Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tack för alla inlägg om äktenskapslagstiftningen. Vill försöka förklara mig och förtydliga mig ytterligare, samtidigt tror jag att flera av oss ser lite olika på dessa saker och därför är det svårt att nå en konsensus i denna fråga. För att få lite struktur i resonemanget använder jag den tråkiga punktformen.

1. Jag vill igen stryka under att som kristna har vi ett ansvar för att predika Guds ord och leva efter Bibelns riktmärken. Ibland kan vi behöva tolkningsdiskussioner och ibland behöver vi ta ställning i frågor där varken Bibeln eller kyrkohistorien ger en solklar vägledning, då kan det vara bra att referera till generella principer i Bibeln och i kristen tradition. En sekulariserad kyrka släpper den kompassen och grundvalen och låter tidsandan och omgivande samhällets värderingar i för stor utsträckning styra över ideologi, kristen livsstil, teologi, förkunnelse i kyrkan etc. I den debatt som nu pågår om äktenskapslagstiftningen och det avgörande som kommer på den politiska sidan, är den stora utmaningen att leva som kristna i Kristi efterföljd oavsett vad vi får för lagstiftning. Det kristna äktenskapet är något större än samhällets lagstiftning. Det handlar om att leva efter Guds vilja. Och i det avseendet är redan den äktenskapslagstiftning vi har idag sekulariserad. För den troende är äktenskapet ett Guds förbund, äktenskapet och kärleken mellan man och kvinna vittnar om förhållandet mellan Kristus och församlingen, Jesus och Nya testamentet talar om troheten i äktenskapet, dess oupplöslighet, det Gud har förenat ska människan inte åtskilja. Gud är verksam i att förena en man och en kvinna. Sexualiteten, att vara ett kött, är knutet till äktenskapet och är en konstituerande del av äktenskapet. När kristna idag tycker att det är helt okey att leva sambo och i föräktenskapliga förhållanden har jag svårt att förstå hur man får ihop det med både Bibeln och med den kristna traditionen. Jag tycker det bara är uttryck för kristna kyrkans sekularisering och bristande trohet mot Kristus och hans ord. Dagens kristna lärare och pastorer kan dock inte bara fastslå vissa doktriner, man måste också vägleda och hjälpa människor att leva ett autentiskt kristet liv. Dessa frågor som gäller kärlek och sexualitet är känsliga och även den mest nitiska lärjunge till Jesus kan kämpa med frestelser och svaghet. Det kristna livet är därför inte bara bud, det är också kopplat till nåd, förlåtelse, kraft att leva sitt liv, och bikt och själavård där man i kristna gemenskapen får hjälp och stöd att leva ett liv i Kristi efterföljelse. Så huvuduppmaningen för oss kristna är att hjälpa och stötta varandra i Kristi efterföljd och jag anser att dagens pastorer och  präster har ett stort ansvar att ge en tydlig vägledning om hur vi lever ett kristet liv idag.

2. Jag förväntar mig inte att den som inte är kristen håller med om vad jag har skrivit under punkt 1. Däremot är frågor som gäller äktenskap, samlevnad, sexualitet allmänmänskliga frågor och ett samhälle behöver ha både lagar och etiska riktlinjer för hur man ska leva. Trots att Sverige är ett ganska liberalt samhälle på detta område så har vi ändå tydliga etiska gränser, vi har fattat beslut om att inte tillåta incest (det var på gång på sjuttiotalet att legalisera vissa incestförhållanden), vi har kriminaliserat prostitution, vi tillåter inte barnäktenskap, vi tillåter inte polygami etc. Det finns stränga regler om sexuellt utnyttjande av minderårig, man kan inte skilja sig hur som helst. Vi lever inte i ett regellöst samhälle. Vi kristna har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra att delta i samhällsdebatten som gäller samlevnadsfrågor och hur samhällets gränsdragningar och regler ska se ut. När vi kristna deltar i debatten är det svårt att bara rakt av föra fram att samhället ska leva som Jesus vill att vi ska leva som kristna. Då kommunicerar vi att kristendom är bara lagar och regler. Att följa Kristus och leva som kristen förutsätter pånyttfödelse och omvändelse. Men detta betyder inte att inte vi kristna har något att säga i en samhällsdebatt. Frågor som gäller sex och samlevnad ligger inom området för skapelsen och det vi delar med alla människor. Därför tror jag att kristna principer kan vara till välsignelse och nytta för ett helt samhälle, principer som dock kan motiveras även utifrån andra etiska resonemang. Kristet inflytande i missionen har bland annat bidragit till att motverka både barnäktenskap och polygami och utifrån västvärldens sekulära och liberala principer har det varit bra saker.

3. Nu till den aktuella frågan om könsneutrala äktenskap. Jag tycker inte att den frågan hänger i luften. Den ingår i ett familjepaket som stegvis lanserats sedan sjuttiotalet och där allt syftar till att destabilisera familjen och främja individualismen. Och de som mest hamnar i kläm i denna utveckling är barnen och tonåringarna. Sedan håller jag med om att just denna fråga, om ett begränsat antal homosexuella par, inte är den stora frågan när det gäller att destabilisera familjen, upplösningen av den heterosexuella kärnfamiljen är den stora utmaningen. Men det är en viktig principiell fråga med könsneutrala äktenskap, för det handlar ytterst om att avskaffa heteronormen, det handlar inte i första hand om homosexuellas rättigheter, som är tillgodosedda juridiskt genom det registrerade partnerskapet. Och avskaffandet av heteronormen kommer som en konsekvens att leda till att alla barn i skolan, ända från förskolan kommer att få lära sig att det är lika normalt att vara ett homosexuellt par som ett heterosexuellt. Som kristen kan jag utan problem ställa upp på att fullt ut acceptera de homosexuellas rättigheter i samhället, men jag kan inte ställa upp på att avskaffa heteronormen. Barns och ungdomars värderingar formas under känsliga tonår, och det är inte så att sexuella läggningen för alla är helt solklar från början, och oklarheten om sin sexuella läggning kommer att bli ändå mer förvirrande i framtiden för våra tonåringar. Att jag har en sådan inställning, påverkas säkerligen av att jag är kristen, och har Romarbrevet 1 i bakhuvudet när jag tänker på dessa frågor. Men samma inställning har också många människor som inte är kristna, och i andra religioner som t.ex. islam eller buddhismen är detta självklart. Dalai Lama kallar homosexualitet för en styggelse, men det känner tydligen inte alla hans anhängare i västvärlden till.

Detta är stora frågor, det finns mycket mer att säga, men nu hinner jag inte skriva mer.

Om ett tag ska jag ut med Ungdomskyrkan Konnekt och jobba på stan i kväll och i natt. Det ser jag fram emot. Igår Bryssel, ikväll Medborgarplatsen eller Slussen eller Mariatorget eller Tantolunden, vi får se. Allt mellan himmel och jord.

  • Manne

    Stefan! Ska skriva en respons när jag har tid. Nu vill jag bara säga att det faktum att du behöver så många ord för att säga så lite är symptomatiskt. Ditt resonemang är ju väldigt svajigt och har stora logiska brister. Du lyckas aldrig kommentera kärnfrågorna i kritiken som riktas mot din position. Så även idag. Får kommentera mer i morgon.

  • Kerstin Hedberg

    Tack för ditt försök att förklara och förtydliga dig. Jag är ledsen att behöva säga att jag inte håller med dig trots att jag är kristen.
    Det var en intressant upplysning du lämnade om Dalai Lama. Då är ju Åke Green i gott sällskap. Men det var väl bara Åke Greens rätt att få framföra sina åsikter som du försvarade inte hans åsikter. Eller?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael

    Citat: ”Spanien, Sydafrika, Kanada och delstaterna Massachusetts och Kalifornien tillåter religiösa samfund att viga samkönade par men tvingar dem inte. Inte heller Norge kommer att tvinga något samfund att viga homopar när landet får en könsneutral äktenskapslag i början av nästa år.
    Nederländerna och Belgien har civiläktenskap så där är det bara borgerliga äktenskap som är juridiskt giltiga. Sedan kan samfunden välsigna par efteråt men det har inte någon juridisk effekt.”- Slut citat

    Jag tycker dässa två olika perspektiv är ganska bra, och jag hoppas vi kan få något liknande i Sverige.
    Kanske specielt såsom i Näderlendarna och Belgien, vilket jag tror är den bästa lösningen.
    I går läste jag i olika tidninger hur politikere och olika orginisationer vill tvinga samfunden att viga homosexuella- först och främst då Svenska Kyrkan.
    Som jag ser det är inte äktenskapet en rättighet utan ett förmån. Jag anser att homosexuella ska få gifta sig borgeligt- men vänder mig starkt emot att de ska få viga sig på kristent/religiöst vis. Jag var ex. medlem i KD, men har nu inte förnyat mitt medlemskap- för att jag tycker de är fega i debatten (också delvis pga div. utspel kring abort- vilket jag också är starkt emot). En sådan lagstiftning begrensar religions friheten och på sådan sätt också yttrandefriheten- vilket självklart också då begränser den frihet man som individ borde ha i ett demokratisk samhälle.
    Själv tycker jag den politiska korrektheten har gått allt för långt, i dag är typ det enda partiet som inte står för en ”main stream” politik Sverige Demokraterna, annars spelar det ingen större roll om du röstar på S eller M. När det har blivit så, måste det ha blivit något fel med våran politiska miljö!

    Om mitt samfund skulle ha vigd homosexuella skulle jag ha meldt mig ut samfundet direkt (det samma i abort). Däremot tycker jag det är viktigt att kristna konservativa samfund börjar att föra en mogen och seriös dialog med HBTQ rörelser och människor- så vi släpper ha människor såsom Åke Green som ”ansikte utåt”- då detta ger en felaktig och missvisande bild på den kristna konservativa tro.- MER HBTQ folk i våran kyrkor med andra ord!

    Jag tycker samtidig att det är självklart att homosexuella ska få gifta sig borgeligt och få samma äkteskapliga förmåner som heterosexuella. Men vänder mig emot att de ska få göra det på religiösa grunder. Tycker det är självklart att båda kristna som muslimer ska få lov till og följa sin tro.

  • Manne

    Punkt 1. Inget att invända. Du predikar för kören här.

    Punkt 2 och 3. Poängen är att statens lagstiftning ÄR och SKA vara just sekulär. Det är utgångspunkten för ett demokratiskt samhälle där lagar och regler är ett uttryck för vad de allra flesta människor anser rimligt och rätt. Ur det perspektivet kan inte en grupp, exempelvis vi kristna, påverka lagstiftningen genom att appellera till trancendenta värden som vi tror på men som inte andra människor accepterar som trovärdiga, rimliga eller ens önskvärda. När det gäller de allra flesta frågor, exempelvis lagstiftning som rör samlvevnadsfrågor, så måste diskussionen föras på ett plan som innebär att alla oavsett tro, läggning, övertygelser kan hänga med. Trovärdiga argument utgår från principer som allas värde, respekten för allas fysiska och psykiska integritet, rätten till liv och egendom och så vidare.

    Och vad gäller normer i samhället, exempelvis den så kallade heteronormen, så är ju dessa ett uttryck för hur de allra flesta lever och därmed inget som kan ”hotas” av att en minoritet får rättigheter som inte inräktar på majoritetens rättigheter. Här låter du faktiskt enbart fördomsfull och okunnig. Och det här med Dalai Lama..är det ett allvarligt menat argument?

  • Robert

    Manne, det är ju ganska intressant att RFSL och homosexuella ska få påverka då, eftersom dom är en försvinnande liten del som tillhör de två grupperna ? Jag anser att det handlar i deras fall också om en ideologi och en hetsjakt på värderingar som inte dom anser passar in i sin världsbild.

    Det handlar inte heller om rätten för alla eller rätten för någon osv, då skulle man nöja sig med samma legala status, inte de äktenskapliga orden och cermonierna. ´Det är jag helt med på, Alla är lika, därför ska alla ha samma rätt inför lagen. Men sära då det kyrkliga från lagen, och behåll inte det som är vårat…

    Jag vidhåller fortfarande att vi som kristna ska vara aktiva i samhälle och påverka de normer och därmed också våra lagar som bygger på våra normer i samhället (vi styr ju vad som är okej och inte). Om vi är tysta kan (snart om man är cynisk) vi snart ha inskränkningar på våra gudstjänster och vårat trosliv. Och det är aldrig okej!

    Hetronormen däremot kan bevisas suddas ut mer och mer, alla som jobbar med ungdomar märker detta, tjejer säger ofta att de måste ju pröva ha sex med en tjej annars vet man inte, eller det är otroligt många som kallar sig bisexuella osv. Man har glidit in mer på det sexuella än förhållandet. Och det i sin tur har med att göra att grupperingar som RFSL syns mer och hörs mer (trots att de är en liten grupp som i ditt tycke inte ska då kunna påverka så mkt)

    Ang dalai lama, de flesta religoner ser homosexualitet som något fel och omoraliskt, och de alra flesta har straff för dom, därför är det återigen viktigt o lyfta fram att vi som kristna ska vara förlåtande, ska älska alla, det är vårat största bud!

    lite korta virriga tankar.

    robert

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Manne, några korta kommentarer.
    Bra att vi är överens om punkt 1. Det är den mest kontroversiella, även i vissa kristna kretsar. Tycker att du har en övertro på att en stat kan vara neutral – sekulär. Och i en demokrati ska statens värderingar och inriktning påverkas av de grupper och individer som finns i ett samhälle. Om vi kristna drar oss undan, är det andra grupper som tar kommandot desto mer. Är RFSL bättre än kyrkan på att forma äktenskapslagstiftningen? Och är man inte alltid kristen, även när man som kristen uttrycker en uppfattning i en samhällsfråga, hur ska man kunna undvika att man inte präglas då av sina kristna värderingar? Är det eftersträvansvärt? Varför? Läser just nu den världsberömda kristna vänsterideologen och filosofen Habermas som skriver om just detta i en relativt ny bok om religion och samhälle.
    Att jag nämner om Dalai Lama, beror på att den mycket smalspåriga svenska debatten ofta bara anklagar oss kristna för att vara homofober, jag har försökt att hävda att i princip alla religioner har en skeptisk inställning till homosexualitet.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • JB

    Att vi inte ska införa homoäktenskap bara för vår rädsla att hetronormativiteten ska försvinna är lite konstigt. Redan idag kan ju folk ingå partnerskap, vad är skillnaden ur vår synvinkel. Jag kan förstå de homosexuellas kamp för att bli accepterade som de är, där kan äktenskapet spela stor roll för dem, men för oss andra.

    Jag tror att sin sexuella läggning är en biologisk sak, sedan kan man vara mer eller mindre homo/hetro eller bisexuell och att värderingar i samhället kan förtrycka folks känslor så de inte vågar stå för sin läggning. Vi måste också lära oss att ta emot de homosexuella, de finns ju mitt ibland oss, och finna vad de har för plats i kyrkan/Guds skapelse. Att man föds som homosexuell kan väl inte vara en arvssynd.

    Jag ser själv de homosexuella bland mina vänner hur svårt de har haft att komma ut, hur rädda de har varit för omvärldens dom, och hur vi kristna har behandlat dem när de väl kommit ut. I vårt fall fanns ett par som vägrade att vara med på vårat bröllop då de hade så dålig erfarenhet av frikyrkofolk, även om en av dem själva är troende.

    Kyrkans stora uppgift är att förklara varför Gud har skapat homosexuella och vad de har för uppgift bland oss.

    Ledsen att det blev lite ”off topic”

  • Robert

    JB, det är väl där det skiljer sig fundementalt, jag kan inte se några bevis för att man föds homosexuell, lika lite som man föds till alkolist (även att man sägs ha gener och anlag) eller att man föds till kriminell. Uppväxt och samhällsnormer spelar in på vem du väljer att bli, uppmärksammar du ett visst ”fenomen” så kommer du också få se att fler prövar på. Detta grundar jag på flera olika socilog och samhällsterorier. Man föds inte till den man är, utan man blir en produkt av det samhälle man lever i.

    Och idag är det nästan konstigt om du som ung tjej INTE har hånglat eller haft någon form av sexuell kontakt med en tjej. Idag är det okej att inom äktenskap och förhållandets ramar byta ut varandra och ha sex med en eller flera. Dessa gränser har suddats ut allt eftersom från 60 och 70 talet då man började anse att sex är en rättighet, det ska jag ha för att det är skönt, inte för att jag älskar någon.

    Ang parnerskap via Äktenskap, ja ställ frågan till de som nu vill ha äktenskap istället för partnerskap, partnerskapet kanske hade räckt? Det man vill åt är att få bli vigd i kyrkan, nästa steg även om man inte ska tvinga någon är att pröva om det är diskriminerande att neka någon o viga sig.

    Altså, Gud älskar alla människor, men vissa saker är inte okej enligt guds ord, och det är flera saker, Så, gud älskar människan men inte synden, och det är viktigt att komma ihåg.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Några tankar;
    -”Vi kristna har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra att delta i samhällsdebatten”. Kan du motivera detta?

    -Du talar ibland som om det vore självklart vad som konstituerar ett äktenskap i kristen mening. Men är det verkligen självklart att juridiken tillhör det konstituerande? Du blandar tex ihop sambo med föräktenskapligt sex, vilket tycks förutsätta att den juridiskt bindande vigselakten är det konstitutiva elementet. Men är det inte i biblisk tradition snarare så att samlaget är det som konstituerar äktenskapet (tillsammans med samtycket mm)? Tidiga baptister i Sverige gifte sig tex utanför den juridiska ordningen eftersom dom inte ville stödja den fallna kyrkans strukturer. Med ditt resonemang så bodde dom sambo?

    -Om nu otrohet är ett större problem bland homosexuella (vilket jag betvivlar), är det då inte bättre att det finns en förstärkt juridisk form även för dessa relationer som kan uppmuntra till större trohet?

    -Finns det inte också aspekter av Jesus-storyn som problematiserar ”hetero-normativiteten”. I Jesus är vi inte man eller kvinna, i den kommande tiden gifter vi oss inte, och Messias kropp är idag könsöverskridande (1 Kor 12). Varför måste accenten självklart ligga på Rom 1, i synnerhet då Paulus samtid vad jag förstår inte kände till äktenskapsliknande samkönade relationer?

  • Manne

    Stefan! Tack för ditt svar! Detta med statens förmenta neutrala karaktär. Håller naturligtvis med dig om att det inte exitsterar någon objektiv neutralitet i denna mening, det gäller även på lagstiftningens område. Men min poäng är att de demokratiska spelreglerna innebär att man måste argumentera för sina förslag, och då använda argument som alla potentiellt kan inse rimligheten i. För att tala med Habermas, som du verkar gilla, så handlar det om att det ”bättre argumentet” ska segra. Alla, inklusive kristna, tjänar på en neutral lagstiftning i den bemärkelsen att våra friheter skyddas så långt som de inte inkräktar på andras friheter. När det gäller äktenskapslagstiftningen så inkräktar inte bögarnas äktenskap på kristnas frihet på något sätt. Den väg du har här, om du nu vill gå den, är väl rimligtvis någon forma av barnets-bästa-argument. Men även det argumenten måste stödjas med skäl som alla potentiellt kan stämma in i, således kan man inte referera till bibeln eller Guds vilja.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Manne, Jonas, JB m.fl.
    Manne, bögarnas äktenskap inkräktar inte på de kristnas frihet, nej – men min argumentation har ju inte handlat om detta. Jag har försökt argumentera för en samhällslinje med barnens intressen i första hand. Det är en sekulär argumenation utan bibelord.
    Jonas, juridiken har ingen självklar plats i det kristna äktenskapet skriver du, jag skrev också det i mitt inlägg, där jag skrev att kristna äktenskapet är höjt över det juridiska äktenskapet idag. Jag strök under att även den äktenskapslagstiftning vi har idag är sekulär. Att bevara nuvarande äktenskap handlar inte om att försvara vissa kristna ideal i första hand. Det kristna äktenskapet präglas av att förhållandet mellan mannen och hustrun har en etisk karaktär som återspeglar förhållandet mellan Kristus och församlingen, överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru – och de två ska bli ett kött, förbundskärlek, trolovning som vi har i Bibeln, förpliktande löften innan man gifte sig och började leva tillsammans, Bibeln lyfter fram bröllop – den offentliga sidan av äktenskapets ingående, förbundskärlek – en mycket djupare commitment än vad vi har i dagens äktenskapslagstiftning m.m.
    Rom 7 – talar om att genom lag vara bunden vid sin partner, och Luther betonade äktenskapets civila karaktär, så lagstiftning är inte oviktig, men vi kristna måste ju kunna gifta oss och ingå äktenskap oavsett hur lagstiftningen ser ut. Man kan ju även tänka sig samhällen där det inte finns någon äktenskapslagstiftning alls.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • Manne

    Jag blir faktiskt bara mer och mer förvirrad när jag läser dina inlägg om detta, Stefan. För nu säger du att de kristna argumenten (Bibeln, skapelse, fall, frälsning) inte ska användas i debatten om äktenskapslagstiftningen. Ok. Men om du nu kör en ”samhällslinje” med ”barnens intresse” som ledstjärna så förpliktar ju det. Då måste du föra resonemang om barns bästa som du kan få gehör för, som kan anses rimliga och som många finner övertygande. Kan du inte presentera dem? Kan vi få se en serie argument? Men så vet vi ju att en sådan argumentation kommer att ligga mycket nära de traditionella socialkonservativa argumenten (biologi, kärnfamilj framför allt), så egentligen skulle du väl slå dig ihop med de krafterna? Då borde du söka dig till de ”äldre moderaterna” där dessa åsikter finns företrädda. Men som kommer ju frågan: varför pysslar du som ordförande för ett kristet samfund med de här sakerna? Du har ju förklarat att du kör med en ”sekulär samhällslinje utan bibelord”? Vill samfundet att du ska driva frågor om äktenskapslagstiftningen som en socialkonservativ politiker utan några direkta argument? Förklara gärna.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Manne, det låter ju på dig som att jag står för en extrem ståndpunkt som försvarar en heterosexuell äktenskapslagstining,men faktum är att så vitt jag vet är det den position som kyrkor har i hela världen, med få undantag av framförallt liberala protestantiska kyrkor i västvärlden. Samtliga medlemskyrkor i Sveriges kristna råd har förordat detta. Det är ingen socialkonservativ hållning, socialdemokraterna svängde i denna fråga för några få år sedan, med en rösts övervikt på deras kongress. Så i världshistorien är det en helt ny idé med könsneutralt äktenskap.
    Sedan kan man argumentera för en ståndpunkt på flera olika sätt och flera olika plan. Här på bloggen har jag argumenterar för en kristen syn utifrån Bibeln och kristen tradition, och sedan har jag argumenterat för lagstiftningen utifrån mer allmänna argument.
    hälsar
    STefan Swärd

  • Carl

    Vill bara säga att jag tycker det hela var mycket bra skrivet!

    Mvh
    Carl

  • Manne

    Stefan. Ska jag vara helt ärlig, fast med risk att vara lite elak, så har du inte argumenterat överhuvudtaget. Att argumentera är att presentera ett antal premisser som kan sägas leda till en konklusion. Något sådant finner jag faktiskt inte i dina inlägg. Du för snarare fram åsikter av olika slag, vilket ju är något helt annorlunda, och du vacklar dessutom mellan ömsesidigt uteslutande positioner (krisen argumentation utifrån bibeln-sekulär argumentation utifrån….ja vad?). Fast du verkar ju känna dig ganska nöjd över de här tankarna själv så jag får väl avsluta med att gratulera dig till det.

  • http://www.stnkavtvivel.blogspot.com Leif Ekstedt

    Det tycks vara ett underskattat behov av att välsigna de par som salt att gifta sig borgerligt. Jag förespråkar civilregistrering av parförhållanden.
    Men de kyrkor som ser behovet och vikten av att välsigna och rent av gå igenom hela vigselritualen med paren skall naturligtvis göra detta.
    Därmed har jag inte sagt att kyrkorna skall göra avsteg från sin religion.
    De som inte ur religiös synpunkt kan ställa upp för att välsigna HBT-par skall avstå.
    Detta gäller frikyrkorna och Katolska Kyrkan. Svenska Kyrkan gör som det politiska kyrkomötet beslutar.



Subscribe to Stefan Swärd