Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har ju hamnat mitt i en intensiv diskussion om Adam och Evas historicitet.

Skrev en ny ledare i Världen Idag igår som ger en mycket koncis sammanfattning av min inställning i frågan.

I går möttes och jag och Lars Gunther hos Dagen för en Webb-TV-inspelning under ledning av Jacob Zetterman. Ni får se när Dagen lägger ut programmet på sin hemsida men det blir nog ganska snart.

Lars Gunther är pastor inom Equmeniakyrkan och vi känner varandra sedan tidigare. Jag uppfattar  inte alls oss som några motpoler inom frikyrkligheten, utan jag uppfattar Lars som evangelikal och tydligt karismatisk öppen och vi ligger varandra nära i inställningen i många frågor. Kring Adam och Eva tänker vi lite olika, men tycker att när vi samtalar att vi ligger inte så långt från varandra i den frågan heller.

Ett utmärkt teologiskt forum i USA är the Gospel Coalition, en blogg bl.a. där en rad ledande evangelikala teologer och pastorer skriver.

En person jag uppskattar mycket är Kevin de Young som skriver ett inlägg om Adam och Evas historicitet med vissa länkar till ytterligare texter. Du hittar länk till hans text här.

Why I Believe in a Historical Adam

As a Christian who has become convinced of the authenticity and divinely inspired authority of the Bible, and as a scholar who investigates the Hebrew Bible and its ancient Near Eastern context, there are textual, logical, and theological reasons to affirm Adam and Eve as historical figures. I did not say there are scientific reasons to affirm the historical Adam and Eve, firstly, because of the classic definition of science itself, “knowledge about or study of the natural world based on facts learned through experiments and observation.” Since the origins of humanity cannot be learned through experiments or observations, what we presently have are scientific theories, all of which require some degree of faith to believe. Secondly, well-respected scientists, Christian, Jewish, agnostic, and atheist, continue to debate for and against the merits and fallacies of various kinds of evolutionary hypotheses versus various creation beliefs.

Follow with me as I briefly present some logical, textual, and theological reasons why I believe in a historical Adam and Eve. Before proceeding, however, let’s define historical, and why history matters.

Historical Writing and the Bible

History writing, simply stated, is recorded text in which, as best as we can discern, the intent of the author was to record actual events or people. The methods and styles of history writing (historiography) are different among different cultures, and what is considered proper or acceptable history writing changes through time and also between cultures. To what degree is history writing a science or an art; does it use scientific methodologies or narrative literature; does it include speculative, analogical descriptions or only raw data. One thing in common across all cultures and recorded time, history is always written with an intention, and it always includes and excludes parts of the historical record.

The Bible contains many different genres: narrative, poetic, laments, prophetic, apocalyptic, to mention just a few major categories. A careful reading of the Old Testament and literatures of the surrounding cultures also reveals that within narrative, the method and style of history writing in the Bible reflects the predominating methods and styles of their current predominating cultures, although always with a twist (both speaking into the culture in a way the people of the time can understand, and also speaking against the prevailing cultures in a way intended to be transformative for the people of God). Yet, modern readers of all times can understand and be likewise transformed by careful, intentional attention to the Bible.

Many modern Christians are claiming that a historical basis to the biblical narrative does not matter, because, they say, the Bible is only making theological claims. This argument, however, does not hold up. An underlying principle of theology of the Bible is that God is a God who acts: God shows up and moves in history. God is incarnational, not an abstract theory or theology of the mind only. By trying to separate the God of history from the God of theology (which means, of course, “the study of God”), we become somewhat gnostic, disembodied, lacking a meaningful existence with a past, present, or a future. In other words, efforts to cut apart history from theology in the Bible destroys the very fabric of the theology. If God does not act in history, God becomes distant, abstract, and incapable of moving in our own lives. Our faith becomes cut loose from time and events. We are on our own only with good ideas about a distant “God.” As theologian L. Newbigin stated, “At the heart of the Christian message was a new fact: God has acted—and let us remember that the original meaning of ‘fact’ is the Latin factum, ‘something done.’” (in, Proper Confidence: Faith, Doubt, and Certainty in Christian Discipleship, Eerdmans, 1995, 4). 

And as theologian G. E. Wright wrote, “Biblical theology is first and foremost a theology of recital, in which Biblical man confesses his faith by reciting the formative events of his history as the redemptive handiwork of God. The realism of the Bible consists in its close attention to the facts of history and of tradition because these facts are facts of God.” (in, God Who Acts: Biblical Theology as Recital, Allenson, 1952, 38).

Reasons to Believe in a Historical Adam and Eve

Logical Reasons to Believe

One of the big controversies among modernists, scientists against a historical single pair is the efforts to trace the genetic and biological line of humanity as homo sapiens. The human Genome Project and similar efforts to track human DNA and origins conclude that humanity can be traced to a handful of original humanoids, or a few hundred, or a few thousands. The results vary depending upon the methodology used to determine the number, but most scientists argue that humanity could not have come from just one pair. For Christians holding a high view of Scriptures, this does not pose a problem for the following reason. According to the biblical text, Genesis 6:1-4 refers to vague and strange happenings among human beings with some other form of possible humanoids or spiritually corrupt creatures resulting in the birth of the mysterious Nephilim. This combined with the widespread corruption, lawlessness, and violence certainly could have involved various kinds of rape, bestiality, and the propagation of humanity intermingled with non-homo sapiens, which the biblical text indicates took place for possibly a few hundred years (Genesis 7:2 tells that Noah was 600 years old when the flood waters began).

Other ancient Near Eastern Literature also contains stories of strange creatures, and super-heroes resulting from intermingling of humans with “gods” (i.e. non-humans). This supports rather than detracts from the biblical narrative. The Bible throughout both speaks into the culture (speaking to and explaining), and speaks against the culture (as a polemic, describing how and why the Lord God of the Bible is different from the beliefs and practices of the surrounding cultures). As a result of the flood, there was a reboot of the proliferation of humanity from Noah and his wife, and their three sons and three daughters-in-law. The Bible provides the genealogy of Noah, but says nothing of the biologic heritage of these four women involved who populated the land after the deluge. Therefore, although I believe there was one original pair of humans as we know today, it is unnecessary for biblical reasons to argue that present humanity came from only one pair, when biblical history itself attests a subsequent re-population after a period of time with some seemingly strange breeding in Genesis 6:1-4. (As a note of interest, flood narratives also proliferate worldwide, with expected similarities and differences from the biblical Flood. You can simply google “list of flood myths” to pull up a global list of flood literature from the ancient Neolithic periods, Bronze Age, Iron Age, and more recent from the Middle East (ancient Near East), Europe, Africa, Asia-Pacific, and the Americas.) The Bible itself, with attestation from the literature of other early cultures, points to some obscure events culminating in a deluge followed by repopulation. 

Textual Reasons to Believe

Several factors in Genesis, and other parts of the Old and New Testaments indicate the intent of Genesis 1-5 is to communicate a real, historical man and woman as created by God. These are: 1) the use of genealogies in tribal cultures and in the Bible as the foundation of family narratives. The very structure of Genesis is built upon the 10/11 “generations” or toledot formulae. Genesis 4 and 5, along with 1 Chronicles 1 and Luke 4:23-38, assume a genealogical record that begins with Adam and extends to the Messiah, Jesus Christ in Luke. All other genealogies in the Old and New Testament are derived from these early genealogies, and continue the lineage, including Noah in Gen 5 and 10; Abram/Abraham in Gen 11; David in 1 Chronicles 2 and Ruth 4:18-22 and David’s descendants; and Jesus Christ in Matt 1 and Luke 4. The Bible is filled with partial genealogies and points to the importance of the historical record. What is commonly called the “primeval narrative” in Genesis 1-11 is textually solidly linked without separation to the “patriarchal narratives” in Genesis 12-50, through Abraham’s genealogical record beginning with Noah’s son Shem in Genesis 11. To extract the genealogies from the Bible’s historical record is to remove the theological core of God’s actions in and through history, in and through real human beings.

To state that the people in the Bible are historical does not take away from seeing each figure as an archetype, a pattern, or an example to follow, learn from, or avoid. The New Testament teaches that everything written in Scriptures, Old and New, exists to instruct, correct, warn, and train so that the followers of God may be equipped for every good work, and have hope (2 Timothy 3:14-17; Romans 15:4; Hebrews 8:5, 10:1). We will look at this further in the final part.

Theological Reasons to Believe

The entire basis of the story line of redemption and salvation is grounded in Genesis 1-4, the narrative of that explains what it means to be created in the image of God, the purpose of humanity for those who choose to follow God, and the lengths to which God chooses to go to lead humanity into God’s presence and right relationship with God, in order to restore His intended plan for humanity and creation.

The entire theodrama of the Bible is based upon God’s plan and purpose for a physical creation to reflect the spiritual realm, with God working in and through real, physical people, places, and events to make Himself and His ways known throughout the earth. As the Pharaoh of the Exodus narrative states in Exodus 5:2, “Who is the LORD (Yahweh) that I should obey His voice to let Israel go? I do not know the LORD …” We see throughout the Bible, God revealing Himself to humanity. In the opening scene of creation, God reveals Himself through what and how He creates: planning, speaking, evaluating, declaring, “It is good!” and making humanity the crown of all that is made with the purpose of representing God Himself within the physical universe. Next in the scene in the Garden, God reveals Himself through His acts, His word, and His presence. In Genesis 1-2 humanity is contrasted with all other ancient literature about the making of human beings. Only in Genesis 1-2, along with Psalm 8, and the rest of the Bible is humanity put almost on par with God, “a little lower than God,” like God Himself. For a couple excellent expositions on humanity as God’s image read Catherine McDowell, The Image of God in the Garden of Eden, (Eerdman’s, 2015), and on the Garden as God’s Sanctuary-Temple, read G. K. Beale, The Temple and the Church’s Mission: A Biblical Theology of the Dwelling Place of God (InterVarsity Press Academic, 2004).

The theodrama of the Bible continues through the story of history of the redemption of those who respond to God’s call for salvation, from Gen 4:26, during the time of Adam’s grandson, Enosh, son of Seth, when people began to call upon the name of the Lord. This theme of salvation recurs with Abraham in Genesis 12:8, through the prophet Joel 2:28-32 [Hebrew Joel 3:1-5]; by Peter in Acts 2:17-21; and by Paul in Romans 10:13.

Furthermore, in the New Testament, Jesus ties together Gen 1:27 and 2:24 in Matthew 19:4-7. Paul uses the “first Adam” in contrast to Christ as the “second Adam” in his theological treatise of the salvation narrative in Rom 5:12-19; 1 Cor 15:20-23, 42-49), contrasting that people are either “in Adam” or “in Christ” as the headwater, or originating source of two humanities. The New Testament, especially Paul, also make much of Abraham as the father of our father, Abraham whose genealogical record proceeds from Shem, the son of Noah, in Genesis 11, and Noah, who’s genealogical record proceeds from Seth, son of Adam, in Genesis 5. Paul’s theological arguments throughout depend upon narrative and historical record as presented in the Old Testament. And finally, John’s Revelation concludes with Garden imagery in Revelation 22:1-15, drawing us back to Gen 2.

The Old Testament, like the New, is a theological history. The acts of God, the ways God reveals Himself to humanity, and the ways God calls and draws humanity back to Himself, are all to specific people through specific places, and times in history. Simultaneously, God’s acts of redemption in history are intended to speak to all people in all times. Therefore, we do see analogies, patterns, and cycles throughout the Scripture. But, proper hermeneutics (biblical interpretation) requires reading the narratives within their geographical, historical, cultural, and literary context.

Question Regarding STH:s Textbook Selection

There was also a question by some regarding the textbook selected for the STH course, Introduction to the Old Testament, called A Survey of the Old Testament, by Andrew E. Hill and John H. Walton. Here is my response. There is no perfect textbook for this course. There is no textbook survey of the Old Testament that fully agrees with my theology, or that of my colleagues at STH, on every issue in the OT, and there are dozens of theological issues, such as: the unity of Genesis; creation; the authorship of the Pentateuch and Isaiah; the authority of Scripture; the historicity of the Moses, Exodus, ancient Israel, David, Solomon, and Daniel; the nature of prophecy; to name only a few. Of the span of theological issues, this textbook has fewer difficulties than the other academic textbooks that provide an introduction to the Old Testament. Furthermore, part of the teaching process is to train students to evaluate everything they read, and hear, in light of Scripture. No student should read a textbook and swallow it whole, without asking questions. Training a student to think biblically and theologically is a vital part of the process of education. What is more, as an academic institution, we are not to preach our views to students, but to give them the different views in biblical studies, interact with them, and support the students in developing their own decisions. 

When it comes to the book of Genesis and question of the historicity of Adam, most academic textbooks that survey the Old Testament hold to a historical-critical view of Genesis, or to an evolutionary view of the earth and humanity. Of the two authors of the textbook being used: Hill has not publicized his position, Walton is an “archetypal creationist.” However, the textbook does not present either of their opinions, but simply a small glimpse of the current range of views in biblical scholarship. The selection I made for this course offered through STH is the best of available options I have been able to find so far. I am open to suggestions.

Faith is not a leap into thin air, and we do not need to put our brain on pause when reading and interpreting the Bible. This was a very brief overview of a few key concepts that support the in-depth reasons I believe in a historical Adam, historical Jesus, and the theological historical basis of the Bible.  

Ingrid Faro

Eftersom det har ställts frågor i denna diskussion om Adam och Eva om hållningen hos Skandinaviska teologiska högskolan, har högskolan fått möjlighet att svara på detta. Detta gästblogginlägg är skrivet av Anders Gerdmar, rektor, och sedan kommer ett inlägg av Ingrid Faro, ansvarig för undervisningen i Gamla testamentet vid högskola.

Adam & Eva och historien

Den viktiga frågan om Urhistoriens (1 Mos 1–11) historicitet är uppe till debatt, främst frågan om Adam och Evas historiska existens. Frågan är om debatten inte också berör mer i Gamla testamentet – Abraham och Sara, Exodus, hur Israel fick lagen, men det hoppas jag få svar på.

Utgångpunkt för denna gästblogg är David Willgrens mycket utförliga inlägg, där också Skandinavisk teologisk högskolas undervisning i Gamla testamentet apostroferades (http://disq.us/p/1f2obyl). De konkreta frågorna kring detta kommer i ett separat inlägg att besvaras av vår lärare i Gamla testamentet, Dr Ingrid Faro.

Men frågan gäller bibelsynen i stort, och debatten blir med nödvändighet en ny bibelsynsdebatt som den s k Jonadebatten för några år, då mellan företrädare för Örebro teologiska högskola och bland annat undertecknad.

Jag vill betona att jag inte är ute efter polemik mellan institutioner, även om STH som jag företräder är född i bibelsynsfrågan. Men bibelsynen är mycket viktigare än kyrkopolitik och jag välkomnar att den genomlyses. Det handlar om grunden för vår tro och hur man kan vara både andligt och akademiskt trovärdig i spänningsfältet församling och akademi.

Bibelsyn

Bibelsynen är en del av teologin, och en helt avgörande del. Varje systematisk teologi börjar med att redogöra för vilka källor som används för den teologi som sedan presenteras. För en konfessionell teologisk institution är dess bibelsyn alltid det avgörande. Man kan ha olika syn på historiska eller pastorala problem, men den teologiska profilen kokar alltid ner till just hur sanning etableras. I en protestantisk och i synnerhet evangelikal miljö bör det naturligtvis vara Skriften allena som gäller, men evangelikaler befinner sig idag på ett kontinuum från konservativa till liberala evangelikala. Spänningen mellan poler har nu 100 år på nacken.

Man kan inte rationellt bevisa att en viss bibelsyn är rätt, utan det är alltid en fråga om tro. Bibelsynen formar förkunnare, förkunnelse och undervisning, och formar i sin tur församlingen. Ytterst ”drabbar” bibelsynen de människor vi har att betjäna. Eftersom evangeliet är Guds kraft till frälsning och man blir född på nytt genom Ordet är bibelsynen ytterst en fråga om frälsning, helande, upprättelse, och inte minst om att forma en Gudi välbehaglig och för människor välsignad livsstil.

I protestantisk och klassisk evangelikal miljö var det länge självklart att tro på verbalinspirationen, det vill säga att varje ord är inspirerat av Gud, det vill säga att man tar Paulus ord att ”hela Skriften är utandad av Gud” inte bara gällande Gamla testamentet alla Bibelns 66 böcker. Denna tro får i sig konsekvenser och det finns lite olika varianter på hur man ser på dessa, men för en verbalinspiratorisk troende eller församling kvarstår detta trosfaktum. Det betyder att man tror att även den minsta del av Skriften kan användas av Gud för att föda tro, vilket i sin tur leder sig frälsning och andra välsignelser.

Kan då en modern människa eller intellektuell ha denna tro på Bibeln? Något som sällan kommer fram i den svenska debatten är att det finns en relativt stor, högkompetent skara exegeter, framför allt i USA som vill, och enligt min uppfattning, lyckas med att förena hög akademisk och intellektuell nivå med bibeltro och stor betoning på själavinnande och mission.

I den aktuella diskussionen med David Willgren vill jag först säga att jag uppskattar hans ärlighet. Det blir tydligt att David, enligt en intervju i Världen Idag (http://www.varldenidag.se/nyheter/adam-och-eva-blev-hett-debattamne/Bbbqaj!NALHsHy9BwgJYrxuw1TNA/) räknar sig till dem som ”har en mer mytologisk syn på en del av Bibelns texter”; och på frågan om Adam & Evas historicitet säger han: ”frågan om de har funnits på riktigt är ganska komplex, och utifrån det vi kan läsa i 1 Mosebok så går det inte att ge något definitivt svar på detta.” Frågan är emellertid om Bibeln har ett svar, och det kanske är där vi skiljer oss.

David har ju också dragit in Skandinavisk teologisk högskola i diskussionen, och därför vill jag tydligt deklarera att enligt den bibelsyn som ligger till grund för STH är tanken på 1 Mos 1–2 som mytologiska oacceptabelt. Utifrån Bibelns samlade vittnesbörd, bekräftat i Nya testamentet av Jesus (Matt 19:4–6), evangelierna och Paulus (Adam, Eva syndafallet Rom 5:14; 1 Kor 15:22, 45; 2 Kor 11:3; 1 Tim 2:13–14), Judas 14 är det klart att Guds skapelse av människan som manliga och kvinnliga, Adam & Eva, syndafallet, satans existens och verksamhet, ”äktenskapets mellan man och kvinna instiftande”, protoevangeliet är historiska händelser.

Hur kan man veta det? Vi har inte några externa källor som stöder det, men vi har inte heller några källor som falsifierar det. Och det är här bibeltron kommer in: om man tror att Bibeln är Guds inspirerade Ord är det naturligt – och har genom historien varit självklart – att anamma berättelserna som historiska.

Världsbilden styr

Var ligger då problemet: det handlar om världsbilder. Innan Upplysningen levde man med en förkritisk världsbild där också Bibeln i den kristna världen var oomtvistad som auktoritet. En rörelse som började i slutet av 1600-talet, kanske i opposition till hur kristna legitimerade sina krig med Bibeln (!), började ifrågasätta Bibeln som auktoritet, och satte förnuftet på tronen, med en i teologiska sammanhang starkt auktoritetskritisk syn. Tillsammans med detta fanns en kritik mot allt övernaturligt i religionen, parat med en stor övertro på just förnuft och upplysning, och människans möjlighet att veta, så kallad positivism. Synd, blodigt försoningsoffer, änglar, demoner, inklusive djävulen, eller ”primitiva berättelser” fick inte plats i den nya världsbilden.

I denna miljö växer bibelkritiken, alltså nu inte längre bara en ”lägre kritik” som den som bedrevs från 1500-talet med text- och kanonkritik, men en ”högre kritik” av Bibeln, det senare projektet ägnat att befria religionen från dess primitiva  och övernaturliga drag, vilka sågs som senare påhitt av ”församlingen”. Man ville skala av de skikt som inte är historiska.

Den som har skalat en lök vet emellertid att till slut är det ingenting kvar, det finns ingen kärna. Ofta innebar det också att man, som Semler och Schleiermacher mer eller mindre förkastade Gamla testamentet som en ”judisk” bok. Med GT-forskarna de Wette, Wellhausen och Hermann Gunkel kommer en djupt kritisk attityd till Moseböckernas historicitet, och man betraktar till exempel Urhistorien som mytisk, och jämför med litteratur från omkringliggande kulturer. Det är här mytteorierna hör hemma, inte minst när man jämförde moseböckerna med omgivande litteratur.

I denna miljö föds en helt ny attityd till Bibeln. Mycket förenklat handlar det om huruvida man bejakar Bibelns budskap fastän det synes oförenligt med ”det moderna”, eller om man börjar omforma sin religion efter det ”modernas” mått. Liberalteologin i egentlig mening, en rörelse som sammanflätar bibelkritik med en erfarenhets-/upplevelsebaserad och kritik mot kristendomens historiska förankring utvecklas i den här miljön. (Parentetiskt tror jag det är meningslöst att försöka göra sig av med kategorierna liberalt-konservativt; det ligger mycket i att liberalteologin lever i symbios med bibelkritiken, medan en konservativ hållning just opponerar sig emot dessa utgångspunkter.)

Under 1800-talet blir motsättningen allt skarpare för att kanske på NT-sidan få sin kulmen med Rudolf Bultmann. Mytbegreppet blir då stort också i den nytestamentliga teologin och Bibelns berättelser om Jesu mäktiga under faller under rubriken myt. Detta innefattar ju förstås Skapelsen, syndafallet och Urhistorien, Exodus, jungfrufödelsen, Jesu försoningsdöd, uppståndelse och himmelsfärd. De får inte plats i den världsbild som formades under Upplysningen.

Samtidigt växer Bibelvetenskapen just i denna intellektuella miljö och utifrån denna världsbild. När jag alltså hävdar att jag tror att Adam och Eva var historiska personer kan några av mina kära teologikollegor (de kan vara kära fast vi inte är överens :D) spontant säga: ”Anders, skämtar du”?

Varför sådana reaktioner? För att det sedan Upplysningen formats vad man med en (underbar) titel på en monografi kan kalla ”Den akademiska religionen”. I denna är inte längre Skriften auktoritet, utan egentligen förnuftet, ett förnuft som man sätter lika stor tro till som bibeltroende gör till Bibeln. Den har sina präster, den har sin etik, den har religionens alla element.

Nej jag skämtar inte, för jag menar att det finns en annan världsbild som så vitt jag förstår är evigt giltig för teister, gudstroende. Gud finns, Gud skapade och skapar, Gud är suverän och kan ingripa i historien på vilket sätt han vill. Kristna teister räknar dessutom med ett historiskt syndafall och en historisk frälsning, med ett universum i tre ”våningar” och att dessa och dess invånare är verkliga. Dessutom att det finns en treenig Gud som har gett oss sitt Ord, Bibeln.

Allt detta går på kollisionskurs emot Upplysningen. Och det är i detta spänningsfält en kristen akademisk teologi lever, och måste leva. För det vetenskapliga sanningssökandet är genuint kristet och ”om Kristus inte har uppstått” är tron en bluff. Alltså måste vi undersöka saken.

Jag skulle vilja, med risk för spö, vilja travestera Paulus och säga: Om Adam och Eva inte har funnits, om syndafallet inte skett konkret historiskt på en vanlig måndag eller tisdag, så är också vår tro en bluff. Man kan inte godtyckligt plocka bort det ena eller andra i en Skrift som man betraktar som gudomligt inspirerad.

Men kan vi då inte tolka om dessa historiska händelser till myt eller, med Jungs begrepp arketyp? Detta är enligt min uppfattning att böja sig för Wellhausen och Gunkels uppfattning att dessa berättelser är mytiska, fastän (enligt mina begränsade analysinstrument) varken språk, stil eller genre tyder på det.

När vi bygger akademiska institutioner i gammal eller färsk väckelsemiljö blir krocken mellan en akademisk religion och densamma oundvikligen chockartad. När man disputerar och kanske blir docent i exegetik konfronteras man maximalt med den sekulära eller i alla fall liberala världsbilden. Kan man i den spänningen bevara sin tro på till exempel att Adam och Eva är historiska personer eller att Jesus gick på vattnet? ”Vissa tänker, nej varför skulle man? Äntligen har Upplysningen kommit, och nu kan jag skala av sådant som inte stämmer med den moderna människans världsbild.”

Jag har på grund av min egen resa med drygt 40 år i den vetenskapliga världen, själv med ett varierande förhållningssätt till dessa två världsbilder, stor förståelse för spänningen mellan dem.

Men evangelikaler var en gång de som höll fast vid Bibeln och de skulle aldrig kunna tänka sig att ifrågsätta Adam och Evas historicitet, eller att Paulus har skrivit alla de brev som har honom som avsändare. Redan tidigt på 1900-talet började dock kampen inom evangelikalismen. Idag betyder inte evangelikal så mycket och det vore kanske ärligt att etablera begreppen liberal respektive konservativ evangelikal. Båda är uppfyllda av samma ambition att frälsa världen med sina övertygelser, och man behöver inte misstro någonderas motiv. Men om man tror Bibeln är verbalinspirerad, utandad eller inandad, av Gud eller ej får konsekvenser. Här blir historiciteten avgörande.Var slutar myt eller arketyp och var börjar historien?

Om man inte läser 1 Mos 1–3 som historia, låt vara naturligtvis uråldrig, kulturellt formad utifrån sin tids former och traderad och redigerad, måste man finna andra begrepp.

Jag försökte i ”Jonadebatten” resa frågorna kring både Urhistorien och Exodus historicitet, men fick inga klara svar. Det har jag nu fått av David Willgren – tack för det. En bra debatt förutsätter ärlighet. På frågan om han ser berättelsen om Adam och Eva i 1 Mos 1–3 som historisk svarar han:

Gerdmar hävdar korrekt att en klassisk evangelikal position är att bejaka Bibelns historicitetsanspråk. Jag håller med. Därför blir det viktigt att ställa frågan om en text gör sådana anspråk eller inte. Och enligt mitt sätt att se det så talar alla övertygande tolkningar av 1 Mos 1–3 för att de kapitlen *inte* gör sådana anspråk. Därför är det, enligt mitt sätt att se det, inte bibeltrohet att tolka dem som om de gjorde historiska anspråk. (Ur DW:s inlägg på Swärds blogg, se länk ovan)

Jag uppfattar det som att DW inte menar att denna del av Urhistorien inte gör anspråk på att vara en historisk berättelse om konkreta personer och händelser: ”det är fullt möjligt att tänka sig att 1 Mos 1–3 inte gör historiska anspråk utan snarare var ämnade att tolkas på annat sätt”. Enligt den ovan nämnda intervjun i Världen Idag är han benägen att acceptera en mytologisk tolkning.

Berättelsen är då något annat än en historisk berättelse, och där för han ett genreresonemang:

i ”Jonadebatten” där lyckades ytterst få hålla isär frågan om genre från frågan om historiska händelser. Ytterst få kunde, utifrån vad jag läste, greppa idén om att Jona bok kan vara fiktion samtidigt som Jona kan ha varit en historisk person. De flesta tänkte sig att om Jona bok är fiktion/satir eller annat så kan inget av det som står i boken ha hänt, och då kan vi kalla Jesus för lögnare. Men det följer som sagt inte av argumentet. Genreargumentet blir snarare att vi inte kan använda texten för att rekonstruera historia.

Men man kan presentera en historisk händelse både rent historiskt och poetiskt, och ingen genre upphäver automatiskt den historiska dimensionen. Det finaste exemplet är kanske berättelse om Debora och Barak i Dom 4–5, först en konkret berättelse, sedan en poetisk. Båda är lika historiskt sanna, fast olika stilmedel används. Nu ska jag inte gå in på en teknisk diskussion av genre i 1 Mos för det är inte mitt kompetensområde, det får Ingrid Faro göra i så fall. Det räcker att visa att Deboras sång är lika historiskt sann som den enkla berättelsen. Jag kan inte se att de nedan listade händelserna i 1 Mos 1–3 heller har några särdeles poetiska kläder.

 Men frågan till David Willgren blir: om inte skapelsen, Adam och Eva, syndafallet, satan, instiftandet av äktenskapet är historiska skeenden och personer – vad är det då?

 Historicitetsfrågan är avgörande

Historicitetsfrågan är helt avgörande i kristen tro. Inte bara om Kristus har inkarnerats, undervisat, dött, uppstått och farit till himlen utan i synnerhet just de kapitel vi nu diskuterar. Varför det? För att Gud är historiens Gud som just verkar i historien. Gud definieras som just Skaparen, Den Gud som förde Israel ut ur Egypten och den Gud som uppväckte Jesus från det döda. Han är inte en princip; det betecknande för Gud är att han skapar världen och människan, han vill leva med henne, han återlöser henne och han kommer att skapa nya himlar och en ny jord. I den mån man kan tala om vad som är viktigast i Bibeln – vilka ord som helst kan ju bli levande och verksamma – så tillhör 1 Mos 1–3 de allra viktigaste. Inte som myter, för de varken mytologiska ambitioner eller mytiska drag, utan just som formativa berättelser. Här lägger Gud ner sina grundprinciper för mänskligt liv.

Akademiker och bibeltroende? 

Hur kan man då som en så enkelt bibeltroende leva i den akademiska exegetiska världen? Uppenbarligen kan man det, och det är värt att påpeka att det internationellt finns många utmärkt meriterade bibelforskare som tror på Adam och Eva, på jungfrufödelsen, på NT:s historicitet.

Man måste inte heller köpa hela det historisk-kritiska paketet för att vara en seriös exeget, och det finns idag en hel del kritik emot den historiska kritiken både från konservativt och faktiskt liberalt håll (se t ex Paul E. Capetz, ”Theology and the Historical-Critical Study of the Bible,” HTR 104 (2011): 459-88). Forskning är ofta inte tillräckligt självkritisk när det gäller sina egna utgångspunkter och det gäller också den upplysningsorienterade forskningen.

Hermeneutiken och även Karl Poppers vetenskapsteoretiska kritik som insisterar på att all forskning är teori- och perspektivberoende borde ha lärt oss alla att vara mer ärliga och ödmjuka. Även om jag inte höll med om perspektiv eller resultat var det en befrielse när mina feministiska exegetkollegor öppet erkände sin utgångspunkt och gjorde en dygd av att driva sin ”intresserade” tolkning. Detta är nämligen vad alla gör. Det finns inte längre vetenskapsmän (!) i vita rockar som är neutrala, eller en historisk-kritisk skolmästare som kan tala om hur tolkningar måste vara. Den vetenskapliga diskussionen handlar istället om att göra sin tolkning trolig i dialog med andra tolkningar.

Idag kan vi idealt komma till bordet för diskussion kring texter med öppna kort: feminist, ateist, evangelikal eller karismatiker och öppet pröva utgångspunkter och argument för tolkningar, i analogi med Wittgensteins språkspel. I det samtalet är en konservativ eller evangelikal utgångspunkt så god som någon annan. Om någon skulle kräva att jag för att vara med vid bordet kallar Adam och Eva mytiska eller ahistoriska, eller på mitt eget område NT att jag inte får hävda att Paulus har skrivit Efesierbrevet eller Petrus sina brev så har man utnämnt normalvetenskapen till skolmästare och enligt min mening omöjliggjort ett sakligt samtal.

Därför kan jag inget annat än stå fast vid min teistiska världsbild och min tro på att historiens Gud har skapat och att den formativa berättelsen i 1 Mos är historisk.

Jag uppfattar David Willgren som ärlig när han säger att han räknar sig till dem som ”har en mer mytologisk syn på en del av Bibelns texter”, inklusive Urhistorien. Då har han lämnat en varudeklaration. I dessa rader har jag lämnat min och STH:s, och vår GT-ansvariga Ingrid Faro presenterar sina mer initierade tankar kring 1 Mos i ett separat inlägg.

Sammanfattning: Vad kostar det?

Som småländsk teolog vill jag naturligtvis veta vad det kostar (obs skämt, så detta nu inte blir en oändlig Twitterdebatt ;)). Om man inte säger att 1 Mos 1–3 berättar en historisk berättelse utan mytiska betyder det väl att bl a följande händelser i dessa kapitel inte med självklarhet är historiska:

&#8226     Att Gud skapade människan till sin avbild, 1 Mos 1:28

&#8226     Att Gud skapade människan ”manligt och kvinnligt”

&#8226     Att Adam och Eva är urföräldrarna från vilka vi alla härstammar.

&#8226     Att satan finns

&#8226     Att ormen frestade Adam och Eva till att synda mot Guds vilja, med åtföljande utestängning från paradiset

&#8226     Att kvinnan skapade kᵉnegdo (såsom hans motsvarighet)

&#8226     Att Gud instiftade den ordning som gör de två till ett kött

&#8226     Att Gud direkt pekar på lösningen på syndens problem.

Jag kan inte se annat än att man då rycker bort väsentliga delar av den kristna trons fundament; 1 Mos 1–3 lever som en varp i Skriften från första till sista sidan, där paradiset är tillbaka.

Jag kan förstå om agnostisk teologi inte ser några problem med en mytologisk tolkning, men man måste vara medveten om att när man släpper Bibeln som grund, även om man stöter på patrull från Upplysningsteologin eller Högskoleverket (ja, en teologkollega frågade mig med anledning av Adam & Eva-debatten på FB ”Vad säger Högskoleverket?”), så får det konsekvenser för både dem som utbildas och för dem som de ska leda, alltså direkta pastorala konsekvenser.

Ytterst blir dessa frågor väldigt potenta:

Finns det ett absolut människovärde – att tiggaren och den prostituerade är skapade i Guds avbild? Enligt min mening är detta det starkaste skyddet för människan mot all rovdrift. Har det skett ett syndafall eller är det bara myt eller en i efterhand konstruerad (etiologisk) berättelse för att försöka förklara det Onda?

Finns det en personlig ond makt som kunde fresta både den förste och den siste Adam, eller är det from fiktion?

Finns det manligt-kvinnligt eller bara hen, det vill säga är en könskonstruktivistisk syn förenlig med biblisk tro?

Är äktenskapet mellan en man och en kvinna instiftat av Gud som en del av hans skapelseordning, eller är andra kombinationer av två eller fler partners lika förenliga med biblisk tro?

Och om vi går vidare bortom Urhistorien – skedde det Exodus som judarna lever i som sin kanske mest formativa händelse. Och de tio buden, fundamentet för mänsklig samlevnad: gavs de verkligen av Gud på detta märkliga sätt eller är de mänskliga produkter?

Hur ser David Willgren på dessa frågor: var i Moseböckerna slutar det mytologiska och när kan vi veta att vi står på fast historisk mark?

 

Anders Gerdmar är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.

Det har kommit en rad synpunkter på mina blogginlägg om Adam och Eva. Jag kommenterar här frågor och synpunkter från Jonas Q och Lars Gunther.

1.      Både Jonas Q och Lars G kommer in på andra delar av skapelseberättelsen och undrar hur jag kan mena att vissa delar kan tänkas vara symboliska och andra inte. De ifrågasätter min konsekvens m.m. Jag måste nog avgränsa mig här till att bara diskutera Adam och Eva och deras historicitet. Jag hänvisar där till John Stott och hans utläggning av Romarbrevet 5 där han mycket tydligt gör en sådan distinktion. Det kan finnas poetiska-symboliska inslag i skapelseberättelsen hävdar Stott men detta gäller inte Adam och Evas historicitet och syndafallets händelse i historien. Jag utgår från hans resonemang utan att göra en lång redogörelse av motiven. Jag tittade på Stotts text nu igen, och förundrades över hur lika han resonerade som jag gjorde i senaste blogginlägget.

Stott skriver så här: ”We should certainly be open to the probability that there are symbolical elements in the Bibles first three chapters. The narrative itself warrants no dogmatism about the six days of creation, since its form and style suggests that it is meant as literary art, not scientific description. As for the identity of the snake and the trees in the garden, since that old serpent and tree of life reappear in the book of Revelation, where they are evidently symbolic, it seems likely that they are meant to be understood symbolically in Genesis as well. But the case with Adam and Eve is different. Scripture clearly intends us to accept their historicity as the original human pair. For the biblical genealogies trace the human race back to Adam. Jesus himself taught that at the beginning the Creator made them male and female and then instituted marriage. Paul told the Athenian philosophers that God had made every nation from one man, and in particular Paul´s carefully constructed analogy between Adam and Christ depends for its validity on the equal historicity of both. He affirmed that Adam´s disobedience led to condemnation for all, as Christ´s depends for its validity on the equal historicity of both. He affirmed that Adam´s disobedience led to condemnation for all, as Christ´s obedience led to justification for all.”

Stott gör inte någon fullständig genomgång av Bibeltexterna som är relevanta, men berör en del av de bibeltexter jag tog upp i mitt förra blogginlägg.

2.       Men som sagt var – konsekvensen i tolkningen är en viktig fråga som både Gunther och Jonas Q tar upp. Ändå några ord om detta. Om man tror att 1 Mosebok 1-3 innehåller både historiska inslag som faktiskt har hänt och viss symbolisk berättelse, enligt vilka distinktioner kan man avgöra vad som är vad.

Jonas Q skriver ”vad är det som är så spekulativt med att försöka förstå en texts genre och läsa den på dess egna villkor”. Mitt svar är ju att det är just detta jag försöker göra. Förstå en texts genre och läsa den på dess egna villkor. Jonas Q förstår inte att jag kan vara så säker på min sak. Det är ju detta jag inte är, jag håller öppet för olika alternativ kring symboliska-poetiska beskrivningar. Det jag försvarar är historiciteten med Adam och Eva och att syndafallet har inträffat som en händelse i historien. Anledningen till detta är att Bibeln i övrigt hävdar historiciteten enligt min mening.

Jonas Q tycker inte jag är konsekvent, väljer godtyckligt ut vad som ska tolkas historiskt och vad som kan tänkas vara symboliskt. Svaret på frågan är nog att jag inte vet. Jag säger bara att jag kan tänka mig att det kan finnas symboliska inslag i texten, men jag är inte allvetande på ett sätt som gör att jag tvärsäkert kan påstå vad som kan vara symboliskt eller inte. Den talande ormen – man kan tänka sig en symbolisk tolkning av detta, men jag kan inte alls vara tvärsäker på den saken. Gud kan ju göra vilka under han vill, och avgör vilka naturlagar han vill avvika ifrån. Jag menar dock att Adam och Evas historicitet är så välbelagd i skriften som helhet, att där råder ingen tvekan för den bibeltroende. Om släkttavlorna- jag inte menar att de ska tolkas symboliskt, det jag menar är att man inte kan använda dem till tidsdateringar, det är inte något som säger att de är heltäckande.

En slutsats är att problemet med konsekvent tolkning av 1 Mos 1-3 kan bara lösas genom att antingen hävda att allt ska strikt bokstavstolkas, Gud skapade på sex dagar och ormen talade. Eller att man hävdar att det bara är en symbolisk berättelse utan historisk förankring, det är bara en poetisk skildring om att Gud är skaparen. Och då vet vi ju egentligen ingenting om vare sig skapelse, första människorna eller syndafall. Både Jonas Q och Gunther tillskriver ju denna berättelse viss historicitet, och får då samma gränsdragningsproblem som man menar att jag har.

3.      Jonas Q delar min syn på klassisk teologi som omfattar skapelse, fall, frälsning och alltings upprättelse. Han ser syndafallet som historiskt, det har ägt rum en gång i historien och har följdverkningar på hela skapelsen. Vi är hjälplöst förlorade i vår synd. Jonas Q ser Adam och Eva som arketyper och representativa för människosläktet, både som skapade till Guds avbild och som fallna i synd. Jonas Q förnekar inte människosläktets historiska fall i synd. Jonas Q skriver att berättelsen återger en skapelsemyt som är inspirerad av Gud.

Jonas Q citerar Calvin som sade att Gud anpassar sitt tal till oss för att vi ska förstå. Självklart. Därför är Bibeln tillgänglig för vanliga enkla troende som har Andens ljus och vägledning i sin bibelläsning och är med i en församlingsgemenskap där man tillsammans studerar Bibeln. Jag kan tänka mig att det av den anledningen kan finnas inslag av antik kosmologi i skapelseberättelsen. Det är självklart att berättelsen inte är en vetenskaplig utsaga. Jonas Q skriver: Att bejaka att Genesis 1-3 är mytologisk betyder alltså inte att den inte är sann och tillförlitlig, det betyder bara att vi måste försöka förstå vad texten faktiskt vill säga.

Jonas Q menar dock att ”fastna i resonemang om huruvida Adam och Eva är två historiska personer, och göra det till lackmustestet för sann bibeltro, synes mig alltså missa poängen med berättelsen, dess egentliga budskap.” Jag kan följa Jonas Q ganska långt i resonemanget, men där våra uppfattningar går isär handlar just om Adam och Evas historicitet.

4.      Dels har jag svårt med resonemangen och jämförelserna mellan Bibeln och andra texter och andra omgivande folkens skapelsemyter. En kristen utgångspunkt är ju att Bibeln är Guds ord och är sann i allt den påstår. Det innebär också att det finns framförallt en uppenbarelse från Gud. Sedan uttrycker sig Gud genom människor och deras språkbruk och jag kan förstå att dåtidens världsbild används för att göra budskapet begripligt. Kunskap om andra texter från den tiden kan ju inte påverka min förståelse för bibeltexten. Måste man kunna äldre Mesopotamiens historia för att förstå Bibeln?

Det är väl här bibelsyn och metod krockar. För mig är det avgörande för att förstå en bibeltext att se till Bibelns helhetsbudskap. Den historisk-kritiska metoden leder i annan riktning. Vad enligt Jonas Q i den utombibliska kontexten skulle tala för att Adam och Eva inte var historiska personer?

Jonas q menar att jag inte tar hänsyn till historisk-grammatisk metoden. Han åsyftar framförallt att namnen Adam och Eva mer pekar mot arketyper mer än historiska personer. Här förstår jag helt enkelt hur namnen talar mot historiciteten.

5.      I ett kortfattat blogginlägg gör jag en mycket summarisk genomgång av hur Adam och Eva beskrivs i andra bibliska texter. Det kallar de för konkordansmetoden. Jag vet inte vad det som är fel på det, läser man systematisk teologi är det ju alltid så man går tillväga. Jag har t.ex. läst John Stotts utläggning om Rom. 5 där han mycket tydligt argumenterar för historiciteten. Kapitlet kan inte förstås på annat sätt. Jag har läst andra böcker om de övriga bibeltexterna som resonerar på samma sätt som jag gör. Jag förstår helt enkelt inte poängen med att kritisera min genomgång av övriga bibeltexter, visst kan det göras mer ingående. Jag och Micael Grenholm använde exakt samma ”konkordansmetod” när vi skrev boken Jesus var också flykting. Har hittills inte mött någon seriös kritik av vårt sätt att hantera Bibeltexterna där. Det jag har läst av systematisk teologi använder just denna metod, att göra en sammanställning av vad Bibeln som helhet har att säga i ett specifikt ämne och försöka få en helhetsbild av detta. Det greppet används ju ständigt och jag har använt det alltid som pastor och bibellärare och i mitt bokskrivande.

Teologer skiljer strikt på exegetik och systematisk teologi. Jag har svårt att begripa den uppdelningen. Eftersom syndafallet och skapelseberättelsen och skapelsen av människan är en så central kristen lärosats, är det omöjligt att läsa dessa texter utan att anlägga detta perspektiv, och inte minst beakta hur Nya testamentet tar upp frågan.

6.      Gunther menar att vi är oense om genreforskningen. Jag har ju inte läst något om genreforskning så jag kan inte svara på detta. Han nämner om metoden för att fastställa genre. Det är väl utmärkt att genreforskningen har gett ökat stöd till NT-texternas historicitet. Jag undrar dock om man inte överkomplicerar genrefrågan. Det har väl kyrkohistoriskt varit mycket av samsyn kring bibelböckernas genre. Det finns väl detaljer som kan vara diskutabla, så även idag. Men ingen läser väl Psaltaren, Ordspråksboken eller Höga visan som historiska texter, även om det naturligtvis kan finnas historiska utgångspunkter ibland. Gunther tycks tydligen mena att man ska använda omgivande historien som grund för att fastställa genre. Genom att jämföra med andra liknande berättelser bör man klassa 1 Mos 1-3 som mytiska. Men här är jag alltså tveksam, enligt min mening leder bibeltron till att man använder övriga skriften för att fastställa genre.

Ett problem jag har med hela genrefrågan, som har rötterna i den Jona-debatt jag var engagerad i för några år sedan. Är att evangelikala teologer använder genre som ett sätt att bortförklara övernaturliga inslag i Bibeln. Det finns inslag i Jona bok som inte följer naturlagarna. Visst. Då ändrar man på bokens genre. Den är inte historisk. Man kommer till samma slutsats som liberalteologerna men använder en annan metod. Och det är samma känsla jag har i diskussionen om Adam och Evas historicitet. Berättelsen passar inte in i upplysningstänkandet och modernitetsparadigmet. Då ändrar man genre, för att göra texten acceptabel.

7.      Gunther undrar om den tolkning jag för fram är enda möjliga tolkningen inom ramen för sund bibeltro. Jag har ju vidhållet att det går att föra en diskussion om graden av poetiskt språk enligt dåtida världsbild som inte kan tolkas strikt bokstavligt. Jag menar dock att Adam och Evas historicitet och syndafallet som en historisk händelse inte är möjlig att tolka på det viset. Evangeliska frikyrkans rötter i Örebromissionen och Helgelseförbundet, och Pingströrelsens arv och Lewi Pethrus ledarskap, utifrån den traditionen är inte andra tolkningar möjligt. Jag är tyvärr inte påläst tillräckligt men det har hävdats av historiskt kunniga teologer att tron på Adam och Eva som historiska personer och syndafallet som en historisk händelse, har varit en mainstreamuppfattning i kyrkans hela historia men detta förändrades när upplysningstänkandet smög in i teologin genom liberalteologin.

Man kan här notera att jag och Lars G är överens om mycket när han skriver att det Bibeln säger vara historiskt sant är historiskt sant. Så långt är vi överens. Jag hävdar dessutom att Bibeln påstår att Adam och Eva är historiskt sant, och är vi alltså inte överens.

Lars G problematiserar flera av de bibeltexter jag citerar och menar att de inte måste tolkas som att Adam är historisk. Jag menar dock att de ganska tydligt pekar i den riktningen. Men jag håller med om Adam representerar något mer än bara en enskild människa, men av detta dra slutsatsen icke-historicitet, det kan jag inte förstå. Man kan naturligtvis diskutera enstaka bibeltext. Den sammantagna bilden pekar dock i en tydlig riktning. Att bara Adam är omnämnd i Rom. 5, kan ju knappast vara ett argument för att han inte existerat. Man kan bara konstatera att Paulus inte ger en fullständig redogörelse i Rom. 5, han vill framförallt påvisa sambandet Adam-Kristus.

8.      Gunther skriver: ”Det jag hävdar är att den mytologiska tolkningen inte är en anpassning till upplysningen, utan en återgång till en mer ursprunglig tolkningsmetod. Det är i själva verket den fundamentalistiska tolkningen i det här fallet, som är påverkad av upplysningen. Den delar inte sekularismens världsbild i tron på under som möjlighet, men påfallande ofta delar den sekularismens definition av vad som utgör under. Den delar inte sekularismens syn på om bibeltexten är Guds ord, men den delar sekularismens hermeneutik (tolkningslära) – åtminstone så som denna hermeneutik såg ut kring förra sekelskiftet. Du vill inte låta sekularismen svara på frågan om Bibeln är Guds ord. Där är vi överens. Men jag vill gå ett steg längre. Jag vill inte att 1800-talets sekularism ska styra mitt sökande efter vad bibelordets innebörd är. Jag vill använda en annan och mer bibeltrogen exeges.”

Han skriver att genrebestämningen utgår ifrån gemensamma drag i berättandet, gemensamma motiv och gemensamma ordval som i andra antika texter. Texterna i Genesis har ett antal unika tankar, som inte finns i andra ANE-myter, exempelvis att Gud skapar en god värld och inte utgår från en eller flera slaktade fiender, dvs. att det onda i världen inte är en del av dess egentliga väsen utan att den från början var god. Dvs Genesis 1-11 är besläktade med andra myter till sin form, men jag tar avstånd från att det bara är en slags mänskliga efterapningar av andra myter, utan gudomlig inspiration.

Sammanfattande och förenklat. Gunther tror att man genom historisk-kritisk metod kan bäst förstå texterna i 1 Mos 1-3. Nyckeln är jämförelsen med andra antika skapelsemyter. Jag tror inte att man kan bestämma genre av texterna genom läsning av antika skapelsemyter, det kan vara intressant läsning men kan inte vara avgörande för hur vi förstå Bibeln. Däremot tror jag att systematiska teologin, genomgången av Bibeln som helhet är avgörande. Att läsa Paulus och Jesusorden om skapelsen är avgörande för mig. Här tolkar jag huvudskillnaden mellan mig och Gunther/Jonas Q.

9.      Historiska texter i Bibeln ska läsas som historiska, de innehåller upplysningar om vad som faktiskt har hänt, och har viktig information att ge. Så långt är vi överens. Vi är inte överens om vilka texter i Bibeln som är historiska. Jag kan alltså inte fullt ut avgöra hur mycket i skapelseberättelsen som är historisk, men jag hävdar att berättelsen om Adam och Eva och att ett faktiskt syndafall att detta är sanna och faktiskt inträffade historiska händelser. Anledningen till detta är att jag menar att Bibeln påstår detta, framförallt utifrån tolkningsperspektivet genom läsningen av Nya Testamentet.

10.   Jag hävdar att denna historiska läsning har helt dominerat i kyrkans historia, och den är helt dominerande i världen idag i pingst-karismatiska kristna sammanhang, i mer traditionellt bibeltroende samfund som t.ex. amerikanska sydstatsbaptisterna och i tredje världens kyrkor. Det var först genom liberalteologins inträde på 1800-talet och historisk-kritiska metodens ingång i teologin som man började förstå texterna på annat sätt. Jag kan här inte alls förstå Gunthers tes att den historiska läsningen är en följd också av upplysningen. Jag skulle gärna vilja se referenser till den forskning som stöder den tesen. Jag tycker det mest verkar vara en vandringsmyt bland teologer.

11.   Jag klassas som neo-fundamendalist, inte som evangelikal av både Jonas Q och Gunther. Termen fundamentalist används alltid som skällsord i vårt språkbruk. Det jag kan trösta mig med är att jag är i gott sällskap. Det består bland annat av John Stott och Francis Schaeffer, av Billy Graham, och amerikanska sydstatsbaptisterna, de ledande amerikanska megakyrkepastorerna, av den världsvida pingst-karismatiska rörelsen, av våra rörelser pionjärer och grundare och ledare, John Ongman, Stig Abrahamsson och Lewi Pethrus. Några framstående EFK-pastorer John van Dinther och Christer Roshamn har uttryckt samma sak på Facebook senaste dagarna. Listan kan göras mycket lång. 
12. Visst går det att hitta säkert en hel del exempel på evangelikaler som anammar en omtolkning av 1 Mos 1-3. Men den stora grupp som helt anammar detta är ju hela etablissemanget av liberal och modernistisk teologi av olika varianter. När de frikyrkliga teologerna skriver GT-introduktion i sitt samlingsverk, är det ju Greger Andersson som skriver om 1 Mosebok. Men där blir det varken bu eller bä. Han introducerar moderna bibelforskningen, men ger glimtar från traditionella läsningen, utan att ta ställning.

13. Hur vi än vänder och vrider på detta så handlar det ytterst om Bibelsyn. Jag tror att hela Bibeln är Guds ord. Därför måste Bibeln alltid läsas som en helhet, och tolkningsmetoden framförallt måste vara att låta skriften tolka skriften. Det jag framförallt vänder mig emot i den moderna teologin är att man i så stor utsträckning hanterar Bibeltexterna som människors ord och tankar, och försöker förstå dem som människors ord och tankar. Jag vill betona Bibelordet som en uppenbarelse från Gud. Jag vänder mig också emot trenden att förmänskliga Bibeln och dess beskrivna händelser. Bibeln handlar om en Gud som griper in i historien. Om Gud kan skapa världen kan han också göra vilka under han vill oavsett om det gäller talande ormar, lama som går, eller Jona i valfiskens buk. Min Gudstro och bibeltro gör att jag inte har problem med de extraordinära inslagen i Bibeln. Tron på Gud gör också att man har en mer avslappnad inställning i förhållande till Bibeln och vetenskapen. Man måste skilja på vetenskap och vetenskap, ju längre tillbaka i historien vi kommer ju mer osäker blir vetenskapen, det bör man komma ihåg. Gud kan göra vad han vill, han kan även skapa världen på sex dagar. Och när vetenskapen hittar något som är absolut sant, då har man kommit på hur Gud har gjort det. Men trots allt, dessa frågor måste hanteras med stort mått av ödmjukhet. När vi talar om urhistorien är det områden där vetenskapen är vag och anande, men kan inte tvärsäkert fastslå sanningar. Bibeltexterna är sanna enligt min mening, men det är inte i alla lägen tvärsäkert hur de ska tolkas, vilket jag påpekat i dessa diskussioner. Bibeln är Guds ord till mänskligheten och ska kunna förstås och läsas av alla folk, alla åldrar, alla kategorier av människor i alla tider. När teologer hävdar att vi måste kunna en massa utombiblisk vetenskaplig forskning för att förstå vad Bibeln säger, då anar jag oråd. Måste vi ha kunskaper om Mesopotamiens historia och dåtidens alla skapelsemyter för att på rätt sätt förstå och läsa 1 Mos. 1-3? Det innebär att kristna i alla tider inte har kunnat förstå texten för man har inte kunna fastställa dess genre, vanliga enkla kristna i Afrika och Latinamerika, förstår egentligen inte vad Bibeltexten säger för de saknar dessa förkunskaper.

Jag hänger inte med här.

14. Och till sist Lausannedeklarationen, som vi har gjort till bas i bland annat EFK:s verksamhet. Bibeln är sann i allt den påstår. Paulus skriver i Rom. 5:12 att genom en enda människa kom synden in i världen. Döden regerade från Adam till Mose. Påstår Bibeln här att Adam inte var en historisk person? Jag kan inte läsa det på detta sätt. Bibeln är sann i det den påstår, alltså döden regerade från historiske personen Adam till historiske personen Mose.  Paulus ord i 1 Kor. 15:21 om att döden kom genom en människa och de dödas uppståndelse genom en människa. Det logiska är att båda handlar om historiska personer. Jesus sade att skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och refererar till 1 Mos. 1-3, jag vill hävda att Jesus refererar här till något som faktiskt har hänt, inte en mytisk berättelse. Sedan har vi de släkttavlor jag tog upp i förra blogginlägget, där allt handlar om historicitet, om personer som faktiskt existerat. När vi hävdar att Bibeln är sann i det den påstår, jag kan inte förstå dessa bibeltexter på annat sätt än att de är sanna och att det refererar till något som faktiskt har hänt, och till personer som faktiskt har existerat.

15. Min avslutande fråga är, om Adam och Eva inte har existerat och att deras syndafall inte är en historisk händelse. Hur gick det då till när Gud skapade världen och människorna? Och hur gick det till när synden kom in i världen? Och hur vet ni det?

 

 

 

Jag sitter och skriver på ett nytt inlägg i debatten om Adam och Eva. Klockan är nu 02.30 och jag är inte på långa vägar klar. Så vi får se om jag hinner bli klar under torsdagen, annars blir det under fredagen.

Nu är jag lite mer på banan igen efter att i två dygn varit helt försjunken i Energikommissionens betänkande på 400 sidor. De som tror att jag är ovetenskaplig och inte gillar forskning bör veta att bara det betänkandet innehåller referenser till mängder av forskning och sammanfattningar av många forskningsprojekt. Men det är betydligt mer handfast och konkret forskning, än teologernas spekulativa teorier om 1 Mosebok.

Det har kommit så många kommentarer så jag måste ta mig lite tid att läsa kommentarerna, eftersom mina ord vägs på guldvåg i den här typen av debatter måste jag läsa på och reflektera innan jag skriver något.

Tack för visat intresse för denna diskussion.

Som ni kanske vet har jag för närvarande inte någon anställning i kristna sektorn, trots ett omfattande kristet engagemang på olika sätt, nu står jag i startgroparna för mitt missionsprojekt på Östermalm för att nå vanliga sekulariserade svenskar som aldrig går i någon kyrka.

Jag försörjer mig på att driva ett konsultbolag där jag ägnar mig åt analys av energi- och klimatpolitiken. Eftersom Energikommissionen presenterade sitt slutbetänkande under måndag förmiddag, är jag helt upptagen av att granska och analysera dess innehåll. Framåt onsdag borde jag dock kunna följa lite av debatten och kanske göra något inspel.

Jag skriver detta bara för att ni ska veta var jag finns och vad min frånvaro beror på.

Det har kommit många frågor och kommentarer med anledning av min ledare i Världen Idag förra onsdagen och följande blogginlägget. Visst var mina kortfattade kommentarer om hur man tolkar Bibelns skapelseberättelse mycket kortfattade och kategoriserande men jag tycker nog ändå att mitt budskap var tillräckligt tydligt.

Det jag skriver i min ledare som orsakat kontroversen är följande: ” Ett teologiskt seminarium som till exempel lär ut att första delen av 1 Mosebok är en gammal myt, utan historisk förankring, är präglad av liberalteologi. Bibeltroende kan inte ge stöd till en sådan verksamhet.”

Jag kan ärligt talat inte begripa att påståendet är kontroversiellt för en person som hävdar att man är bibeltroende och/eller evangelikal. Jag skriver ”utan historisk förankring”. Jag har inte hört talas om någon som kallar sig för evangelikal som menar att det inte alls finns någon historisk förankring i denna bibeltext. Det kan finnas olika uppfattningar om hur poetisk och symbolisk berättelsen är, men icke-liberalteologer, det jag definierar som evangelikaler är överens om att det finns en historisk förankring och kärna i berättelsen. Det är riktigt att jag här lyfter fram den frågan som en lackmus-test för att avgöra om en teologisk utbildning är evangelikal eller inte. Jag kommer närmare att förklara detta i denna bloggtext. Jag föreställer mig att det är mycket ovanligt att framstående kristna ledare i historien har avvisat all form av historisk förankring i Bibelns skapelseberättelse.

I det kortfattade uppföljande blogginlägget skriver jag att: ”Ett problem med att koppla bort historiciteten med 1 Mos 1-11 är att vi då inte vet hur synden har kommit in i världen, hur ondskan har kommit in i världen, och hur syndafallet har inträffat. Och dessutom är Bibelns förklaring på syndens uppkomst och syndafallet och behov av frälsning – den förklaringen är helt fel. Paulus har helt fel när han skriver i Romarbrevet om varför Kristus behövde komma och återställa som var fallet genom Adam. Finns det då någon kristen tro kvar? nix – enligt min mening.”

Återigen, här skriver jag att koppla bort historiciteten. Att tolka mina påståendet som att man strikt måste bokstavsläsa allt i 1 Mos 1-3 är ju inte rimliga tolkningar av mina påståenden. Det kan finnas olika uppfattningar om eventuella poetiska-symboliska drag i berättelsen, men att det finns en historisk bakgrund och grund för detta, det är rimligtvis alla evangelikaler överens om.

Här görs ett försök att svara på frågor som uppkommit på denna blogg och kommentera:

1.      David Nyström.

Han skriver att Bibeln inte är en handbok i naturvetenskap. Naturligtvis inte och jag har aldrig hört någon påstå detta. Däremot handlar Bibeln om en Gud som är skaparen av allt och som ständigt har gripit in i mänsklighetens historia, och som är ställd över naturlagarna. Vetenskapen och skriften beskriver jag som två konkurrerande storheter hävdar Nyström – det är verkligen att hårdra det jag säger. Det är sällan vetenskap på något sätt krockar med kristen tro. Att ägna oss åt vetenskap är en del av skaparens kallelse. Men vetenskapen är begränsad på grund av att vi människors förnuft och kunskaper är begränsade, i sådana gränsfall väger Guds uppenbarelse tyngre för mig, jag har svårt att inse att man kan vara kristen annars. Uppståndelsen är omöjlig att tro på enligt modern naturvetenskap. Frågan om evolutionsbiologi kan jag inte svara på – kan inte det forskningsområdet, så det blir bara spekulationer av mig att säga något. Har svårt att se att man som kristen behöver stänga av hjärnan i någon situation. David N frågar vidare om hur jag ser på möjlig symbolik i skapelseberättelsen. Jag återkommer nedan till detta.

2.      Lars Gunther.

Nu är jag ju icke-teolog så jag har begränsad kunskap om forskningsmetoder inom teologin. Metoderna varierar ju mycket mellan olika discipliner. Men modern forskning är i stort sett alltid sekulär och inomvärldslig och kan därför vara begränsad i att ge bidrag till ökad förståelse av bibeltexterna. Gunther skriver om att frågan handlar om vad myterna i 1 Mos säger oss som är sant och vad som kan inkludera historiska förlopp. Återkommer nedan till detta. Jag vill använda tolkning av skapelsemyterna som ett lackmustest för sund teologi – återkommer nedan. Jag låter mer som en neo-fundamentalist än en mainstream-evangelikal tycker han. Gunther kommer också in på hur man definierar en evangelikal, jag lämnar nog den frågan och försöker helt fokusera på ett ge ett begripligt svar på hur jag tolkar första kapitlen i 1 Mosebok. Gunther undrar också varför det är så viktigt att kalla något historiskt. Jag menar nog att detta handlar om bibelsynen, när Bibeln påstår om något är historiskt, så är det sant. Gud har valt att uppenbara sig i historien, och gripa in i världen. Historiciteten är helt grundläggande i kristna tron och Bibeln handlar om en Gud som har gripit in i historien.

3.      Jonas Q

Jonas Q klassar 1 Mos 1-3 som en myto-poetisk text. Poängen ligger inte i historiciteten. Det handlar om symboler som vill hjälpa oss att förstå vad det är att vara människa, skapad till Guds avbild och fallen i synd. Det är inte en myt i bemärkelsen osanning, snarare är det en berättelse som ger oss sanning om saker som är bortom empiri och historia. Texterna innehåller ett poetiskt drag, inte historieskrivning i gängse mening. Men det går utmärkt att ta denna berättelse på största allvar utan att tänka sig att Adam och Eva är bokstavliga urföräldrar till mänskligheten. Menar jag att man då inte är evangelikal undrar Jonas Q? Återkommer nedan till detta.

4.      David Willgren.

Willgren undrar om ”Skulle alltså John Stott, eller NT Wright, Keller eller Craig komma till en pastorsutbildning som du drev och frågade om de kunde bli anställda  skulle du svara med ett tydligt nej. De är inga goda representanter för  en bibeltroende teologi. Eller?” Av dessa du nämner har jag bara läst Stott och Keller i denna fråga, och de tror ju helt uppenbart på Adam och Evas historicitet, så jag förstår inte riktigt din fråga där. Wright eller Craig har jag inte läst kring detta ämne så det kan jag inte svara på. Jag tycker att en person som helt förnekar historiciteten i 1 Mos 1-3 inte är en representant för bibeltrogen teologi. Yes, så är det. Jag förklarar närmare nedan. De frågor som Willgren ställer om Walton kan jag inte alls svara på. Jag sitter i styrelsen för STH men det innebär inte att jag har koll på all litteratur som används i utbildningen. Jag satt i styrelsen för Örebro missionsskola på nittiotalet och jag hade då inte heller koll på kurslitteraturen. Willgren refererar bl.a. till Walton och menar att Adam och Eva kan klassas som så kallade arketyper, och att det inte är nödvändigt att Gud skapade bara två personer.

5.      Hur ska man då tolka 1 Mos 1-3 enligt min mening.

Det har lyfts fram frågan om genre. Vad är historiska fakta i Bibeln? Finns det symboliska och poetiska drag i berättelsen?

Det är uppenbart att Jonas Q/Willgren och Gunther inte tror på någon strikt historicitet vid läsningen av 1 Mos 1-3.  Jag tolkar dem som att de inte tror att Gud skapade två unika personer, en man och en kvinna, som var de första människorna, Adam och Eva. Den berättelsen ska uppfattas som symbolisk. Willgren nämner ordet arketyper. Jonas Q skriver att texten är myto-poetisk. Nyström tycks luta också åt det hållet.

Jag kan här tänka mig en skala med tre olika steg – mycket förenklat. En strikt bokstavlig läsning av texten, där sex dagar är sex dagar, den talande ormen är en talande orm m.m.

Ett annat steg är en övertygelse om att kärnbudskapet i texten är historisk sanning, Adam och Eva har faktiskt funnits och syndafallet har inträffat som en specifik historisk händelse. Man kan dock hävda att språkdräkten som används är delvis poetiskt, men det betyder inte att huvudbudskapet inte är historiskt sann. Sex dagar är inte sex dagar i strikt mening, utan avser kanske epoker-tidsrymder. Ormen är en symbol för djävulen etc.

En tredje tolkningsvariant är att hela texten är symbolisk/poetisk, och Adam och Eva har inte funnits som historiska personer men symboliserar människans skapelse och avfall från Gud och syndens uppkomst. En tredje tolkningsvariant kan förenas med en övertygelse om att detta är Guds ord och tilltal, som ger oss vägledning, men att detta är den rimliga tolkningen av texten, som också blir mest i enlighet med modern forskning.

Hur ställer jag mig till detta?

Hur kan man veta är texten är myto-poetisk? Hur kan man veta att Adam och Eva inte är historiska personer utan endast arketyper? En slutsats från min sida är att man inte kan komma fram till dessa bedömningar bara genom att läsa bibeltexterna utan det måste vara en kunskap utanför Bibelns uppenbarelse som ligger bakom en sådan slutsats. Jag har också svårt att se att det skulle finnas forskning som leder till en sådan slutsats. Det kan knappast tolkas som annat än spekulativa hypoteser enligt min mening. Enligt min mening är det ett typiskt exempel på att man försöker pressa in Bibeln i ett modernitetsparadigm. Att försöka få Bibeln att passa in i det tänkande och världsbild som råder idag.

Där menar jag att man hamnar i en återvändsgränd, och fortsätter man på den banan blir det till slut inte mycket kvar av vare sig Bibeln eller kristen tro.

Om man hävdar att det är orimligt utifrån modern naturvetenskap att tro på att det finns två ursprungspersoner i mänskligheten – då kan man lika väl hävda att det är orimligt utifrån modern naturvetenskap att tro på Kristi uppståndelse. Då blir moderna naturvetenskapen den allvetande guden. Naturvetenskapen förändras dock ständigt och kommer att ha helt andra teorier och förklaringsmodeller om 200 år.

Som bibeltroende är mitt svar att enda grunden för att tolka 1 Mos 1-3 är Bibeln som är Guds ord, Guds uppenbarelse till oss som ger oss sann kunskap om hur Gud skapade världen. Bibeln ger ytterligare och sanna perspektiv som kompletterar och vidgar modern naturvetenskap. Jag vill här ge lite glimtar av Bibelns undervisning i frågan om Adam och Eva som jag menar är avgörande för hur texterna ska tolkas.

Evangeliska Frikyrkan har också slagit fast, liksom tidningen Dagen har gjort, att Lausannedeklarationen är grunden för vår teologi. Den säger bland annat att Bibeln är sann i allt den påstår. Jag har suttit i EFK:s styrelse 1994-2010 och i Dagens styrelse 1999-2009, så den grunden var förutsättningen för mitt engagemang.

Vad påstår då Bibeln om Adam och Eva?

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att detta inte handlar om perifera frågor utan det handlar om en grund i kristna tron. Skapelsen och syndafallet ingår i all presentation av evangeliet.

Jesus kommenterar skapelseberättelsen vid flera tillfällen. Han säger i Matt. 19:4-6 att ”skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru”. Det intressanta är här att Jesus knyter ihop de två skapelseberättelserna till en enhet. Samma händelse i Markus 10 där Jesus säger att från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.

Paulus utgår från Adam och Evas historicitet i ett antal avsnitt i sina brev. I Rom. 5:12 ff. skriver han att: ”därför är det så: genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla har syndat. … ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild för den som skulle komma.” Sedan görs hela jämförelsen mellan Adam och Kristus. Dels skriver han att döden regerade från Adam till Mose, och sedan gör Paulus jämförelsen mellan Adam och Kristus. Mose och Kristus är historiska personer. Hur kan man då hävda att inte Adam är det, utan endast representerar något mytiskt-artefakt, en symbol för något. Paulus skriver sedan i vers 17: ”för om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus.” Här kopplar Paulus ihop Kristus, Adam och vi alla som berörs av vad Adam och Kristus har gjort. Vi själva och Kristus är historiska personer, hur kan det då vara möjligt att Adam bara är en symbolisk person? Jag kan inte läsa denna text på annat sätt än att Paulus ser Adam som en historisk person.

1 Tim. 2:13-14 talar Paulus om Adam och Eva och jag har svårt att läsa in något annat i texten än att han talar om historiska personer. 2 Kor. 11:3 talar Paulus om hur ormen i sin list förledde Eva. Kopplingen görs till våra liv, och vi är ju faktiska existerande historiska personer. Det är inte en skönlitterär berättelse Paulus refererar till utan faktiska händelser som har påverkat mänsklighetens historia. 1 Kor. 11:8-9 liknande, här refererar Paulus också till Adam och Eva.

Paulus skriver i 1 Kor. 15:21 att döden kom genom en människa, kom det dödas uppståndelse genom en människa. ”Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus”. Även här har jag svårt att begripa annat än att Paulus gör en historisk läsning av 1 Mos 1-3. Han jämför Adam och Kristus. Bådas handlingar har haft avgörande effekter för mänskligheten, och det kunde knappast vara möjligt om Adam bara var en symbolisk person. Samma resonemang fortsätter i vers 45 där Paulus citerar från skapelseberättelsen.

1 Mos. 5:1 säger att ”detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams helaålder – den tid han levde – blev 930 år.”

När jag läser 1 Mos. 5 kan jag inte läsa in annat i texten än att Adam var en historisk person, och att det tydligt beskrivs som samma person som är skildrad i 1 Mos. Kapitel 1 och 2. Om man ska hävda att Bibeln är sann i det den påstår, har jag svårt att tolka denna text på annat sätt.

1 Krön. 1 är en släkttavla. Där står det ”Adam, Set, Enosh, Kenan … ” o.s.v. förteckningen kan bara förstås som historiska personer. Eller är då vissa personer i förteckningen ”arketyper” och ”myto-poetiska personer” och vissa är det inte? Hur ska man då avgöra vilka personer som är verkliga historiska personer och vilka som inte är det? Det går ju i varje fall inte att göra en sådan bedömning bara genom att läsa bibeltexterna, utan det måste helt och hållet vara utombibliska bedömningar.

Lukasevangeliets släkttavla i kapitel 3 handlar om Jesu släkttavla. Den slutar med ”son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud”. Samma sak här, om vissa namn i släkttavlan är historiska personer, och vissa är det inte, var går gränsen och hur ska detta bedömas. Adam och Evas barn behöver ju då också vara ”arketyper”, ”mytisk-poetiska” personer, så listan vidgas på icke-historiska personer. I johannesbrevet 3:12 säger att vi inte ”ska vara som Kain som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.

I Hebreerbrevet 11 är i och för sig inte Adam och Eva omnämnda men Abel och Kain deras söner är det, och nämns i samma avsnitt som Noa, Abraham etc. Så frågan är även här. Om vissa personer i berättelsen inte är historiska och andra är det, hur ska man dra den gränsen. En sådan gräns blir ju godtycklig, och görs det under någon teologisk-vetenskaplig täckmantel är det knappast något annat än kvasivetenskap enligt min mening.

Att läsa texterna som det står är enligt min mening enda möjligheten, och där får läsaren göra bedömningen om man menar som Lausannedeklarationen att Bibeln är sann i allt den påstår, eller om den inte är det.

Min slutsats är att vi inte kan veta något definitivt om detta annat än genom Guds uppenbarelse i skriften. Enligt min mening kan den inte tolkas på annat sätt än att det handlar om Adam och Eva som två historiska personer, de första som Gud skapade. Nya testamentets texter och den sammantagna bilden pekar tydligt i den riktningen. Och att syndafallet ägde rum som en specifik historisk händelse.

Sedan kan jag hålla med om att strikt bibeltroende kristna har benägenhet att ibland läsa in mer i texterna än vad som står där. Att använda släkttavlor för att göra urhistoriens dateringar är t.ex. ett sätt att läsa in något i Bibeln som inte står där. En läsning av 1 Mosebok 1 kan inte heller läsas för tidsspecifikt, det kan rymma miljarder år. Berättelsen om skapelsen är summarisk och skriven i ett potetiskt språk, man kan inte tolka in mer i det än vad som faktiskt står.

Jag kan tänka mig en spännvidd här när det gäller att läsa in symbolik i Bibelns skapelseberättelse. Orm och tidsuppfattningar är i vissa lägen symboliskt i Bibelns språkbruk.

Men att Adam och Eva har funnits som historiska personer och att syndafallet har inträffat som en historisk händelse, där går gränsen för mig. Om man hävdar att detta bara är symbolik – vad är då det verkliga och vad är det som faktiskt har hänt. Allt blir ju höljt i dunkel och dimmor om både skapelse och syndafall. Vi vet egentligen ingenting utan har bara en vag bild om att Gud ligger bakom allt, och att det onda inte kommer från Gud. Och vi hävdar då att Nya Testamentet har fel som tolkar Adam och Eva historiskt. Här menar jag att man tangerar en gräns i de mycket vida definitionerna av liberalteologi och evangelikalt. Och jag menar att det inte kan rymmas inom Lausannedeklarationen.

Detta är min uppfattning. Det har nämnts om stora personligheter i kristenheten som har en annan uppfattning. Jag kan nog göra en lång lista på kristna ledare och personligheter som delar min uppfattning. Av de namn som har nämnts vill jag nog bestämt hävda att både John Stott och Tim Keller har samma uppfattning i grundfrågan om Adam och Evas historicitet, och syndafallet som en historisk händelse.

Det har ställts en del bra frågor bl.a. av David Willgren och David Nyström med anledning av mina korta texter angående historiciteten i Bibelns första avsnitt. Jag ska försöka att ge några kommentarer.

  1. Jag kan inte på något sätt identifiera mig som vetenskapsfientlig. Jag ser vetenskaplig forskning som en del av skaparens uppmaning och instruktioner till människan, att förvalta skapelsen. Vetenskapen har lyckats göra mycket gott, t.ex. få fram kunskaper i medicinsk forskning så att vi idag kan bota många sjukdomar, och hantera miljöproblem. Vetenskapen har också gjort stor skada som måste hanteras, t.ex. att få fram kärnvapen och utveckla system så att vi utarmar jordens resurser. Jag disputerade när jag var 29 år gammal, och har drivit ett konsultbolag i många år vars verksamhet i stor utsträckning handlar om att läsa, kommentera och granska senaste forskningen på energi- och miljöområdet. Jag har sysslat så pass mycket med vetenskap så att jag också vet dess begränsningar. Klimatforskningen t.ex. uppdateras varje år, utifrån nya forskningsrön. Viss vetenskap är mer exakt, när man kan mäta, göra systematiska observationer, testa hypoteser. En del vetenskap blir mycket spekulativ, en del teologisk forskning som jag har läst har varit så spekulativ så jag tycker det är tveksamt att kalla det för vetenskap. Det finns inte någon anledning för kristna att hålla sig borta från vetenskap. Att just jag skulle tillskrivas en icke-vetenskaplig hållning, för mig är det en helt obegriplig kritik. Det är förmodligen uttryck för att man inte känner mig, och inte vet något om vad jag har sysslat med senaste 40 åren.
  2. Tittar man på den samlade forskningen i världen är säkert mer än 99 procent helt oproblematisk för kristna och det finns inte krockar mellan kristen tro eller bibeltro och vetenskap. Det är viktigt att inte överdriva denna punkt, krockarna handlar om mycket begränsade områden. Det finns också forskning man kan ha synpunkter på som kristen av etiska skäl, det är en annan fråga som jag håller utanför denna diskussion.
  3. Jag ser problem med att tillämpa moderna forskningsmetoder i förhållande till Bibeln. Det beror på att Bibeln uttrycker en helt annan världsbild. Hur man än vänder och vrider på det talar Bibeln om en aktivt närvarande Gud som talar till människor, som griper in i historien, som kan agera utanför naturlagarna, Bibeln talar om änglar, demoner och djävulen, Bibeln talar om Jesu uppståndelse och att Jesus ska komma tillbaka. Dessa perspektiv är ju omöjliga att få in i de vanliga vetenskapliga metoder som vi har idag. Den moderna vetenskapliga världsbilden kan inte pressas in i bibeltexterna, då plockas de sönder och pulveriseras. Det är också omöjligt att använda dessa metoder och påvisa att Bibeln har fel. T.ex. hur kan en forskare hävda att de under och tecken som präglade profeterna Elia och Elisa inte har inträffat? Det är omöjligt. Det enda man kan hävda är att med en materialistisk sluten världsbild kan sådana saker inte inträffa, och därför är det sagoberättelser. Men då hamnar vi i en världsbildskrock. Enda möjligheten är att granska och studera Bibeln på dess egna meriter, dess egna förutsättningar och försöka förstå vad texterna verkligen säger. Här kan dock moderna vetenskapliga metoder hjälpa oss, med att t.ex. granska texterna, ge historisk bakgrund. Kan forskning hjälpa oss att förstå vad Bibeltexterna verkligen säger tycker jag det är bra, och kan den hjälpa oss att förstå hur texterna uppfattades av ursprungliga läsarna är det bra, det finns inte någon krock här med bibeltro. Men vetenskapliga metoderna kan inte användas för att ifrågasätta Bibelns världsbild. Det blir inte forskning, utan bara en allmänfilosofisk diskussion om upplysningstänkandets världsbild kontra en kristen världsbild.
  4. Den konkreta fråga jag har tagit upp handlar om Adam och Eva har varit historiska personer, har de verkligen funnits, och har det syndafall faktiskt inträffat som beskrivs i 1 Mos. 3, och där hittar vi yttersta förklaringen till ondskan i världen. Willgren radar upp ett antal namn som menar att detta är en symbolisk berättelse. Jag kan också göra långa listor med namn på de som stöder min ståndpunkt. Läser just nu Francis Schaeffers utmärka bok i ämnet om ”Genesis”, och man kan knappast anklaga honom för att vara anti-intellektuell. Den bibeltroendes paradigm är att försöka läsa Bibeln som det står och låta olika bibeltexter förklara andra bibeltexter, att läsa Bibeln som en helhet. Det är logiskt eftersom man inte tror att Bibeln är ett mänskligt dokument, det är utandat och inspirerat av Gud som är källan till all sanning och kunskap. David Nyström hävdar att det är en ny företeelse att hävda att de berättelser Bibeln hävdar är historiska, att kyrkan tolkar dessa texter historiskt. Kristen förkunnelse i alla tider blir ju ofta symbolisk kring dessa texter, man försöker ju alltid tillämpa det på livet idag. Men att hävda att man inte har trott på Adam och Eva som historiska personer före 1800-talet. Det låter mycket märkligt i mina öron. Att Luther och Calvin t.ex. hävdat detta? Jag skulle gärna vilja se den forskning som försöker belägga en sådan tes. Man kan säkert hitta någon text av någon kyrkofader i den riktningen, men det kan knappast omkullkasta historiciteten.
  5. Den avgörande frågan för mig som bibeltroende är att se hur framförallt Nya testamentet hanterar texterna. Både Jesus och Paulus tar ju i en hel del fall en utgångspunkt i skapelseberättelsen, och både Adam och Eva och syndafallet beskrivs som historiska händelser. Det finns många NT-texter som handlar om denna sak som jag här inte går in på. Jesus till och med knyter ihop 1 Mos 1 och 2 i sitt svar till fariseerna om hur han ser på äktenskapet mellan man och kvinna. Jag kan inte begripa hur man kan tolka det på annat sätt än att hävda att både Jesus och Paulus tydligt påstår att berättelsen om Adam och Eva är historisk, och att syndafallet har inträffat som en historisk händelse. Ska man hävda något annat måste man hävda att Jesus och Paulus har fel. Här hänger jag inte alls med.
  6. David Nyström tar upp om naturvetenskaplig forskning som rimligtvis bör leda till slutsatsen att Adam och Eva inte kan vara historiska personer och att syndafallet inte har inträffat som en historisk händelse. Jag behärskar inte alls naturvetenskapliga forskningen om människans ursprung, så jag går inte in i den diskussionen. Bara en allmän iakttagelse är att Bibelns uppenbarelse om skapelsen är mycket kortfattad, och jag tror att den innehåller det viktigaste, att Gud har skapat. Det finns en god och kärleksfull Gud som ligger bakom att universum existerar, att människan existerar och att naturen existerar. Att läsa in i Bibeln hur skapelsen gick till mera i detalj är att övertolka. Det vi kan konstatera att skapelsen var stegvis och att människan var kulmen i skapelsen. Sju dagar kan jag se som en berättelse i sju dagar, och en dag är som Gud tusen år, och tvärsom. Det kan rymmas stora tidsrymder bara mellan de första versarna i 1 Mos. 1. Den naturvetenskapliga forskningen på detta område är ju också mer osäker och spekulativ, än sådan forskning där vi kan testa hypoteser i laboratorier och systematiska undersökningar. Forskningen förändras och utvecklas ständigt. Jag är inte alls säker på att mycket av denna forskning är helt oförenligt med en bibeltroende läsning av berättelsen om Adam och Eva.
  7. Men som sagt var, om det är en tydlig konflikt mellan vad Bibeln påstår och den senaste forskningsteorin, då väger bibeltexten tyngst för mig. Det beror på min grundläggande Bibelsyn, att det finns en Gud som vet allt, och som har inspirerat Bibeln. Han vet mer än världens samlade vetenskap.
  8. Det skulle vara intressant att få veta hur man kan se sig som evangelikal, och inte betrakta Adam och Eva som historiska personer och att syndafallet inte har inträffat i historien. Jag klassar en sådan position som liberalteologisk. Nyström refererar här till Peter Enns, jag har ju läst lite av honom, men har en hel del tveksamheter kring hans resonemang. Jag är helt enkelt inte påläst här, hur argumenterar en evangelikal för en renodlad symbolisk tolkning av 1 Mos 1-3, hur får man ihop det med Jesus- och Paulustexterna om skapelsen, och hur menar man då att synden har kommit in i världen. Jag tittar gärna på flera texter om ni kan skicka det till mig, jag får inte ihop det rent intellektuellt, men tydligen kan andra få ihop det. Hur resonerar man?


Subscribe to Stefan Swärd