Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Försäljningen av min nya bok ”Inte utan korset” går bra. Förläggaren planerar för et nytryck av boken efter drygt fyra månader. Under hösten vintern planerar vi en turné runt om i Sverige där jag kommer att tala och presentera bokens budskap. Vill du möta bloggaren live är detta bra tillfällen. Boken kommer att säljas och signeras vid dessa tillfällen.

Det som hittills är planerat är följande:

Onsdag 9 september, kvällen – Kungsporten, Huskvarna

Lördag-söndag 12-13 september – EFK-kyrkan Elim i Örnsköldsvik, samt trosförsamlingen Svedjeholmskyrkan söndag 12.00

Söndag 27 september – Pingstkyrkan Gävle, 16.00

Fredag-Lördag 2-3 oktober – pastors- och ledarkonferens i Jönköping om försoningen

Söndag 25 oktober – Svenska kyrkan i Järna

Onsdag 28 oktober – Uddevalla, ledarsamling och öppet kvällsmöte, ekumeniskt arrangemang

Torsdag 29 oktober – Lugnetkyrkan Falun, pastorssamling och öppet kvällsmöte

Även om det är en viss kyrka som arrangerar på respektive plats är samtliga samlingar öppna och ekumeniska då kristenheten i allmänhet bjuds in.

 

Den konservative katoliken Martin Lembke skriver i Dagen idag och försvarar Ebba Busch Thors linje i homoadoptionsfrågan.

Han menar att vi inte kan lagstifta bort synd utan bör bejaka detta.

Bara en kort kommentar. Nu handlar ju inte homoadoptionsfrågan om synd eller inte. Det är inte någon syndfråga.

Dessutom tycker jag att det är helt utmärkt att lagstiftaren försöker få bukt med många synder genom lagstiftning. Annars skulle samhället bli outhärdligt. Att vi lagstiftar mot våld, dödande, ekonomisk brottslighet, våldtäkt, miljöbrott, och mycket annat- allt detta är ju utmärkt. Det begränsar syndens spridning och skadeverkningar.

Så man bör vara försiktig med att hävda att vi inte ska lagstifta bort synd, även om jag förstår vad debattören menar.

Det finns dock områden där det inte fungerar att lagstifta bort synden, och där det handlar om mer personliga handlingar som inte är till skada för samhället. Även om jag tycker att sexuell otrohet är synd, och en moraliskt oförsvarlig handling, skulle jag se problem med att ha en lagstiftning mot det.

Att utöva homosexualitet var straffbart i Sverige fram till 1940-talet, om jag minns rätt var det 1946 som lagstiftningen ändrades här. Som konservativ kristen tycker jag det är helt försvarbart. Jag har inte heller hört någon kristen i senaste 15 årens debatt som hävdat att vi ska återgå till den lagstiftning som gällde före 1946.

Nu handlar inte frågan om adoption för samkönade par om synd eller inte. Det handlar endast om vad som är bäst för barnen. Och där tycker jag att alla de organisationer som arbetar för att hjälpa barn i utsatta situationer, är de stora experterna. Och när denna fråga remissbehandlades för en del år sedan innan lagen om homoadoptioner infördes, talade de enhälligt emot detta, med argumentet att det inte var till barnens bästa. Om jag minns rätt var det linjen från alla de sekulära organisationerna som jobbar med barnfrågor, bland annat Rädda Barnen. Svårare än så är det inte. All lagstiftning som gäller barn ska ha barnens bästa som utgångspunkt.

Senaste veckan har det varit lite tyst från mig på bloggen. Det beror på att jag haft semester, men också på grund av att hustrun har jobbat senaste veckan, så jag har kunnat använda semesterveckan till produktivt arbete.

Har skrivit klart kapitel i den kommande boken om kyrkan och nazismen.

Den bok jag skriver ihop med den unge Jesusaktivisten och studenten Micael Grenholm med en kritisk granskning av högerextremismen utifrån ett kristet perspektiv.

Ett av kapitlen kommer att handla om kyrkan inställning till nazismen under 30- och början av fyrtiotalet.

Jag har jobbat med den frågan nu sedan i mars och skrivit ihop en text. Har framförallt jobbat med befintlig forskning av f.d. Linköpingsbiskopen Martin Lind, Lundprofessorn Jesper Svartvik,  Expressens förre chefredaktör Staffan Thorsell, THS-studenten John Lindar m.m. men också gjort en del egen research. Bland annat har jag läst flera årgångar av Evangelii Härold från den aktuella perioden.

Tanken är att lyfta fram trettiotalets händelser för att försöka dra lärdomar från detta med tanke på dagens utmaningar.

Jag är nog ganska chockad över hur mycket av acceptans och till och med stöd det fanns från kristet håll gentemot nazismen, inte minst i Tyskland men också i Sverige.

I kommande boken kommer jag att vara rejält kritisk mot Sveriges dåvarande ärkebiskop Erling Eidem som enligt min mening var mycket undfallande mot nazisterna, och som av diplomatiska skäl var tyst när han hade kunnat agera kraftfullt.

Lewi Pethrus kommer inte att bli godkänd av mig, för sitt agerande i denna fråga.

Och den ledande teologiprofessorn i Lund, Hugo Odeberg, var en total katastrof i denna fråga.

Att läsa om trettiotalsdebatten om att ta emot flyende judar, debatten och frågorna känns verkligen igen i dagens debattklimat.

Faktum var att alla länder i demokratiska världen stängde sina gränser för judar som ville fly från Tyskland.

Hitlers första plan var ju inte att döda alla judar, utan att få bort dem från Tyskland. Det var inte möjligt på grund av att de andra länderna stängde sina gränser, bl.a. Sverige, som tog emot mycket få judiska flyktingar, och detta var mycket kritiserat i Sverige. Och sedan stängde Sverige sina gränser helt och hållet.

Sedan kom Hitler med sin slutliga lösning.

Jag har fortfarande semester vid en havsvik norr om Skellefteå. Åter till Stockholm på måndag kväll.

Den här sommaren har jag i skrivande och förkunnelse lyft fram Jesu andra tillkommelse. Det är ett centralt budskap i nya testamentet att Jesus ska komma tillbaka. Det har funnits olika uppfattningar i kristna kyrkans historia om timingen för detta, en fråga som har tvistats om är det som Uppenbarelseboken kallar för tusenårsriket, ska det uppfattas mer bokstavligt eller symboliskt. Hur ska vedermödan och Antikrist förhålla sig till Kristi tillkommelse. Ska Jesus komma efter detta, mitt i detta, eller före detta.

Jag har försökt lyfta perspektiven från dessa tvistefrågor till de mer övergripande. Jesus kommer tillbaka, vi som församling är hans brud som väntar på honom. Som brud gör vi oss redo, vi förbereder oss för bröllopet då Jesus ska komma tillbaka och vi ska få möta honom igen på ett synligt och fysiskt plan. Gudsriket, himmelriket ska upprättas och vi ska alltid få vara hos Herren. Uppståndelsen kommer att ske och vi kommer alltid att få vara hos Herren.

Försökte lyfta det perspektivet på New Wine-konferensen i Vänersborg, och i två ledare i Världen Idag. Den ena hade fokus på att Jesus kommer snart och att vi ska vänta honom. Den andra artikeln hade mer fokus på tidstecknen. Jag länkar här till båda artiklarna.

Hur som helst sammankopplar Bibeln Jesu tillkommelse med olika tidstecken, bland annat stora svårigheter för mänskligheten och vår planet. Jesu tillkommelse innebär också en dom över denna världen. Bibeltexterna talar också om att det antikristliga systemet fanns i världen redan på Bibelns tid men kommer att kulminera i samband med Jesu tillkommelse.

Det som hotar planeten och riskerna för en auktoritär världsstat är frågor som mer intresserar långt utanför kyrkväggarna än teologer och pastorer idag.

Det var bara att lyssna på miljöprofessorn Johan Rockströms sommarprat i radion, för att få en glimt av hur miljöforskarna är oroade över planetens överlevnad. Världsledande forskare varnar för artificiella intelligensen och IT-utvecklingen på sikt. Vår planets ekonomiska sårbarhet är många medvetna om, inte minst inom banksektorn. Och kunskapen om astronomin och risken för planetära katastrofer, den kunskapen är idag större än någonsin bland astronomer och fysiker. Eftersom jag själv har jobbat ett antal år med FN-konferenser har jag viss inblick i att vi redan idag på ett informellt plan har någon form av världsregering. Och det penninglösa samhälle som man förr varnade för i kyrkorna, det lever vi redan i. Inte någon ska kunna köpa eller sälja utan vilddjurets märke, tekniken för detta är ju redan på plats. Det har aldrig tidigare hänt i mänsklighetens historia. Att alla ska kunna se vilddjurets bild, den tekniken är också på plats, har aldrig förekommit tidigare i mänsklighetens historia.

Bibeln framhåller också perspektivet att det ska vara som på Noas tid. Människor levde bekväma liv och åt och drack och plötsligt kom domen över dem. Det är ett grundläggande perspektiv i Nya testamentet, människors bristande förväntan och förberedelse för att möta Jesus, man är likgiltig och helt upptagen av denna världens bestyr och de inomvärldsliga frågorna.

Har vi olja i våra lampor så att vi väntar vår brudgum, eller har vi somnat. Det är en fråga varje kristen i Sverige borde ställa sig.

David Åhlén har skrivit en recension om min bok ”Inte utan korset”.  Han tar där upp frågan om hur jag ser på lagen och dess relation till det judiska förbundsfolket.

Boken innehåller inte någon fullständig redogörelse för begreppet ”lagen” i Bibeln. Dels talas det ju om lagen som en frälsningsväg, att genom goda gärningar leva ett rättfärdigt liv som behagar Gud. Paulus slår fast i Romarbrevet att detta är inte möjligt. Lagen visar på vår skuld inför Gud. Lagen är god, den visar Guds vilja, men den räcker inte för att frälsa oss.

Det är den aspekten som jag tar upp i boken.

En annan aspekt är att lagen visar hur vi ska leva som kristna, även om det där görs en distinktion om vilka delar av lagen som inte gäller för oss kristna och vilka som gäller, det är inte fel att äta skaldjur t.ex. men det är fel att begå äktenskapsbrott. Här görs ibland märkliga sammanblandningar, det finns väl inte någon kristen någonsin som påstått att man som kristen ska följa hela Mose lag. Men Jesu bergspredikan visar att vissa av buden gäller fortfarande och han skärper buden för sina lärjungar.

Sedan talar nya testamentet om att använda lagen i förkunnelsen om evangeliet, att visa på människors ondska, för att mana till frälsning och omvändelse.

Sedan finns en annan aspekt, lagens relation till det judiska förbundsfolket. Det är en fråga jag inte alls går in på i boken. Guds löften och villkor för det judiska folket gäller fortfarande, dock gäller nåden och frälsningen i Jesus som frälsningsväg för alla människor, evangeliet är först och främst för juden, så och för greken, och i ordet greken är vi alla inkluderade som inte hör till det judiska förbundsfolket genom biologiska och köttsliga band.

David Willgren har i sin artikel om vår bok om bibeltro och bibelsyn ställt en fråga om min syn på relationen mellan ordet och Ordet.  Jag tolkar frågan som att han menar relationen mellan det skrivna Gudsordet och Kristus.

Det är ett stort ämne där jag inte alls har alla insikter men bara några snabba och summerande kommentarer.

Bibelns Gud är en Gud som talar. Vi lär känna honom genom hans ord. Ordet var från begynnelsen enligt Joh. 1:11. Ordet står evinnerligen fast i himlen Ps. 119:89.  Ordet är evigt liksom Gud är evig.

Det skapande ordet, Gud talade och det vart. Enligt Joh. 6:68 har Jesus det eviga livets ord.

Jesus kallas för Ordet i Joh. 1.

Det är fel att göra tydliga distinktioner mellan Jesus och det skrivna Gudsordet. Kristus talar Guds ord, och är Ordet. Kristus och det skrivna ordet är oskiljaktiga.

Kristus, Guds ord, har blivit kött. Bibeln, Guds ord, har blivit en bok. Heb. 10:5-7 talas om att bokrullen talar om Kristus. En bok, Bibeln, och en person, Kristus.

Vår ställning till det levande ordet Kristus, bestämmer vår ställning till det skrivna Gudsordet.

Kristus är genom inkarnationen fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Skriften är som en följd av inspirationens underverk, både ett gudomligt ord och ett mänskligt ord.

Samtalet om bibelsyn fortsätter att engagera:

Är Daniels och Jesajas framtidsförutsägelser skrivna i efterhand?

”Bibeln – myt eller sanning” har uppmärksammats av tidskriften Theofilos (vol 8. nr 2, 2015)  i en granskande artikel skriven av David Willgren. Boken har tidigare recenserats på Barnabasbloggen och i Världen idag. (Stefan Swärd, som är en av bokens författare, har efter att Theofilos recension publicerats också initierat en ny debatt om Daniels bok.)

I artikeln gör Willgren inte bara en seriös genomgång av boken och dess sammanhang utan låter också utforma sin bokanmälan till ett självständigt bidrag till det samtal om bibelsyn som boken fötts ur. Artikeln är intressant inte bara för att den är välskriven och hålls i en god ton utan också för att Seth Erlandsson (vars del i boken är längst) blivit inbjuden att besvara recensentens initierade frågor. Erlandssons kommentar återfinns i samma länk efter Willgrens text och som separat artikel på XP Bulletinen. I granskningen av bokens formalia ger Willgren nyttig kritik, exempelvis av bristande enhetlighet i notapparaten, däremot ser vi inga problem med inslagens ordningsföljd eller skiftande längd.

Först några ord om den nämnda bibelsynsdebatten. Vi har uppfattat det som en kärnfråga om det är trovärdigt att låta sitt studium av Skriften präglas av historisk-kritisk metod, istället för att arbeta utifrån en historisk-grammatisk metod. Det handlar om två delvis distinkta metoder som bottnar i olika världsbilder.

Den historisk-kritiska metoden är vanlig inom universiteten och även, i varierande utsträckning, vid en del kristna högskolor. Metoden går ut på att tolka texten enbart utifrån vad som bedöms möjligt i det historiska sammanhang man rekonstruerar kring textens tillkomst. I praktiken innebär det att man närmar sig Bibelns texter utifrån inomvärldsliga premisser, dvs en ateistisk världsbild där Gud inte kan ge uppenbarelse om framtiden.

Den historisk-grammatiska metoden kan däremot användas även med en världsbild som är öppen för Guds existens. Den historisk-grammatiska metoden har samma intellektuella verktyg som den historisk-kritiska när det gäller krav på inre samstämmighet, noggrann analys av grammatisk och historisk kontext etc. Metoden kan dock, tack vare sin öppenhet också för utomvärldsliga orsakssammanhang, ta texternas egna uppgifter på allvar även när de beskriver övernaturliga händelser eller innehåller profetiska utsagor. Man kan med andra ord inte på förhand utesluta sanningshalten i sådana bibeltexter utifrån en världsbild där Gud existerar.

Debatten handlar därmed också om huruvida Bibeln är ett historiskt dokument som vi kan lita på. En fråga med en oerhörd sprängkraft.

Enligt Bibeln börjar frälsningshistorien redan i GT:s skapelseberättelse men också Israels historia är viktig. Om vi tar bort den historiska trovärdigheten från det Gamla testamentet avlägsnas samtidigt frälsningshistoriens fundament i verkligheten.

Nu tillbaks till artikeln i Theofilos.

Willgren håller inte alls med om att skillnaden mellan historisk-kritisk respektive historisk-grammatisk metod är så betydelsefull som vi skissat ovan. Den kritik som framförs mot olika metoders svagheter är något som bibelforskare visserligen måste vara medvetna om men, menar Willgren, som troende kan man ändå använda den historisk-kritiska metoden:

…med en medvetenhet, både om de inbyggda begränsningarna och behovet av kompletterande synsätt.

Men hur förklarar då Willgren betydelsen av de olika resultat som skilda metoder kan komma fram till? Det han gör i artikeln är att skapa ett argument emot Erlandssons dikotomi (tudelning) mellan att betrakta t ex Daniels bok som antingen Guds trovärdiga ord eller som ett medvetet falsarium. Sådana uppdelningar är nämligen enligt recensenten ”i längden inte fruktbara”.

Willgren vill med Psaltaren som exempel visa att textens författarhänvisning kan påvisas vara felaktig och historiciteten skev utan att Skriften därigenom upphör att vara Guds ord.

Som bibelläsare kanske man kan se det som en detalj om en psalm skriven av t ex Koras söner skulle tillskrivas David. Men knappast om Daniels bok skrivits av en fiktiv Daniel 160 f. kr. eftersom dateringen här är avgörande för om det rör sig om en äkta framtidsförutsägelse eller ej.

Willgren menar sedan att Daniel och övriga profeters böcker på motsvarande sätt som Psaltaren, (och de historiska böckerna) är resultatet av ett redaktionsarbete:

Att textavsnitt från olika tider och med olika bakgrund har redigerats ihop till en sorts ”enhet” är också uppenbart i Psaltaren, precis som det faktum att hänvisning till tidigare källor är vanligt förekommande i de historiska böckerna, så varför skulle Moseböckerna eller profeterna vara annorlunda?

Ja, varför skulle en profetboks tillkomst vara annorlunda än en sångsamlings? En skillnad är att Psaltaren själv uppger att den har flera olika författare medan texten i t ex Jesaja och Daniels bokrulle uppger att det är respektive profets ord.

Vi kan konstatera att ståndpunkten leder till besvärande slutsatser när det gäller Daniels bok. Den skulle ju därmed innehålla en fejkad berättelse om ett i förväg förutsagt händelseförlopp. Skulle Danielsbokens utsagor (genom en senare tids pseudo-Daniel eller Danielsredaktion) ändå likt Psaltaren vara ”inspirerade av Anden för att tala Guds ord till sitt folk”?

Att använda Psaltarens skilda författarskap som argument för att komma undan den dikotomi som Erlandson och andra målat upp verkar därför inte hållbart.

Men denna slutsats kanske kan mildras? Willgren föreslår en bredare definition av begreppet ”profetia”. Han är i en intressant utläggning inne på att begreppet inrymmer både förklaring av historien och ett budskap till samtiden. Men även om en sådan bredare förståelse av begreppet kan vara motiverad så är det inte någon lösning på det problem som uppstår med en sen datering av Daniels boks uttalade framtidsförutsägelser.

Seth Erlandssons kommentar skjuter bland annat in sig på det uppenbart märkliga med att jämföra tillkomsten av en sång- och bönesamling med tillkomsten av ”Mose och profeternas skriftliga vittnesbörd” men ger också en gedigen genomgång av flera av artikelns teman (bland annat angående Psaltaren) och uppehåller sig främst i den senare delen av artikeln där Willgrens egen ståndpunkt framkommer tydligast. Det är intressant läsning men vi lämnar nu Theofilosartikeln och Erlandssons kommentar.

När det gäller den vidare frågan om Nya testamentet och i synnerhet evangeliernas trovärdighet som ju också varit aktuell under de bibelsamtal som har förts så vill vi utöver ”Bibeln – myt eller sanning” uppmärksamma Stefan Gustavssons bok ”Skeptikerns guide till Jesus del 1” (Credoakademin 2014). Boken är inte skriven som ett inlägg i debatten om evangelikal bibelsyn utan just som en guide till skeptiker. Men visst finns det beröringspunkter.

Författaren uppmärksammar till exempel en praxis inom olika vetenskapliga discipliner att inta en väsentligt mer kritisk syn på Bibelns texter än andra antika texter. Gustavsson skriver på sid 44:

Tyvärr används ofta en dubbel måttstock där det är ”tillåtet” att driva vissa argument kring Jesus historicitet som vi inte gör om andra historiska gestalter. Om vi till exempel skulle tillämpa samma hyperkritiska attityd till källorna om Konfucius som en del radikala Jesus-forskare har till evangelierna, så skulle Kinas berömda vishetslärare helt försvinna ut historien.

Det här är bara ett axplock från en bok vi kan rekommendera varmt. Dock har vi förstått att man ofta möter en större respekt för Bibelns texter bland hebreiska och grekiska språkexperter än man finner bland forskare inom den teologiska sfären (detta enligt kompetenta språkforskare vi mött i samband med Folkbibelns översättningsarbete).

Till sist. När vi i jultid 2011 fick artikeln ”Bibelsyn på entreprenad” publicerad i tidningen Dagen blev det startskottet till de samtal som fortfarande förs. Vi hade två skäl att skriva. 1. Vi såg risker med den förändring vi lagt märke till när det gäller bibelsyn inom utbildning och församlingsliv. 2. Vi ansåg att Lausannedeklarationens undertecknande svenska samfund genom denna förändring höll på att placera sig utanför deklarationens råmärken.

Genom debatten har vi delvis fått korrigera oss på den andra punkten. Deklarationens bibelsyn kan tolkas bredare än vad vi hade uppfattat det. På den första punkten har vi snarast fått riskerna bekräftade. Det finns en reell risk att ett kritiskt förhållningssätt till Bibeln gör att man missar dess huvudsyfte att förmedla Gud Ord som förmedlar frälsning (1 Petr 1:23) och förvandling av människors karaktär (Hebr 4:12, 13 och 2 Tim 3:16, 17). Vi får ju inte låta studiet av och forskningen om Bibeln leda till ett minskat förtroende för Ordet. Låt oss istället ta emot den tro som den vill förmedla och i ödmjukhet lyda dess uppmaningar till oss.

Det vi behöver idag är en hunger efter Guds ord bland alla mänskor, något vi som troende inte får motverka.

 

Anders Robertsson och Roger Gustavsson

Jag ber om ursäkt för reklamen som dyker upp på min blogg. Jag vet inte varifrån den kommer och problemet är att jag vet inte hur man tar bort den. Det är inte någon reklam jag har godkänt. Ska försöka lösa detta endera dagen.

Min ledare i Världen Idag idag handlar om betydelsen av syndförkunnelsen och att församlingslivet är en lärjungaformande miljö med tydliga gränser.

Det är så många signaler i svensk frikyrklighet i annan riktning men jag tror att det är av största vikt att slå vakt om dessa bibliska läror. Utan synd blir det inte någon nåd eller evangelium.

Synd kan vi få förlåtelse och befrielse från, och uppleva Guds nåd för. Personliga svagheter, brister och arv och miljöskavanker är svårare att hantera. Syndförkunnelsen behöver vara konkret, så att vi utmanar människor till omvändelse och efterföljelse.

Att plocka bort det är heresi.

Samma sak gäller församlingssynen, svensk frikyrklighet har sina rötter i 1800-talets stora folkväckelse och EFK och pingströrelsen har sina rötter i en baptistisk församlingssyn. Det handlar om ett gemensamt liv i Kristi efterföljd i den kristna församlingen, där vi delar varandras liv, bekänner synd för varandra, och uppmuntrar och förmanar varandra att hålla oss borta från synden för att istället ta del av allt det goda som Kristus ger.

Problemet är att dessa centrala bibliska begrepp blir vantolkade när man inte betraktar det ur evangeliets synvinkel.

Senaste veckan flera besök på Skansen med den nya kärleken i mitt liv, hon som kallar mig ”moffa”.

Bilden visar en get på Skansen och hon kallar den för ”bä bä lilla lamm”.

På norska går ju sången Bä Bä vita lamm, Bä Bä lilla lamm.

Härliga dagar med glass, skratt, och så kul och spännande med en massa djur.

IMG_2042



Subscribe to Stefan Swärd