Den Gud jag tror på lever och kommunicerar aktivt med oss människor. Jag tror att vi kan höra Guds röst, vi kan höra Gud tala till oss personligen. Jag har upplevt det många gånger och på många olika sätt. I lördags kväll upplevde jag detta på ett påtagligt sätt. Att höra Guds röst kommer som en stark inre röst, en mäktig kraft. Jag tror att den kristna kyrkan behöver vara profetisk, det innebär bland annat att leva nära Gud och kontinuerligt ta emot Guds tilltal och uppenbarelse.

Det jag upplevde Gud sade gällde Sverige. Vi kommer att få en ny Jesusrörelse i Sverige (Jesusrörelsen var en rörelse i slutet av sextiotalet början av sjuttiotalet främst i USA, den delen av alternativrörelsen och hippierörelsen som innebar att ungdomar blev kristna och blev det ofta på ett mycket radikalt sätt). Många av dagens tonåringar står nära Guds rike. Men de har ingen koppling till någon kyrka eller organiserad religiös verksamhet. Men Jesus verkar bland dem, väcker deras intresse och vi kommer att få se en våg närmaste åren när många av dem aktivt kommer att söka Gud och kommer att vända sig till Jesus. De har inga förutfattade meningar, de är inte begränsade av någon religiös barlast, utan de kommer att storma in i det kristna livet. De kommer att vara mycket ivriga att leva ett radikalt kristet liv och lärjungaskap i en efterföljelse och överlåtelse till Jesus. De söker sig till Jesus för de är trötta på mycket av det som det etablerade samhället och kulturen har att erbjuda. Vi som är etablerade kristna behöver förbereda oss för denna nya våg – vi behöver koppla oss samman med denna rörelse bland ungdomarna. Det kommer att skapa helt nya utmaningar för oss kristna. Men de kyrkor och församlingar som förbereder sig, som öppnar sina dörrar, och vill vara en del av detta kommer att få se många komma till tro på Jesus.

�

Under många år har jag fått nyhetsbrev från olika missionsorganisationer som i bilder och siffror presenterar framgångsrika missions- och evangelisationskampanjer. Ständigt har man läst rubriker som ”50.000 frälsta i framgångsrik kampanj”, ”segerrapporter från Afrika”, ”stora framgångar – 200.000 lyssnade till Guds ord”, ”tusentals mirakler i Asien”, eller i den stilen.

Den tycks inte finnas någon hejd på framgångarna. Världen håller på att frälsas.

Finns det missionsorganisationer som har en precis motsatt profil och framtoning? Den totala motsatsen skulle jag vill hävda är Evangeliska Frikyrkan. Så här löd rubriken i vår tidning ”Direkt” häromåret: ”Evangeliska Frikyrkan finns på plats – en katastrof för de drabbade länderna”.

Här möter oss all framgångsteologis yttersta motsats, den totala förnekelsen av den egna prestationen och insatsen, den kristna ödmjukhetens övergång i självförnekelsen  och totala ringaktandet av de egna gärningarnas betydelse. Segerrapporternas totala negationers negation ”Evangeliska Frikyrkan finns på plats – en katastrof för de drabbade länderna”.

Och för att riktigt markera hur detta är en del av en trygg identitet så finns i anslutning till denna rubrik en bild på den dåvarande regionledaren Hans Lindstrand, glatt leende. Att bara vissa att glädjen finns där, mitt i självmedömkans träsk, mitt i förnekelsen av det egna jagets prestationer, i det bottenlösa träsket av att jag kan inget, jag förmår inget, jag duger till inget. Att då bara le, en helgonlik egenskap. Här möter oss fromhetens absolut högsta nivåer, inga stora rubriker, inget skryt, inga överdrifter däremot en underdrift på graden till självutplåning. Läs, begrunda, lär:

Allt tyder på att Obama kommer att vinna presidentvalet i USA. Det märks att det är en ganska sargad nation som går till val. Ekonomin är den helt avgörande valfrågan för amerikanarna denna gång. Terrorismen och de utrikespolitiska frågorna har marginaliserats.

Även om det finns vissa skillnader mellan de två kandidaterna så blir det en tendens med två konkurrerande partier att båda partierna rör sig i riktning mot den politiska mitten och de större skillnaderna mellan partierna slipas bort. Och så bör man komma ihåg att amerikansk politik handlar om så mycket mer än en president, som i regel är en symbolisk figur på toppen men den faktiska amerikanska politiken utformas i kongressen, i domstolarna, i ledningen av delstaterna och i presidentens stab. Presidenten är en symbolisk toppfigur men som dock kan ha ett avgörande inflytande främst i frågor som gäller den internationella politiken.

I svenska och europeiska media handlar analysen av USA:s politik så väldigt mycket om presidenten, och den politiska granskningen blir alldeles för ytlig och personfixerad och i sin värsta form demoniserande. T.ex. har svensk debatt om kristen höger och president Bush varit alldeles för grund och onyanserad. Okunnighet odlar schabloner och plattityder.

Jag har bara jämfört presidentkandidaterna på några enstaka politiska områden så jag kan inte bedöma vem jag tycker står för den bästa politiken. Det som dock är glädjande är att för första gången får USA en svart president.

Har haft en ledig förmiddag under tisdagen då jag dels har ägnat mig åt bön, andakt och bibelläsning i Psaltaren och tränat på gymmet. Det gäller ju att ta hand om både sin själ, ande och kropp. Alltför många missar alla områdena. Att ta hand om kroppen är en viktig del av det kristna livet, Bibeln kallar vår kropp för den helige Andes tempel. Jag anlitar ibland en personlig tränare och hon körde hårt med mig idag. Motion och sund kost är viktigt. Jag har dock lite halvhemliga laster, jag har svårt att avstå från godis och söta saker till kaffet, livsnjutartendenser och jag är lite för förtjust i restaurangbesök. Och det kan ibland bli alldeles för mycket, vilket är extra dåligt om man jobbar hårt med att ha koll på vikten och blodtrycket. Ibland undrar jag – är det ett missbruksproblem – med för mycket socker?

Nu är det sent på måndagskvällen. Artikeln i Svenska Dagbladet har inte väckt några större reaktioner även om SVD har fått in en hel del kommentarer som jag inte har hunnit titta på. Under eftermiddagen har jag varit på möte med Sveriges Kristna Råds klimatgrupp där jag representerar frikyrkorna. Vi som uppfattas som evangelikala och karismatiska kristna betraktas ju ofta som världsfrånvända utomjordingar, därför tycker jag att det känns angeläget med att bland annat visa miljöengagemang. Vi behöver bry oss om de utmaningar som vår gemensamma planet står inför. Vi diskuterade idag att vi som kristna och som kyrkor borde vara spjutspetsar och stå för mer radikala lösningar än vad politiken kan erbjuda.

De finns de som tvivlar på klimatforskningen. Man bör dock tänka på att det finns nog ingen forskningsinriktning idag där det har skapats en sådan bred och global forskarsamstämmighet som inom klimatforskningen. Man bör förhålla sig ödmjuk till vetenskaplig forskning, det går ofta inte att strikt fastslå saker och ting med tvärsäkerhet, forskningen förändras ständigt och utvecklas. Men även om man tänker sig möjligheten att klimatforskarna har helt fel, så är ändå de lösningar de föreslår rätt. Den extrema användningen av fossila bränslen som vår värld idag ägnar sig åt, är skadligt ur många perspektiv, och de fossila bränslena är ändliga. Ingen vet när oljan kommer att ta slut men många forskare tror att oljeutvinningen kommer att börja minska efter år 2015. Förmodligen kommer jag i december att som konsult vara med på FN:s klimatkonferens, som denna gång blir i Poznan i Polen.

På Svenska Dagbladets brännpunktssida har det de senaste dagarna börjat en debatt om de tre muslimska och beslöjade tjejer som leder en TV-serie som heter Halal. Dilsa Demirbag-Sten som dessutom är styrelseledamot i Humanisterna har kritiserat dessa program medan Joakim Sandberg från televisionen har försvarat dem. Idag i måndagsmorgonens tidning kliver jag in i debatten och ger ett inlägg från den kristna horisonten. Artikeln kan läsas genom att gå in på svd.se och gå in under fliken opinion. Där klickar man på brannpunkt. Det går att kommentera denna artikel här på denna blogg som en kommentar till detta inlägg eller genom att skriva ett inlägg på Svenska Dagbladets hemsida.

Just kommit hem från Söderhöjdskyrkan där jag blivit styrkt av bönen, lovsången, Guds ord och gemenskapen. Idag var jag bara med utan ansvar för någonting. Det har hänt spännande saker under helgen som just nu är hemliga men som kommer att märkas under måndagen, då man kliver in i en ny debatt på riksnivå. Men som sagt var, läsarna av denna blogg får veta saker före alla andra. Konstant debatterande tycks livet vara för en stackars samfundsordförande, men samtidigt är det kul att man i alla möjliga sammanhang vill höra hur vi kristna ser på olika saker. Jag planerar att skämta lite om Evangeliska Frikyrkan någon gång kommande vecka, men jag måste bara få till det med bilder och annat. Ofta framställs vi kristna som sura tråkmånsar som bara är arga och upprörda över allt möjligt. Jag tror att det är bra med lite kritisk självdistans och att vi kan driva med oss själva. Kolla in här under veckan, jag tror att det kommer att bli grymt roligt, och sedan är det alltid kul att testa gränser, hur långt kan man gå utan att bli avsatt. Återkommer också med en analys av den mediaenkät som jag genomförde här på bloggen för ett par veckor sedan.

Fredag kväll i Stockholm och Halloween. Vi möttes kvällens team i Ungdomskyrkan Konnekt 19.00. Var sedan på möte med socialförvaltningen och poliser, där bland annat chefen för Stockholms innerstadspolis var med 20.30. En stökig kväll med mycket fylla och droger. Det är också spännande att träffa tonåringar på stan som är trötta på festkulturen och söker alternativ. Sedan var vi vid Slussen hela kvällen och en bit in på natten. Jag var dock tvungen att gå hem 23.45 för jag höll på att frysa ihjäl. Men återigen många bra samtal och massor av frågor om Gud och Jesus. Tre tjejer i 16-årsåldern ville komma med i en alfagrupp. Fyra poliser grep en vilt sprattlande 15-åring mitt framför ögonen på mig. Mötte ett kokainpåverkat huligangäng, 30 grabbar. Vill man överleva, bör man hålla sig en bit ifrån dem. Jag överlevde dock.

Tack för alla inlägg om äktenskapslagstiftningen. Vill försöka förklara mig och förtydliga mig ytterligare, samtidigt tror jag att flera av oss ser lite olika på dessa saker och därför är det svårt att nå en konsensus i denna fråga. För att få lite struktur i resonemanget använder jag den tråkiga punktformen.

1. Jag vill igen stryka under att som kristna har vi ett ansvar för att predika Guds ord och leva efter Bibelns riktmärken. Ibland kan vi behöva tolkningsdiskussioner och ibland behöver vi ta ställning i frågor där varken Bibeln eller kyrkohistorien ger en solklar vägledning, då kan det vara bra att referera till generella principer i Bibeln och i kristen tradition. En sekulariserad kyrka släpper den kompassen och grundvalen och låter tidsandan och omgivande samhällets värderingar i för stor utsträckning styra över ideologi, kristen livsstil, teologi, förkunnelse i kyrkan etc. I den debatt som nu pågår om äktenskapslagstiftningen och det avgörande som kommer på den politiska sidan, är den stora utmaningen att leva som kristna i Kristi efterföljd oavsett vad vi får för lagstiftning. Det kristna äktenskapet är något större än samhällets lagstiftning. Det handlar om att leva efter Guds vilja. Och i det avseendet är redan den äktenskapslagstiftning vi har idag sekulariserad. För den troende är äktenskapet ett Guds förbund, äktenskapet och kärleken mellan man och kvinna vittnar om förhållandet mellan Kristus och församlingen, Jesus och Nya testamentet talar om troheten i äktenskapet, dess oupplöslighet, det Gud har förenat ska människan inte åtskilja. Gud är verksam i att förena en man och en kvinna. Sexualiteten, att vara ett kött, är knutet till äktenskapet och är en konstituerande del av äktenskapet. När kristna idag tycker att det är helt okey att leva sambo och i föräktenskapliga förhållanden har jag svårt att förstå hur man får ihop det med både Bibeln och med den kristna traditionen. Jag tycker det bara är uttryck för kristna kyrkans sekularisering och bristande trohet mot Kristus och hans ord. Dagens kristna lärare och pastorer kan dock inte bara fastslå vissa doktriner, man måste också vägleda och hjälpa människor att leva ett autentiskt kristet liv. Dessa frågor som gäller kärlek och sexualitet är känsliga och även den mest nitiska lärjunge till Jesus kan kämpa med frestelser och svaghet. Det kristna livet är därför inte bara bud, det är också kopplat till nåd, förlåtelse, kraft att leva sitt liv, och bikt och själavård där man i kristna gemenskapen får hjälp och stöd att leva ett liv i Kristi efterföljelse. Så huvuduppmaningen för oss kristna är att hjälpa och stötta varandra i Kristi efterföljd och jag anser att dagens pastorer och  präster har ett stort ansvar att ge en tydlig vägledning om hur vi lever ett kristet liv idag.

2. Jag förväntar mig inte att den som inte är kristen håller med om vad jag har skrivit under punkt 1. Däremot är frågor som gäller äktenskap, samlevnad, sexualitet allmänmänskliga frågor och ett samhälle behöver ha både lagar och etiska riktlinjer för hur man ska leva. Trots att Sverige är ett ganska liberalt samhälle på detta område så har vi ändå tydliga etiska gränser, vi har fattat beslut om att inte tillåta incest (det var på gång på sjuttiotalet att legalisera vissa incestförhållanden), vi har kriminaliserat prostitution, vi tillåter inte barnäktenskap, vi tillåter inte polygami etc. Det finns stränga regler om sexuellt utnyttjande av minderårig, man kan inte skilja sig hur som helst. Vi lever inte i ett regellöst samhälle. Vi kristna har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra att delta i samhällsdebatten som gäller samlevnadsfrågor och hur samhällets gränsdragningar och regler ska se ut. När vi kristna deltar i debatten är det svårt att bara rakt av föra fram att samhället ska leva som Jesus vill att vi ska leva som kristna. Då kommunicerar vi att kristendom är bara lagar och regler. Att följa Kristus och leva som kristen förutsätter pånyttfödelse och omvändelse. Men detta betyder inte att inte vi kristna har något att säga i en samhällsdebatt. Frågor som gäller sex och samlevnad ligger inom området för skapelsen och det vi delar med alla människor. Därför tror jag att kristna principer kan vara till välsignelse och nytta för ett helt samhälle, principer som dock kan motiveras även utifrån andra etiska resonemang. Kristet inflytande i missionen har bland annat bidragit till att motverka både barnäktenskap och polygami och utifrån västvärldens sekulära och liberala principer har det varit bra saker.

3. Nu till den aktuella frågan om könsneutrala äktenskap. Jag tycker inte att den frågan hänger i luften. Den ingår i ett familjepaket som stegvis lanserats sedan sjuttiotalet och där allt syftar till att destabilisera familjen och främja individualismen. Och de som mest hamnar i kläm i denna utveckling är barnen och tonåringarna. Sedan håller jag med om att just denna fråga, om ett begränsat antal homosexuella par, inte är den stora frågan när det gäller att destabilisera familjen, upplösningen av den heterosexuella kärnfamiljen är den stora utmaningen. Men det är en viktig principiell fråga med könsneutrala äktenskap, för det handlar ytterst om att avskaffa heteronormen, det handlar inte i första hand om homosexuellas rättigheter, som är tillgodosedda juridiskt genom det registrerade partnerskapet. Och avskaffandet av heteronormen kommer som en konsekvens att leda till att alla barn i skolan, ända från förskolan kommer att få lära sig att det är lika normalt att vara ett homosexuellt par som ett heterosexuellt. Som kristen kan jag utan problem ställa upp på att fullt ut acceptera de homosexuellas rättigheter i samhället, men jag kan inte ställa upp på att avskaffa heteronormen. Barns och ungdomars värderingar formas under känsliga tonår, och det är inte så att sexuella läggningen för alla är helt solklar från början, och oklarheten om sin sexuella läggning kommer att bli ändå mer förvirrande i framtiden för våra tonåringar. Att jag har en sådan inställning, påverkas säkerligen av att jag är kristen, och har Romarbrevet 1 i bakhuvudet när jag tänker på dessa frågor. Men samma inställning har också många människor som inte är kristna, och i andra religioner som t.ex. islam eller buddhismen är detta självklart. Dalai Lama kallar homosexualitet för en styggelse, men det känner tydligen inte alla hans anhängare i västvärlden till.

Detta är stora frågor, det finns mycket mer att säga, men nu hinner jag inte skriva mer.

Om ett tag ska jag ut med Ungdomskyrkan Konnekt och jobba på stan i kväll och i natt. Det ser jag fram emot. Igår Bryssel, ikväll Medborgarplatsen eller Slussen eller Mariatorget eller Tantolunden, vi får se. Allt mellan himmel och jord.

Kommer hem från Bryssel torsdagkväll 00.45. Min huvudfråga var om hustrun skulle vara vaken eller inte – men jag drog en nitlott, hon sov. Men skönhet är väl ganska konstant i både vaket och icke-vaket tillstånd så någon liten visuell glimt av kvinnliga fägringen kanske man kan få åtnjuta.

Noterar att läsarna av min blogg inte är ett dugg intresserade av EU-frågor, och ingen vill veta vad jag pratade med Greenpeace Europachef om. Så i morgon får jag väl återgå till något som jag vet väcker läsarnas intresse.

Ägnade för övrigt hemresan från Bryssel åt att studera Psaltaren, och läste också i en bok av Peter Drucker, om ledarskap i ideella organisationer, väldigt insiktsfullt. Det är så mäktigt att studera Psaltaren och Ordspråksboken, trots att de skrevs i en helt annan tid och kultur, så är böckerna sprängfyllda av relevant undervisning och är så påtagligt tillämpbara.

Tack och godnatt.