Nu är det kväll igen och man har tid att sitta framför datorn. Roade mig med att igen läsa igenom mina blogginlägg om Lakeland och Todd Bentley och jag konstaterar en sak, det går långt över min fattningsförmåga att dessa inlägg har skapat en sådan debatt (noterar att i den amerikanska pingst-karismatiska debatten tycks min ståndpunkt vara allmänt accepterad). Och det går fortfarande över min fattningsförmåga att det har uppfattats som ett generalangrepp på svenska pingströrelsen. Det jag skriver är ju bara självklarheter för en kristen som har en evangelikal grundsyn med Bibeln som rättesnöre, några enstaka ord är kanske vassa, men den vassheten tycker jag är befogad. Det handlar ju om att markera mot avarter i kristendomen, och jag tycker att det är min uppgift som samfundsordförande att göra det, när det behövs. Debatten ger också en skrämmande bild av svenska kristenheten. Denna fråga engagerar, upprör, skapar engagemang – alltså vad som händer i en pingstförsamling i norra Florida, och jag har många hundra läsare dagligen på min blogg när detta nämns – men när jag skriver om frågor som jag tycker är långt mycket viktigare, om en socialt engagerad kyrka, om hur vi ska nå ungdomsvärlden med evangeliet om Jesus – då läser 20 personer på min blogg, ingen bryr sig, inga kommenterar, och det blir ingen debatt. För mig är det en 1000 gånger viktigare fråga hur det går för Stockholms tonåringar, och att de ska få höra om Jesus, en hur en viss pingstkyrka i Florida utvecklas, men det är uppenbarligen en udda ståndpunkt i de fromma hyddorna i detta lilla avlägsna land i den yttersta norden.
Detta fenomen, med fokus på helt fel frågor, är nog en av många förklaringar till varför så få tar emot Jesus och ansluter sig till de svenska församlingarna.
Jag noterade också att i mitt första blogginlägg skrev jag i vi-form, om hur vi lätt drabbas av karismatisk hysteri och flockar oss kring kändispredikanter, jag markerade tydligt att jag själv har gjort detta misstag. De som har utnämnt mig till farisée kan väl i varje fall notera detta.
Ikväll fick jag dock förmånen att ägna mig åt något betydligt viktigare än urspårade amerikanska predikanter. Vi möttes i ledningsgruppen för den nya Ungdomskyrkan Konnekt, som syftar till att ute på stan betjäna Stockholms tonåringar, och berätta för dem om Jesus. Söndag kväll den 12 oktober planerar vi nu att ha en kick-off för denna satsning, och då är alla välkomna med som vill vara med och hjälpa till.