Idag hade jag förmånen att få träffa en nobelpristagare, årets pristagare  i ekonomi, William Nordhaus. Här är en bild på oss.

Idag skriver jag i Dagen och argumenterar för en biblisk miljö- och klimatteologi. I en kortfattad debattartikel kan man naturligtvis inte utveckla resonemangen med bibelreferenser m.m., men tankegångarna har jag ju uttryckt på olika sätt under många år.

Jag reser dessutom på söndag kväll till FN:s klimatkonferens COP 24 i Polen i Katowice, för att jobba med den under nästa vecka. Har vissa specifika uppdrag kopplat till konferensen. Företrädare för alla världens regeringar är på plats, civilorganisationer från hela världen, bland annat från kyrkorna, en rad olika vetenskapliga organisationer är med, miljörörelsen, parlamentariker, och många företrädare från näringslivet.

Jag har alltid varit intresserad av apologetik, försvaret av den kristna tron.

Tidigt åttiotal kom jag ut med boken ”Kristendomen mot väggen”, som kom ut med en ny upplaga 1999 med titeln ”Hur kan jag tro på en Gud som jag inte kan se”. För mig är det viktigt att den kristna tron har ett kognitivt innehåll, det finns en substans i tron, en kristen lära, som kan argumenteras för och försvaras. Och som ger en bättre förklaring till den värld vi lever i en den ateistiska-materialistiska förklaringen.

Mina två senaste ledare i Världen idag handlar om detta, man hittar dem här och här.

För en tid sedan åt jag lunch med en god vän som är en framstående internationell forskare. Han har en kristen bakgrund men är inte längre bekännande kristen eller med i en kyrka. Det är en ytterst tveksam behandling han utsattes för av svensk frikyrklighet, ett skäl till varför han försvann. Han följer dock kristna debatten ganska ingående. Han uttryckte förundran över kristna debatten om Sverigedemokraterna som han menar har blivit lika hätsk i tonen som Livets ords-debatten på åttiotalet.

Senaste dygnet har jag läst på sociala medier av kristna Sverigedemokrater att jag är en falsk profet, jag lider av tvångstankar, jag är naiv,  jag är aningslös, jag ägnar mig åt hyckleri, är demonisk,  jag förleder människor,  jag hör till globalisternas illuminati, jag har också fått höra många gånger att jag är kommunist, dock inte senaste dygnet.

I mitt fall ska man också lägga till att jag i 40 års tid varit utsatt för konstant kritik därför att jag försvarat traditionella kristna värderingar angående familj, abort, äktenskap m.m. och står för en konservativ bibelsyn och där jag kritiserats för att tro på att Adam och Eva har existerat, problematiserat statlig styrning över teologiska utbildningar, försvarat Jonabokens historicitet, Danielsbokens historicitet m.m. Tonläget i de diskussionerna har ibland legat ganska nära kristna Sverigedemokrater.

En slutsats är att det behöver vara ganska hårdhudade personer som rör sig i frikyrkliga debatter och vågar stå för en tydlig hållning. Jag tror inte att jag är särskilt hårdhudad.

 

Mitt blogginlägg med kommentar över Ulf Christianssons SD-text har tydligen väckt viss uppmärksamhet. Läs här.

Och här är ett nytt blogginlägg från min nya blogg ”Östermalmspastorn”.

Mitt liv går vidare som Östermalmsmissionär. På söndag kväll håller jag Alphaföredrag i Alphakursen som hålls nära Karlaplan, Oscarshemmet. Rigagatan 3. Känner du någon Östermalmsbo, bjud gärna dit dem, vi börjar med måltid 18.30.

På måndag kväll blir det Alphaföredrag klockan 17.30 på den Alphakurs som nu startats på Tekniska högskolan. Tekniska högskolan ligger ju på Östermalm. Herren håller också på att skapa öppningar för mig att bli invald i ett viktigt styrorgan på Östermalm, vilket kan skapa helt nya kontaktmöjligheter. Återkommer om den saken när det är klart.

Min passion är att så många människor som möjligt ska höra evangeliet om Jesus, och mitt arbetsområde är nu denna stadsdel, där närmare 1 procent av hela Sveriges befolkning bor.

Hjälp mig att be om väckelsekristendom på Östermalm. Vi behöver en ny prins Oscar, han var ju bror till kung Gustav V, och bodde i ett stort hus på Östermalmsgatan där han ständigt hade bönemöten och kristna sammankomster. Prins Oscar var en profil i svensk kristenhet under första halvan av 1900-talet, och var en prominent företrädare för väckelsekristendomen, som även hade kontaktlänkarna in i societeten.

Östermalm är en stadsdel där den kyrkliga traditionen delvis lever kvar, det finns inte så mycket av det i Stockholm för övrigt. Första advent kommer Östermalmskyrkorna att vara överfyllda av människor, be att evangeliet om Jesus ska få förkunnas i all sin tydlighet vid dessa tillfällen. Ser som en stor förmån att nu även få vara engagerad i Svenska kyrkan på Östermalm, det skapar helt nya kontaktnät och ingångar. Jag har alltid varit allkristen och ekumenisk, vilket många inte har förstått i kristenheten, på grund av att jag en del år varit en ganska profilerad samfundsordförande. Kristus har bara en församling och ett folk.

Såg nu att Uffe Christianssons facebookinlägg var från 5 september, men upptäckte först nu en delning av det. Kanske lite skåpmat som redan diskuterats en del, men idéerna har ju inte ett bäst före datum, utan behöver diskuteras.

När jag tittar på Uffe Christianssons facebookinlägg inser jag vilken tung opinionsbildare han är i svensk kristenhet. Nästan 1000 likes på Facebook, och många hundra kommentarer, dock en hel del kritiska. Och över 400 delningar av inlägget. När jag läser igenom listan på namnen som har skrivit älska, eller gilla, med anledning av inlägget så förundras över hur många namn jag känner eller känner igen. Den känns som splittringen är total bland oss som kallar oss kristna, och jag tar helt avstånd från den hållning, teologi, och ande som detta är uttryck för.

Jag förundras dock över att jag och Micael Grenholm i vår bok ”Jesus var också flykting”, ger en utförlig bibelteologisk genomgång av ämnet invandring och flyktingar. Hittills har inte något gått i svaromål bibelteologiskt, hävdat att vi läser Bibeln fel, missar relevanta bibeltexter eller något annat. Boken har nu varit ute på marknaden i 2,5 år, och fortfarande har inte någon kommit med ett bemötande bland alla dessa SD-vänliga kristna.

Kom igen nu. Jag vill gärna ta den debatten om vad Bibeln faktiskt säger.

Legendaren Ulf Christiansson har skrivit ett långt Facebookinlägg, tonläget och argumentationen påminner mycket om Lars Enarson. Han säger där att det har pågått en hysterisk smutskastning av SD senaste månaden. Christiansson har inte upplevt något liknande. Ingen har blivit så förföljd och mobbad som Jimmie Åkesson. Vi kristna har behandlat honom illa. Kristna har kritiserat när han hävdar att han ber till Gud varje kväll. Christiansson tror att Gud hör Åkessons böner, lika mycket som dina och mina. Få har ställt sig upp och försvarat Åkesson i kristna led. Man ska be för ledare  och överheten och det måste gälla också Jimmie Åkesson. Christiansson skriver: ”Vi har kastat så mycket skit på honom genom åren att jag skäms. Vi skall representera ett budskap som vi så populärt benämner som ”kärleksbudskapet”! Jag tycker vi har misslyckats totalt i detta. Nu när alla andra partier svängt (mer eller mindre) i invandringen så finns det bara en sak kvar att varna och hacka på. Rötterna! De är nazister! Det är vad som sägs. Men vet vi det? Att det är så? Tänk om det var så för länge sedan men inte nu? Alla har sin historia, jag med. Får man ens lov att tänka så? Vi kan ju faktiskt ha fel?”

Christiansson skriver vidare att SD tydligen är kristenhetens fiende nummer ett i Sverige.  All kraft läggs ned för att varna och kriga emot. En del kristna går ut med en närmast okontrollerad avsky emot dem. Och tonen man använder är långt ifrån den Jesus hade. Christiansson nämner vidare om när Jerusalem spelade på SD:s sommarfestival 2016. Han nämner att han där mötte vanliga människor som är trötta på hur landet missköts, och Christiansson förstår dem.

Christiansson skriver sammanfattningsvis: ”Ja, jag skäms över hur vi har behandlat människor i SD. Vi borde be Jimmie Åkesson om förlåtelse för hur vi behandlat honom, det menar jag. Oavsett om vi tycker som honom eller inte. Vi är här för att först och främst älska inte förbanna människor.”

Enligt Ulf Christiansson – om vi ska varna för något är det inte SD, det är en disillusionerad, självrättfärdig och ljummen kyrka. Faran är mycket större där. Vi måste bli fria från den rädsla som har drabbat oss.

Så långt Ulf Christiansson.

Jag har en helt annan uppfattning än Ulf Christiansson i denna fråga, och en annan världsbild. Låt mig närmare förklara varför. Eftersom jag både har skrivit artiklar och bokkapitel som varnar just för SD hamnar jag ju mitt i skottgluggen i detta facebookinlägg. Jag hör enligt Christiansson till en ljummen och avfällig kyrka, drivs av fruktan, är mobbare och kärlekslös eftersom jag är kritisk till SD.

Det är uppenbart att polariseringen har gått mycket långt i svensk kristenhet kring dessa frågor. Låt mig kortfattat i punktform kommentera Christianssons text.

1. Christiansson skriver att inte någon har blivit så förföljd och mobbad i Sverige senare tid som Jimmie Åkesson. Jag kan inte känna igen mig i den beskrivningen. Den högernationalistiska vågen går fram som en stormvind i stora delar av västvärlden och även i forna Östeuropa där det kanske är allra starkast. I Sverige har partiet blivit en mäktig institution. Att övriga partier inte vill blanda in SD i regeringsförhandlingarna, det är inte mobbing. Det gynnar endast SD, skulle de bli inblandade i regeringsförhandlingar skulle de bli en del av etablissemanget och skulle då direkt få lägre väljarstöd. Jimmie Åkesson och SD får nu ständigt på bästa sändningstid i alla ledande medier föra ut sitt budskap. Åkesson får ständigt kommentera allt på bästa sändningstid och ge sina perspektiv på migrationspolitiska debatten.
2. Att vi ska be för överheten och att det innefattar även partiledare. Självklart. Jag har aldrig hört någon påstå att vi inte ska be för Jimmie Åkesson. Men detta får aldrig innebära att vi inte får kritisera ideologier och politiska åsikter. I vissa kristna kretsar har det varit mycket vanligt i många år att kritisera Socialdemokraterna. Får man inte göra det? Det innebär väl knappast att man inte kan be för dem. Jag skulle vilja veta vilka som hävdat att man inte ska be för Jimmie Åkesson, har aldrig hört talas om det.
3. Vi kristna har kastat mycket skit på Jimmie Åkesson. Vi borde be honom om förlåtelse för hur vi har behandlat honom skriver Uffe. Även här har jag svårt att känna igen mig i beskrivningen. Jag vet inte vad Christiansson åsyftar. Debatten i kristna pressen tycker jag förs i ett sansat tonläge. Tonläget i sociala medier är sällan bra, men tycker nog att kristen debatt är mer sansad än den allmänna sociala medier-debatten. SD-rörelsen och den högerpopulistiska rörelsen höger om SD är dock väldigt aktiva i sociala medier och delvis dominerar sociala medier. Det innebär att vi kristna ledare som kritiserar SD utsätts för ett bombardemang av kritik. Jag har själv varit i blåsväder i internkristen debatt sedan 1978 då jag gav ut boken Ungdomar och kärleksproblem. Jag har dock inte upplevt kritik på ett så påtagligt sätt och i ett sådant tonläge som i denna debatt. Jag tycker här att Christiansson ser på debatten ganska vinklat. Det pågår en högernationalistisk väckelse med ett mycket aggressivt tonläge, framförallt i sociala medier. Jag är förvånad över att Uffe inte uttrycker bekymmer över det.
4. Att kritisera ideologier och delta i idédebatt, det är inte kärlekslöshet. Det är att stå upp för sanning och rättfärdighet. Det jag ser i svensk kristenhet är en bred ekumenisk rörelse för rättfärdighet, och att i kristen anda stå upp för utsatta människor. Ingen kategori är så utsatta i Sverige och i Europa idag som flyktingar. De som driver kampanjer för ökad rasism, ökad främlingsfientlighet, ökad kritik mot invandrare och invandring, de är det som skapar kärlekslöshet och ett hårt samhälle. Här gör jag och Christiansson helt olika bedömningar.
5. Jag har i artiklar, blogginlägg och bokskrivande ingående förklarat varför jag kritiserar SD-ideologin. På Christiansson låter det som att det är ett parti bland alla andra, och att de övriga partierna har ändrat sig i migrationskritisk riktning. Här följer en kort sammanfattning av vad jag har skrivit. SD är ett parti som konsekvent sedan 1988 varit emot i stort sett all form av invandring, framförallt flyktinginvandring. Invandringen har man hävdat sedan 1988, har varit en katastrof och skadat Sverige. Det gäller även under 00-talet då flyktinginvandringen var mycket begränsad i Sverige. Den hållningen har inte något av de övriga partierna. SD har konsekvent i sitt skrivande senaste 30 åren, hävdat att nästan alla samhällsproblem beror på invandringen och invandrarna, det ger ökad kriminalitet, ökad bostadssegregation, förslummar bostadsområden, försämrar välfärden, försämrar pensioner för vanliga svenskar, försämrar skolan, försämrar svensk ekonomi, försämrar svenskt polisväsende, m.m. Jag håller inte med om denna svartmålande beskrivning, det betyder inte att jag inte inser att det finns integrationsproblem, och att invandring inte skapar några problem, det skapar också stora möjligheter för Sverige. Stockholm skulle kollapsa omedelbart om det inte var för all invandrad arbetskraft som bär upp sjukvården, taxibranschen, byggsektorn, servicesektorn, restaurangbranschen och ett antal andra branscher.
6. En grundläggande kristen värdering är att ställa upp för de svagaste. Jag som företräder värdekonservativa värderingar när det gäller t.ex. familj och ofödda barns rättsskydd, skulle tappa all trovärdighet i min argumentation och engagemang om jag inte också ställer upp för de mest utsatta födda personerna i svenska samhället. Och det är invandrarna och de flyktingar som finns i Sverige. Och det är också de som drabbas av den invandrarbaserade brottsligheten som finns hos en liten minoritet bland invandrarna, det är inte Östermalmsborna som drabbas av invandrarbrottsligheten, det är Husby- och Rinkebyborna.
7. Christiansson skriver att SD är kristenhetens fiende nummer ett, all kraft läggs ned på att kriga mot dem. Här begriper jag inte heller vad han har fått det ifrån. Jag själv hör nog till de allra mest aktiva skribenterna när det gäller att kritisera SD, och jag lägger mycket begränsad tid på denna sak. Det är andra frågor jag ägnar mig mycket mer åt, framförallt åt att sprida det underbara evangeliet om Jesus Kristus, till frälsning för allt och alla. Att Livets ordspastorn i en predikan under några få minuter nämner SD, han håller massor av predikningar varje månad, att kalla det för att all kraft läggs ner på att bekämpa SD, det blir en extrem överdrift. Däremot ser jag massor av engagemang runt om i kyrkorna i Sverige, när det handlar om att hjälpa utsatta flyktingar, det är jag stolt över. Det är där kristna engagemanget ligger, inte att bekämpa SD. Jag vet ärligt talat inte var Christiansson får sina bilder av kristenheten. Har han hamnat i en sluten värld där han lever med nidbilder av vad kyrkor sysslar med runt om i hela Sverige? Vad är de för kyrkor han känner till som fungerar på det sätt som han beskriver. Jag märker i varje fall inte av det.
8. Vi måste våga diskutera ideologi och idépolitik, utan att man ska anklagas för kärlekslöshet, och att det inte ska finnas utrymme för olika ståndpunkter. SD-förespråkarna har hur mycket utrymme som helst nästan överallt, att framföra sina ståndpunkter. Jag hävdar att SD idémässigt står för liknande värderingar som nazisterna gjorde på 30-talet. Invandrarna är det största problemet, de hör egentligen inte hemma i Sverige. Om de inte blir totalt assimilerade och försvenskade. De hör inte till svenska nationen om de inte blir kulturellt helt försvenskade. Judar är inte riktiga svenskar om man läser innantill i SD:s partiprogram. Och jag som kristen som hör till en annan nation, nämligen Guds rike, jag är inte heller riktig svensk om jag ska tolka SD:s partiprogram och Jimmie Åkessons uttalanden. De idéerna kommer jag att fortsätta kämpa emot, inte för att jag är kärlekslös, är mobbare, eller hatar Sverigedemokrater, utan jag vill kämpa för det för att jag älskar judar, jag älskar romer, jag älskar flyktingar från Irak, Somalia och Afganistan. Det betyder inte att jag är naiv, vi måste kunna diskutera hur vi ska hantera integrationen, vad Sverige klarar av när det gäller skola, bostäder m.m. Men när det gäller ideologin och idéerna, där går kampen vidare. Hitler såg 1930 som invandringen som det största problemet i Tyskland, och som skadade tyska samhället, skapade ghetton, försämrade ekonomin, skadade tyska kulturen, skolan m.m. Den stora invandrargruppen enligt honom var judarna, men även romerna var en annan stor grupp. Han ville rensa tyska samhället från ”invandringen”. Det började inte med Auschwitz, det började med ideologi och idéer, som torgfördes. Jag känner igen mycket av tankegångarna i dagens högerpopulistiska debatter.

 

 

.