Tanken med denna blogg är att den ska handla om allt mellan himmel och jord. Ta upp brännande och utmanande frågor för oss kristna i Sverige, analysera aktuella samhällsfrågor ur ett kristet perspektiv och ibland ge sig i kast med rejäla teologiska diskussioner. Men tanken är också att varva detta med lite personligt, lättsmält och en rejäl dos humor. Senaste två dagarna har jag försökt skoja här på bloggen med Söderhöjdskyrkans ungdomsledare Oskar Nyström och med Dagenredaktören Emanuel Karlsten, vi får se om dessa unga herrar ”går ut i köttet” och hämnas. Oskar har hört av sig men från Karlsten har jag inte hört ett pip. Det är väl klart att frälsningssoldater är så fromma så att när någon driver med dem klassas det direkt som förföljelse och de inkasserar med automatik en massa belöning i framtiden, när de befordras till härligheten. Om man tiger och lider förstås. Jag tror dock inte att vännen Nyström är så from, han kommer nog att hitta på något tok snart. Jag befarar det värsta.
Ett krux är när man skojar litegrann med både företeelser och människor är att alla inte förstår att man skojar. Speciellt när man skriver, när man talar inför folk går det ju att göra markeringar med gester och kroppsspråk, tonläge m.m. så att folk begriper att det nu är ett skämt. Men avståndet mellan skämt och allvar kommer att vara ganska kort på denna blogg och som tung profet kan jag säga redan nu att det kommer att leda till missförstånd.
Jag minns en gång när jag skrev en ganska uppmärksammad artikel i Svenska Dagbladet om Åke Green-rättegången. Artikeln fick våldsamt genomslag och den höglästes på själva rättegången. Jag tror faktiskt att jag gjorde en liten insats för att pastor Green inte skulle bli inburad. Men artikeln byggde helt och hållet på humor och där jag drev med hela situationen. Det absurda var dock att en massa läsare inte förstod sig på humor och ironi och jag fick en massa reaktioner bara utifrån detta faktum. Surast av alla var Jonas Gardell som behövde en hel sida för att spy galla. Det är komiskt att komiker saknar sinne för komik (det var väl en snitsig mening). Min slutsats efter denna debatt, med ett oändligt antal mail, kommentarer, insändare m.m. är att de mest humorbefriade personerna i Sverige är teologer och gayaktivister. Äsch nu uttryckte jag mig för generaliserande, jag menar vissa teologer och gayaktivister.
Vill igen peppa för den ekonomidiskussion som började häromdagen på denna blogg, vill gärna höra fler inlägg.
Noterar också att Arne Winerdal har skrivit i Dagen idag om församlingsförnyelse, har inte hunnit läsa klart artikeln. Men jag blir då påmind om EFK-pastorn Öivind Tolvsens rapport i våras om behovet av församlingsgrundande i Sverige. Svensk frikyrklighet kommer sakta att dö sotdöden om vi inte grundar nya församlingar. Som kristen ledare är det en av mina huvudfokusfrågor framöver. Jag vill arbeta för att den ska ha prioritet i EFK:s arbete framöver. Och här behöver vi låta tusen olika blommor blomma. Pionjäranda, bön, mycket kreativitet och att hitta nya vägar i evangelisationen är nyckelfrågor. Bloggläsare kan gärna kommentera detta, det är frågor som kommer att tas upp på olika sätt framöver.