Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Då kommer nya besked. Tomas Brunegård avgår som styrelseordförande för Mentor medier, han uppmanar också övriga styrelsen att ställa sina platser till förfogande, enligt nyheter från tidningen Dagen. Mentor medier har väldigt många olika aktieägare och ingen huvudägare, så det innebär att inte någon vet vilken inriktning bolaget kommer att ha i fortsättningen. Egentligen vet vi inte vem som styr över Dagen och Libris, och vad det är för inriktning med ägandet av bolagen.

För att undvika alla missförstånd, jag känner Tomas Brunegård ganska väl. Vi har mötts vid många tillfällen i styrelsemöten och bolagsstämmor för tidningen Dagen under en tioårsperiod, då jag representerade Evangeliska frikyrkan som delägare i bolaget. Han är en utmärkt person på alla sätt, men jag håller inte med om den storslagna vision med att skapa ett mediekonglomerat genom Mentor Medier. Det är självklart inte bara Tomas ansvar, de berörda svenska samfundsledningarna och dess styrelser är lika mycket ansvariga för detta, men jag uppfattade nog Brunegård som den stora visionären bakom denna Nordensatsning.

Jag menar att kristna tidningar och utgivning av kristen litteratur ligger så nära kärnverksamheten för kristna församlingar och samfund att det är mycket noga med ägande och styrning. Kristna mediebolag måste ha en inriktning som ligger i linje med en kristen vision för verksamheten och bör drivas mycket nära ägandet av bolagen. Gärna att kristna företagare och församlings- och samfundsledare samverkar, men den andliga inriktningen och visionen måste ligga som en grund för verksamheten.

Jag tror på ett nordiskt samarbete inom kristenheten men det måste utformas på ett annat sätt, t.ex. genom att svenska och norska pingströrelsen samverkar när det gäller tidningsutgivning. Ägandet måste ligga nära församlingsrörelsen.

Läser just nu på Vårt lands hemsida att Tomas Brunegård får sitta kvar som styrelseordförande för Mentor medier, som bl.a. äger Dagen och Libris.

I förra blogginlägget ställde jag mest kritiska frågor om varför tidningen Dagen och bokförlaget Libris har förts över i en relativt stor norsk mediekoncern där de svenska ägarna har begränsade minoritetsandelar. Vision, styrning, inriktning, ideologi och kraft över verksamheterna blir diffus med nuvarande ägarmodell. Man kan inte räkna med att de spridda norska majoritetsägarna kan visa något större intresse och engagemang för dessa svenska verksamheter.

Jag föreslår följande (ett ganska spontant förslag):

  1. Svenska pingströrelsen borde göra ett försök att köpa loss tidningen Dagen igen från Mentor medier och börja driva tidningen. Den breda kristna profilen bör man dock värna om, det får inte bli en sluten pingsttidning igen. Då borde ett tekniskt samarbete med Världen Idag vara möjligt för att pressa kostnaderna för båda tidningarna. Att blanda in fler samfund som delägare är onödigt, och i varje fall EFK har inte finansiella muskler att klara detta, Pingst har råd med en sådan satsning, tror jag. Man borde skapa ett personalkollektiv som ger möjlighet för personalen att bli en större delägare. Gärna fler ägare, inte minst enskilda personer och företagare, men någon med tydlig ideologisk profil bör vara huvudägare och där är Pingst huvudalternativet.
  2. Bokförlaget Libris har alltså sina rötter i flera förlag med rötter i väckelserörelsen, bl.a. Förlaget Filadelfia och Örebromissionens förlag. Verksamheten har fullständigt vanskötts under senare år med norskt huvudägande, trots att det ska vara förlaget för 4-5 samfund har omsättningen krympt från cirka 36 miljoner till 16 miljoner under en åttaårsperiod. Antalet anställda är idag någonstans kring 5 personer. Man har gått med kraftig förlust under senaste fem åren. Verksamheten är ändå körd i botten och norrmännen kan lämpligtvis fortsätta att driva förlaget, har svårt att se någon poäng i att något svenskt samfund skulle ta över verksamheten (om inte EFK:s kommande ledning får en vision om att återuppliva och återvinna gamla Libris). Jag tycker dock att det är ett strategiskt intresse för Pingst och EFK att arbeta för att ge ut och sprida litteratur som är enligt ideologiska och andliga riktningen. Föreslår att utveckla ett närmare samarbete med flera av de befintliga förlagen som har en mer pingst-karismatisk-bibeltroende profil. Och kanske köpa in sig i förlagen.

Jag har ju varit djupt involverad i svenska frikyrkligheten i decennier. Det är mycket jag älskar i detta, framförallt på församlingsnivån. Samfundsnivån blir dock ofta svårbegriplig. Jag har t.ex. vid ett antal tillfällen försökt problematisera på denna blogg den statliga styrningen och statsbidragens styrning av utbildningen av frikyrkopastorer, men att slå på någon larmklocka i den frågan är som att gå ensam ut i skogen och ropa högt. Ingen bryr sig och någon diskussion är inte möjlig på grund av ett totalt ointresse av samtliga inblandade aktörer. I bästa fall möts man av kraftig irritation över att man nämner frågan.

Under mina 16 år i Evangeliska Frikyrkans/Örebromissionens styrelse 1994-2010 fanns det två stora frågor som ständigt var på agendan, styrning och engagemang när det gäller bokförlaget Libris och tidningarna Dagen och Petrus. Petrus fångade ju upp de traditionella samfundstidningarna Evangelii Härold, Missionsbaneret, Helgelseförbundets tidning (jag tror den hette Trons Segrar). Av allt detta blev det till slut Petrus, och av allt detta blev det till slut bara tidningen Dagen. Jag satt i tidningen Dagens styrelse cirka 1999-2009 då tidningens ägande breddades och det  upphörde att vara en renodlad pingsttidning, bl.a. med EFK som delägare.

Bokförlaget Libris som ursprungligen var Örebromissionens förlag och som fusionerades med baptisternas förlag. Det fusionerades till slut med tidningen Dagen och det skapades en gemensam koncern som kallades för Swedmedia.

Swedmedia var allt som var kvar efter många år av frikyrklig verksamhet när det gäller tidningar och bokförlag.

Att skapa Swedmedia inträffade under min tid i EFK-styrelsen, det fanns en viss logik i detta, en dagstidning och ett bokförlag borde rimligtvis kunna komplettera varandra i en gemensam koncern. Man bör också komma ihåg att det gamla förlaget Filadelfia fanns med inkorporerad i denna koncern.

Att driva en kristen dagstidning och ett bokförlag borde ju vara ett viktigt uppdrag för samfund och församlingsrörelser med en vision och ett uppdrag att verka för väckelse och evangelisation i Sverige och i global mission.

Men dessa samfund avyttrade sedan allt detta till en norsk mediekoncern som heter Mentor Medier. Den drivande kraften bakom denna affär var koncernchefen för Stampen/Göteborgs-Posten Tomas Brunegård som blev det sammanslagna Swedmedias ordförande.

Av det gamla förlaget Filadelfia, tidningen Dagen, Örebromissionens missionsbaneret, Helgelseförbundets tidning, Evangelii Härold, ÖM:s förlag, Libris, baptisternas bokförlag m.m. till slut blev ingenting kvar.

Alltsammans överläts till norska mediekoncernen Mentor medier. Jag var ju inte inblandad då, så jag vet inga detaljer, det inträffade efter jag lämnade mitt ordförandeskap i EFK 2010. Jag tror inte ens att man fick några pengar för att överlåta allt till norrmännen, man fick en del aktier i den norska koncernen, begränsade minoritetsandelar.

Tomas Brunegårds track record är ju allmänt känd. Att försöka bygga jättekoncerner som sedan kollapsar. Detta har ju hänt med Göteborgs-posten. Brunegård har uppenbart försökt göra detta med även kristna pressen i Sverige och Norge. De svenska samfunden har tydligen inte ens fått några pengar för att avyttra alla dessa väletablerade historiska tillgångar, man har fått ett begränsat antal aktier i Mentor Medier som knappast har någon form av värde, det ger ju inte något större inflytande i Mentor Medier i varje fall.

Vi hade en diskussion för ett tag sedan om Libris i den internkristna debatten. Men det är ju inte vårt förlag längre, vi har skänkt bort det. Vi kan ha synpunkter på Dagen, men det är inte vår egen tidning längre.

Jag ställer idag ett antal frågor.

Har det funnits någon kritisk röst mot Brunegårds plan om att låta norrmännen ta över kärnan av den bokförlags- och tidningsverksamhet som byggts upp under 100 år av dessa svenska samfund?

Vem styr egentligen över dessa verksamheter i dag?

Om syftet med detta var att skapa ekonomisk lönsamhet och stora synergieffekter, hur ser dessa kalkyler ut i dag?

Hur har berörda samfundsledningar och samfundsstyrelser tänkt när man har fattat dessa beslut?

Finns det någon form av utvärdering av dessa beslut?

Vad tycker nuvarande och blivande ledningar hos Pingst och EFK om detta?

Ser man det som ointressant att driva kristna tidningar och bokförlag? Om ja – på vilka grunder fattade man det beslutet, tidigare generationer inom dessa samfund svarade på frågan med nej. När och utifrån vilken debatt fattades besluten att dra sig ur bokförlags- och tidningsverksamheten.

Vad har man tänkt göra med sina begränsade minoritetsandelar i norska mediekoncernen Mentor medier?

Det är lite spontana reflektioner från min sida. Vi får se om någon bryr sig om att svara.

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om att djävulen och onda andemakter finns och påverkar mycket här i världen.

Jag brukar ju ibland göra en distinktion mellan att vara liberalteolog kontra bibeltroende/ evangelikal kristen. Det är ju breda och allmänna begrepp men vi måste arbeta med definitioner och etiketter för att diskutera olika strömningar inom kristna kyrkan.

En avgörande skillnad är att den bibeltroende accepterar och utgår från Bibelns världsbild och verklighetsbeskrivningar. Det innefattar att man tror att det finns änglar, både goda änglar som tjänar Gud och onda änglar där den högste ängeln är Djävulen-Satan med andefurstar och demoner som onda änglar i lägre rang, som får utrymme och möjlighet att påverka när vi inte håller oss till honom som har vunnit seger över alla onda makter, Jesus Kristus.

Den liberala teologin förnekar att detta existerar, alternativt omtolkar bibelns texter som att det mer allmänt handlar om kamp mellan det onda och goda, en kamp om idéer och människors kamp med psykiska och fysiska sjukdomar. En mjukare variant av liberalteologi är att inte öppet förneka existensen av djävul, demoner och änglar, men i praktiken inte tala om det eller räkna med existensen av det i vanliga livet.

Jesus besegrade mörkrets makter på korset och i honom finns befrielse. Den kristne behöver ständigt klä på sig hela Guds vapenrustning för vi lever i en värld där striden ständigt pågår mot mörkrets makter.

 

Kommande helg lämnar jag världen innanför Stockholms tullar och beger mig ut på landet, närmare bestämt till Göteborg. Vi har Svenska Evangeliska Alliansens årsmöte som i år kommer att hållas hos Tabernaklet i Göteborg, det blir också ett offentligt panelsamtal med delar av SEA:s styrelse och ledning i samband med detta. Söndag förmiddag predikar jag hos Mölndals pingstförsamling. En möjlighet att möta bloggaren live, och jag har också med mig lite av mina böcker för signering och med betydligt lägre pris än om man beställer dem via nätet.

Har senaste veckorna blivit intresserad av en spännande profil i Sveriges kristenhet senaste 100 åren. Nämligen Henning Thulin. Han blev ju präst i Svenska kyrkan 1927, var komminister i Norrbotten, blev kyrkoherde på Gotland, och blev sedan pingstvän senare delen av trettiotalet. Skrev tre böcker efter detta som jag har fått tag i på ett antikvariat. Fick sedan mycket förtroende inom pingströrelsen och var i ledningen av Filadelfia i Stockholm, på 40-talet. Alienerades från pingströrelsen på femtiotalet någon gång, eller distanserade sig. Hamnade sedan i Maranata en kortare period cirka 1962.

Är det någon som vet något mer om Henning Thulin eller är släkt med honom eller har någon annan information? Jag gillar tonläget i hans förkunnelse och författarskap. Svenskkyrklig bakgrund, respekt för historiska kyrkorna, kristen bredd, men samtidigt en ganska radikal pingstvänskarismatiker som var orädd för nya kristna rörelser, samtidigt en bildad akademiker. En ovanlig mix.

Jag tycker han verkar ha blivit bortglömd. Jag kom ju med i Maranata som barn hösten 1963 men jag tror att han redan då hade distanserad sig från Arne Imsen och var inte med där längre. Har inte någon minne av att jag hörde eller såg honom i det sammanhanget. Hur länge levde Henning Thulin? Vad hände från 1963 och framåt? Någon som vet?

Idag kan jag berätta om något helt nytt i mitt liv, något som chockerar mig själv. Jag har i alla år haft en stark musikalisk gåva, en gåva som dock har befunnit sig i en garderob. Det är min nyfrälste vän Sebastian Stakset som sett detta, hittat en dold juvel, och uppmuntrat mig att komma ut som kristen musiker och artist.

Jag och Sebastian ska därför bilda ett nytt hipp-hopp band tillsammans som kommer att turnera i hela Europa och förmodligen också i USA, Australien och Sydamerika, och det kan bli en del i Kina också, och även i Bhutan och Förenade Araberemiraten. Vi har inte bestämt än vad bandet ska heta men det blir nog ”Stefan Strax” eller ”Sebbe Swärd” eller ”Jesus, Sebastian och Stefan”, eller också blir det något annat. Vi har redan en spelning inbokad på Gröna Lund i sommar, men vi känner skepsisen från kyrkligt håll. EFS-föreningen i Bastuträsk har dock uttryckt ett intresse att ordna ett event för ortens pensionärer, de har också ringt från alliansförsamlingen i Knohult, eller om det var Katthult, jag tror det ligger i Småland. Om Gud öppnar dörrarna i Småland kan det bli ett riktigt genombrott för oss som band.

 

En kristen tidning har gjort en intervju med oss och jag kan avslöja lite av texten redan nu: ”Detta är en unik satsning säger Sebastian Stakset. Stefan har en medfödd talang för hipp-hopp-musiken som sällan skådats, och Jesus visade det för mig. Vi kompletterar varandra perfekt, jag är ganska nyfrälst, han har varit frälst senaste årtusendet nästan. Han föddes i kyrkan, jag har växt upp i Bagarmossen. Jag har en stökig bakgrund med kriminalitet och droger, hans värsta synd är att han plankade in på tunnelbanan en gång när han var 16 år, men jag tror Jesus har förlåtit honom. Han planerar för sin 100-årsfest, jag är småbarnsförälder och har hela livet framför mig.

Inom kristenheten väcker dock initiativet blandade känslor. Lovsångsprofilen Alfred Nygren är ytterst skeptisk. Han säger i en kommentar ”att jag har länge undrat över vad som Swärd sysslar med, och detta är spiken i kistan, han är helt ute och cyklar, han inte bara cyklar, han åker motorcykel. Neurokirurgen och tidigare rektorn för Örebro Missionsskola Pekka Mellergård, som vid olika tillfällen uttryckt sig skeptiskt om Swärds insatser i kristenheten, ser detta dock som en ny spännande möjlighet. Han ska inte ägna sig åt teologi och försöka vara profet, hipp-hopp-musiken blir helt rätt arena för honom säger Mellergård. Han kan även tänka sig att organisera en fan-club för det nya bandet.”

Ja, så långt citaten från en kommande tidningsartikel. Jag får dock inte nämna vilken. Bilden ovan visar Alfred Nygren som än så länge är vår ledande kritiker. Men vi bara välsignar honom, även om välsignelsen inte är ömsesidig, men be gärna för Alfred att han ska komma helt rätt i livet.

Ett nytt spännande liv väntar, vi kommer att nå miljoner med det underbara budskapet om Jesus genom detta band, det religiösa motståndet får vi leva med, men vi bara välsignar allt och alla, jag och Sebastian.

 

 

Jag har haft mina två barnbarn på besök från Norge senaste veckan så jag har haft begränsad tid att ägna mig åt en blogg.

Jag blev ju inbjuden av P1 att medverka i talkshowen som går på eftermiddagarna, ”Nordegren och Epstein”. Thomas Nordegren och Louise Epstein ville prata med mig om djävulstro och hur vi kristna ser på detta idag. Bakgrunden var att det var skärtorsdag, den dag då Judas förrådde Jesus, och då Jesus sade att nu råder mörkrets makt.

Jag tycker att det blev ett respektfullt och intressant samtal, man hinner dock beröra frågan mycket ytligt i en snabbfotad direktsändning. Cirka 30 minuter in i programmet hittar man vårt samtal.

Jag svarade på frågorna som bibeltroende och Jesusefterföljare. Det innebär att man tror att det faktiskt finns en ond makt och person som kallas för Djävulen och han är chef för mörkrets makter och alla demoner. En stor del av Jesu korta jordiska verksamhet handlade om kampen mot djävulen och att befria människor från demoner, man kan inte kalla sig för Jesusefterföljare om det inte är en central del av ens teologi och kristna praktik.

Nordegren inledde ju med att peka på att moderna kyrkan i viss utsträckning avskaffat djävulen. Den liberala teologin handlar om att försöka omformulera kristna tron till att passa in i det moderna samhället och tankegodset. Då rensar man ut mesta möjliga av övernaturliga inslag, och sådant som inte accepteras av modern forskning. Djävulstro och tron på onda andar, är bland det första som ryker. Detta förklaras med moderna psykologiska teorier. Jesus präglades av dåtidens världsbild, då trodde man på änglar, djävulen och demoner, idag vet vi bättre och vet att något sådant existerar inte – så går den teologiskt-liberala tankegången.

Tron på änglar och djävuls- och demontro finns dock i alla religioner och är vanligt idag om vi tittar utanför västvärlden. Det finns också mycket av det i västvärldens populärkultur, änglatro är populärt inom New Age, och djävulsmystiken har haft stort insteg i moderna musiken.

Att avmytologisera kristendomen smyger sig dock in i bredare kristna kretsar, även utanför strikt liberalteologiska sammanhang. Det görs bland annat genom att inte tala om djävulen och vår kamp emot det onda, att inte lära kristna att klä på sig vapenrustningen, och inte lära ut behovet av befrielse från mörkrets makter och hur det går till.

Att avskaffa djävulen, innebär i praktiken att vi gör kristna värnlösa och helt desorienterade i den andliga kamp som hör till kristet liv, det innebär också att vi frånsäger oss möjligheten att uppleva befrielse. Djävulen är tjuven och mördaren som vill ödelägga våra liv, men Jesus har vunnit seger över honom på korset.

Försökte i programmet försvara en klassisk kristen hållning i denna fråga, men försökte göra det begripligt för vanligt folk utanför bibelläsande kretsen.

Igår predikade jag över Danielsboken hos Iglesia Icthus, och tog upp om berättelserna om Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen och om Daniel i lejongropen. Gud har aldrig lovat att vi ska slippa alla problem som kristna men han har lovat att alltid vara med oss. Dessa personer tacklade prövningens stund på rätt sätt både i förhållande till Gud och medmänniskor och katastrofen vändes till en underbar seger.

Har en ledare i Världen Idag idag på liknande tema.

På söndag predikar jag i församlingen Icthus, den latinamerikanska församlingen i Stockholm, som är en avknoppning från Söderhöjdskyrkan. Båda församlingarna har jag fungerat som grundare för och också förmedlat kontakten så att de har kommit med i Evangeliska Frikyrkan. Icthus har upplevt en mycket positiv utveckling sedan bildandet 2004 och många människor har kommit till tro där. Man har nu gått över till två söndagsgudstjänster, en på svenska 11.00 och en på spanska 16.00 men med översättning till svenska. Icthus är ju hemförsamling för de relativt nyfrälste artisten Sebastian Stakset. Jag kommer att predika i 11-gudstjänsten på söndag, församlingen hyr in sig hos Adventskyrkan vid Norra bantorget.

Nästa vecka blir det New Wines ledarkonferens i Stockholm i tre dagar. Jag kommer att vara med i alla tre dagarna. Ser mycket fram emot detta och vi har mycket intressanta gäster på besök.



Subscribe to Stefan Swärd