Tack för alla inlägg om äktenskapslagstiftningen. Vill försöka förklara mig och förtydliga mig ytterligare, samtidigt tror jag att flera av oss ser lite olika på dessa saker och därför är det svårt att nå en konsensus i denna fråga. För att få lite struktur i resonemanget använder jag den tråkiga punktformen.
1. Jag vill igen stryka under att som kristna har vi ett ansvar för att predika Guds ord och leva efter Bibelns riktmärken. Ibland kan vi behöva tolkningsdiskussioner och ibland behöver vi ta ställning i frågor där varken Bibeln eller kyrkohistorien ger en solklar vägledning, då kan det vara bra att referera till generella principer i Bibeln och i kristen tradition. En sekulariserad kyrka släpper den kompassen och grundvalen och låter tidsandan och omgivande samhällets värderingar i för stor utsträckning styra över ideologi, kristen livsstil, teologi, förkunnelse i kyrkan etc. I den debatt som nu pågår om äktenskapslagstiftningen och det avgörande som kommer på den politiska sidan, är den stora utmaningen att leva som kristna i Kristi efterföljd oavsett vad vi får för lagstiftning. Det kristna äktenskapet är något större än samhällets lagstiftning. Det handlar om att leva efter Guds vilja. Och i det avseendet är redan den äktenskapslagstiftning vi har idag sekulariserad. För den troende är äktenskapet ett Guds förbund, äktenskapet och kärleken mellan man och kvinna vittnar om förhållandet mellan Kristus och församlingen, Jesus och Nya testamentet talar om troheten i äktenskapet, dess oupplöslighet, det Gud har förenat ska människan inte åtskilja. Gud är verksam i att förena en man och en kvinna. Sexualiteten, att vara ett kött, är knutet till äktenskapet och är en konstituerande del av äktenskapet. När kristna idag tycker att det är helt okey att leva sambo och i föräktenskapliga förhållanden har jag svårt att förstå hur man får ihop det med både Bibeln och med den kristna traditionen. Jag tycker det bara är uttryck för kristna kyrkans sekularisering och bristande trohet mot Kristus och hans ord. Dagens kristna lärare och pastorer kan dock inte bara fastslå vissa doktriner, man måste också vägleda och hjälpa människor att leva ett autentiskt kristet liv. Dessa frågor som gäller kärlek och sexualitet är känsliga och även den mest nitiska lärjunge till Jesus kan kämpa med frestelser och svaghet. Det kristna livet är därför inte bara bud, det är också kopplat till nåd, förlåtelse, kraft att leva sitt liv, och bikt och själavård där man i kristna gemenskapen får hjälp och stöd att leva ett liv i Kristi efterföljelse. Så huvuduppmaningen för oss kristna är att hjälpa och stötta varandra i Kristi efterföljd och jag anser att dagens pastorer och präster har ett stort ansvar att ge en tydlig vägledning om hur vi lever ett kristet liv idag.
2. Jag förväntar mig inte att den som inte är kristen håller med om vad jag har skrivit under punkt 1. Däremot är frågor som gäller äktenskap, samlevnad, sexualitet allmänmänskliga frågor och ett samhälle behöver ha både lagar och etiska riktlinjer för hur man ska leva. Trots att Sverige är ett ganska liberalt samhälle på detta område så har vi ändå tydliga etiska gränser, vi har fattat beslut om att inte tillåta incest (det var på gång på sjuttiotalet att legalisera vissa incestförhållanden), vi har kriminaliserat prostitution, vi tillåter inte barnäktenskap, vi tillåter inte polygami etc. Det finns stränga regler om sexuellt utnyttjande av minderårig, man kan inte skilja sig hur som helst. Vi lever inte i ett regellöst samhälle. Vi kristna har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra att delta i samhällsdebatten som gäller samlevnadsfrågor och hur samhällets gränsdragningar och regler ska se ut. När vi kristna deltar i debatten är det svårt att bara rakt av föra fram att samhället ska leva som Jesus vill att vi ska leva som kristna. Då kommunicerar vi att kristendom är bara lagar och regler. Att följa Kristus och leva som kristen förutsätter pånyttfödelse och omvändelse. Men detta betyder inte att inte vi kristna har något att säga i en samhällsdebatt. Frågor som gäller sex och samlevnad ligger inom området för skapelsen och det vi delar med alla människor. Därför tror jag att kristna principer kan vara till välsignelse och nytta för ett helt samhälle, principer som dock kan motiveras även utifrån andra etiska resonemang. Kristet inflytande i missionen har bland annat bidragit till att motverka både barnäktenskap och polygami och utifrån västvärldens sekulära och liberala principer har det varit bra saker.
3. Nu till den aktuella frågan om könsneutrala äktenskap. Jag tycker inte att den frågan hänger i luften. Den ingår i ett familjepaket som stegvis lanserats sedan sjuttiotalet och där allt syftar till att destabilisera familjen och främja individualismen. Och de som mest hamnar i kläm i denna utveckling är barnen och tonåringarna. Sedan håller jag med om att just denna fråga, om ett begränsat antal homosexuella par, inte är den stora frågan när det gäller att destabilisera familjen, upplösningen av den heterosexuella kärnfamiljen är den stora utmaningen. Men det är en viktig principiell fråga med könsneutrala äktenskap, för det handlar ytterst om att avskaffa heteronormen, det handlar inte i första hand om homosexuellas rättigheter, som är tillgodosedda juridiskt genom det registrerade partnerskapet. Och avskaffandet av heteronormen kommer som en konsekvens att leda till att alla barn i skolan, ända från förskolan kommer att få lära sig att det är lika normalt att vara ett homosexuellt par som ett heterosexuellt. Som kristen kan jag utan problem ställa upp på att fullt ut acceptera de homosexuellas rättigheter i samhället, men jag kan inte ställa upp på att avskaffa heteronormen. Barns och ungdomars värderingar formas under känsliga tonår, och det är inte så att sexuella läggningen för alla är helt solklar från början, och oklarheten om sin sexuella läggning kommer att bli ändå mer förvirrande i framtiden för våra tonåringar. Att jag har en sådan inställning, påverkas säkerligen av att jag är kristen, och har Romarbrevet 1 i bakhuvudet när jag tänker på dessa frågor. Men samma inställning har också många människor som inte är kristna, och i andra religioner som t.ex. islam eller buddhismen är detta självklart. Dalai Lama kallar homosexualitet för en styggelse, men det känner tydligen inte alla hans anhängare i västvärlden till.
Detta är stora frågor, det finns mycket mer att säga, men nu hinner jag inte skriva mer.
Om ett tag ska jag ut med Ungdomskyrkan Konnekt och jobba på stan i kväll och i natt. Det ser jag fram emot. Igår Bryssel, ikväll Medborgarplatsen eller Slussen eller Mariatorget eller Tantolunden, vi får se. Allt mellan himmel och jord.