Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har nu varit utsatt för ett bombardemang av kritik från kristna SD-sympatiserar senaste två månaderna, men det har eskalerat senaste dygnet, efter vår artikel och TV-uppföljningen. Något har uppenbarligen hänt. Jag har ju haft dessa uppfattningar om både SD och flyktingpolitik under många år. Jag markerade tydligt redan 2007 att det behövdes ett tydligt kristet avstånd gentemot SD, och jag framförde det på DN debatt, Sveriges främsta debattforum, och artikeln följdes upp av Rapport-nyheterna samma kväll. Då fanns det inte en enda kristen i hela Sverige som protesterade. Idag när man säger samma sak blir det ramaskri från olika håll. Varken jag eller Sverigedemokraterna har förändrats sedan 2007 i vår ståndpunkter men kristen opinion har uppenbarligen förändrats. Det är uppenbart att det finns så mycket hat när det gäller flyktingpolitiken, det finns i svenska samhället från vissa grupper, men uppenbart har detta nu spridit sig till kristna sektorn. När jag skrev en artikel i Svenska Dagbladet för ett par år sedan och kritiserade alliansregeringens flyktingpolitik för att den var för restriktiv, blev jag utsatt för sådana hatdrev att SVD var tvungna att mitt i natten stänga kommentatorsfunktionen kopplad till artikeln, därför att de var rädda för min säkerhet. Så inflammerade är dessa frågor.

Fem bloggar har kritiserat vår artikel och även inslaget i SVT i går kväll. Jag vill göra ett försök att kommentera detta. En del kan tycka det onödigt att ta upp denna form av kritik, men jag tycker att det är respektfullt mot kritiker att försöka kommentera och eventuellt bemöta det de säger.

1. Pelle Poluha för fram kritik mot artikeln på sin blogg, man hittar inlägget här. Pelle försöker hitta ett sakligt tonläge i kritiken vilket jag uppskattar. Hans huvudargument är att det finns stora problem med den stora invandringen, kommuner går på knäna, det skapar gettoisering, det blir nu en kraftigt ökande invandring, och han tycker också att vi moraliserar för starkt, vi är de goda och de som problematiserar invandringen är de onda. En debattartikel är kortfattad, och vi har inte alls möjlighet i en kort text att gå igenom alla integrationsutmaningar vi står inför. Men vi tycker att vårt moraliska argument är viktigt att föra fram i detta läge, där man alltmer i samhällsdebatten talar om invandringens kostnader, ser invandringens volym som problematisk. De som känner sig kritiserade av vårt utspel bör ändå reflektera över vår argumentation. Man bör komma ihåg att absolut största godkända asylansökningarna i Sverige var 1993-94, så det är inte korrekt att se detta som ett problem som har börjat skena. Det är riktigt att det finns ett stort tryck just nu på asylinvandringen, men det påpekar vi ju i artikeln, men vi vet ännu inte hur många som kommer att få uppehållstillstånd. Jag har ju nu påpekat ett antal gånger att det är fel att bara diskutera invandring i kostnadstermer. Vi menar också att det inte är någon massinvandring, något även Migrationsverkets generaldirektör har sagt senaste dygnet.

2. Bloggen ”Det opåverkade sinnet” kritiserar kraftigt mitt framträdande i TV-programmet i går kväll. Liknande typ av kritik kommer på en blogg som Tony Malmqvist driver där han skriver om ”vem är Stefan Swärd?”. Det skrivs där att jag är ogudaktig, att jag kan kalla mig kristen är ett skämt, jag sprider irrläror som klimatalarmism, jag är en bedragare och sanna kristna bör förkasta mitt budskap. Malmqvist skriver att jag är en maktfullkomlig människa på grund av alla mina uppdrag i kristenheten, en politisk och religiös karriärist. Jag är dessutom en man som för Guds folk in i andligt mörker. Det här är ju mest personkritik som jag normalt varken kan eller vill bemöta. Det finns inte något uppdrag jag har i svensk kristenhet som jag inte har invalts till, det har aldrig hänt att jag själv har agiterat för eller verkat för något uppdrag. När skulle det ha hänt? Däremot har det behövts 5-6 års övertalning i flera fall för att få in mig i en viss styrelse. Jag har aldrig suttit i SKR:s styrelse, sitter med i en av rådets alla referensgrupper, men det är ju massor av folk som gör, så jag har svårt att se att jag skulle vara något speciellt i SKR-sammanhang. Att hävda att jag är ogudaktig är ju en mycket grav anklagelse, och det skulle vara intressant att veta vad som är grunden till den anklagelsen. Gäller dessa anklagelser alla de 380 som skrivit under debattartikeln, eller gäller det specifikt mig, och i så fall på vilken grund?

3. Tommy Dahlman kritiserar vår artikel på sin blogg på Världen Idags hemsida. Han skriver att artikeln var inte förhandlingsbar. Vi var ju tre personer som hjälptes åt att skriva texten, sedan var vår plan att få så många pastorer att skriva under den. Vi sade då från början att undertecknarna kan inte påverka texten, det blir helt omöjligt att låta hundratals pastorer ha synpunkter på texten. Antingen skrev man under för att man sympatiserade med innehållet, eller också skrev man inte under. Tommy hade lika liten rätt som någon annan möjlig undertecknare att påverka innehållet. Gillade man inte vår artikel var det ju bara att skriva en egen artikel och samla undertecknare. Han skriver vidare att det blev en malplacering. Vår artikel var klar lördag 13 december. Söndag 14 december gjorde vi upp med Världen Idag och Dagen om publicering fredag 19 dec. Det var omöjligt för oss att veta att KD skulle göra ett utspel om migrationspolitiken 18 dec, och det var då helt omöjligt för oss att dra tillbaka artikeln på grund av detta, när vi upptäckte KD-utspelet under torsdagen, KD följer ju kristenheten så de borde ha känt till att vår artikel skulle publiceras under fredagen. Vi hade inte tagit del av KD:s utspel och vår artikel handlar inte om det. Tommy kritiserar oss för att inte ta upp de svagheter som finns med nuvarande invandringspolitik. Men poängen är ju att vi inte håller med om dessa svagheter. Det skulle innebära att vi ställer upp på SD:s agenda, det gör vi inte. Det är inte SD som har mandat att definiera vad som är bra eller dåligt med invandringspolitiken. Varför SD vinner röster, det är en högerextrem våg i ett antal länder i Europa, precis som det var på trettiotalet, vi bemöter inte detta med anpassning utan genom att vara ett profetiskt alternativ och en profetisk kritisk röst. De vi menar med att referera till korståg är att vi kristna bör visa viss ödmjukhet när vi talar om våld i religionens namn, korstågen definierades då som heliga krig, och sanktionerades av kyrkan. Vi bör också påminna oss om religionskrigen på 1600-talet. Allt våld i religionens namn måste vi ta avstånd ifrån, självklart allt våld idag i islams namn men även se till vår egen historia, för att vi ska vara trovärdiga. Vår artikel handlar om invandringspolitik, inte islam, vi tycker att det är viktigt att hålla isär detta, gör vi det inte, resonerar man på samma sätt som SD, som helt kopplar ihop invandring med islamisering. De siffror vi har i artikeln är allmänt kända, det är bara att gå in på Migrationsverkets hemsida och titta. Hur artikeln spelar i händerna på Vänsterpartiet och Miljöpartiet är obegripligt. Vi har ju haft åtta års alliansregering som gjort upp med miljöpartiet om migrationspolitiken, personligen tycker jag den politiken har varit för restriktiv, i artikeln hävdar vi att den inte har varit för generös. Dahlman tycker att vi skulle vänta och samla in en bredare kristenhet, men denna artikel är väl det bredaste kristna initiativet som tagits i modern tid inom frikyrkligheten. Hur ska det breddas? Vi valde medvetet att inte blanda in Svenska kyrkan och katolikerna för att få en avgränsning i artikeln. Det skulle vara ett frikyrkoupprop, vad saknas i bredd? Artikeln blev ineffektiv skriver Dahlman, det får vi väl se, men det blev ändå huvudnyhet i TV-Aktuellt på kvällen? Hur ofta händer det med frikyrkliga utspel?

4. Mikael Karlendals blogg, det får jag ta en annan dag. Jag måste gå och lägga mig.

 

 

 

 

 

Nu ställer jag den fråga jag tänkte ställa till Julia Kronlid i direktsändningen i TV-aktuellt, men inte hann säga på grund av att programledaren stoppade samtalet på grund av tidsbrist.

En jude i Sverige, med judisk tro, som lever enligt judisk tradition, ser judiska historien som sin egen, kanske talar bruten svenska om personen inte är född här. Har en judisk identitet, är svensk medborgare och ser sig som en svensk. Ser sig som både judisk och svensk.

När jag läser Sverigedemokraternas partiprogram så drar jag slutsatsen att man anser att en sådan person är en svensk medborgare, men är inte en del av svenska folket. Min fråga till alla kristna SD-vänner:

1. Stämmer min tolkning av partiprogrammet? Om inte, på vilket sätt har jag läst fel?

2. Om ja, om detta är en riktig tolkning, ser man det inte som ett problem att en sådan person inte räknas som en del av svenska folket?

 

Jag har varit utsatt för ett bombardemang av kritik från kristna som sympatiserar med SD eller vill ha en restriktiv invandringspolitik, kritiken har varit både nu i samband med vår gemensamma pastorsartikel, och i samband med min artikel tidigare i höstas om att kristna inte ska stå i Åkessons hejarklack. Jag har försökt svara på frågor i vissa fall, en har haft svårt att hinna med. Här följer ett försök att svara på vissa kritiska frågor som ställts till mig både på Twitter och här på bloggen. Detta är dock bara ett litet urval av kritiska frågor, jag klarar inte av att svara på mer.

Fråga 1: På Twitter skriver Carl-Ingemar Dagman med anledning av artikeln att ”Swärd är socialist och missbrukar Guds ord och sin ställning till att förföra och bedra som Satan. Swärd och sektfölje, tanklösa eller politiskt korrekta skall fördömas som gudsföraktare och villolärare”. Svar: Jag är inte socialist, tror på marknadsekonomi och fri företagsamhet, och är emot statligt ägande av företag. Att jag missbrukar Guds ord har jag svårt att se. Kritiken behöver då förtydligas. Vi ska fördömas som gudsföraktare och villolärare vi som skrivit artikeln  – svårt att se att det skulle finnas något gudsförakt i artikeln, om alla vi är villolärare då kan man ju fråga sig om någon i svensk kristenhet är rätt, vem då i så fall?

Fråga 2: Statistiken i artikeln har kritiserats från olika håll, bl.a. av Julia Kronlid i TV-programmet. Jonas Rosendahl har kritiserat mig under hösten för detta. Svar: Jag har noga kollat upp statistiken både med Migrationsverket och SCB när denna artikel skrevs. Anledningen till varför vi valde att ta siffrorna från 2013 i artikeln beror på att det är senaste året det finns fullständig statistik för. 2014 har vi inte någon färdig statistik för ännu. Det är ett faktum att totala invandringen var 116.000 under 2013. Vår huvudpoäng i artikeln var att visa att flyktinginvandringen var bara en begränsad del av totala invandringen, nämligen 40.000 inklusive anhöriga enligt Migrationsverket. Arbetskraftsinvandring och övrig invandring brukar ju accepteras, det är alltid flyktinginvandring som ifrågasätts. Man måste också komma ihåg att i en kortfattad debattartikel är det inte möjligt att gå in i djupare statistiska resonemang.

Fråga 3: Wildwest kommenterar det jag sade i TV-programmet att det finns gott om plats i Sverige, så att vi kan ta emot fler invandrare. Wildwest menar att det är en människofientlig inställning till flyktingar, det är som om det bara vore att sätta ner dem på myrar, fjällhedar och glaciärer. Det kostar pengar att bygga bostäder. Han tycks mena att vi ska använda försvarsbudgeten för invandrarbostäder. Svar: Jag tror självklart att det behövs bostäder, jag har väl inte påstått något annat. Men jag håller inte med om att invandring konstant är en kostnad. Några av mina iranska vänner som jag mötte igår kväll berättade stolt för mig att de inte belastat statskassan med en enda krona. De började jobba och försörja sig själva direkt när de kom till Sverige, redan långt före de lärde sig svenska. Man bör inte generalisera om flyktingar som bidragsberoende. Däremot behöver vi underlätta för att de snabbare ska komma ut i arbete.

Fråga 4: Sefast Tronde kommer med en rad kritiska anmärkningar i sin kommentar under fredagen. Han säger att jag är en mobbare, jag verkar splittring i kristenheten, jag politiserar evangelium, motivet är min egen stolthet, jag har inte en minsta förmåga att vända om, jag vill inte betala priset för detta. Svar: att jag skulle vara mobbare, så vitt jag vet finns det inte någon person som känner mig personligen som hävdar detta, och jag känner ganska många. Om det stämmer borde den kritiken komma från betydligt fler håll, även de som känner mig. Att jag skulle verka för splittring i kristenheten, där håller nog många med Sefast Tronde. Inte minst i mitt försvar för bibeltro, en traditionell bibelsyn, en traditionell kristen syn på abortfrågan – där många kritiserat mig och hävdar nog att jag är splittrande. Att jag politiserar evangelium, nu använder jag ju framförallt den vanliga predikstolen för förkunnelsen av evangeliet, jag har inte fått kritik för att jag politiserar mina predikningar, även om det är samhällstillvända inslag ibland. Som bloggare och debattör skriver jag dock ofta om samhällsfrågor, så det kan nog hända att en del uppfattar det som politisering av evangeliet, att vi bara ska syssla med personlig frälsning och församlingsliv.  Att motivet skulle vara min egen stolthet, jag vet inte hur Sefast Tronde kan komma fram till denna slutsats när han inte känner mig, det är ju svårt att bedöma en annan människas motiv. Att jag inte har minsta förmåga att vända om, det kräver ju ganska god kännedom om en person för att påstå detta, så det skulle vara intressant att veta hur Tronde kan veta det.

Fråga 5: Ted Nilsson skriver utifrån TV-programmet att jag är självgod, har inte någon likhet med Jesus, visar bara arrogans, är politiskt korrekt, kommer att avsluta sitt medlemskap i Ja till Livet med en sådan ledare? Svar:  Det är djupt beklagligt att du avslutar ditt medlemskap i Ja till Livet. Om jag är arrogant, självgod, saknar likhet med Jesus och bara är politiskt korrekt, jag hoppas att det inte är så. Men eftersom du upplever att det är så, måste det ju ligga något i det. Frågan är om det omdömet gäller alla de 380 som skrivit under artikeln, eller om det gäller mig specifikt.

Fråga 6: Thojak skriver att jag visade på ett desillusionerat exempel på framträdande i TV, han undrar om jag kan något över huvud taget om verkligheten? Svar: Om jag kan något är en mycket bra fråga, jag överlåter till andra att bedöma detta. När det gäller flyktingar kan jag dock en hel del genom aktivt engagemang. Jag har jobbat med sådana frågor många år aktivt, kämpat för flyktingar i många utvisningsärenden, känner personligen hundratals i Stockholm som flytt till Sverige, håller med om att jag inte kan mycket, men kanske jag har lärt mig något.

Fråga 7: Christian har en rad kritiska synpunkter på vår artikel i sin kommentar under fredagen. Bland annat hävdar han att invandring är kopplat till ökad kriminalitet. Det leder också till gettoisering, tvärtemot vad vi påstår i artikeln. Han tar också upp om massinvandring och prognoserna för asylsökande i år och nästa år. Han jämför också med andra partier och menar att de är minst lika icke-kristna som SD. Svar: Jag är lite tveksam till att kritik mot artikeln bara riktas mot mig personligen, vi är ju 380 personer som skrivit under, de kritiska frågorna kan lika gärna ställas till Pelle Hörnmark, Andreas Nielsen eller Joachim Lundqvist, eller Daniel Norburg. Men hur som helst, jag är van att stå i skottgluggen. Det finns belägg för att personer som är utrikesfödda eller har föräldrar som är utrikesfödda visar 2,5 gånger högre grad till kriminalitet än svenskfödda. Men samtidigt visar andra variabler ännu högre belägenhet för kriminalitet, framförallt kön och utbildningsnivå. Så sambanden är inte helt entydiga. Antalet dömda i SD:s riksdagsgrupp är på samma nivå som utrikesfödda, eller födda av utrikesfödda föräldrar. Så frågan är vad detta beror på, om det är uttryck för högre nivå av social utsatthet, och lägre utbildningsnivå, eller för att man är utrikesfödd. Gettoisering – visst finns det olika kategorier av bostadsområden i större städer. Men jag känner ett antal personer som bor i Rinkeby och som menar att det inte är ett getto. Så begreppet getto är lite vagt. Vi tar upp i artikeln om statistiken för 2013, vi nämner också att antalet flyktingar har ökat, det beror främst på Syrienkrisen. Men frågan kvarstår, hur många av dem kommer faktiskt att få asyl och stanna i Sverige, det vet vi inte idag, så man kan inte dra helt säkra slutsatser av detta.

Fråga 8: Kjell skriver att det är tack vare mig så har hans glädje med julen försvunnit, jag har tagit på mig åklagarens roll, och att det tydligen är mitt fel att hans pastor blivit politiker istället för evangelist. Svar: Jag djupt beklagar att jag har tagit ifrån dig din glädje med julen, det var inte min avsikt. Att jag gjort din pastor till politiker istället för evangelist, det var ju djupt beklagligt, men eftersom jag inte vet vem du är eller vem din pastor är så har jag svårt att svara på detta.

Fråga 9: Gunnar Johansson tar upp i en kommentar och refererar till Mikael Karlendals blogg. Att jag skrev att Hitler inte hade något emot judar, han ville bara inte ha dem i Tyskland. Svar: Det var slarvigt uttryckt i hastigheten men läser man sammanhanget så förstår man vad jag menar. SD framställs ofta som det enda Israelvänliga partiet. Men det beror ju på att det handlar om judar som bor i Israel, hade de bott här hade nog SD inte varit så judevänligt. Jag har lusläst SD:s partiprogram och som jag förstår det kan inte en aktivt troende jude, som följer judisk tradition, och kanske talar bruten svenska, inte uppfattas som en del av svenska folket. Jag kan inte förstå SD:s definitioner av svenskhet på annat sätt. Förklara gärna för mig om jag helt missförstått. Visst känner jag till Hitlers rasbiologiska tänkande, det enda jag menar är att han dödade inte judar som då bodde i Israel eller USA, det var judarna i av Tyskland kontrollerade områden han dödade. Det var bara detta jag menade, för att kommentera SD:s påstådda Israelvänlighet, att kalla detta för historierevisionism är lite att ta i.

Fråga 10: Birgit skriver om att jag med mitt skrivande att vanliga kristna klassificeras som rasistiska, främlingsfientliga, högerextremister m.m. genom min kritik mot SD. Sätter stämplar på människor. Svar: De här ståndpunkterna jag nu uttrycker har jag haft i många år. Vi tog emot människor med icke-svensk bakgrund i vår församling redan på åttiotalet, bl.a. muslimer som sökte sig till kristen tro. Mötte SD redan på nittiotalet när de var ganska aktiva i Haninge. När jag 2007 gick ut på DN debatt mot SD så fick jag inte någon kritik från kristet håll, när jag säger samma sak idag bombarderas jag av kritik. Trots att SD har exakt samma politik idag som man har haft hela tiden, bara gjort den lite mer rumsrent förpackad sedan Jimmie Åkesson blev partiledare cirka 2006. Så något märkligt har hänt i kristenheten sedan 2007. Det är ju inte så att SD bara vill begränsa invandringen. Man målar ut invandringen som vårt största problem. Och läser man partiprogrammet noga så är en aktivt troende jude som lever enligt judisk tradition inte en del av svenska folket, trots att man är svensk medborgare och bott i Sverige i många år. Att kristna sympatiserar med detta går långt över min fattningsförmåga. Dessutom är man egentligen inte invandringsfientlig, man har inte något emot att amerikaner, engelsmän, norrmän, tyskar m.m. kommer hit, gifter sig och jobbar Det man inte vill ha hit är afrikaner, iranier m.m. Partiet är ju rasistiskt. Jag tycker att man måste få kritisera detta. Sedan tycker jag att vi behöver samtala om hur integrationspolitiken kan bli bättre och hur många vi klarar av att ta emot i Sverige, men jag tycker inte att SD hör hemma i en sådan diskussion.

Fråga 11: Jag ser också att Tommy Dahlman och Mikael Karlendal har gått ut i ganska skarp kritik på sina bloggar mot denna artikel. Ska försöka svara på det också, men gör det i separat blogginlägg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sveriges Television och Aktuelltredaktionen följer upp vår debattartikel idag med en direktsänd debatt mellan mig och SD:s Julia Kronlid klockan 21.00. Bara så ni vet.

Nu har våra artiklar publicerats. Här är länken till Dagen, och här är länken till Världen Idag. Jättebra att båda tidningarna publicerat alla 380 undertecknarna i pappersversionen.

Vår artikel med de knappt 400 undertecknarna ligger nu utlagd på Världen Idags hemsida. Man hittar det här.

Vid midnatt publiceras vår artikel i Dagen och Världen Idag. Drygt 380 pastorer och personer med samfundsledande uppdrag har skrivit under, så vitt jag vet den största och mest enade manifestationen i modern tid i svensk frikyrklighet. Detta har dessutom kommit som ett snabbt och spontant initiativ. Uppslutningen är lika stor från Trosrörelsen och Vineyard, som pingströrelsen, Equmeniakyrkan, Evangeliska Frikyrkan och Frälsningsarmén. Också med stöd av Alliansmissionen. Detta visar att svenska pastorer tar avstånd från den retorik av invandrarfientlighet och SD-sympatier som fått en sådan spridning.

Kristna kyrkans uppdrag är att stå upp för barmhärtighet. Det gör vi nu.

Jag plockade ikväll fram den gamla artikeln på DN debatt som jag skrev för 8 år sedan, på förintelsedagen. Artikeln väckte en hel del uppmärksamhet och jag intervjuades i TV-nyheterna samma kväll. Man hittar artikeln här.

Artikeln var kontroversiell. Den avliden ärkebiskopen Eidems släktingar hotade att stämma mig för artikeln. Statsvetaren Magnus Hagevi ringde upp mig och hävdade att jag såg något som inte existerade, som inte någon annan såg, när jag skrev om risken att högerkristna kommer att attraheras av Sverigedemokraterna.

Man bör komma ihåg att SD vid den tidpunkten var ett mycket litet parti på ett par procent i opinionsmätningarna och utanför riksdagen.

Jag pekade på att det har funnits en tendens att kristna kyrkan har visat en tendens att anpassa sig efter extremhögern när den har varit framgångsrik och mäktig. Kristen undfallenhet inför nazismen pekar jag på i artikeln. Jag tog också upp om kristen undfallenhet inför apartheid som ett mer modernt exempel.

Kan det bli kristen undfallenhet inför Sverigedemokraterna- det var den fråga jag ställde i artikeln.

Man bör komma ihåg att Hitler hade egentligen inte något emot judar. Han ville inte ha dem i Tyskland. När andra länderna stängde sina gränser så att judarna inte kunde fly, då gasade Hitler ihjäl dem. Hade dagens Israel funnits skulle Hitler knappast ha något problem med Israel. Judarna skulle inte vara i Tyskland, utan skickas bort, det var nazismens grundläggande hållning.

Så här skrev jag i min artikel 2007 (för den som inte klickar på länken ovan har ni artikeln här): Feghet och brist på moral finns kvar i kyrkans led”
Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, det mest kända av nazisternas koncentrations- och förintelseläger. Sedan 1999 är den 27 januari, denna dag, en nationell minnesdag i Sverige och 2005 deklarerade FN dagen som internationell minnesdag över Förintelsens offer.

Under många år odlades myten om Sverige som det goda samhället som höll sig utanför andra världskriget och inte deltog i alla förbrytelser som då pågick. Det var en medveten historieförfalskning från svensk sida. De senaste 20 årens forskning och granskande journalistik har visat att så inte var fallet. Tyskvänliga sympatier och antisemitiska strömningar genomsyrade det svenska samhället på alla nivåer. Efter kriget och Tysklands fall ville ingen kännas vid sina nazisympatier i ett tidigare skede utan det tystades effektivt ner.

Vi hade en bondeförbundare som justitieminister, KG Westman, med tydliga nazisympatier, som jagade med blåslampa de tidningar som skrev kritiskt om Tyskland. Vi hade ett näringsliv som hade ett omfattande hemligt samarbete med Tyskland och ledande svenska näringslivspersonligheter höll på att råka riktigt illa ut när byken skulle tvättas offentligt efter kriget. Den svenska järnmalmsexporten var en nödvändighet för att hålla i gång den tyska vapen- och rustningsindustrin. Skrupelfria affärer till varje pris var den etik som präglade många svenska företag under andra världskriget.

Det värsta av allt, den kristna kyrkan, som i alla lägen borde stå på barrikaderna för rättvisa och människovärde, var alltför tyst. Vi hade en ärkebiskop vid denna tidpunkt vid namn Erling Eidem, som fick utförlig och konfidentiell information om koncentrationslägren redan i november 1942. De som berättade för honom om koncentrationsläg­ren gjorde det med fara för sina egna liv med en förhoppning om att han skulle slå larm inför världsopinionen. Om ärkebiskopen från ett neutralt land avslöjade vad som hände med Europas judar kunde det inte bara avfärdas som krigspropaganda. Han valde att tiga och försökte agera genom tyst diplomati, en metod som inte gav några resultat i detta fall. Ynkryggat och fegt agerat av ärkebiskopen.

En undersökning vid Stockholms universitet visar att den kristna pressen under en lång period var helt tyst när det gäller Förintelsen. Vår Kyrka och Svenska Veckotidning, de ledande samfundstidningarna, bemötte nazisternas härjningar med tystnad. Den ledande kristna morgontidningen Svenska Morgonbladet förde ett försiktigt och resonerande tonläge i stället för att stå på barrikaderna och kraftfullt bekämpa nazismen och judeförföljelserna. Det finns också exempel på att tidningen tolkade händelser utifrån Tysklands perspektiv och inte utifrån perspektivet hos dem som blev drabbade av kriget.

Den 21 oktober 1942 skrev Eskilstuna-Kuriren i sin ledare: ”är de arma människor, som nu jagas och utplånas av nazismen, våra bröder, eller äro de det icke. Frågan går framför allt till Sveriges kristna. De ha förmånen att leva i ett neutralt och fritt land. De ha fortfarande möjligheten att höja rättfärdighetens stämma i världen. Varför göra de det då icke? Varför tiga de? Angår denna människo­jakt dem icke? Äro de gripna av räddhåga och fruktan för staten? Dyrka de mera vår neutralitetspolitik än sin Herre och Gud?”

Denna feghet och brist på moraliskt mod tycks delvis finnas kvar i kyrkans led.

Tystnaden var också stor från många håll när kommunismens häxjakt mot människor pågick för fullt. Tv-personligheten Per-Arne Axelsson fick sluta hos Örebromissionen, nuvarande Evangeliska frikyrkan, eftersom hans kritik mot Sydafrikas apartheidregim ansågs opassande. Antisemitismen lurar bakom dörren igen, med växande stöd för Sverigedemokraterna som har goda möjligheter att ta sig in i riksdagen vid nästa val.

Det är inte osannolikt att Sverigedemokraterna kan locka till sig vissa konservativa kristna väljare som är starka EU-motståndare och oroade över det mångkulturella samhället. Redan i dag finns det aktiva kristna som stöder Sverigedemokraterna, en mycket svag trend, men en alarmerande sådan.

Samtidigt har det i vissa kristna kretsar starka propalestinska engagemanget i enstaka fall tangerat den antisemitiska nivån. Ahmed Rami som blev dömd för hets mot folkgrupp och antisemitism hade ett aktivt stöd från de kristet engagerade forskarna Jan Bergman och Sigbert Axelsson. Antisemitismen tycks knacka på dörren både från höger och från vänster.

Historien upprepar sig. Vi behöver bli påminda om Förintelsen, men vi behöver också bli påminda om det moraliska skeppsbrott som tystnaden och anpassningen är. En fråga vi behöver ställa oss är om vi ännu fullt ut har klarat ut alla snedsteg som präglade det svenska samhället under 30–40-talet.

Kritiken gäller såväl politiken, näringslivet som kyrkorna i Sverige. Vi svek under andra världskriget. Vi allierade oss mer med förtryckaren än ställde oss på de förtrycktas sida. Det finns signaler om att vi ska svika igen.”

 

Kära bloggläsare!

Jag märker att jag får kritik för att jag inte svarar på kommentarer på bloggen just nu.

Jag har ett intensivt heltidsarbete med de olika uppdrag jag har, inklusive konsult inom näringslivet. Blogg och debatter sysslar jag med på min fritid, en fritid som är ganska begränsad. Just nu är jag helt uppslukad av den debattartikel vi har skrivit och där vi hittills har fått 340 pastorer och kristna ledare att skriva under artikeln. Detta har medfört att ett antal pastorer och kristna ledare har hört av sig till mig varje timme sedan i lördags kväll. Namninsamlingen är klar i morgon bitti och artikeln publiceras på fredag.

Tyvärr hinner jag då inte läsa bloggkommentarer och svara på dem just nu. Ska dock försöka att komma ikapp till helgen. Jag kan inte svara på enskilda kommentarer men skriver ett samlande inlägg där jag mer summariskt svarar på kommentarer. Mer än så mäktar jag inte med. Ska försöka göra detta inom några dagar.

hälsningar

Stefan Swärd

Sent ikväll ligger vi nu på nästan 300 pastorer och kristna ledare som står som undertecknare till vår artikel mot främlingsfientlighet och SD-inflytande bland kristna. Och stödet är omfattande från alla samfund, Equmeniakyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen, Trosrörelsen, Frälsningsarmén, Alliansmissionen, EFS, Vineyard. Ikväll har Hillsongpastorn Andreas Nielsen gått med bland undertecknarna liksom Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson. Joakim Lundqvist Livets ord finns med, Daniel Norburg från EFK, Pelle Hörnmark pingst, Marie Willermark från Frälsningsarmén och många många fler.

Detta initiativ är ju snabbt och spontant så vi kan ju inte samla alla tänkbara namn, men har fått ett antal och bredd som ligger långt över förväntan.

Torsdag morgon ska kompletta listan med undertecknare skickas till de tidningar vi erbjuder att publicera artikeln. Det blir spännande att se hur tidningarna hanterar 300 skribenter på en artikel.



Subscribe to Stefan Swärd