Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har varit lite däckad nu i några veckor då jag för 15 dagar sedan drabbades av lunginflammation, en rejälare variant, och är fortfarande inte alls bra. Så allt går på lågvarv just nu.

Idag hade jag i varje fall en ledare i Världen idag om att söka rötterna i den apostoliska kristendomen.

I måndags var Sveriges radio hemma hos mig och gjorde en intervju för ett program i Människor och tro. Vi får se vad det blir och när.

Söndag morgon har jag och hustrun planerat att resa bort för att fira 40:e bröllopsdagen. Så det blir lite pausande framöver.

 

Kom idag att tänka på den debattartikel som jag och Lennarth Hambre skrev i slutet av 2004, alltså för 11,5 år sedan, om djupare samverkan och närmande  mellan pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan. Vid den tidpunkten var Hambre missionsdirektor i EFK och jag var ordförande. Vad tycks? Har våra resonemang någon aktualitet? Tänker på detta i samband med den gemensamma pastorsutbildning som nu skapas, vi berör ju även detta i artikeln. Här finns den.

Jag är fortfarande på semester i Frankrike för förfirande av bröllopsdag tillsammans med familjen. De flesta har rest hem, men jag och hustrun och svärmor är kvar några dagar till i Nice. Har dock blivit rejält sjuk senaste fem dagarna, och idag uppsökte jag franska akutsjukvården och fick diagnosen lunginflammation. Har påbörjat antibiotikabehandling av detta. Så det ska säkert bli bra framöver, och så ber jag till Jesus som jag gör för allting, att han ska hjälpa.

Jag är på semester den här veckan med familjen, med barn, det enda födda barnbarnet och det ofödda barnbarnet, svärmor, svåger, våra barns kusiner och berörda respektive, så jag är lite off denna vecka. Det är lite förskottsfirande av vår fyrtionde bröllopsdag.

Men debatten går vidare på olika sätt. Idag har jag en ledare i Världen Idag om politiskt korrekt respektive politiskt inkorrekt, och hur detta förändras över tiden, ibland mycket snabbt.

Tar exemplet med ofödda barnens skydd och rättsskydd. Där har det förändrats dramatiskt vad som ansågs vara politiskt korrekt.

Som kristna följer vi inte politisk korrekthet utan Gudsrikes lagar och principer som är uppenbarade i skriften.

Det är detta jag och Micael Grenholm försöker göra i vår bok ”Jesus var också flykting”, det är uppenbart att detta budskap är långt ifrån politiskt korrekt idag, tidsandan svänger snabbt, vi kristna behöver ha djupare grund än så för våra åsikter.

Idag fortsätter jag och Micael Grenholm debatten med SD-ledningen, genom en till artikel i Svenska Dagbladet.

Ikväll kommer jag att medverka på Livets ord i Uppsala i det tredagarsseminarium de ordnar.

Som väntat blir jag och Micael Grenholm utsatta för bombardemang av kritik från kristna Sverigedemokrater. Det finns på olika Facebooksidor och kommentarsfält av olika slag. Jag har långt ifrån läst allt, men lite har jag plockat upp.

Här följer ett försök till svar och kommentar på några av de kritiska punkterna.

En sådan skriver på en blogg att jag är folkförrädare, sänd av satan för att driva Sverige in i det muslimska kalifatet.

Svar: en riktigt kraftig salva, att jag skulle vara sänd av Satan – nu har jag ju hela mitt liv sedan 18 års ålder arbetat med ledar- och förtroende uppdrag i hela svenska kristenheten, och får inbjudningar idag till alla kategorier av kyrkor och samfund, så om detta stämmer måste förvillelsen vara total i kristenheten, varför skulle någon kyrka vilja bjuda in eller lyssna på någon som är sänd av Satan. Att jag skulle vilja driva Sverige in i det muslimska kalifatet, något sådant har jag aldrig sagt vad jag minns, jag vet inte här vad kritikern åsyftar.

Det är skrämmande att en sådan som du har rösträtt.

Svar: Ja, så kan det vara, jag tackar för den kristligt kärleksfulla kommentaren. Om man ska börja dra in rösträtter, frågan är ju vilka kritikern åsyftar, det kan ju knappast gälla bara mig.

Börjar faktiskt allvarligt undra hur pass kristna författarna är . kan de till och med vara falska profeter som Jesus varnar för?.

Svar: Här tycker jag nog kritikern överdriver vår betydelse, att Jesus särskilt skulle tänka på mig och käre broder Grenholm när han talade om falska profeter. Jag tror att Kristus är uppstånden från det döda och att Jesus är Herre, och har varit med i en lokal kristen församling i hela mitt liv, och vet att jag är en syndare frälst av nåd, utan korset finns inte någon frälsning för mig. Har svårt att se att jag missar något här angående min frälsning, men man får gärna precisera kritiken. När det gäller falska profeter, det ska pröva i den kristna församlingen, och i gemenskapen av församlingar, och även om jag får utstå mycket kritik, främst från teologiskt liberala kretsar och light-evangelikaler, tycker jag nog att jag har hyfsat förtroende i vissa kristna kretsar.

Hela boken grundar sig på en lögn.

Här menar man visst att Jesus och hans föräldrar inte flydde till Egypten, och inte kunde klassas som flyktingar. Nu står det faktiskt i Bibeln att de flydde, så de som framför den här kritiken har nog en helt annan bibelsyn, och ser ner på bibelordet på ett sätt som vi inte gör.

Vi ägnar oss åt nitisk vänsteragitation.

Här förstår jag inte kritiken. Jag och Grenholm tror på marknadsekonomins välsignelser, jag har vid sidan om att vara pastor jobbat inom näringslivet i stort sett hela mitt liv efter doktorsexamen vid 29 års ålder. Jag tycker nog att jag i själva flyktingpolitiska frågan har ungefär samma uppfattning som tidigare regeringsledningen, Reinfeldt & Borg, och de kan väl knappast kallas för att driva vänsteragitation. För att inte tala om tidigare KD-ledaren Alf Svensson, har han drivit vänsteragitation? Jag har samma uppfattning som Alf Svensson i denna fråga.

Vi har farit vilse när det gäller frihandel och marknadsekonomi.

Liknande typ av kritik. Har svårt att förstå exakt vad man menar. Jag tror att marknadsekonomin är det bästa för att hjälpa världens fattiga folk. Tyvärr har vi för lite marknad, de fattiga ländernas exportprodukter där de har stark konkurrenskraft beläggs med tullar, och motsvarande produktion i rika världen gynnas, medan rika världens produkter säljs tullfritt globalt. Det är brister i marknadsekonomin som missgynnar de fattiga.

Vi är korkade.

Detta är en form av kritik som är mycket rationell, och vi har mycket svårt att värja oss mot den. Hur ska man argumentera för att man inte är korkad? Och hur definierar kritikern korkad? Menar kritikern att han inte är korkad medan vi är korkade? Jag överlåter till bloggläsarna i allmänhet att bedöma detta, jag känner mig nog lite ställd mot väggen här. Jag är nog så pass korkad, så att jag inte riktigt vet vad det är att vara korkad, då är det nog illa ställt.

Vi är betalda av vänsterextremister.

Självklart är vi det. Jag har fått ett litet anslag av tyska vänsterextrema sekten Baader-Meinhof-ligan som faktiskt lever kvar i skymundan och i hemlighet. Kommunistregimen på Cuba brukar också skicka mig pengar för att uppmuntra mig i min verksamhet,  och Venezuelas vänsterpresident Chavez brukade skicka en liten slant från sina oljevinster, tyvärr upphörde betalningarna när han dog häromåret. Dessutom finns det ett institut som verkar för att främja Che Guevaras idéer som rikligt skickar pengar, för att inte tala om stiftelsen för främjandet av Karl Marx minne som håller till på Plymouth street i sydöstra London, som brukar skicka en hacka då och då, för man tycker jag är så mycket vänster. För att inte tala om ung vänster som gärna tömmer hela kassan för att främja min & Grenholms verksamhet.

Jag är en förrädare och sätter mina landsmäns liv på spel.

En riktig salva, men eftersom jag inte är politiker, som stiftar lagar om invandring m.m. bör ju rimligtvis kritiken riktas mot tidigare och nuvarande regeringen, inte mot kära bröderna Swärd & Grenholm som är ytterst obetydliga i detta sammanhang.

Vi drar skam över kristenheten i stort.

Om detta stämmer är det naturligtvis mycket sorgligt. Jag vet inte hur många som delar kritikerns ståndpunkt här. Det behöver också preciseras i vilka avseenden vi drar skam över kristenheten, annars är det svårt att kommentera denna form av kritik.

Vi gör oss till domare över andra kristna, vi svartmålar och demoniserar andra kristna genom påståenden av tvivelaktig sanningshalt.

Detta kan ju hävdas om allt och alla som för fram någon bestämd ståndpunkt i någon fråga, och där man vet att vissa delar av svensk kristenhet har en annan uppfattning. Så är det uppenbarligen i denna fråga, men det gäller ju också alla andra frågor. Frågan är ju här hur kristna Sverigedemokrater beskriver andra kristna som inte delar deras uppfattning, jag känner mig nog också lite svartmålad, demoniserad här. Vi kanske ”simmar alla i samma båt” här, som Refaat el Sayed brukade säga på åttiotalet.

Till sist.

Ett försynt påpekande från oss är att alla kritiker först läser vår bok. I kritiken ges inte någon antydan om att kritikerna har läst boken, eller diskuterar något av bokens innehåll eller tankar. Boktiteln kritiserar också men man bör nog läsa boken först, innan på ett rimligt sätt kan tolka boktiteln.

 

 

 

 

 

 

Finns du mitt i Sverige, närmare bestämt i Örebro och Närkeregionen har du chans att möta bloggaren live på söndag kväll i Saron, Hallsberg 18.00. Temat för min undervisning den kvällen blir min bok om korset, men jag kommer också ha med mig min nya bok om att ”Jesus var också flykting”, för försäljning och signering. Jag kommer att nämna om den också och det finns chansen att ställa frågor.

Välkommen om du finns i den delen av Sverige.

Senaste ledaren i Världen Idag där jag anknyter till Rollinsdebatten som jag har försökt dra igång med minimal respons.

Jag diskuterar om gränser för kristna församlingen när det gäller tron på evangeliet, Bibeln och Jesus som frälsare. Kan man tro vad som helst och kalla sig som kristen och uppträda som predikant i kristna församlingar, det är en fråga jag har ställt i samband med detta. Men det tycks inte vara många som bryr sig.

Sverigedemokraternas ledning har nu granskat vår bok och helt självklart skickar de ut Julia Kronlid för att bemöta oss. Här är hennes svar.

Vi kommer att i lugn och ro granska artikeln och skriva ett svar framöver.

Tittar man på röstsiffrorna på artikeln och det starka stöd Julia får i jämförelse med vår artikel, av detta kan man dra två slutsatser (förutsättningen är att röstsiffrorna inte lätt kan manipuleras):

  1. Antingen har SD ett starkt stöd bland Dagens läsare (vilket jag starkt betvivlar)
  2. Eller också kämpar vi mot en mäktig organisation som snabbt mobiliserar omfattande stöd för sina kandidater och ståndpunkter.

Det här blir tredje blogginlägget med granskning av Peter Rollins teologi. Det är aktuellt på grund av att han besöker fem kyrkor i Göteborg I helgen.

Rollins teologiska metod går ut på att dekonstruera, ifrågasätta och omformulera det som är centralt I kristen tro. Vad har Peter Rollins att säga om korset och kristna försoningsläran? Eftersom jag nyligen skrivit en bok i ämnet tyckte jag det var en intressant fråga. Han har en del att säga i ämnet.

Först presenterar han de historiska vanliga försoningsmodellerna:

So how are we to approach the sacrifice of Christ on the Cross? There are a variety of ways in which Christ’s death has been understood; however, we can largely place them into two camps. The first could be called the conservative readings, and it goes something like this: We are separated from God by our misdeeds and deserve death, for God is holy and must punish our wrongdoing. We do not have anything that can free us from this judgment, for blood must be spilt. The solution was that Jesus, one without misdeeds, came to earth and died in our place. His blood paid the price of God’s wrath, and so, if we accept the sacrifice of Jesus, our wrongdoing is paid for in full. A slight variation of this atonement theory, which is older, works with the same logic; however, it is not God who needs to be paid in blood but Satan, who has dominion over us. This reading views the sacrifices in the Hebrew scriptures as a foretelling of Christ’s sacrifice (the blood of an actual lamb pointing toward the blood of Christ as the Lamb of God); it also sees the tearing of the temple curtain as a sign that Christ is now the “curtain” we must pass through in order to enter the Holy of Holies. In contrast to these substitution theories, the progressive and liberal parts of the church have often emphasized a different reading that has its roots in the teachings of the early church fathers, called the “moral influence theory.” According to this approach, Jesus taught us to embrace a life of love and forgiveness at any cost. He exemplified this message in everything he said and did, including on the Cross. The meaning of the Crucifixion, then, is not that it accomplishes some act that would otherwise keep us apart from God, but that it shows us the way that we ought to live and the cost that such a life might extract.”

Här sammanfattar Rollins försoningslärorna i två modeller, en konservativ, och en liberal. Han avfärdar båda modellerna.

Rollins syn på korset sammanfattar han på följande sätt: ”There is, however, a different approach to understanding the Crucifixion. A third approach sees the Crucifixion neither as the ultimate sacrifice nor as a moral message unrelated to the religious structure of sacrifice, but as the sacrifice of sacrifice itself. In the conservative reading, Original Sin and the Law are taken seriously, but the Crucifixion is seen as an answer to the problem they pose instead of that which robs them of their sting. In contrast, the liberal reading does not take Original Sin and the Law seriously, but views the Crucifixion as a type of moral tale. To properly understand the experience testified to in the Crucifixion, we must understand it as manifesting an invitation to exist beyond slavery to Idolatry and Unbelief.”

Hur ska man förstå detta? Rollins avfärdar tanken på Jesus som offer, det intressanta är att han avfärdar det utan någon som helst diskussion om alla de bibeltexter som pekar i den riktningen. Återigen, Rollins kritiserar inte bibeltexterna, han negligerar dem. Jag uppfattar Rollins som att han menar att korset var tomt, meningslöst, det fanns inte någon mening. Korset kan man säga har ett syfte enligt Rollins, att visa ”emptiness of the idol”. Vår benägenhet att skaffa oss avgudar som ska ge våra liv mening, det bryts här, Kristus som avgud dör. Lite oklart att förstå vad han menar, men någon frälsande, syndborttagande effekt i korset visar inte Rollins på.

En ortodox bloggare i Göteborg  som driver bloggen gäst och främling skriver: https://gastochframling.wordpress.com/2015/12/04/bokrecension-the-divine-magician/ så här om vad Rollins menar angående korset: ”Slutligen skriver Rollins om hur Jesus ropar på korset: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.” Detta skall, enligt författaren, visa på att det finns ett tomrum i Gud själv. Om vi tror att Gud är vårt “sacred-object”, då visar dessa Jesu ord på att det även inom Gud finns ett tomrum, en slags konflikt inom Guds själva väsen. Även Gud blir bortryckt från vår åsyn. Jesus död på korset verkar, enligt författaren, inte ha någon annan mening än att visa att vi inte ska vara beroende av våra “sacred-objects”. Att få syndernas förlåtelse är inget mer än att befrias från dessa (s. 80). På ett par sidor kastar Rollins ut allt vad barn och badvatten heter ur den kristna trons två tusen år långa historia och menar att alla fäder, mödrar, asketer, martyrer, helgon, teologer och biskopar har predikat en gnostisk [sic! se sid 85, sista stycket] religion. Jesus kom aldrig för att öppna vägen till Fadern och återge oss möjligheten att leva enligt vår kallelse och nå gemenskap med Gud, utan enligt Rollins kom han för att visa att det inte finns något sådant mål att nå över huvud taget – det var bara ett tankemonster som Gud skapat i oss!”

Gäst och främling gör en mycket träffsäker och insiktsfull analys av Rollins. Bloggaren skriver också: “Det är i den tredje delen av boken som Rollins visar sig vara den verklige gnostikern. Här blir det tydligt hur han anklagar den historiska Kyrkan för att ha missat poängen som han har förstått. Dessutom skapar han en falsk dikotomi mellan en traditionell förståelse av Guds frälsande gärning(ar) och sin egen förståelse av evangeliet som något att levas ut i världen här och nu, en dikotomi som jag inser präglat hela bokens resonemang. Rollins vill se en kristendom som lever i kärlek i världens alla omständigheter, och tycker sig inte ha sett det i den gamla etablerade institutionen “Kyrkan” som han så hårt kritiserar. Snarare tycker han att hans egen variant av någon slags religiös sammanslutning, som han kallar “the radical christianity” eller “radical Christ collective”, är de som lyckas göra detta (se s. 96, 99). religionen är att vara snälla mot varandra alltid. Tadaa. Detta ska ske i grupper som kan kallas “radical Christ collectives” och i dessa grupper arbetar man aktivt med att “ifrågasätta, kritisera och underminera sina egna trossystem, med blicken fäst på att skapa större frihet och demokrati” (s. 151). Fattigt är det vänligaste ordet jag kan komma på här. Rollins är en författare som, för att parafrasera Schweitzer, skådar ner i historiens brunn för att hitta den historiske Jesus och hans budskap, men allt han ser är en spegelbild av sig själv och det idealsamhälle han önskar.”

Återigen, Rollins sågar alla traditionella kristna läror, men så försöker han formulera nya egna läror, i fullständig motsats mot det han själv säger, för han tror ju överhuvud taget inte på dogmer och läror. När Rollins försöker formulera egna läror så gör han det utan någon form av Bibelreferens eller bibelanknytning. Hans egna läror och omtolkningar av kristen tro är dessutom svårförstådda, diffusa och godtyckliga.

Mirakler ifrågasättes naturligtvis av Rollins, och omtolkas, följande mening ger bara ett exempel: s. 122 In this way we might begin to appreciate how a real miracle is not something that raises the dead, but something that raises the living to a place where life is not experienced as death.

En annan tes som Rollins driver I sina böcker är att de som tar sin kristna tro på allvar upptäcker efter ett tag att det inte fungerar, den håller inte vad det lovar, kristna tron blir en sacred-object, en form av avgud som inte håller. Det präglar det han kallar för fundamentalistiska kyrkor. De som lämnar sådana kyrkor är de som tar tron på allvar, och inser att den inte håller. Så här skriver han: “Many of the people who move beyond Fundamentalist communities are not the ones who avoid taking it seriously, but precisely those who take it more seriously than the majority. It is these individuals who are confronted with the true horror of what they affirm. In contrast, the ones who continue in a mode of disavowed disbelief are the ones who find it easier to stay in Fundamentalist communities because they’re able to pay lip service to the dogmas of the church without really experiencing their impotence. The problem with unbelief here is precisely that it enables people to keep believing.” Sid 153.

Många som tappar tron finns dock kvar i de religiösa institutionerna skriver Rollins: ”Unfortunately, it’s often the case that by the time someone takes his beliefs absolutely seriously and discovers their impotence, it’s too difficult for him to leave. This is most obvious among religious leaders who have jobs within their institutions. For often they find the limits of their beliefs only when they are wholly dependent on their church for material support. Hence it becomes harder to leave at the very point when they are most disillusioned. This is why it is often true that the closer we get to the inner circle of the church the more we find cynicism, hypocrisy, and repression. A layperson can avoid a confrontation with the impotence of her beliefs by imagining that if only she were more.”

Återigen mycket märkliga och diffusa kommentarer. Det han säger är att kristen tro egentligen är någon absurt och hemskt. De som kommer till insikt om detta lämnar kyrkorna. En del kommer till insikt om detta utan att lämna kyrkor, de håller en fasad bland annat därför att de kanske har sin försörjningstrygghet i kyrkan.

Här uttrycker sig Rollins återigen grovt generaliserande, skulle hans tes stämma skulle folk över hela världen lämna i massor evangeliska, pentekostala och fundamentalistiska kyrkor – men det förhåller sig ju precis tvärsom.

Att påstå att vi som är kvar i dessa kyrkor är någon sorts hycklare, som inte erkänt det felaktiga i vår tro – det är verkligen en mästrande attityd, av någon som tror sig veta bättre än alla andra.  Hur kan Rollins vara så säker på det? Han känner säkerligen personer som stämmer in på denna karaktäristik, men hans generella sätt att uttrycka sig på, som om detta gällde den globala kyrkan. Det blir fullständigt grundlöst, och bygger på något sorts antagande att Rollins besitter unika kunskaper som inte någon annan har. Jag själv t.ex. är kvar i kyrkan, men det beror inte på att jag är någon hycklare. Det beror på en genuin tro och en daglig relation med Kristus.

Rollins skriver att vår Gud är död, och kyrkan visar det i sina handlingar: ”It’s not, then, that the Fundamentalist affirms that “God” (as the sacred-object) is alive. It’s that she subjectively claims this “God” is alive, while demonstrating her unbelief in this “God” through her actions. While being affirmed as alive, this idol is already dead. A truth that will be evidenced in all manner of symptoms.”

Konservativa kyrkor uppmanar folk att använda sin tro för att konfrontera traumat om att vår tro saknar substans, liberala kyrkor använder liturgin för att göra samma sak.  Även om de inte tror på bekännelserna håller de fast vid dem genom liturgin. Rollins skriver: ”However, while fundamentalist and conservative churches tend to encourage their congregants to use their beliefs to avoid a confrontation with the trauma of unknowing and facing lack, the liberal communities tend to encourage a repression of that trauma through their liturgical structure. While those in more liberal and progressive circles would generally reject the idea that “God” protects us from difficulties and doubt, their hymns, prayers, and creeds often affirm those very ideas. The consolation isn’t in the actual beliefs but rather is imbedded in the practices. Just as fundamentalist communities offer a security blanket through their belief, the liberal and progressive communities are able to do so through their liturgical affirmations. Prayer, sermons, hymns, and rituals effectively serve to prop up the very system that is intellectually questioned. It would be hard to turn to a random page in any hymnbook and find something that did not affirm a view of God that would be denied by many of the people singing.” (s. 161,162) ”

Återigen samma fråga, här uttrycker sig Rollins mycket generaliserande om stora grupper av människor, det handlar om hundratals miljoner av kristna han uttrycker sig mycket generaliserande om. Hur vet han att detta stammer? Har Rollins några unika insikter och kunskaper som andra saknar, han uttrycker sig i varje fall på det viset.

En grundläggande tes hos Rollins är att det inte är någon skillnad mellan teologiskt konservativa och teologiska liberaler, båda har Gud som en hjälpande avgud som ska ge trygghet, konservativa gm trossatser frammana tro, liberaler gm liturgi.

Till sist, vad ska man säga om detta? Mycket summarisk genomgång av Rollins tänkande, men hans böcker kretsar kring några specifika tankegångar av detta slag. För min del tycker jag nog att heresi bara är förnamnet, om man ska ge sig på någon form av klassificering.

Det skulle vara intressanta att berörda kyrkosamfunds teologiska organ gjorde någon form av yttrande kring detta fenomen. Vad är kristen tro, och var går gränsen för kristen tro.

Sammanfattningsvis, Rollins avfärdar rådande religioner och livsåskådningar och försöker lägga fram ett tredje alternativ, att fullt ut leva här i världen och göra det som är gott. Det är detta som gör oss kristna, inte tron på högre väsen eller trosläror.

Problemet med denna allmänna religion är väl att alla håller med om det, både ateister, agnostiker, katoliker, protestanter, buddhister, muslimer, – har väl någon sorts gemensam nämnare att vi vill vara goda människor i världen. Det vi skiljer oss åt är hur vi löser problemet när vi inte är goda, och hur vi hanterar andra människor som vi tycker inte är goda.

Och här har Rollins inte mycket till svar, Bibelns evangelium ger dock ett bra svar.

 

 



Subscribe to Stefan Swärd