Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här är en länk till produktbladet för min nya bok som kommer nästa vecka, ”Inte utan korset”. Första tillfället att få köpa boken live i Stockholm blir på påskdagen 11.00 i Folkungakyrkan, då kan man också få den signerad om man vill.

Senaste dagarna har jag varit inblandad i debatt om i vilken utsträckning gratis preventivmedel förebygger aborter, i vilken utsträckning fosterdiagnostik bidrar till ökande antal aborter på ofödda med downs syndrom, en debatt som drivs på SVT-debatt, samt den internkristna debatten om äktenskapssyn. I morgon kommer en ledare i Världen Idag av mig om de fem tjänstegåvorna enligt Ef. 4:11. Så det är en intressant spännvidd i de frågor där man deltar i ett offentligt samtal.

Ikväll har det varit årsmöte för Svenska Evangeliska Alliansen med mycket intressanta föredrag och panelsamtal om kristendom och islam, eftersom två av de medverkande är f.d. muslimer så var det folk som kunde frågorna. Mycket intressant. Sedan omvalde årsmötet mig som ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen. Vi valde en mycket intressant styrelse där bl.a. Joakim Lundqvist från Livets ord nu kommer med, Daniel Alm från pingströrelsen och Johan Ericsson från EFS, förutom den tidigare styrelsen.

Skriver idag en ny ledare i Världen Idag på förekommen anledning. Tar bland annat upp det faktum att Sveriges kyrkosamfund så sent som för cirka 6 år sedan gjorde upp om en gemensam kristen äktenskapssyn. Att äktenskapet är en unik förening mellan en man och en kvinna.

Sedan har förändringen gått snabbt, och detta kommenterar jag i Världen Idag. Att diskutera Rob Bells utspel handlar om detta.

Tisdagen är spännande. Världen Idags chefredaktör Lukas Berggren har bett mig skriva en extraledare till morgondagens tidning med anledning av Hallorf-Bell-debatten. Har just levererat texten.

Vi sitter också och filar på svar till SVT debatt där vår artikel från Proliferörelsen om försvaret för att personer med Downs Syndrom inte ska aborteras – utsatts för kraftig kritik – allt annat vore en stor sensation. En artikel skickas iväg i eftermiddag till SVT.

Sedan kämpar vi igen för ”pastor Jean”, han har nu jobbat som pastor i Elimkyrkan Stockholm, och vår kongolesiska församling i tre år, nu ska det avgöras om permanent uppehållstillstånd. Träffar ”pastor Jean”, som egentligen heter JÔhn Kabuidibuidi idag, för att gå igenom alla handlingar, i morgon ska han till Migrationsverket. Bed till Jesus för detta!

Äter lunch idag med Sune Olofson, som varit debattredaktör på Svenska Dagbladet i många år. Det blir ett spännande möte.

Sedan ska jag naturligtvis försöka hinna jobba lite med mitt konsultbolag, där jag jobbar med globala framtids- och överlevnadsfrågor.

Då har en ny vecka passerat. Höjdpunkter blev beslutet i Folkungakyrkan att utse Martin Wärnelid som ”senior” pastor för Folkungakyrkan, jag klev ju av det uppdraget i augusti i fjol för att leda Elimkyrkans arbete med församlingsgrundande expansion i stor-Stockholm. Martin har varit tf i det uppdraget sedan augusti, men nu har han det som fast jobb. Han är en mycket begåvad predikant och ledare och kommer att leda Folkungakyrkan in i framtiden på ett utmärkt sätt.

Det var också skojigt att SVT publicerade vår artikel igår från prolife-organisationerna.

Har dock en mycket blandad eftersmak efter debatten senaste veckan om äktenskapssynen.

Jag och Joel Halldorf skrev ju varsin ledare där vi kommenterar den superkände amerikanen Rob Bells ställningstagande för könsneutrala äktenskap. (notera att jag skarpt gillar Joel H, tycker han är en lysande skribent, och till 95 procent brukar jag hålla med honom, jag tror också att han kommer att förtydliga sig i denna diskussion, detta är inte i första hand någon kritik mot honom utan mer en problematisering av själva debatten)

Man måste här notera att Rob Bell inte diskuterar lagstiftningens utformning, (den frågan är ju helt passerad i Sverige) han talar om hur vi ska leva som kristna. Det Bell har sagt är att det är helt OK som kristen att leva i ett homosexuellt förhållande och att kristna äktenskapet bör gälla även samma kön.

Jag skrev i min ledare en tydlig kritik mot Bell. Jag tyckte han böjer sig under tidsandan. Han ser också på frågan ur ett snävt västerländskt perspektiv, för Afrikas och latinamerikans kristna är ståndpunkten obegriplig. Varken Bibeln eller kyrkohistorien stöder uppfattningen. Och ska detta uppfattas som radikalt och nytänkande, i så fall är den politiskt styrda Svenska kyrkan i Sverige världsledande i att vara profetisk och före sin tid. Vem tycker det?

Halldorf uttryckte sig märkligt otydligt, han framförde inte några ståndpunkter om Bells ställningstaganden, utan mer en problematisering kring hur man resonerar kring dessa frågor.

Min uppfattning har stöd av 99 procent av globala kristenheten, och kyrkohistoriskt handlar det om 100 procent.

Men svensk kristenhet idag är märklig.

Framför man en sådan enligt min mening självklar ståndpunkt, då kallas man för farisée, man är hatisk, man är inte konsekvent, ställer inkvisitoriska frågor till Halldorf. Det belyser återigen tesen att kritiska frågor får man inte ställa till frikyrkoteologerna, då blir man bannlyst.

För så sent som för sex år sedan gjorde vi upp inom Sveriges Kristna råd, alla fyra kyrkofamiljerna var överens om, att äktenskapet är något mellan man och kvinna. Utifrån det beslutet var det tydliga svaret att vi inte håller med Rob Bell.

Sedan var det Svenska kyrkans politiker som bröt uppgörelsen, och kyrkomötet gick på den politiska linjen.

Rob Bell uttrycker idag en annan uppfattning än vad vi i SKR har överens om för 6 år sedan.

Har Gud ändrat uppfattning under de senaste 6 åren? Eller har han inte någon uppfattning om äktenskapsfrågan? De som stöder Bell borde ju rent logiskt svara ja på någon av dessa två frågor.

Sedan är det detta märkliga argument, att eftersom västvärldens kyrka har luckrat upp synsätten i andra frågor, då måste vi också kunna göra det i äktenskapsfrågan. (om samhället om 20 år förespråkar polygami, är förmodligen argumenten ännu starkare att kyrkan ska ställa upp på det, om vi ska omförhandla klassiska kristna doktriner, då kan man lika gärna fortsätta omförhandla på fler områden)

Otydligheten hyllas och har man följt debatten senaste veckan så har Joel H:s otydlighet betydligt större support än den tydlighet jag uttrycker på Världen Idags ledarplats.

Men hur kan man vara otydlig i denna fråga. Är det OK med könsneutrala äktenskap i kristna kyrkan. Ja eller nej. Är det så svårt. Om man backar från att säga ja eller nej, hela debattklimatet visar att man är i glidning åt ett ja i frågan, men man törs inte säga det rent ut. Och säger man att man inte vet eller är osäker har man ju distanserat sig rejält från en klassisk kristen syn på äktenskapsfrågan.

Samtalsklimatet i svensk kristenhet skulle underlättas av att alla som vill besvara frågan med ja, varför inte göra det rent ut. Varför alla dessa grumligheter, otydligheter, och vaga tweets och annat, varför inte tala klarspråk. Eller är man så rädd för kritik från oss som klassas som fundamentalister och konservativa?

Jag behöver inte gå längre än till Evangeliska Frikyrkan för att visa på vilken dramatisk omsvängning det har blivit i dessa frågor. När vi tog upp dessa frågor på nittiotalet vid pastorsmöten och andra forum var den självklara hållningen att sex är en underbar gåva från Gud, men den kristna hållningen är att gåvan ska brukas inom ramen för ett äktenskap mellan man och kvinna, vi kunde då ha helt eniga diskussioner i dessa frågor. Så uppfattade vi då Guds vilja och vägledningen i Guds ord. I frågan om homosexualiteten gav bl.a. Per-Axel Sverker en tydlig och bibliskt förankrad undervisning som var glasklar.

Sedan har otydligheten brett ut sig. Jag menar att det är tidsandan och sekularisering som breder ut sig, troheten till Gud och Guds ord vittrar sönder, men ambitionen att vara tidsandan till lags blir alltmer styrande.

Inom Equmeniakyrkan var debatten intensiv i homosexfrågan för cirka 10 år sedan, och dealen blev att detta får avgöras på församlingsnivå, det var inte möjligt för samfundet att ha en enhällig ståndpunkt.

Här tror jag att det är nödvändigt för både Pingst och EFK att på nytt lyfta frågan, och tydligt uttrycka den ståndpunkt som man i alla tider har haft.

Kan vi inte vara överens om hur vi definierar det kristna äktenskapet, då kan vi knappast heller vara överens om hur vi ska driva mission eller teologisk utbildning gemensamt.

När man diskuterar samlevnadsfrågorna så märks också en tydlig skillnad mellan nyare rörelser och de äldre frikyrkosamfunden. För Hillsong, SOS Church, United, New Wine-rörelsen, Vineyard, Oasrörelsen, Livets ord, m.m. råder mer av samsyn till en mer konservativ syn på äktenskapsfrågan och samlevnadsfrågorna. I de äldre frikyrkosamfunden har processen med sekularisering gått betydligt längre. Och frågan är hur mycket framtid en del av de äldre frikyrkosamfunden har. Förmodligen är sekulariseringen och uppluckring av bibeltro och bibelsyn en del av vägen utför, och vägen mot ett långsamt försvinnande. Det märks också en stor skillnad mellan gammalt och nytt inom samfunden, nyare församlingar inom EFK har en klarare hållning än äldre församlingar, jag tänker t.ex. på New Life i Stockholm.

Fick ett mail från en god vän i Folkungakyrkan sent i går kväll som delar mina frustrationer över senaste veckans debatt. Fick hans godkännande att publicera mailet. Han skrev: ”Det är spännande att leva i Stockholm och Sverige som kristen då man:

- är emot utlevd homosexualitet

- är emot all abort

- är emot sambo och sex före äktenskapet

- tror på helanden

- tror på helvetet

- tror på profetiska ord från Gud.

- tror bibeln är 100 % sann

m.m.

Snacka om att vara annorlunda jämfört med den omgivning vi befinner oss i. ”Anpassa er inte efter denna världen…” – ett ord att läsa och ta till sig om och om igen.”

 

Idag skriver vi företrädare för Pro Life-rörelsen hos SVT opinion om mångfald på riktigt, med anledning av Downs-syndromdagen. Vi kritiserar utsorteringssamhället som kommer att leda till att så småningom kommer alla med någon sorts defekt att aborteras, om utvecklingen fortsätter.

Vi som skriver tillsammans är jag som ordförande i Ja till Livet, Malin Schelin informatör Ja till Livet, Helena Darcy som är ordförande i katolska kyrkans människorättsorganisation Respect, Ruth Nordström ordförande för Pro Vita och Ingrid Karlsson som företräder Livlinan och sitter i Ja till Livets styrelse.

 

Tidningen Dagen har skrivit om Rob Bell och framförallt lyft fram hans stöd för samkönade äktenskap. Jag kommenterade detta i min ledare i Världen Idag i måndags och Joel Halldorf kommenterade detta i sin ledare i Dagen igår. På Twitter har jag uppmanat folk att jämföra min och Joels ledare.

Jag har ju försökt tidigare att kommentera frågan om homosexualitet och skrev ett blogginlägg 2012 där jag argumenterade för något jag kallade för en evangelikal medelståndpunkt. Jag upprepar här inte innehållet i detta, utan hänvisar bara till länken i föregående blogginlägget.

Jag har aktivt arbetat med denna fråga sedan sjuttiotalet och följt både samhällsutvecklingen och kristenhetens hantering av frågan. Framförallt har jag under en hel del år följt enskilda kristna som brottats med frågorna och har mött alla varianter av förhållningssätt. Skrev i ämnet redan för 35 år sedan, och minns att jag hade ingående samtal med den statliga utredare som utformade lagförslaget om registrerade partnerskap för 35 år sedan. Det som är sorgligt att se är den kristna kyrkans utveckling, med en medioker och långsam anpassning efter samhällsutvecklingen, där man tänker och resonerar som alla andra, fast 20-30 år efter samhällets förändringar. Och där de olika samfunden i någon sorts trappstegsutveckling följer utvecklingen, Svenska kyrkan i spetsen, sedan kommer Equmeniakyrkan en bit efteråt, och där idag Frälsningsarmén, Pingströrelsen och EFK rör sig i kölvattnen en bit efter. De nya rörelserna som Livets ord och Hillsong har en mer konsekvent konservativ syn och undervisning på samlevnadsfrågor, en hållning som var ganska självklar för bara några få år sedan inom Pingst och EFK, och tidigare även i Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Men notera, många församlingar och präster/pastorer inom Svenska kyrkan, EFS, EqK, Pingst, EFK försvarar en konservativ kristen syn, men opinionsläget ser olika ut i respektive samfund.

Kristna värderingar om samlevnad, sexualitet och äktenskap kan inte vara grundat i något annat än i Gud och hans ord, och där kristna kyrkans utveckling och undervisning under 2000 år är ett hjälpmedel  att tolka skrifterna. Det som händer i vissa protestantiska kyrkor är inte något annat än en sekularisering. Jag kommenterar nu detta i punktform för att resonemangen inte ska bli för röriga.

1. Bibeln ger en helhetsvision för det Bibeln kallar det goda livet, det Gud har tänkt, och ger en idealbild för både sexualitet, samlevnad, äktenskaplig samlevnad. Jag håller helt med Joel om att det är fel att bara diskutera homosexualitet utifrån ett par enstaka bibelverser, man måste ge Bibelns helhetssyn kring frågor om sex, samlevnad, äktenskap. Jag tycker dock att detta görs i kristen undervisning om sex, samlevnad, familjeliv m.m., inte minst har det kommit ut många bra undervisande böcker under en följd av år, både utifrån evangelikal, pingstkarismatisk och katolsk grundsyn. Jag har själv hållit åtskilliga bibelstudier och predikningar under mitt liv kring dessa frågor, och har av dessa skäl aldrig tagit upp homosexualitet som ett separat ämne. Även i min korta ledare i Världen Idag i måndags försökte jag peka på helhetsvisionen kring dessa frågor.

2. Bibeln ger inte bara idealbilder, det visar också hur vi brottas med vår brustenhet, vår synd, vår benägenhet att missa målet, det Gud har tänkt. När det gäller sex och samlevnad finns det många exempel på detta i skriften (människors felsteg, brustenhet, synd), men det ges också vägledning om hur detta ska hanteras. Bibeln visar också en väg till seger, till förlåtelse, till befrielse.

3. Jag håller med Joel H om att i viss utsträckning kan man argumentera för en kristen sexualetik utifrån allmänna moraliska argument. Vissa delar av kristna etiken är ju inte särskilt unik, utan delas av många. 85 procent av svenskarna är emot otrohet och anser det vara omoraliskt, där har man samma uppfattning som Bibeln. Jag njöt av att ha torgmöte ihop med den välkände socialdemokratiske feministen Maj-Britt Theorin vid förra årets Almedalsvecka, där vi höll kamptal mot prostitution och talade för porrfria hotell. När det gäller homosexualiteten är jag dock osäker på vilken typ av allmän argumentation och moraliska överväganden man ska referera till. För mig som kristen blir trots allt huvudargumentet att det inte är enligt Guds skapelseplan, inte Guds tanke med sexualitet och samlevnad. Bibelns etik innehåller dessutom i vissa delar en ganska unik etik, inte minst i synen på sexualitet, äktenskapssynen där sex återspeglar förhållandet mellan Kristus och församlingen m.m.

4. Även om jag håller med Joel i vissa resonemang är jag mycket förvånad över att han inte alls kommenterar Bells ställningstaganden i dessa frågor. Bell yttrar sig ju inte bara om lagstiftningen utan han menar att det är helt ok att leva i ett homosexuellt äktenskap och vara kristen. Han har uppenbarligen glidit bort från kristna synd- och idealbildsresonemang  kring samlevnad. Jag har noga lyssnat på det Bell har sagt, och jag menar att han tydligt argumenterar för att tidsandan och inte Bibeln ska styra i denna fråga. Det är märkligt att Joel och i detta fall Dagen, inte argumenterar emot, vilket jag med all tydlighet gör på ledarplats i Världen Idag. Jag tror att Joel delar min inställning i denna fråga, och om så är fallet tycker jag tystnaden är obegriplig.

5. Joel argumenterar för en biblisk helhetssyn, man kan inte bara läsa Rom. 1:26-27 och några texter till. Men där skulle det vara intressant att veta vad han menar. Liberalteologerna resonerar ju just på detta sätt och menar att en rad allmänna texter om kärlek i Bibeln medför att en text som Rom. 1:26-27 inte är giltig. Det är ett orimligt förhållningssätt för en bibelkonservativt troende. Jag antar Joel håller med mig men han säger det inte i denna ledare. En bibelkonservativ läsare väger in Rom. 1:26-27 tillsammans med andra relevanta bibeltexter, en som argumenterar för en annan kristen äktenskapssyn menar att vissa andra bibeltexter är överordnade Rom 1. Det är en stor skillnad här i bibeltolkning.

6. Joel tar sedan upp andra frågor och svårigheterna med att följa Bibelns undervisning och att tolkning har förändrats. Där är jag dock mycket kritisk till att bunta ihop olika frågor. Därför att moderna kyrkan vacklar i vissa frågor bör man vackla i andra frågor, annars är man inte konsekvent. En lärjunge till Kristus har som enda rättesnöre att följa Kristus, lyda hans ord, och aktivt sträva efter att hålla sig borta från synden. Alla kristna får kämpa med detta, och det finns inte någon som inte har någon form av kamp mot synden. Men undervisningen och inriktningen från teologiska institut, pastorer, kristna tidningar, måste vara att ge en biblisk vision om syndens fara och det goda livet i Kristi efterföljd, att leva i helighet stället för i synd. All form av synd förstör både våra egna och omgivningens liv. Den uppluckring kring äktenskapstrohet som Joel pekar på, jag håller inte med om hans bild stämmer här. Det är ett ideal att hålla ihop ett kristet äktenskap, och skilsmässa uppfattas som ett misslyckande, så är det oftast även i sekulära sammanhang. Katolska kyrkan har inte backat från sina doktriner om äktenskapets oupplöslighet, och att sexuella samlevnaden hör till äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det står pingstpastorer också för i regel. Att misslyckanden sker, och att vi får kämpa med mänsklig svaghet får ju inte innebära att vi tonar ned idealen som Bibeln ger oss. Frågan om kvinnors tjänst kan inte heller jämföras med frågan om homosexualitet. Man kan sammanväga de olika bibeltexterna där på lite olika sätt. För katolska kyrkan som mest betonar att kvinnor inte ska vara präster, driver ju komplementaritetstanken. Man bör komma ihåg att katolska kyrkan bejakar kvinnligt ledarskap på en rad olika sätt, dock med undantag för att vara präst. Så bilden är inte så entydig. Frälsningsarmen bejakade fullt ut kvinnligt ledarskap på 1870-talet men har varit helt främmande för samkönade äktenskap, det går inte att jämföra dessa frågor.

7. Sedan kommer Joel in på frågan om regler kontra etik. Om reglerna får ett egenvärde blir de obegripliga. Visst håller jag med om detta. Men jag saknar i resonemanget tanken på syndens allvar. Synden förstör våra liv och dödar oss i slutändan. Synd är inte samma saker som praktiska ordningsregler som kan variera över tiden. Synd är något som förstör vår relation till Gud, och som också förstör våra egna liv. Helighetslängtan och längtan till radikal efterföljelse måste här alltid prägla den troende, inte att försöka anpassa oss efter världens måttstockar så mycket som möjligt. Det är allvarligt att bagatellisera någon form av synd. För att ta två konkreta exempel: en tydlig synd i Bibeln är oförlåtelse och bitterhet, en sådan synd kan vi som kristna brottas med, men den får aldrig försvaras eller normaliseras. Den synden förstör våra liv, och kan förstöra även för vår omgivning. En annan synd är sexuell otrohet. Nu finns den enkla snabbfixen, nätporren. Det förstör våra liv, det skadar våra relationer till kvinnor, det skadar också genom att de kvinnor man tittar på är ofta prostituerade, genom sitt tittande supportar man trafficking. Detta är synd och ingenting annat. Jesus har kommit för att sätta oss fria från syndens makt, och han har burit syndens straff för att vi ska bli förlåtna. Det är det kristna budskapet. Jesus varnar kraftigt dem som bagatelliserar synden och hävdar att synd inte är synd.

8. I min kommande bok om korset som kommer ut på skärtorsdagen, har jag ingående resonemang om vad synd är och Guds vrede över synden. Det är förutsättningen för korset, frälsningen, nåden och evangeliet. Kristna tron handlar om att syndaren blir benådad och upprättad. Folk som inte är syndare behöver inte någon frälsare, och då är det omöjligt att bli kristen.

9. Det finns mycket mer att säga om detta. Jag och Joel är nog överens om mycket, men jag tycker han är obegripligt otydlig i sin ledare. Med det starka sekulariseringstryck vi lever med på församlingsnivå, med begränsad bibelkunskap, och bristande förståelse för kristet tänkande – så kan sådan otydlighet bli förödande. Mina många år som lokal församlingspastor har gett mig den övertygelsen.

10. Jag är också förvånad över att Joel inte berör svagheten hos Bells tänkande. Kristna kyrkan är global och har 2000 år på nacken. Äktenskapssynen hör rimligtvis till grundläggande kristna lärofrågor. Vilken rätt har teologiskt liberala kyrkor i västvärlden att ändra i kristen lära och praxis på ett sätt som är otänkbart för tidigare generationer, men också för de breda strömningarna i den globala kristenheten. Det blir en nykolonialism driven från liberala kyrkor i USA och politiskt styrda lutherska statskyrkor i Europa, med vilken rätt har dessa att kräva att Kinas, Afrikas och Latinamerikas kristna ska följa efter deras idéer?

11. Hela denna debatt känns hopplöst tröttande. Vi som står för en mer konservativ bibelsyn och bibeltolkning kring sex och samlevnad har ju inte något intresse av att på något överdrivet sätt tala om detta, vi tycker bara att det behöver vara ett inslag i den lokala församlingens undervisning. De teologiskt liberala krafterna som ska riva upp en 2000-årig äktenskapssyn, och ständigt ta upp frågan om homosexuell samlevnad, gör att det blir för stora proportioner kring dessa frågor. Och det blir alltid vi som försvarar kristna traditionen och långsiktigheten, och globala perspektivet, det blir alltid vi som hamnar i skottgluggen. Jag har nu blivit utskälld konstant kring min syn på dessa frågor sedan jag började att skriva och tala om det under andra halvan av sjuttiotalet. Det har funnits dagar då man nästan har längtat efter att bli landsförvisad.

12. Att människor definieras utifrån sexuell läggning är inte ett kristet-bibliskt sätt att se på saken. Det är i sig ett sekulariserat perspektiv att människor definieras som homosexuella eller heterosexuella, vi är alla människor som skapats till Guds avbild. Att definiera människor på detta sätt är varken en biblisk-kristen syn, det stämmer inte heller med erfarenheten. Människor brottas ofta med sin sexuella läggning och könsidentitet. Jag minns en ledarkonferens vi hade i Stockholm med John Burke som skrivit boken om att komma som du är till kristna kyrkan. Han berättade om en kvinna i hans församling med homosexuella känslor. Efter förbön och själavård upplevde hon befrielse från detta, när hon själv kunde börja förlåta dem som utsatt henne för sexuella övergrepp som barn. Jag tar det bara som ett exempel på att sexuell läggning inte är på samma nivå som att vara höger- eller vänsterhänt. Jag tänker på min en god vän till mig som levde ett promiskuöst homosexuellt liv, fick sedan göra ett radikalt möte med Jesus. Han kände direkt att hans livsstil var fel och bad till Jesus om hjälp till ett förvandlat och nytt liv. Han har nu levt i ett lyckligt heterosexuellt äktenskap under en följd av år, han förnekar inte att han känslomässigt kan brottas med sina homosexuella känslor, men har ber Jesus om hjälp, och har kunnat hantera denna brottningskamp på ett bra sätt.

I tre dagar är vi från Elim och Folkungakyrkan med i den New Wine-ledarkonferens som pågår i Citykyrkan Stockholm, med fantastisk bön och lovsång, andesmord, relevant, bibelförankrad undervisning för pastorer och församlingsledare och en stark känsla av Guds närvaro och en profetisk smörjelse.

Noterar dock Joel Halldorfs ledare i Dagen idag om Rob Bell och homosexualiteten. Eftersom jag skrev i samma ämne i måndags i min ledare i Världen Idag är min avsikt att kommentera detta. Hinner dock inte just nu då vår konferens pågår hela dagarna.

Jag skrev ett blogginlägg 2012 om en kristen syn på homosexualitet som jag också har fört fram i ledare i Världen Idag. Här är inlägget som kan vara en bra bakgrundsläsning.

Idag handlar min ledare i Världen Idag om Rob Bells utveckling. Jag tar i första hand upp det faktum att han senaste åren ändrat uppfattningen om synen på äktenskapet, och då inte bara om lagstiftningen utan också hur vi bör leva som kristna. Man bör notera att jag noga gått igenom vad Bell har sagt på detta område, jag utgår inte från andrahandsuppgifter.

Äktenskapet mellan man och kvinna är en grundläggande kristen lärofråga. Yttre formerna för äktenskapet är föränderliga, juridiken kan ju variera mellan olika länder och århundraden. Men själva karaktären av förhållandet mellan man och kvinna, och där församlingen liknas vid bruden i Bibeln, och Kristus som brudgummen, det är inte förhandlingsbart för den troende.

Om Bell ska uppfattas som ”cutting edge”, frontfigur för positiva förändringar i kristenheten, då måste Svenska kyrkan uppfattas som den globala kristna kyrkans spjutspets, eftersom Svenska kyrkan globalt har gått i spetsen för samkönade äktenskap inom kyrkan. Det finns nog inte någon som har en sådan uppfattning.

Att trivialisera frågan vilket görs från vissa svenska röster, det innebär i praktiken att man helt köper argumentation och tidsanpassningsargumentet. I praktiken uppfattas då RFSL som någon sorts profetisk spjutspets eftersom man redan på sjuttiotalet förespråkade de förändringar som till slut Svenska kyrkan och Rob Bell ställde sig bakom.

Det som görs tidsanpassningsargumentet ohållbart är att kristna kyrkan är global och är ett Guds folk som lever från generation till generation. Det är helt fel att vissa kyrkor i västvärlden gör snabba förändringar i lära och praxis som blir ohållbara för afrikanska, latinamerikanska och underjordiska iranska kristna. Det blir en kyrkosyn som andas västerländsk kolonialism, det är ju bara att titta på diskussionen mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, eller de diskussioner som har varit inom Anglikanska kyrkan. Ska en liberal falang av kyrkan i USA och England styra i en riktning som är oacceptabel för kyrkan i Afrika?

 

Mitt liv har senaste dagarna kretsat kring slutspurten i bokskrivande, idag skickas boken till tryckeriet, och ska förhoppningsvis levereras därifrån 2 april. Min predikan i Folkungakyrkan söndag 5 april 11.00 på påskdagen kommer att kretsa kring boken, och förhoppningsvis kommer den även då att finnas tillgänglig för försäljning och signering.

En av de få personer som läst manuset i förväg är Agne Nordlander, teologie doktor, under många år rektor på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, docent i systematisk teologi vid Uppsala universitet. Är nu som pensionär delvis missionär i Etiopien.

Han skriver så här i bokens inledning: »Förkunnelsen om Kristi försoningsdöd som grund för vår frälsning håller på att försvinna i svensk kristenhet. Stefan Swärds bok vill väcka alla kyrkoledare och förkunnare till att återupptäcka talet om korset som en Guds kraft till frälsning. Vill på det varmaste rekommendera denna bok, som talar profetiskt in i dagens situation.«

 



Subscribe to Stefan Swärd