Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om hur kristna kyrkan ska hantera krissituationer. Jag poängterar där att kriser kan drabba vilken församling och församlingsrörelse som helst, av en rad olika orsaker. Ett samfund som drabbats helt plötsligt är Evangeliska Frikyrkan där missionsdirektorn har avgått, styrelseordföranden har avgått och tre styrelseledamöter har avgått. Hela havet stormar på högsta ledningsnivå i samfundet, och uppenbarligen är det så att styrelsearbetet har havererat. Jag vill inte här diskutera orsaker och försöka tolka det. I min ledare stryker jag under att inte några församlingar eller samfund är befriade från kriser. Det som är avgörande är att hantera dem på ett bra sätt. Jag försöker också ge lite perspektiv, i västvärlden är det ofta lyxproblem vi drabbas av i jämförelse med den förföljda kyrkan.

För EFK är det avgörande att ha fokus på missions- och församlingsgrundaruppdraget. Läggs krutet på interna problem och motsättningar är det förödande för passionen för apostolisk kristendom i Sverige och i andra länder.

Som en total kontrast till de mörka rubrikerna angående samfundsnivån, var det att besöka och predika hos Iglesia Ichthus i Stockholm förra söndagen. En av de nya församlingarna i EFK som vibrerar av liv och växtkraft. En av de nyfrälsta i församlingen är artisten Sebastian Stakset som nu fyller kyrkor runt om i Sverige när han framför budskapet om sin omvändelse och möte med Jesus. En artistkollega till honom som medverkade i melodifestivalen, var den förste som kom fram till förbön efter min predikan i söndags. Jesus är på gång i Sverige och vi som har varit kristna länge behöver haka på och stötta alla nyfrälsta som nu stormar in.

Nu kommer ett nytt inlägg i diskussionen om Adam och Eva. Svenska Evangeliska Alliansen har gett ut ett nytt SEA paper med en text skriven av Per-Axel Sverker, som skötte undervisningen i systematisk teologi vid Örebro missionsskola under många år. Jag har inte hunnit läsa hans uppsats än, men jag brukar sympatisera med Per-Axels texter så jag tror att det är ett mycket bra inlägg.

Vad gör man som medlem i ett kristet samfund när ledningen helt klappar ihop. Det kan man ju hävda har drabbat Evangeliska frikyrkan under senaste två veckorna, när en missionsdirektor har avgått, en styrelseordförande har avgått och tre styrelseledamöter har hoppat av. Min ledare i Världen Idag på onsdag försöker jag ge lite perspektiv på frågan.

Hade något liknande hänt i ett börsbolag hade aktiekursen fallit med 75-90 procent, hade något liknande inträffat i en känd riksorganisation hade det blivit krigsrubriker i riksmedia. Men kristna organisationer slipper inte kriser, det gäller bara att förstå dem på rätt sätt, och hantera dem på rätt sätt. Lite reflektioner kommer på onsdag.

 

Gästinlägg angående bibeltro och sekulär vetenskap

Först och främst vill jag tacka Stefan Swärd för möjligheten att göra ett gästinlägg på hans blogg. Bakgrunden är den debatt som Stefan och andra fört den senaste tiden om huruvida kristna ska hålla fast vid den klassiska synen på Bibelns skapelseberättelse, enligt vilken Gud skapade Adam och Eva utan släktskap med tidigare levande arter, och där syndafallet ses som en historisk händelse. Är denna fråga viktig? Alla tycker inte det. Att vara kristen handlar ju om att tro på Jesu försoningsdöd och uppståndelse, och att ha tagit emot honom i sitt hjärta. Det är sant att kristna inom detta ramverk kan tolka delar av Bibeln olika. Trots det menar jag att en mer bildlig förståelse av Första Mosebokens tre första kapitel riskerar att minska vår tilltro till Skriften och på sikt urholka vår tro.

För mig återspeglar denna bibeldebatt den sekularisering som under en lång tid påverkat Sverige och hela västvärlden.  Vår världsbild har formats av en vetenskap som bara tillåter naturliga förklaringar. Grunden för detta är Darwins evolutionsteori, enligt vilken människan och alla andra arter härstammar från encelliga organismer. Jag menar att detta lärs ut okritiskt i skolor och på universitet, och att andra synsätt inte får spelrum eller tas på allvar. För den som inte satt sig in i litteraturen är det svårt att upptäcka de stora luckorna i utvecklingsläran, och i strävan att vara relevant och att nå ut med evangeliets budskap leder det lätt till att kristna kompromissar med sin bibelsyn.

Jag har själv tillbringat större delen av mitt liv inom den akademiska världen, alltifrån den dag jag som femtonåring började läsa matematikkurser på universitetet, och de senaste 17 åren har jag arbetat med matematiska metoder inom genetiken. Glädjande nog erhöll jag 2009 Gustafssonpriset i matematik, där en av juryns motiveringar var just min forskning i gränslandet mellan matematik och genetik. Vad har då detta med evolutionsteorin att göra? Jo, det inte så många vet är att matematiska metoder hade en avgörande betydelse för när Darwins utvecklingslära på 30- och 40-talen blev allmänt accepterad. Ett avgörande steg var när tre brittiska forskare (Fisher, Wright och Haldane) utvecklade den så kallade populationsgenetiken. Den utgår från Mendels matematiska lagar för nedärvning och att spontana mutationer i könscellernas DNA skapar den variation som sedan förs vidare till nästa generation genom befruktning, så att det naturliga urvalet sedan kan verka och de mest livsanpassade individerna överlever och i sin tur för vidare sina anlag till nästa generation. Detta brukar kallas för den moderna syntesen mellan genetik och utvecklingslära. Men, den genomfördes långt innan molekylärbiologin utvecklats till en egen disciplin, och långt innan man visste hur oerhört komplicerad en cell är. Och även om evolutionsteorin fungerar utmärkt för att förklara en viss begränsad artbildning (så kallad mikroevolution) som bara kräver små förändringar, så har jag utifrån mina erfarenheter som forskare sett dess stora svårigheter att förklara utveckling av nya grupper av arter med helt nya typer av organ (så kallad makroevolution).

Trots att jag var väl medveten om hur djupt sekulariseringen påverkat vårt land, blev jag ändå under bibeldebatten om Adam och Eva förvånad över att så många personer övergett eller åtminstone distanserat sig från en traditionell bibelsyn, även inom samfund där man tidigare haft en mer konservativ tolkning av Guds Ord. Jag menar att denna fråga är mycket viktig, inte minst för de som ansvarar för utbildning av präster och pastorer. Därför kände jag ett ansvar att utifrån min horisont som kristen och forskare, med en viss specialkunskap inom området, göra ett inlägg. Det ledde till att jag skrev artikeln ”Låt inte sekulär vetenskap styra teologin” (se Kyrka och Folk, Världen Idag samt Claphaminstitutets hemsida) där jag försvarade den klassiska bibelsynen.  

Jag har både fått uppskattande och kritiska kommentarer till artikeln, vilket återspeglar den stora sprängkraft frågan har. Stefan har bett mig kommentera de synpunkter som Lars Gunther anfört. Gunther förespråkar så kallad teistisk evolution, där man ser makroevolutionen som ett sätt för Gud att skapa variation i vår värld. Innan jag går i svaromål vill jag nämna att Gunther är mycket väl insatt i frågan, med flera insiktsfulla synpunkter.  

För det första skriver Gunther helt riktigt att den gängse uppfattningen bland forskare idag är att vår närmaste släkting av nu levande arter är chimpansen, och att det längs den släktlinje bakåt i tiden som i så fall för ihop oss med chimpansernas förfäder, aldrig har varit färre än 10 000 personer som levt samtidigt. Anledningen till att man inte anser det vara möjligt med mindre förfädersgenerationer än så är att variationen i DNA mellan människor idag är alldeles för stor (cirka 0.1%) för att vi ska kunna härstamma från ett enda par, speciellt inte om denna man och kvinna levde för bara några tusen år sedan. Jag menar att detta resonemang är ett exempel på sekulär vetenskap som bara tillåter naturliga förklaringar. Man utgår nämligen från att mutationer i könsceller är den enda mekanismen genom vilken variation i DNA kan uppstå i en art, och eftersom mutationerna inträffar mycket sällan så tar det i så fall lång tid att bygga upp den variation bland människor vi ser idag. Men teorin bortser från det faktum att Gud faktiskt kan ha skapat Adam och Eva med genetisk variation, som sedan förts vidare till kommande släkten. Om inga av dessa skapade genvarianter (som till skillnad från mutationer inte är kopieringsfel när celler bildas) är skadliga så ger de heller inga negativa inavelseffekter om mänskligheten växte snabbt under generationerna efter Adam och Eva, och sedan återigen snabbt efter syndafloden, trots att bara åtta personer enligt Bibeln överlevde den. 

Jag har varit med och författad två artiklar i den amerikanska tidskriften BIO-Complexity, med över 200 referenser till forskningslitteraturen, där vi föreslår en matematisk modell för hur den variation i DNA vi ser bland människor idag kan förklaras med att Adam och Eva existerat och skapats med variation. Vi anför en rad andra genetiska skäl till varför unikt ursprung för människan är troligt, bland annat att det skulle ta alldeles för lång tid att med hjälp av mutationer bygga upp helt nya organ och strukturer, även om vi bara går tillbaka till det förmodade gemensamma ursprunget med chimpanserna, eftersom människan har flera helt unika gener. Vidare påpekar vi att det naturliga urvalet har stora svårigheter att rensa bort de många skadliga mutationer som enligt makroevolutionen ackumuleras under långa tider, och det faktum att människors DNA verkar vara en mosaik med ungefär fyra byggstenar längs varje position. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Adam och Eva tillsammans måste ha haft fyra kopior av varje icke-könskromosom!  Eftersom vår modell ännu inte testats på riktiga data så påstår vi inte att den är bevisad. Men det är absolut för tidigt att med genetiska argument avfärda den klassiska bibelsynen.

En annan sak i min artikel som kritiserats av Gunther och andra är följande formulering: ”För om vi inte kan lita på utsagor där Bibelns författare avsett en bokstavlig förklaring så hamnar vi snabbt längs ett sluttande plan där Ordet alltmer ifrågasätts.” Jag är väl medveten om att bibeltolkning (hermeneutik) är ett eget område inom teologin och att det i diverse frågor kan finnas olika åsikter om vad som ska tolkas bokstavligt och inte. Men i vissa fall är det otvetydigt, till exempel då Paulus i Romarbrevets femte kapitel och i Första Korintierbrevets femtonde kapitel betraktar Adam som en historisk person. Den amerikanske pastorn och duktige apologeten Tim Keller delar denna syn. Men eftersom han tror på makroevolutionsteorin så förordar han en kompromiss, där Adam och Eva var representanter bland sina samtida som Gud först blåste in sin livsande i, innan de föll. Men med tanke på evolutionsteorins stora luckor menar jag att en sådan kompromiss inte alls är nödvändig.

För det tredje så hade Gunther synpunkter på följande två meningar i min artikel: ”Oavsett vilka processer som används för att förklara evolutionen kvarstår ändå den teologiska problematiken, om ett första par av människor inte har funnits och vi har gemensamt ursprung med apor, så fanns död och utslagning redan före syndafallet, och då blir Gud själv ansvarig för detta. Hur ska vi då kunna hålla fast vid att allt det som Gud skapade från början var gott?” Jag menar alltså att teistisk evolution försvårar ondskans problem, det vill säga invändningen mot kristen tro att en god och allsmäktig Gud inte kan tillåta lidande och död. Men denna fråga är inte alls enkel. Jag delar Gunther uppfattning att om död och lidande uppstod först efter syndafallet så är en ungjordskreationistisk tolkning rimligast. Det vill säga att vi uppfattar tidsangivelser i bibeln bokstavligt, åtminstone vad gäller utvecklingen av allt liv på jorden. En gammaljordskreationistisk hållning utgår också från att Gud skapat olika arter från intet, men under en längre tidsskala. Liksom för den teistiska evolutionen anser jag att detta synsätt får svårigheter att förklara att Guds skapelse var god före syndafallet, eftersom död och utslagning (i form av mikroevolution) i så fall fanns med redan då. 

Låter mig påpeka att jag inte har tillräcklig kunskap för att ha en säker uppfattning, vare sig vad gäller jordens ålder, eller när liv uppstod på jorden. Däremot anser jag att de radiometriska teknikerna för åldersbestämning är osäkra. För med ett icke-sekulärt synsätt på vetenskap kan vi ta flodberättelsen i Första Mosebokens sjunde och åttonde kapitel i beaktande. Om den beskriver en världsomspännande översvämning, så kan den ha påverkat flera av de antaganden som ligger bakom dateringsmetoderna.

Gunther hävdar dock att ungjordskreationismen inte hjälper till att förklara ondskans problem, utan tvärtom gör det mer svårlöst. På sin blogg för han ett långt resonemang om detta. Hans huvudpoäng är att om Gud skapade de arter, som sedan genom mikroevolution utvecklats till de olika grupper av arter vi ser idag, så måste rovdjurens anpassade förmåga att döda ha funnits med från början, eftersom de är alltför specifika för att kunna förklaras med hjälp av mikroevolution. Jag har ingen invändning emot detta resonemang, men däremot slutsatsen att eftersom Gud i så fall skapat förutsättningarna hos rovdjuren att döda redan före syndafallet, så görs Han ansvarig för det dödande som enligt den klassiska bibeltolkningen började först efter syndafallet. Här menar jag att vi måste vara försiktiga i tolkningen, för med ett liknande resonemang görs även Gud ansvarig för syndafallet, eftersom Han skapat människan med fri vilja, med en möjlighet att välja bort Gud.

Avslutningsvis vill jag framföra två förhoppningar. För det första att vetenskapen i vårt land ska anamma ett mer förutsättningslöst sökande efter sanningen, där olika typer av förklaringar och hypoteser tillåts att prövas. För det andra alltfler människor i vårt land får upp ögonen för vilken fantastisk och trovärdig bok Bibeln är, med världshistoriens mest glädjefyllda budskap. Jag hoppas att mina och andras artiklar kan får vara med och bidra till att dessa två förhoppningar infrias.     

Har haft en rejäl förkylning senaste veckan, men är nu på banan igen.

Ser fram emot att predika hos Iglesia Ichtus i morgon, som hyr in sig hos Adventskyrkan Olof Palmes gata vid Norra Bantorget. 16.00 blir det.

Ola Hössjer, matematikprofessor vid Stockholms universitet, har lovat att skriva ett gästblogginlägg om Adam och Eva, så den debatten är ännu inte över.

Jag har ju också lovat att avsluta debatten med att försöka definiera vad man är överens om och vad man inte är överens om, ska utgå från Lars Gunthers försök till sammanfattning.

Det är en sak som mina kritiker konstant påpekat, tron på den historiske Adam är ett nytt fenomen kyrkohistoriskt. Det är en följd av upplysningstänkandet. Jag har hela tiden frågat efter forskning som styrker den tesen men har inte sett något svar. I denna debatt har detta påpekats av Pekka Mellergård, Sune Fahlgren, David Nyström, jag tror även Lars Gunther har påpekat att kyrkohistoriskt är det ett nytt fenomen med en mer historisk läsning av skapelseberättelsen.

Jag har hela tiden hävdat att detta måste vara fel, i hela kristna kyrkans historiska har man läst skapelseberättelsen historiskt.

En intressant amerikansk teolog är Roger E Olson med en mycket välskriven blogg. Han kallar sig för evangelikal. Om man delar in evangelikaler i konservativa evangelikaler, liberala evangelikaler och de som är mitt emellan, är jag uppenbart konservativ evangelikal. Roger E Olson tror jag klassar sig själv som liberal evangelikal.

Han skriver på sin blogg om Adam-Eva-debatten, som uppenbarligen är en mycket het fråga bland amerikanska kristna:

”But also, it is of interest to Christians because, for nearly two millennia, Christians of all kinds believed in the real, historical existence of a common ancestor of all humanity whom the Bible, including the New Testament, calls “Adam” (“man”). (Yes, of course, this common, historical belief also included Adam’s companion Eve, but because of Romans 5, I assume, focus has been on Adam and, I assume,” “Adam” became a metonymy for the two—the pair, couple from whom all humans are descended.

But there’s more to the story than that. The church fathers, even before Augustine, pinned the “blame,” so to speak, for sin and mortality on Adam—based on both Genesis 3 and Romans 5. That is not to say they removed blame from his descendants; it is only to say they regarded Adam as the progenitor and representative of all humanity in terms of the “fall into sin” with all its consequences including the need for redemption.”

Olson som är en mycket kunnig teolog, han hävdar här väldigt tydligt att detta är den traditionella kristna synen hos kyrkor hos alla kategorier, att Adam och Eva var historiska personer, och att man läste texterna strikt historiskt. Även kyrkofäderna.

Man kan säkert hitta undantag i kyrkohistorien men enligt Olson är detta uppenbart huvudlinjen. Det kan ju vara bra om vi i varje fall kan vara överens om hur kyrkohistorien ska beskrivas.

Nu är jag hemma från Norge där jag ägnat mig åt att leka m.m. med en 3,5-åring och ett sju månaders underverk.

Noterar att Matematikprofessorn Ola Hössjer försvarar min hållning om Adam och Eva i en artikel i Världen Idag. Mycket intressant. Det är skönt om debatten inte handlar om vetenskapstroende och bildade kristna kontra enkla naivt bibeltroende kristna, en matematikprofessor har en rejäl dos vetenskapliga muskler i sammanhanget.

I morgon predikar jag i Elimnätverkets nya församling i Skärholmen klockan 11.00, man firar gudstjänst i Skärholmens centrum i Röda korsets lokaler. Det ser jag fram emot.

Dock tacksam för förböner då jag blivit rejält förkyld.

I mitt näst senaste blogginlägg avslutade jag debatten för min del om Adam och Eva. Med tanke  på att Lars Gunther slutkommentar tydligen så väl sammanfattar mina kritikers positioner, måste jag nog försöka skriva ett svar på Gunthers kommentar. Men jag behöver lite tid på mig. Räkna med att det kan ta veckor, eventuellt månader – ska jag inte skriva något meningslöst som bara upprepar det sagda behöver jag titta tillbaka en del på diskussionen. Ser också fram emot Per-Axel Sverkers SEA-paper som kommer att tillföra debatten en hel del.

Min ambition är att komma överens om vad man inte är överens om, och försöka definiera varför man inte är överens. Kan en diskussion leda dit har man kommit mycket långt, för då kan man slippa onödiga emotiva argument och slängar hit och dit som det blir mycket av i den här typen av diskussioner.

Hela debatten om Adam och Eva började med två meningar i en ledare jag hade införd i Världen Idag 4 januari. Artikeln handlade inte om Adam och Eva, den handlade om liberala teologins skadlighet i kristenheten.

Jag skrev i två meningar: ”Ett teologiskt seminarium som till exempel lär ut att första delen av 1 Mosebok är en gammal myt, utan historisk förankring, är präglad av liberalteologi. Bibeltroende kan inte ge stöd till en sådan verksamhet.”

Dessa två meningar utlösta hela debatten som nu pågått i två månader. Den har pågått på ett antal olika arenor, ett antal bloggar, och tre kristna tidningar, Dagen, Världen Idag och Sändaren. Debatten har naturligtvis fått tändvätska genom att jag försöker generöst att svara på kritik, och ge kritiker utrymme både på min blogg och där jag ger försök att ge respons i olika sammanhang. Allt detta sammantaget har medfört att diskussionen har tagit väldigt mycket tid för mig, på bekostnad av andra viktiga uppgifter jag står i just nu.

Jag tycker att det är sorgligt att mycket annat jag skriver väcker inte någon uppmärksamhet alls. Min senaste ledare i Världen Idag handlade om evangelisations- och missionsstrategi i dagens Sverige och jag märker inte någon tendens till vare sig tidnings- eller bloggdiskussioner.

Jag kommer med nästa ledare på onsdag, i ett ämne jag tycker är mycket viktigt och som engagerar mig en hel del. Men troligen kommer den texten möta begränsad uppmärksamhet.

Lars Gunther har nu skrivit en kommentar på min blogg och skriver ett antal punkter där han och jag inte är överens.

Tyvärr hinner jag helt enkelt inte lägga mer tid på den här diskussionen. Lars synpunkter är så ingående så det skulle kräva väldigt massa tid för mig att ge ett bra svar, och inte bara upprepa vad jag har sagt tidigare i diskussionen. Däremot kan jag tänka mig att försöka återkomma i ämnet kanske till hösten, då jag har hunnit läsa in mig mer på vissa frågor. Och sedan har jag bjudit Lars på lunch vid lämpligt tillfälle så att vi i varje fall ska kunna live diskutera och vara överens om vad vi inte är överens om.

Jag hade alltså inte alls planerat att starta en debatt om Adam och Eva, det är inte ett ämne jag är särskilt kunnig på som ni har märkt, det finns många andra som är betydligt kunnigare i ämnet än vad jag är, men hur som helst råkade jag hamna i denna diskussion, och har försökt att ta mig ur detta med livet i behåll.

Men jag får tacka för mig för den här gången i den här frågan, och hoppas om att kunna återkomma, men då vara mer påläst och förberedd.

 

Jag gör här ett försök att för min del sätta punkt för debatten om Adam och Eva.

Jag tycker att New York-pastorn Tim Kellers text i vissa delar visar väldigt tydligt vad jag har försökt att säga i denna diskussion. För den bibeltroende kan man inte komma undan tron på Adam och Eva som historiska personer och att syndafallet har inträffat som en specifik historisk händelse.

Det är den centrala frågan. Man tror på detta därför att Bibeln påstår det, och Keller stryker under att det är uppenbart att Paulus trodde att Adam och Eva faktiskt existerade. Det är detta jag har försökt att påstå i hela denna debatt.

Jag har lämnat öppet för att vi som kristna kan förhålla oss lite olika till hur vi bedömer vetenskapens hållning och tillstånd i dagsläget, och vi kan ha olika synpunkter på i vilken utsträckning vi läser in mer poetisk-symbolisk berättelse i skapelseberättelsen. Keller gör det när det gäller 1 Mos 1 men inte när det gäller 1 Mos kapitel 2 och 3. Och han argumenterar för detta utifrån bibeltexten, vilket är ett legitimt argument för mig.

Keller använder dessutom ordet myt i motsats till historisk verklighet.

Allt jag blivit kritiserad för i denna diskussion, ger Keller sitt stöd till, det är i varje fall min bedömning.

Enligt min mening är det en stor skillnad mellan Kellers position och Pekka Mellergård, jag kan inte tolka Pekka på annat sätt än att han hävdar att berättelsen om Adam och Eva och ett historiskt syndafall är myter utan historisk förankring. Även han håller med om att Jesus och Paulus, och även i kyrkohistorien, trodde man att Adam och Eva var historiska personer. Men de kände inte till nutida forskning som har gett oss mer klarhet.

Här krockar ju bibelsynen fullständigt. Ska Bibeln underordnas modern vetenskap, och den hållning den har för tillfället, eller ska Bibeln vara en uppenbarelse från Gud som kritiskt granskar nutida samhällets trender, inklusive dess vetenskapliga trender.

Här tycker jag att även Keller för naivt skriver om nutida vetenskap som absoluta fakta vi behöver förhålla oss till. Vetenskap är en viktig mänsklig verksamhet där vi ödmjukt trevar oss fram till någon form av sanning. Men vi jobbar ständigt med osäkra teorier och hypoteser som ständigt omprövas och förändras. Ju längre tillbaka i tiden vi forskar om, ju osäkrare blir vetenskapen. Jag har levt med den osäkerhet som gäller för dagens vetenskap när den försöker förstå, förklara och förutse dagens förhållanden i vår värld.

Men det räcker med att citera från en artikel i Science som SVT fångade upp häromåret som diskuterar en omprövning av synen på mänsklighetens historia, en omprövning som går betydligt mer i riktning mot Bibelns Adam och Eva-story. Exemplet visar att vetenskap är inte hugget i sten, den utvecklas och omprövas ständigt. Bibeln innehåller däremot Guds tidlösa uppenbarelse av den som skapade universum.

Jag har påpekat i hela denna diskussion att bibeltexten i 1 Mos 1-3 är inte skriven som modern naturvetenskaplig text som beskriver hur Gud skapar människan, den säger att han gör det. Det innebär att det är mycket vi inte vet. Bibeltexterna svarar inte på alla frågor om urhistorien. Den ger en glimt av hur det gick till. Därför bör vi vara försiktiga med för mycket spekulationer utifrån det vi inte vet särskilt mycket om.

 

För att ge ett annat perspektiv på frågan om skapelsen skriver här Anders Gärdeborn ett gästblogginlägg, han är talesman för föreningen Genesis. Som ni märker är det högt i tak på denna blogg, för två veckor sedan skrev Pekka Mellergård, och nu kommer Gärdeborn.

 

Stort tack Stefan Swärd för att du upplåter din webbsajt för denna gästblogg.

Ateister och humanister älskar att måla upp en motsatsställning mellan tro och vetenskap. Så länge vi kristna håller oss i vår religiösa sfär så accepterar man oss välvilligt, men nåde den som trampar in på ”deras” vetenskapliga planhalva och börjar utmana evolutionsparadigmet med förnuftsmässiga argument. Här har vi bibeltroende inget att göra, utan här har materialismens förespråkare absolut monopol.

Därför har jag i den pågående debatten saknat det vetenskapliga perspektivet på frågan om de första människornas ursprung. (Det ska dock erkännas att jag inte läst allt.) Försvararna av en bokstavlig förståelse av skapelseberättelsen har gjort ett utmärkt jobb med exegetiken, men ingen (?) har närmat sig frågan vetenskapligt. Det får bli mitt bidrag.

Jag frågar mig ofta varför så många kristna försöker skohorna in det evolutionistiska perspektivet i bibeltexten. Menar de att evolutionsläran är den enda vetenskapligt möjliga förklaringen som ingen utom religiösa fundamentalister kan betvivla? I så fall har sagda ateister och humanister gjort ett lysande jobb. ”Paper 37” från Svenska Evangeliska Alliansen (Skapelse, evolution och vanliga kristna av Tim Keller) verkar göra detta misstag. I sin problembeskrivning skiljer författaren mellan två kategorier kristna:

·        De som har en ”positiv inställning till vetenskap” men som har svårt att få ihop det med en kristen tro.

·        De som inte har några problem med att den kristne Guden skapat ”det mänskliga livet med hjälp av evolutionära processer”.

Tim Keller sätter alltså likhetstecken mellan evolution och vetenskap. Antingen får man inte ihop VETENSKAP med Bibeln (1:a gruppen) eller så lyckas man förena EVOLUTIONSLÄRAN med Bibeln (2:a gruppen). Men jag då? Jag som inte har några problem med att förena vetenskap med Bibeln men däremot enorma problem med att förena evolutionsläran med både vetenskap och Bibeln. Finns sådana som jag inte ens på kartan?

Tim Keller har också skrivit för den teistiskt evolutionistiska organisationen The Biologos Foundation grundad av världens kanske mest namnkunnige molekylärbiolog, Francis Collins. Denne har skrivit boken Evolutionens Gud som gör ett mycket bra jobb med att gifta ihop TRO (i allmänhet) och VETENSKAP (i allmänhet), men lämnar sambandet mellan BIBLISK TRO och EVOLUTIONISTISK VETENSKAP därhän. Collins verkar därför göra samma misstag som Keller: Är man för vetenskap så är man för evolution. Och är man emot evolution så är man emot vetenskap.

Detta likhetstecken mellan vetenskap och evolution är grundproblemet menar jag, och här har kyrkan alltför lättvindigt kapitulerat för materialisternas anspråk. Evolutionsläran lämpar sig utmärkt till att kritiseras utifrån sina egna VETENSKAPLIGA ”meriter”, och när vi på så sätt inser dess otillräcklighet försvinner alla behov av att anpassa bibelordet till att inkludera den. För det är väl vetenskapen vi vill lyfta fram, inte tidsandan?

Värdet av en vetenskaplig hypotes ligger i hur pass väl den kan förklara det vi ser i naturen. Det spelar ingen som helst roll om jag hittat på hypotesen själv eller om jag läst den i Bibeln. Det enda som avgör är om mina experiment och observationer bekräftar eller falsifierar hypotesen. Evolutionsläran är med detta perspektiv en usel vetenskaplig hypotes eftersom den på punkt efter punkt motsägs av det vi hittar i naturen. Den förväntar sig sekvenser av organismer allt från bakterien till människan, medan naturen envist uppvisar grupper av organismer. (Jämför Bibelns skapelse ”efter deras slag”.) Den förväntar sig slafsiga konstruktioner framtagna av ett planlöst och irrande naturligt urval, medan naturen uppvisar en makalös design framtagen av en övermänsklig intelligens. (Jämför Ps 139:14.) Och den förväntar sig geologiska processer som pågått under miljoner och miljarder år, medan naturen uppvisar snabba förlopp. (Jämför den bibliska syndafloden.)

Så på punkt efter punkt innehåller Bibeln en bättre vetenskaplig förklaring än den evolutionistiska. Därför behöver bibeltroende kristna vare sig anpassa bibelordet till evolutionsläran eller gå ut med svansen mellan benen när vetenskapliga landvinningar kommer på tal. Låt oss istället visa på Bibelns trovärdighet i allt den skriver, och på evolutionslärans ohållbarhet både bibliskt och vetenskapligt.

Anders Gärdeborn
Talesman för
Föreningen GENESIS – Vetenskap, Ursprung, Skapelsetro



Subscribe to Stefan Swärd