Nu kan denna blogg avslöja en stor sportnyhet före hela världspressen. Jag är förkyld och måste slänga in handduken till Stockholm halvmarathon på lördag. Det känns tungt och bittert men det går ju fler lopp, och något helande har jag ännu inte upplevt, men det kommer väl. Och jag som hade utmanat pingströrelsen till en halvmarathon-kamp, men de har inte hört av sig och tagit upp den kastade handsken. Ska dock försöka kravla mig upp ur sängen i morgon och släpa mig i väg till tidningen Dagen för debatt och samtal med Sten Gunnar Hedin under ledning av Dagens journalister. Vi får se då om det kan klaras ut på vilket sätt jag har riktat kraftig kritik mot pingströrelsen och karismatiska rörelsen under en längre tid. Jag begriper fortfarande inte vad det hela handlar om.

Det börjar bli en spännande debatt om kristen syn på ekonomi och rikedom på min blogg. Ska försöka samla ihop mig och skriva något inlägg om det ikväll eller under morgondagen.

Katoliken och läkaren Bengt Malmgren, dessutom en av grundarna till Claphamstiftelsen, hör till de mer insiktsfulla aktiva kristna lekmännen i Sverige. Har skrivit en bra analys av Peter Wagners senaste kommentarer kring Lakeland och Bentley. Kan nås på följande adress:

 

http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/8005.aspx

 

Jag har vid flera tillfällen klagat på att kristna som har kommit upp sig i samhället är så vansinnigt lågmälda om sin kristna tro. Lågmäldheten, tystnaden och att man nästan skäms för Jesus och sin tro – det har legat som en våt filt över alltsammans. Paradexemplet är väl f.d. folkpartiledaren och missionsförbundaren Lars Leijonborg som inte ens sjunger med i psalmer när han intervjuas i kristna mötestält. När har man hört biträdande finansministern Mats Odell prata om Jesus? Carola har stuckit ut, och inte sopat tron under mattan, när hon fick genombrottet 1983 stod hon med en Bibel i handen i första TV-intervjuerna.

Nyfrälsta mediamänniskorna Göran Skytte, Elisabeth Sandlund och Ingela Agardh (just bortgången) reser land och rike runt och berättar om Jesus. Skytte skriver väckelse- och frälsningskrönikor i Svenska Dagbladet, Lars Adaktusson börjar profilera sig lite mer, när han jobbade SVT var lågmäldheten total, men det är ju en väldigt speciell typ av jobb. Det verkar som om det är lättare för Skytte, Sandlund och Agardh som inte har vuxit upp i kristna sammanhang.

En av de pingstvänner i Sverige som verkligen har gjort karriär är Rodney Alfvén som är medlem i Filadelfia i Stockholm. Enormt duktig finansanalytiker som tjänar 3 miljoner per år. Idag blev han intervjuad i Svenska Dagbladet. Jag blev jätteglad över att han tog tillfället i akt att lyfta fram sin kristna tro i intervjun. Bra jobbat Rodney. Det håller på att ljusna. Det är fler som kommer ut ur garderoben. Det börjar bli rumsrent i Sverige att säga att man är kristen.

Ger också en ros åt en av de EFK-are som har gjort karriär, Jakob Forssmed som är statssekreterare hos statsministerns samordningskansli. I en tidningsintervju för något år sedan lyfte han också fram den kristna trons betydelse.

Jag hoppas att Odell & Leijonborg- stuket ska tyna bort. Vi behöver glada och frimodiga kristna som med värme och stolthet, och äkta och naturligt kan berätta om sin tro. Kom ut ur garderoberna, kristna läkare, kristna sjuksköterskor, kristna advokater, kristna lärare, kristna förskollärare, kristna näringslivsmänniskor, kristna idrottsmän, kristna journalister, kristna socionomer, kristna poliser, kristna ……

John McCain har utsett Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat. Självklart är hon kristen och medlem i en kristen kyrka, jag har inte hört talas om en amerikansk toppolitiker på presidentkandidatsnivå som inte bekänner sig till någon variant av kristen tro. Så det är inte så speciellt. Men hon kallar sig för Bibeltroende, och talar om att hon söker Guds vilja för sitt liv. Och det låter som om hon tar sin tro på allvar, och inte bara är en av alla ledande amerikanska politiker som har en ganska formell kristen bekännelse, men där livet och övertygelsen verkar saknas. McCain har ju inte övertygat med sin kristna fromhet så detta är ett smart drag av honom för att locka till sig kristna väljare. Och Obama som satsar hårt på att nå kristna ungdomar med sin Josuageneration-lansering.

I Sverige råder exakt motsatta förhållanden, en tydlig kristen bekännelse gör en rökt bland väljare, media och politiker.

Amerikansk politik är ljusår från svensk. I USA avgör de kristna presidentvalen. Kanske på gott och ont. För Jesus sade ju att vi ska vara salt och ljus, men det är ju inte riktigt samma sak som att utöva politisk makt. Kyrkan som politisk maktfaktor har under historien tenderat att vattna ur evangeliet, sedan Konstantins dagar. När påven och kejsaren agerade hand i hand eller konkurrerade om makten, det var ingen höjdare. Inte heller när svenska kungen och ärkebiskopen satt i knät på varandra.

För att lyfta blicken från amerikanska presidentval till universums huvudfrågor, jag har gått och blivit jätteförkyld, en vecka innan jag ska springa Stockholm halvmarathon. Jag är en karismatisk kristen som tror att Gud gör under och att man ska be för de sjuka. Men kan man be till Gud om att bli frisk så att man ska kunna springa ett Marathonlopp? Har inte Gud viktigare saker för sig än att bota krassliga Marathonlöpare? Jag vet inte. Någon djupsinnig pentekostal teolog som läser denna blogg kan kanske hjälpa till med vägledning.

Fick höra idag att EFK-församlingen i Falun, Elsborgskyrkan, där Magnus Davidsson är pastor, i söndags döpte 17 ungdomar. Det är en rekordsiffra i EFK-sammanhang. Det handlar om barn och ungdomar i församlingens löpande barn- och ungdomsarbete så det handlar om en långsiktig satsning. God bless Elsborgskyrkan och pastor Davidsson. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram det som händer i de svenska bygderna, i de helt vanliga svenska församlingarna.

Ser också att intresset för Jesus och Bibeln börjar komma bland ungdomarna som är ute på nätterna i Stockholm. En verklig nyckelperson, en grabb i 18-årsåldern, har nu nyfiket börjat läsa Bibeln och har nära kontakt med Söderhöjdskyrkans ungdomsledare, Oskar. 18-åringen har åkt på vanliga musikfestivaler i sommar, och där har han mött evangeliserande kristna ungdomar, så nu har han en ”Bikers Bible”, ”Street Bible”, Sportbibeln och en ”Metal Bible”. Det är lämplig läsning för Stockholms 18-åringar.

Det finns nog bara ett ord för att beskriva alla som har haft med Todd Bentley att göra, och som har höjt upp denna rörelse till skyarna, inklusive församlingen i Lakeland, God TV, amerikanska apostlarna som backade upp tillställningen, inklusive svenska och norska kristna som har hyllat tillställningen – grundlurad.

Har just läst på Peter Wagners blogg, och jag tycker nog att det är så han ska uppfattas. Genom notoriska lögner har Bentley lyckats dölja sitt dubbelliv. Alkholmissbruk och otrohet som skapat ett kraschat äktenskap har kombinerats med spekulativ karismatisk ministry – säger Peter Wagner, som ser hela sin inblandning i detta som olycklig, men som ändå drar slutsatsen att dagen efter han hade varit i Lakeland som lögnerna började uppdagas.

Min fru kom fram till denna slutsats efter att ha tittat på God TV i 1 minut för tre månader sedan, för mig tog det längre tid.

Predikanter kommer och går, rörelser kommer och går, men Jesus är densamme. Varför bekymra sig.

Jag som inte ville skriva något mer om Lakeland och Bentley, men det kliade i fingrarna när denna information blev känd för mig. Ursäkta.

Ett ord som förekommer i Lakelanddebatten och i Swärd-Hedin-debatten är farisée. Det är ett kristet skällsord av grövsta slag. Det är ungefär som när en Hammarbyare blir anklagad för att vara AIK-are, eller när ett vänsterpartist blir anklagad för att vara högervriden. Jag tycker att detta skällsord har använts på ett slarvigt sätt i denna debatt.

Fariséerna var det ledande religiösa etablissemanget i Israel på Jesu tid. De var inte alls kristna, utan de var en variant av ortodoxa judar, som var Bibelläsande, Gudstroende, ivrigt synagoge- och tempelbesökande, följde noga religiösa lagar och regler. Jesus var i ständig konflikt med fariséerna. En viktig anledning var deras hyckleri, de följde noggrantt yttre lagar men var inte så noga med det inre livet. Och de retade sig ständigt på Jesus.

Ulf Christiansson använder flitigt ordet mot dem som inte tycker som han, och som har uttryckt kritiska synpunkter på andliga skeenden som han uppskattar. Svenskättlingen Anette Anders har läst min blogg och tycker att den har en fariseisk anda. Flera andra inlägg har uttryckt liknande synpunkter, och Sten Gunnar Hedin har alltså klämt i med att vi inte behöver övermodiga fariséer.

Mycket av Nya Testamentet handlar om kampen mot fariseismen, den judiska renlärigheten som ville smyga sig in i första kristna kyrkan. Vi möter kampen i evangelierna, vi möter det i Galaterbrevet och Hebreerbrevet framförallt. Andra brev har fokus på de gnostiska influenserna i den tidiga kristna kyrkan. Men Paulus och Jesus var knivskarpa i debatten mot dem som vill snedvrida och uppblanda evangeliet.

Fariséer är inte kristna enligt Bibeln. De är goda, präktiga och skötsamma människor som tror att deras egen präktighet och skötsamhet räcker inför Gud. Men det gör det inte. Bibeln säger att alla är syndare, även de präktiga och skötsamma håller inte måttet, inför Gud är vi alla orena. Ingen av oss är tillräckligt helig, ren och god för att kunna vistas i Guds närhet. Det ansåg inte fariséerna som tyckte att det räckte med den egna godheten.

Kristendomen är till för svaga människor, kristendomen är endast för människor som är medvetna om sin egen synd, sin egen otillräcklighet. Så ledarskapet i den första kristna församlingen för 2000 år sedan rekryterades inte av den etablerade religiösa eliten utan bland enkla och oftast unga människor som hade mött Jesus. Kristen tro handlar om att jag inte räcker till, men att jag ser att Gud har räckt ut sin hand för att rädda och frälsa mig, genom att sända Jesus till världen som har gett sitt liv för mig, genom sin död och sin uppståndelse. Det är Jesus som är mitt enda hopp. För fariseen är den egna godheten och präktigheten det enda hoppet.

Så när någon kallar andra kristna för fariseer så menar man egentligen att de inte är kristna, att de inte förlitar sig på Guds nåd för sin frälsning utan litar på sin egen rättfärdighet och sina egna goda gärningar. Och en kristen kan glida in i fariseismen, att korset, nåden, Jesu blod, det fullbordade verket, är inte längre min enda grundval, utan mina goda gärningar är det som jag förtröstar på, då är jag inne på en farlig väg. Paulus varnar i Galaterbrevet den församlingen att de är på väg bort från kristen tro, och in i en laggärningars kristendom.

Men nya Testamentets undervisning säger klart och tydligt att vi blir frälsta, blir kristna – bara på grund av Guds nåd och inte på grund av våra gärningar.

Men nya Testamentets undervisning är också solklar med att beskriva att frälsningen, nåden, emottagandet av det eviga livet genom tron på Jesus, är en livsförvandlande kraft. Det handlar inte bara om att tro, utan också om att omvända sig, och börja ett helt nytt liv. Vi är kallade till att leva i Jesu efterföljelse, att vara Jesu lärjungar, och det innebär att vara lik Jesus på alla livets områden. Det är en livslång process. Ju mer vi mognar som kristna ju mer Kristuslika blir vi. Petrus skriver i 1 Petr. 1:14: ”Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” I Paulus brev till Titus läser vi att ”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är.”

Ibland framställs Jesu enorma kärlek och hans förmåga att nå alla människor, som att han endast var snäll och tolerant. Men Jesus var knivskarp mot synden, han varnade ständigt för att gå evigt förlorad. Han undervisade sina lärjungar om att leva ett heligt liv, men han konfronterade också synden hos dem som besökte hans välbesökta möten. Det räcker med att läsa bergspredikan.  Där skärper Jesus Gamla Testamentets lagar, han säger att i tio budorden står det att man inte ska begå äktenskapsbrott, alltså vara otrogen. Men Jesus säger att den som med begär ser på en kvinna har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Jesus ligger så långt från västvärlden sexliberala kultur som man kan komma. Jesus kommenterar också att Gamla Testamentets lag kan ge möjlighet till skilsmässa. Men Jesus höjer ribban betydligt och säger att var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås.

Det finns mycket mer att säga om detta. Jesus konfronterade fariseismen, det gjorde Paulus också, men det innebar inte att det var laglösa eller lössläppta, tvärtom. De menade att fariseernas moral var alldeles för ytlig.

Bergspredikan var avsedd för Jesu lärjungar, och Jesus ger också kraften att leva ett heligt liv. Man måste också skilja på vad som är synd, att helt göra mot Guds vilja, och vad som är olämpligt och opassande. Det är helt skilda saker. I frikyrkans gamla syndakataloger blandade man ofta ihop synd med livsstilsregler, som kanske inte handlade om synd, utan mer var livsstilsrekommendationer – t.ex. när det gäller frågor om kulturkonsumtion, klädstil, nöjen.

När det gäller frågor om sexualitet, äktenskap och skilsmässa finns det dock en mycket tydlig undervisning i Nya Testamentet om hur vi ska leva som kristna, Det finns också en mycket tydlig undervisning om hur vi ska leva i fred och frid, lösa konflikter, att inte döda handlar också om att inte visa hat och bitterhet m.m. Det finns också en tydlig undervisning om girighet, materialism m.m. Att vara lärjunge innebär inte att vara perfekt från början, utan stegvis lära sig och alltmer omformas till att bli mer och mer lik Jesus. Jag behöver omvända mig flera gånger i veckan, när jag ser att jag inte lever som Jesus vill.

I förhållande till människor som inte är kristna och lärjungar till Jesus gäller lite andra principer. Det handlar om att presentera nåden, de goda nyheterna, m.m. men nåden förutsätter också en medvetenhet om sin egen synd. Jag kan inte se att man kan presentera evangeliet om Jesus om man inte pekar på att vi människor har kommit bort ifrån Gud och lever fel, och Bibeln kallar det för synd. Och begreppet synd kan göras konkret, ungefär som Paulus gör i Romarbrevets första kapitler, när han ger en fantastisk beskrivning av kristna tron och evangeliet om Jesus.

Både Jesus och Paulus varnade skarpt för när de troende, när lärjungarna levde ett liv som var fel, tappade bort Guds nåd, det nya livets omvandlande kraft, och bara levde som folk i allmänhet. De propagerade för ett heligt liv med allt vad det innebär.

Och för kristna ledare och predikanter lade man ribban ännu högre. I 1 Tim 3 skriver Paulus om församlingsledare att de ska vara oklanderliga, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan ska vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han ska ta väl hand om sin familj, och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling. Han ska inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av dem som förtalar honom. Han ska också ha ett gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

För församlingstjänarna gällde att de skulle vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte vara ute efter pengar. De ska först prövas och sedan kan de bli församlingstjänare.

 Gäller detta fortfarande? Var Paulus fariseisk när han gav dessa instruktioner?

Av alla amerikanska storpredikanter som under senaste 40 åren har varit i blåsväder för omoraliskt leverne av olika slag, kan man ge något exempel på någon av dem som har följt Paulus instruktioner i 1 Tim. 3? Om de inte har följt dessa instruktioner, vilka instruktioner har de följt då?

Nu är det kväll igen och man har tid att sitta framför datorn. Roade mig med att igen läsa igenom mina blogginlägg om Lakeland och Todd Bentley och jag konstaterar en sak, det går långt över min fattningsförmåga att dessa inlägg har skapat en sådan debatt (noterar att i den amerikanska pingst-karismatiska debatten tycks min ståndpunkt vara allmänt accepterad). Och det går fortfarande över min fattningsförmåga att det har uppfattats som ett generalangrepp på svenska pingströrelsen. Det jag skriver är ju bara självklarheter för en kristen som har en evangelikal grundsyn med Bibeln som rättesnöre, några enstaka ord är kanske vassa, men den vassheten tycker jag är befogad. Det handlar ju om att markera mot avarter i kristendomen, och jag tycker att det är min uppgift som samfundsordförande att göra det, när det behövs. Debatten ger också en skrämmande bild av svenska kristenheten. Denna fråga engagerar, upprör, skapar engagemang – alltså vad som händer i en pingstförsamling i norra Florida, och jag har många hundra läsare dagligen på min blogg när detta nämns – men när jag skriver om frågor som jag tycker är långt mycket viktigare, om en socialt engagerad kyrka, om hur vi ska nå ungdomsvärlden med evangeliet om Jesus – då läser 20 personer på min blogg, ingen bryr sig, inga kommenterar, och det blir ingen debatt. För mig är det en 1000 gånger viktigare fråga hur det går för Stockholms tonåringar, och att de ska få höra om Jesus, en hur en viss pingstkyrka i Florida utvecklas, men det är uppenbarligen en udda ståndpunkt i de fromma hyddorna i detta lilla avlägsna land i den yttersta norden.

Detta fenomen, med fokus på helt fel frågor, är nog en av många förklaringar till varför så få tar emot Jesus och ansluter sig till de svenska församlingarna.

Jag noterade också att i mitt första blogginlägg skrev jag i vi-form, om hur vi lätt drabbas av karismatisk hysteri och flockar oss kring kändispredikanter, jag markerade tydligt att jag själv har gjort detta misstag. De som har utnämnt mig till farisée kan väl i varje fall notera detta.

Ikväll fick jag dock förmånen att ägna mig åt något betydligt viktigare än urspårade amerikanska predikanter. Vi möttes i ledningsgruppen för den nya Ungdomskyrkan Konnekt, som syftar till att ute på stan betjäna Stockholms tonåringar, och berätta för dem om Jesus. Söndag kväll den 12 oktober planerar vi nu att ha en kick-off för denna satsning, och då är alla välkomna med som vill vara med och hjälpa till.

Efter en lång dag sitter man igen ihopsjunken i en portfölj, pratar med hustrun Eva, och en son som är hemma, och sjunker ned framför datorn. Nu har antalet inlägg på min blogg nått sådana nivåer så att jag hinner inte läsa allt längre. Och jag märker att debatterna har börjat på andra bloggar, och en viss debatt har också varit på pingst.se-hemsidan. Och inläggen är av varierande kvalitet, en del tycker jag är oförskämda mot mig, en del är oförskämda mot Sten Gunnar Hedin, och vissa är oförskämda mot pingströrelsen. Sedan är det en hel del inlägg som är riktigt bra. Sedan är det en hel del inlägg som handlar om andra saker, bland annat de som vill att jag ska gå in i katolik-debatten. Man bör dock notera att jag vid flera tillfällen har betonat om att värna om baptistiska arvet och den svenska väckelserörelsetraditionen. Vädjar dock till dem som skriver på min blogg att hålla sig till ämnet och att vara så saklig som möjlig i tonfallet så att vi får ett viss hyfs i debattonen. Ett bra blogginlägg är skrivet av katoliken och läkaren Bengt Malmgren, som har en egen blogg som heter Bengts blogg.

Hade ett mycket inspirerande styrelsemöte med Clapham-institutet. Jag tycker att det har blivit en mycket spännande styrelse, nämnde om flera av styrelseledamöterna på förra inlägget. Tycker att EFS-chefen Anders Sjöberg är en frisk fläkt i styrelsen, han står för tydliga och bra värderingar, inte minst när det gäller Bibelsynen. Advokaten Åbjörnsson deppade över att han har fyllt 67 men jag uppmuntrade och sa att det är ingen ålder alls i dessa dagar. Men i denna styrelse sitter människor som brinner för att främja kristen tro i Sverige, och det känns som ett mycket gott sällskap.  En rad intressanta uppslag diskuterades idag om vad vi ska göra. Om någon undrar – Sten-Gunnar Hedin var inte med på mötet för han har semester. Blev också intervjuad av tidningen Dagen idag som tydligen gör något inlägg i morgon. För mig är dock detta en storm i ett vattenglas. Blev dock uppmuntrad när jag pratade med Ulf Ekman på Claphamstyrelsen, han har studerat fenomenet Lakeland mycket mer ingående än vad jag har gjort, och han var mycket mer skeptisk till det hela än vad jag är.

Hedin är på semester så vi har inte kunnat mötas för att reda ut denna diskussion, men tidningen Dagen ska tydligen försöka föra oss samman nästa tisdag när Hedin är back in town. De viktiga konfliktlinjerna i svensk kristenhet handlar inte om Pingst och EFK utan gäller helt andra dimensioner.

Nu är jag i slutspurten av träningen inför Stockholms halvmarathon – bara 12 dagar kvar. Skulle nästan vilja utmana pingströrelsen till en riktig dust, utmanar dem på Halvmarathon, kan inte deras direktor Peo Larsson företräda Pingst i en dust mot EFK i halvmarathon, det vore väl något för Dagen att skriva om. Noterar att Hammarby spelade 2-2 ikväll mot AIK. Mitt kära Bajen har tappat i sting när inte pingstkarismatikern Paulinho inte längre är med, den tungomålstalande Paulinho har ju blivit proffs i Sydkorea tror jag. Han är dessutom med i samma församling som jag, Söderhöjdskyrkan i Stockholm. Pingstkarismatiker är duktiga på fotboll.

Tack och gonatt för den här gången.

Nu är det söndagkväll och jag är jättetrött efter en intensiv helg. Sitter hemma i en fåtölj och kopplar av och vad gör man då, bloggar förstås. I förmiddags var jag i EFK-församlingen Korskyrkan i Västerås och installerade en ny pastor, Björn Strömvall. Det är en jättebra kille som kommer från Ulriksbergskyrkan i Växjö och nu går in i sin första föreståndartjänst, drygt trettio år gammal. Lite av ett generationsskifte är på gång när sjuttiotalister börjar gå in i föreståndaruppgifter i församlingarna, spännande. Det var en mäktig upplevelse i en fullsatt kyrka och jag tror att både pastor Strömvall och Korskyrkan i Västerås har en ljus framtid framför sig.

I eftermiddags predikade jag i den latinamerikanska EFK-församlingen i Stockholm Iglesia Icthus, och där var det fullt drag, massor av folk, tre timmars långt möte, lovsång i över en timme, och mängder av folk som kom fram till förbön. En verklig väckelseatmosfär. Blir särskild berörd av två unga grabbar i församlingen som har bakgrund i Stockholms drogvärld som har mött Jesus och nu är lärjungar och efterföljare till Jesus och lever ett helt nytt liv. Den ena av dem har nu börjat hjälpa till i vårt nya pionjärarbete på fredagsnätterna i Tantolunden. De sitter längst fram i kyrkan, är de första som kommer fram till förbön, och räcker upp händerna högre än alla andra när det är förbön och lovsång. Man behöver inte åka jorden runt för att söka efter Gudsupplevelser och väckelser, Jesus verkar överallt där han får chansen. Min predikan handlade om skillnaden mellan Jesu lära och fariseismen, ett ämne jag har sysslat med senaste månaden.

I morgon har jag styrelsemöte med det nybildade Claphaminstitutet stor del av dagen. Där har jag valts som ordförande. Vi ska mötas i Uppsala pingstkyrka under Dan Salomonssons värdskap. Jag gillar Dan, en pingstpastor med integritet och övertygelse, och som står rakryggad. Det är ju en prominent styrelse i Claphaminstitutet, bland annat är Ulf Ekman och Sten Gunnar Hedin styrelseledamöter, liksom chefredaktörerna Elisabeth Sandlund och Carin Stenström.

Allt som har med Lakeland och Todd Bentley att göra står mig upp i halsen, efter att både ha blivit sågad med fotknölarna och höjd till skyarna, men kommer nog att skriva en till kommentar endera dagen med anledning av Hedins inlägg och den farisée-stämpel som har använts i denna debatt. Jag återkommer.

Känner mig också lite smickrad av att bloggaren Haggaj på bloggen Aletheia har utnämnt mig till bloggkung. Vad jag förstår är www.aletheia.se den ledande kristna bloggen med flest besökare, så jag känner mig som nybörjare i jämförelse med dem, men tack för de uppmuntrande orden Haggaj, vem det nu är. Men i jämförelse med Aletheia är min blogg ett div fem-lag i jämförelse med elitserien, så kör hårt Aletheia, ni har en intressant blogg, och mitt spridda fritidsskrivande kommer aldrig att kunna matcha er.