Senaste ledaren i Världen Idag handlar om förbönstjänsten, och den troendes och församlingens ansvar att be. Vi pratar och tycker för mycket som kristna, vi borde be mer istället.

Helgen 20-22 september kommer jag att vara i Orsa och hålla i en bibelhelg på Trunnagården.  Det blir ett kärt återseende. Jag gick ju på bibelskola där som tonåring, 1971-73. Var endast 16 när jag började bibelskolan som då hette Betel-Institutet. Två år av tonåren i Orsa har satt sin prägel på ens liv. Kommer att hålla en bibelhelg över temat ”Danielsboken”. Bibelstudier fredag kväll, lördag dagtid och kväll, och en avslutningsgudstjänst i Missionskyrkan i Orsa 11.00 på söndag 22 september. Hör av dig till Trunnagården om du vill vara med.

Den berömde Hillsongsångaren och låtskrivaren Marty Sampson har tappat tron på Jesus. Det är inte något dramatiskt med detta. Miljoner blir kristna runt om i världen varje år, och många, inte minst i västvärlden, faller ifrån varje år. Nya testamentet varnar ständigt om avfällighet, så det är en realitet. Det anmärkningsvärda är dock Marty Sampsons motiveringar bakom detta, vilken kristen värld har han levt i egentligen. Tycker att amerikanske förkunnaren och apologeten Michael Brown ställer bra frågor om denna sak. Läs här.

De kritiska frågor som Sampson för fram har det skrivits åtskilliga hyllmeter med böcker om. Jag har själv bidragit med några av dessa böcker. Det är sorgligt när kristna tappar tron bara för att de inte kan ta del av alla reflektioner och tänkande som pågår ständigt i globala kristenheten.

Den kristna kyrkan präglas av att vi tillhör en organisation och en organism med 2000 år på nacken, och dessförinnan med djupa rötter hos det judiska folket. Den kristna kyrkan är dessutom global, bröder och systrar från alla folk, språk och stammar.

Det innebär att teologi, teologiska ståndpunkter, och kristna ståndpunkter måste utformas utifrån en lyhördhet och respekt att kyrkan är global och att den hör till ett folk på vandring från generation till generation.

När jag hör kommentarer ibland från vissa kristna ledare i abortfrågan så saknar jag fullständigt denna förankring, både i skriften, i kristna traditionen, och den globala kyrkan. Värnandet om det ofödda barnets människovärde och rätt till liv har präglat kristna kyrkan under 2000 år. Det har varit lika utmanande under 2000 år som det är idag. Okunnigheten idag i vissa kristna kretsar är flagrant.

Rekommenderar läsning av min doktorsavhandling från 1984, ”Varför Sverige fick fri abort”. Den går tyvärr inte att köpa men man kan få tag på den vid universitetsbiblioteken. Rekommenderar också mitt SEA paper från 2013 som ger en mer biblisk-kyrkohistorisk bakgrund till frågan. Här är länken https://www.sea.nu/briefing-paper-motstand-och-manniskovarde-om-kyrkornas-abortengagemang/ .

Vill man ha kristna perspektiv på frågan behöver man lyssna på andra röster än RFSU, de politiska partierna inklusive KD och SD, och de politiska kvinnoförbunden.

Nu har jag semester. Barnbarnen från Norge är i Stockholm. Ägnade föregående helg åt alla tre barnbarnen med tillhörande föräldrar. Jättenais. Men man blir trött. Energinivån och kapaciteten är enorm hos en 5-åring, 3-åring och 2-åring.

Har jobbat med Almedalsveckan intensivt, både konsultuppdrag och sedan medverkade jag i tre av de kristna eventen under veckan. Började semestern stegvis under förra veckan. På måndag morgon bär det av till Skellefteå, som är hustruns ursprungsort.

Idag har jag en ledare i Världen idag om församlingen och demokratin. Det är ju frågor jag har levt med i hela mitt liv, och reflekterat över. Har ju mina rötter i den pingst-baptistiska traditionen med självständiga lokala församlingar, beslutande församlingsmöten, äldstekårer och en stark och visionär och drivande församlingsföreståndare.

Sedan har jag följt debatterna om dessa saker. Trosrörelsemodellen med en beslutande pastor, Vineyard också med en stark pastor, Hillsong där pastorn i Sydney har yttersta beslutsansvaret. Har sett skräckexempel på urartad församlingsdemokrati, där man manipulerar bort förnyelse och ledare som står för något bra. Har också sett exempel på starka pastorer som misskött sig, och där församlingen inte har kunnat utöva granskning och kunnat avsätta olämpliga personer. Har sett bra exempel på församlingsdemokrati, när församlingen är ett Guds folk som är ledda av Anden och upplysta av Guds ord, och då församlingsmötet är ett viktig organ för förankring och att ledningen och församlingen gemensamt hittar linjen framåt. Alla modeller kan i vissa lägen fungera riktigt dåligt. Alla modellerna kan i vissa lägen fungera riktigt bra. Något som dock alltid måste finnas är någon form av ansvarsutkrävande och öppenhet och genomlysning av högsta ledarna.

Ledaren idag ger en kortfattad sammanfattning av funderingar man har haft i bortåt 50 år. Inte någon svartvit bild, inte någon enkel modell som gör att det fungerar bra.

Nu är jag på New Wine-konferensen i Vänersborg. Väldigt bra som vanligt. Har ett seminarium under konferensen på lördag och lördag kväll reser jag vidare mot Stockholm för att sedan åka vidare till Almedalsveckan där jag är i fem dagar. Dels för att arbeta som konsult, dels för att medverka i tre olika av de kristna events som ordnas under veckan.

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om begreppet evangelikal och Evangeliska Frikyrkan.

Tycker att Göran Janzon har en utmärkt artikel i Dagen som är mycket klargörande, mer än min ledare. Jag har på ålderns höst ibland blivit för diplomatisk. Janzon är mer rakt på.

Jag är född 22 oktober 1954. Personer med högre nivåer av matematisk begåvning kan eventuellt räkna ut vad jag fyller i höst.

Har dock inte en tanke på att pensionera mig, har massa energi kvar och räknar med att jobba i varje fall i sju år till om Gud ger nåden med god hälsa. Mina avlönade uppdrag i kristna sektorn är ytterst begränsade, men mina konsultkunder fortsätter att överösa mig med uppdrag, så inom näringslivet möter jag inte någon brist på efterfrågan.

Men blev idag påmind om min ålder då jag fick åka båt med Waxholmsbolaget till pensionärspris och samma dag fick jag ett första massbrev från PRO. Vad är det som händer?

Under hela tisdagen var jag på Torpkonferensen, en av de klassiska konferensanläggningarna i svensk kristenhet. Jag medverkade i ett seminarium där vi samtalade om begreppet evangelikal, och så intervjuades jag för TV Vision, det norska kristna TV-bolaget, som jag tidigare gjort en del program för.

Jag var ju djupt involverad i processen när Evangeliska Frikyrkan bildades 1996-97, och då fastställde vi en teologisk och andlig inriktning för EFK, som bestod av ledorden evangelikal, karismatisk, baptistisk och missionsinriktad. Den inriktningen har jag haft som ledstjärna i alla år sedan dess. Evangelikal innebär bland annat att bygga på reformationens grund och ha skriften allena som bas för lära och liv. Det följs ju upp i Lausannedeklarationen, som också har varit en teologisk grundval för EFK. Det var Fredrik Wenell, Linnéa Åberg, Linalie Newman och jag som samtalade om denna sak, under ledning av Öyvind Tolvsen.

Ordet evangelikal har fått en allt spretigare betydelse och vi samtalade om begreppet är användbart i fortsättningen. Det får vi nog fortsätta diskutera men vi konstaterade att under alla omständigheter måste vi själva tydligt definiera vad vi menar med evangelikal. Evangelisk är ju ett närbesläktat ord, med liknande innebörd.

Det var kul att vara på Torp igen, jag var ju ständigt där under mina 16 år i EFK-styrelsen. Eftersom jag klagade på Torp i fjol här på bloggen, på grund av upplägget av ett homosexseminarium, är jag betydligt mer positiv till årets program. Tycker det mer ligger i linje med det väckelsearv som präglar EFK:s grundarsamfund. Inte minst tyckte jag det var fräscht att låta Sebastian Stakset predika i går kväll, och ge en rejäl input åt den nya rörelsen i svensk kristenhet, med fokus på att predika evangeliet och föra människor till tro. I synnerhet de som har det svårt och märkts av livet.

Den här veckan har jag ägnat en del tid åt Svenska Evangeliska Alliansen (SEA). Jag har ju skrivit två ledare i Världen Idag om denna viktiga organisation, och där nämner jag i några rader att Pingströrelsen och Svenska Alliansmissionen har lämnat SEA. Detta har uppmärksammats av tidningen Dagen som gjort ett reportage om denna sak, det var tydligen en nyhet med denna information. Här är en länk till artikeln. Samfundsledarna Daniel Alm och Kjell Larsson har också kritiserat min ledare, en text som publicerats i Världen Idag idag, och som jag gavs möjlighet att bemöta. Man hittar det här.

I mina två ledare har jag ingående förklarat varför jag anser Svenska Evangeliska Alliansen vara en viktig organisation. Hänvisar till de texterna och upprepar mig inte här.

Eftersom Evangeliska Alliansen varit en av de mest tydliga rösterna i Sverige i försvar för biblisk kristendom och försvaret för en kristen tro med evangeliet i centrum är detta djupt beklagligt enligt min mening.

Alltsedan Svenska Evangeliska Alliansens nystart 2001 har jag varit djupt engagerad i alliansen. Första perioden som företrädare för Evangeliska Frikyrkan, därefter som valberedningens sammankallande, sedan som styrelseledamot och sedan 7-8 år tillbaka har jag varit organisationens ordförande.

Jag tror att Svenska Evangeliska Alliansen är ett viktigt organ i svensk kristenhet, därför att den vill bygga kristet samarbete och ekumenik på reformationens och väckelserörelsens grund. Enligt min mening är det en bättre och vassare grund än den breddekumeniska grund som Sveriges Kristna råd står på. En grund där man aktivt kan verka för evangeliet, kristna trons sanningsanspråk, evangelisation, värna om tydlig mission och kristna etiska värderingar på klassisk kristen grund, och reformationens motto ”Skriften allena”. SKR fyller en viktig funktion men kan aldrig vara en tillräcklig grund för ekumeniskt samarbete för kristna samfund och rörelser med rötter i väckelserörelsen.

Har nu i två ledare i Världen idag lyft fram Svenska Evangeliska Alliansens betydelse. Man hittar ledarna här och här.  Möter så mycket brist på kunskap i svensk kristenhet, och många vet ingenting om evangeliska alliansens historiska bakgrund, och även kunskapen om bevekelsegrunderna bakom Lausannedeklarationen börjar svikta. Läs gärna ledarna och sprid via facebook och andra kanaler om du sympatiserar med innehållet.

Både Pingströrelsen och Alliansmissionen har valt att lämna Svenska Evangeliska Alliansen, och inom Evangeliska frikyrkan är stödet betydligt svagare idag än 2001 då vi gjorde nystarten av alliansen och EFK var en drivande kraft, även om EFK fortfarande är kvar som medlemmar. Det försvagade stödet kan bero på olika orsaker i olika samfund, men enligt min mening är yttersta anledningen en tilltagande teologisk relativisering och liberalisering som tyvärr breder ut sig i traditionell frikyrkorörelse.