”Nils” har ställt frågor på min blogg om vad jag och EFK tycker om Sveriges Kristna Råd. Eftersom tydligen ”Nils” är en pseudonym och jag är inte road av att diskutera med pseudonymer, så försöker jag ändå besvara frågan, då fler än han har fört upp den på min blogg.
EFK valde att gå in i SKR efter att ha varit observatör från SKR:s startpunkt i början av nittiotalet. Ett viktigt skäl till vår beslut var att det är bättre att vara fullvärdig medlem med full rösträtt än att bara år efter år ha observatörsstatus. Ett annat skäl var att vi tyckte att SKR lyssnade på våra synpunkter om att mera fungera som samordningskansli och nätverk, mer än att vara en talesman för alla medlemskyrkor, och därmed binda upp oss vid ställningstaganden som vi i vissa fall inte står bakom.
Det är viktigt att komma ihåg att SKR är ett samordningsorgan för kyrkorna i Sverige, vår tro, vår teologi, vår trosbekännelse m.m. fastställs inte i SKR-möten. EFK ser inte SKR som ett övergripande organ som bestämmer över våra huvuden. SKR är ett organ för att administrera de åtaganden och frågor där vi som kyrkor väljer att agera gemensamt. Man bör komma ihåg att SKR fungerar enligt konsensusprincipen, en kyrka eller ett samfund kan aldrig påtvingas något från SKR:s sida. Och man kan bara göra det som de olika kyrkorna är överens om att göra.
För EFK:s del är det viktigt att markera att kristet samarbete och ekumenik bedrivs på många olika sätt. Vi samarbetar med ett 100-tal olika organisationer runt om i världen, utanför Sverige. I Sverige samarbetar vi på ett antal olika sätt utanför SKR. Bland annat har EFK var en av de drivande för att nystarta Svenska Evangeliska Alliansen som gjordes för 6-7 år sedan. En annan viktig form för samarbete är Swedmedia, där vi samarbetar med fler olika samfund, när det gäller att driva kristna tidningar, bl.a. Dagen, och kristen litteraturproduktion bl.a.
Jag läste dokumentet Charta Ecumenica, i samband med att vi blev medlemmar i SKR för några år sedan. Jag tycker att detta dokument inte ska övertolkas. Vissa formuleringar är något mer tillspetsade än vad jag personligen skulle känna mig bekväm med. Men att vi skulle förbinda oss vid att begränsa evangelisationen i Europa, detta har vi aldrig gått med på, och vi tolkar inte detta dokument på ett sådant dogmatiskt sätt. Vi samarbetar gärna med olika kyrkor och samfund, men vi är inte beredda att ålägga oss restriktioner när det gäller evangelisationen och missionen. I så fall skulle vi ju inte kunna evangelisera och grunda församlingar i Sverige, eftersom Svenska Kyrkan finns närvarande överallt i hela Sverige. Jag känner inte till någon kyrka eller samfund som drar ut sådana konsekvenser av detta dokument.
Att se SKR som ett stort problem, jag tycker att det är att missa de stora problemen. Ett av de stora problemen är att vi som kyrkor i Sverige är alltför sekulariserade, det har varit för mycket anpassning till tidsandan. Ett paradexempel på detta tycker jag är den förändrade inställningen bland kyrkorna när det gäller inställningen i abortfrågan. Där hade vi som kristna en tydlig och gemensam linje fram till sextiotalet. Ett annat problem är den utbredda otron, istället för att vara uppfyllda av tro och helige ande – man kan ibland undra över vad vi är uppfyllda av som Kristi kyrka i Sverige. Detta var allmänna generaliseringar, det finns många levande kristna och församlingar. Men dessa gränsdragningar mellan tro och otro, att vara sekulariserad kristen eller vara en kristen som lever som radikal efterföljare till Jesus, de gränsdragningarna går idag tvärsigenom de olika samfunden och kyrkorna.