling, Börje Hellberg. Som också gick bort alldeles för tidigt. Senare hamnade Ingemar i EFK-församlingen Mötesplatsen i Örebro. Har en minnesbild av att jag sov över hos Ingemar och Marie-Heléne någon gång under andra halvan av åttiotalet, i samband med någon konferens i Örebro.

Jag kan inte minnas att vi har haft någon kontakt senaste 20 åren.

Men hur som helst, jag minns fortfarande med stor glädje de möten och evangelisation vi fick ha tillsammans i Jakobsberg, Järfälla, någon gång under första halvåret 1974. Myrre var en unik evangelist med en unik förmåga att få kontakt med människor.

I min ledare idag i Världen Idag skriver jag fortsatt om de femfaldiga tjänstegåvorna, nu med fokus på evangelistens tjänst. När man kör bil framåt behöver man också titta i backspegeln. I artikeln lyfter jag fram Billy Grahams unika evangelisttjänst.

Genom Sebastian Staksets unika insatser blir evangelisttjänsten förnyad i svensk kristenhet. Denna tjänst är avgörande för att församlingar ska växa. Det finns evangelistgåvor på lokal nivå som behöver få erkännande, stöd och utrymme. Det finns evangelistgåvor på nationell nivå som kristenheten behöver bejaka och samarbeta med. Det finns också världsevangelister som arbetar mer övergripande över hela världen och över kontinenter. Billy Graham och Reinhardt Bonnke är exempel på det som jag nämner i artikeln.

Att förnya tältkampanjen som Stakset har gjort är en mycket innovativ satsning. Det har fungerat förr. Och det fungerar bevisligen idag. Evangelisten ska tjäna hela kristenheten och inte stängas in i en trång samfundsfålla. Evangelisten har fokus på evangeliet, frälsningen och Jesus, det som förenar oss kristna.

En viktig funktion med att organisera kampanjer är att mobilisera vanliga troende och församlingsmedlemmar i evangelisationsuppdraget. Masskampanjerna bygger på att vanliga kristna blir engagerade i att hjälpa till och bjuda in, och är delaktiga i uppföljningsarbetet.

Min nya situation har medfört att tankar och böner alltmer handlar om evangelisttjänsten och förutsättningar och inriktning för evangelisttjänsten. Två av de främsta evangelisterna vi har haft i globala kristenheten senaste 100 åren enligt min mening, har varit Billy Graham och Reinhardt Bonnke. Ingen av dem är i livet nu, båda lämnade detta jordeliv under senaste åren.

Här är en klassisk predikan av Billy Graham.

Det händer mycket spännande kring Sebastian Stakset och hans missions- och evangelisationsorganisation ”Heart of Evangelism” just nu. Eftersom stora möten inte är möjliga just nu har verksamheten i stor utsträckning flyttat ut på nätet med gudstjänster som sänds via nätet, en ny podd som kallas för ”Helt ärligt” m.m.

I morgon sänds youtubegudstjänsten med temat ”Vägen ut ur gängkriminalitet och kokainmissbruk”, här är länken.

Den nya podden har haft Ola Rapace och Sanna Lundell som gäster de första två sändningarna. Länk till sändningen med Sanna Lundell här.

Du som redan är kristen och Jesustroende får gärna be för dessa sändningar att Gud ska använda dem för att sprida det underbara befriande budskapet om Jesus Kristus. Han kallar människor från mörker till ljus, från hat till kärlek, från konflikt till försoning, från ångest till glädje. Evangeliet om Jesus Kristus är de goda nyheterna. Uppmana gärna andra kristna du känner att be för dessa sändningar som fortsätter varje vecka, många tusen nås av dessa budskap.

Jag har varit utsatt för en bombardemang av välsignelser senaste dygnet efter att det offentliggjorts i söndag att jag blir ordförande för Sebastian Staksets missions- och evangelisationsorganisation Heart of Evangelism. Både tidningen Dagen och Världen idag har uppmärksammat det. Många har hört av sig och välsignat, man tror att detta är både bra för mig och för Sebastian och Heart of Evangelism.

Även satirkontot Svärden Idag välsignar och som rätt har uppfattat den imageförändring jag behöver göra för att passa in i detta uppdrag. Det blir numera träning på gym för att bygga upp musklerna, vissa tatueringar, träna mig på att prata Rinkeby- och Kärrtorpssvenska, alltid bära keps bakåtvänd, alltid ha på mig träningsoverall och ständigt bära en skottsäker väst ifall någon av Sebbes gamla kompisar får ett återfall i det gamla syndalivet.

Ni vet de klassiska Paulus-orden, att vara jude för jude och grek för greken.

View this post on Instagram

#youRnext

A post shared by Svärden idag (@svardenidag) on Apr 27, 2020 at 5:53am PDT

Nu släpper jag en nyhet. Det är egentligen inte en nyhet därför att Sebastian Stakset berättade om det redan idag på Livets ords webbsända 11-gudstjänst. De som lyssnat på den vet vad det handlar om.

Senaste 25 åren har jag haft väldigt många styrelseuppdrag i svensk kristenhet. Jag har dock känt senaste åren att kraftigt banta ner uppdragen, det har jag gjort. De enda uppdragen jag har kvar är att vara ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen och styrelseledamot i Skandinaviska Teologiska högskolan. Mina lokala engagemang har också bantats ner därför att jag 2014 slutade som pastor för Folkungakyrkan och 2016 avgick jag från uppdraget som föreståndare för Elimnätverket av församlingar inklusive Folkungakyrkan. Det blev inte några fungerande arbetsförutsättningar för mig och Elimnätverket blev 7 ganska separata församlingar, förutsättningen för mitt arbete var att vi skulle fortsätta arbeta tillsammans som en enhet, en förutsättning som inte uppfylldes. Så oplanerat fick jag kliva av detta uppdrag. Det har medfört att det har varit osäkert för mig och min fru med både vår församlings- och samfundstillhörighet senaste åren. Jag och min fru har dock kommit fram till att vi ska vara kvar som medlemmar i Folkungakyrkan, framförallt beroende på att vi har stort förtroende för Christer Roshamn som ny pastor i församlingen. Genom detta blir vi fortsatt medlemmar  i Evangeliska Frikyrkan.

Senaste åren har jag och min fru ägnat oss åt mission på Östermalm som har tagit sig olika uttryck. Det har dock varit en uppförsbacke. Vi har fått mycket förtroende och förtroendeuppdrag i stadsdelen men dörrar har inte öppnats för ett genuint församlingsgrundande arbete. Människor har kommit till tro genom våra Alpha- och Betakurser men öppningar har ändå inte skapats för ett församlingsgrundande arbete. Vi kommer dock att bo kvar i stadsdelen och fortsätta verka i stadsdelen och lägger detta i Guds händer hur fortsättningen ska utformas lokalt.

Mina ambitioner är inte alls att pensionera mig eller trappa ner i någon större utsträckning. Har känt att Gud har haft något mer och nytt på gång.

För några månader sedan fick jag frågan från Sebastian Stakset om att bli ordförande för hans missions- och evangelisationsorganisation Heart of Evangelism. Det var en hedrande förfrågan för jag tycker att detta initiativ är det mest spännande som händer i svensk kristenhet. Evangelisations- och tältkampanjerna är ett viktigt ben. Det har varit unika resultat med de lokala satsningar som hittills har gjorts, både i att skapa enhet bland kristna och att se människor komma till tro. Ett mediebolag har bildats som ska jobba med musik, video och film m.m. På det området är mycket spännande satsningar på väg att växa fram. Sebastian har också ett hjärta för de som har det allra svårast i Sverige, de kriminella, de som finns på våra fängelser och behandlingshem, i utsatta förorter. I visionen finns en rad tankar om ytterligare och kraftfulla initiativ på dessa områden.

När jag tänker på Sebbe tänker jag på Carlsson i Strindbergs Hemsöborna. Han kom som en helt ny person till Hemsö, och han var som ett yrväder skrev Strindberg. Ingenting blev sig likt på Hemsön efter Carlssons ankomst. Sebbe är som ett yrväder i svensk kristenhet. Ett nödvändigt och viktigt yrväder. Han har en unik evangelistgåva och han når in i sammanhang där vi i etablerade kristenheten inte varit i närheten av.

En mycket kompetent styrelse har formats kring Heart of Evangelism och Sebastian har knutit till sig mycket erfarna kristna rådgivare och medhjälpare. Jag har nu tackat ja till att leda styrelsens arbete och vara ordförande för Heart of Evangelism. En viktig del av uppdraget innebär att ge andlig, teologisk och strategisk vägledning åt Sebastian.

Jag ser fram emot detta och ser det som en ny fas i mitt liv. En spännande fas. Så mycket spännande kommer att hända närmaste åren.

Eftersom jag räknas som riskgrupp, på grund av behandling för högt blodtryck under många år, har jag levt i Coronakarantän sedan början av mars. Jag ligger ju inte heller så långt från åldersgränsen 70 år.

Möten blir via telefon eller digitalt på något sätt.

I går höll jag föredrag för Wilberforceakademin, som drivs av Svenska Evangeliska Alliansen och Claphaminstitutet, via zoom. Det gick utmärkt. Talade om en evangelikal syn på miljöfrågor och klimatfrågan i synnerhet. Har haft Zoom-möten tidigare i veckan med Sebastian Staksets organisation Heart of Evangelism. Har haft kyrkorådssammanträde med Oscars församling via länk tidigare i veckan. Via hade årsmöte för New Wine tidigare i veckan via Zoom. Deltog också i ett teologiskt forskningsseminarium med Skandinaviska Teologiska Högskolan tidigare i veckan via Zoom. Och så filar jag på en kommande bok. Har spelat in bönemöten som har lagts ut på nätet, www.bonforsverige.se där du kan delta i en digitalt bönemöte varje kväll klockan 20.00. Lyssnat på gudstjänst i den församling jag är medlem i, Folkungakyrkan, via nätet.

Förutom detta sköter jag mitt konsultbolag där jag jobbar med politisk analys. Det berörs knappt alls av Coronapandemin, jobbet kan skötas hemifrån. Våra Alpha- och Betakurser på Östermalm har vi pausat men funderar på att komma igång där också via Zoom.

Saknar mest att umgås med barnbarn, dom håller man kontakten med via whatsupp.

Ser fram emot att detta liv i social distansering snart ska upphöra. Men Jesus har lovat att vara med oss alla dagar, besvärliga dagar och härliga dagar. Detta är besvärliga dagar, och Jesus är med oss även nu. Det är så viktigt att leva nära Jesus i stormiga tider, vi kristna är inte immuna mot världens oro och kriser, och vi kan också gripas av oro när vi läser alla reportage från IVA-avdelningar där Coronasmittade vårdas. I denna oro måste vi hålla fast vid honom som är vår trygghet och som har lovat att alltid vara med oss och ta emot oss även den dagen då vi lämnar detta jordeliv.