Nu tänkte jag släppa en nyhet här på bloggen. Måndag den 1 december kommer jag att ha en helkväll med biträdande finansministern Mats Odell. Han kommer att gästa Agenda Söderhöjd i Söderhöjdskyrkan och jag kommer att samtala med honom och ställa frågor om ekonomiska krisen. Arrangemanget börjar klockan 19.00. Marcus Rosander från Söderhöjd kommer också att vara engagerad i denna tillställning. Vi kommer att prata om ekonomisk kris, arbetslöshet, banker, etik, kapitalismens fram- och baksidor m.m. Jag kommer också att läsa bibelord för Odell om en del djupheter Bibeln har att säga om ekonomi, och be honom att kommentera detta. Läsare av denna blogg får gärna skriva kommentarer och komma med synpunkter på frågor som ska ställas till Odell.

Har en intensiv och spännande helg. Ikväll har jag varit ute med Ungdomskyrkan Konnekt, under en del av kvällen, vi har bjudit på pannkakor vid Slussen, och samtalat med många ungdomar och berättat om Jesus och vad vi som kristna tror på och står för. I morgon kommer jag att medverka i Citykyrkan i Stockholm vid Svenska Folkbibelns tioårsjubileum. Jag kommer att särskilt ta upp om hur vi kan nå den unga generationen med Guds ord. Tron kommer av predikan, av att höra Guds ord. Hur ska ungdomar som växer upp utan någon form av kristen anknytning komma till tro, de som inte har kristna vänner och inte hittar fram till någon form av kyrka. De måste få höra, och hur ska de få höra. Jo, genom att vi kristna når ut till dem och når fram till dem. Hur? Det tänkte jag försöka säga något om i morgon.

På söndag medverkar jag i Söderhöjdskyrkan klockan 11.00 och predikar sedan under eftermiddagen i vår latinamerikanska dotterförsamling som möts i Adventskyrkan vid Norra Bantorget i Stockholm. Gudstjänst klockan 16.00. Ser fram emot helgen med stor tillförsikt och förväntan. Jag tror nämligen att Jesus själv bor i mig, och vill använda min mun, mina fötter, mina händer, min röst, mina öron, ja allt vad jag är och har. Det är super-exciting att tjäna Gud, universums skapare och Herre.

Kom hem fredagskvällen cirka 23.30, Konnekt håller på mycket längre, men jag fick smita hem tidigare. Vad gör min fru när jag kommer hem? Kan ni gissa? Hon dammsuger – det blir en fantastiskt romantisk avslutning av denna fredagskväll. Kan man inte hitta någon annan tidpunkt på hela veckan att dammsuga?

Tack för alla inlägg om äktenskapslagstiftningen. Noterar också att debatten går vidare i kristen press, i Hemmets Vän idag bland annat, och Stephan Alm skriver idag i Dagen om kristdemokraternas kompromissförslag som han menar inte är genomtänkt. I fredagens Dagen intervjuas Göran Hägglund. Det är troligt att om riksdagen mot all förmodan accepterar kristdemokraternas kompromissförslag med en renodlad civil samlevnadslagstiftning, så krävs en ny statlig utredning. Det var ju inte denna modell som den tidigare utredaren förespråkade, utredaren Rengnér som föreslog könsneutral äktenskapslagstiftning. Ska det bli en vändning i frågan krävs dock ett rejält politiskt tryck och att fler krafter än kyrkorna höjer sin röst. För mig med rötter i baptismen och friförsamlingsrörelsen är det helt oproblematiskt att vara utan vigselrätt. Min morfars föräldrar vigdes i baptistkapellet i Vingåkerstrakten på 1850-talet, ett så kallat baptistäktenskap. De fick inte vigas i Svenska Kyrkan för de var baptister. Så i juridisk mening sammanlevde de utanför äktenskapet. Men baptisterna hade egna bibelförankrade äktenskap, i församlingen, inför församlingen och inför Gud. Det var inget samboförhållande. De hade bröllop och ingick löften inför Gud och församlingen, sedan började de leva ihop. Men officiellt var de inte gifta. Det är inte fel att äktenskapsbegreppet återförs till kyrkorna och att vi får ytterligare utveckla modellen för ett kristet äktenskap.

Och som jag har skrivit tidigare på denna blogg, med statsministerns senaste utspel så känner jag för att i ren protest lämna ifrån mig min vigselrätt. Bloggaren Henrik Alexanderssons uppmaning till vigselstrejk känns klart intressant.

Huvudnyheterna idag hos Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är att folk med för stora midjemått är i riskzonen att dö i förtid. Idag behövs det inga strikta lutherska predikanter för att folk ska inse sina tillkortakommanden, få syndanöd, känna sin skuld och brist, det räcker med att läsa morgontidningarna. Min slutsats av artikeln är att jag kan dö knall och fall när som helst. Och midjemåttet har ju inte direkt blivit bättre av några dagar på Evangeliska Frikyrkans medarbetardagar. Ska jag börja ringa runt till begravningsentreprenörer för att börja förhandla om bra priser? Det kanske är bättre att prisförhandla nu strax före, än när det är dags? Även om jag tror på och lever med det eviga livet så har man ju lite att uträtta under några korta år på denna oändligt vackra planet (det hade varit betydligt tråkigare om Gud placerat oss på månen eller Mars eller Venus, det ser betydligt tråkigare ut där).  

I morgon ska jag träffa min personliga tränare för att lägga upp träningsprogrammet för Marathon nästa år. Vi diskuterar om jag ska satsa på Stockholm Marathon eller Stockholm halvmarathon. Min tränare påstår att chansen att jag överlever loppet är något större om jag tar halvmaran. Så det blir kanske det. Och att träna för halvmaraton kanske är skojigare och ett bättre alternativ än att börja ringa runt till begravningsentreprenörer.

”Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?”  1 Kor.15:54,55

Är i Örebro på Evangeliska Frikyrkans medarbetarkonferens. EFK:s pastorer är ett härligt gäng. De gillar att skratta, de gillar att fika, att äta, och be och lovsjunga Gud tillsammans. Några hundra pastorer från hela Sverige är med. Särskilda gäster är Kerry och Chris Shook från Texas i USA. De började en församling för 15 år sedan i sitt vardagsrum, idag har de en församling på 15.000 medlemmar. De delade med sig av sina erfarenheter av hur man för människor till tro på Kristus. Idag har de talat om att leva som att de närmaste 30 dagarna är de sista dagarna i ens liv. Om man får beskedet att man ska dö om 30 dagar, vad gör man då under dessa sista dagar. Då prioriterar man det allra viktigaste. Shooks budskap var att så ska man leva hela tiden. Med 30 dagar kvar prioriterar man relationer, att be om förlåtelse, klara ut relationer, och man försöker göra saker som är bestående, saker som kan leva vidare efter ens död. I går talade de om att föra en människa till tro på Jesus och att använda de resurser vi har i församlingen, och inte bara sitta och drömma om resurser som vi inte har. Mycket inspirerande undervisning. En sak som Shooks tog upp handlar om att ta risker. Det är mycket viktigt. Och vi kan vara skraja när vi tar nya trossteg, men det är nödvändigt för utveckling och förändring.

I går kväll hade vi en festkväll. Kvällens underhållare var Jörgen Lithell, en av EFK:s unika personligheter. Han är anställd för att jobba med barn och ungdomsarbete med fokus på mellansverige. Jörgen är en unik kommunikatör, en rejäl glimt i ögat, en genomträngande blick, en unik humor, och en fullfjädrad underhållare men inte på ett ytligt sätt, älskad av barnen men också av alla åldrar. Barnbarn till korvdirektören Lithell, och med en helig passion att berätta om Jesus. Jag minns en ganska formell EFK-diskussion om ett dokument som vi skulle anta, Jörgen trädde fram, och han sade två ord, ”mer eld”. Det var allt. Men pricket över i:et, den högsta formen av EFK-fromhet. Jörgen får alltid in skrattet, den innerliga passionen, men också det djupa allvaret.

Christer Roshamn, pastorn i Motala, har också blivit vald som ny ordförande i vårt medarbetarförbund. Ett bra val. Christer är en duktig pastor med en stark fokus på förnyelse och förändring.

Evangeliska Frikyrkans medarbetareförbund samlas dessa dagar i Örebro. Man beslutade under tisdag förmiddag enhälligt om att förorda en modell där statens och kyrkans roll skiljs åt, och att en civilrättslig lagstiftning införs i enlighet med de förslag som förts fram av kristdemokraterna och som fördes fram på SVD Brännpunkt häromdagen, en artikel underskriven av bland annat biskop Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Christer Sturmark. För EFK:s del går frågan nu vidare till styrelsen som ska ta tag i detta. Men signalen från medarbetareförbundet var alltså mycket tydligt.

Jag höll den inledande föredragningen och för mig var droppen som fick bägaren att rinna över statsminister Reinfeldts uttalanden häromdagen, där han som ateist väldigt tydligt uttrycker hur vi ska utforma lära och praxis i kyrkorna. Hålla fingrarna borta från kyrkorna, statsminister Reinfeldt.

Söndagen ägnade jag åt Alunda i Uppland där det i förhållande till platsens storlek finns en stor ekumenisk frikyrkoförsamling, Furuhöjdskyrkan. Tillsammans med Karin Wiborn från baptistsamfundet, Helen Friberg från Missionskyrkan, och ett antal internationella gäster, besökte jag och min fru denna församling som invigde en ny kyrka. Jag representerade Evangeliska Frikyrkan vid denna tillställning. En överfull kyrka, en gripande entusiasm och framtidsvision präglade samlingen. Detta är en församling som verkligen har lyckats, man har under många år haft ett mycket framgångsrikt barn- och ungdomsarbete, och det märktes vid gudstjänsten, alla åldrar fanns representerade, inte minst många barn och tonåringar. En annan nyckelfaktor är pastorn Lasse Levén som har varit där i 30 år. Ett positivt exempel på en pastor som satsar långsiktigt. Och det är ingen sluten kyrka, man har mycket bra relationer med övriga samhället, de delar som inte redan är med i församlingen. Furuhöjdskyrkan är ett vittnesbörd om att den svenska frikyrkan lever och blomstrar. Finns det någon plats i svenska samhället än i frikyrkan där det finns ett sådant ideellt engagemang och där alla kategorier av människor och åldersgrupper kan mötas i en långsiktig gemenskap – när jag tittar runt i vårt samhälle ser jag ingen motsvarighet någon annanstans.

I mitt tal till församlingen betonade jag tre nyckelfaktorer som kännetecknar Furuhöjdskyrkan, innerrlighet, tydlighet och folklighet. Alla tre delarna behövs, och detta kommer att prägla den församling som har framtiden för sig. Alunda är också ett bra exempel på hur en vanlig församling på en mindre ort kan satsa på mission och vänförsamlingar. Vid invigningsfesten fanns det med företrädare från kyrkor i Indien, Moldavien, Estland och Rumänien.

Min fru talade med en äldre medlem som heter Runar. Han har varit med i församlingen sedan 40-talet. Hon blev mycket berörd av samtalet. Inte minst det engagemang som denne äldre medlem visade för det stora och prioriterade barn- och ungdomsarbetet i församlingen. Det är i Furuhöjdskyrkan där någon händer för ungdomarna i bygden, här står kyrkan fortfarande mitt i byn, inte på grund av lagstiftning, utan på grund av attraktionskraft.

Tidigt på tisdag morgon reser jag till Örebro, bl.a. för att ta upp vigselfrågan. Ska med intresse granska alla inlägg i frågan som har kommit in på min blogg. Inläggen kommer att påverka mitt tänkande inför morgondagen.

Frågan om äktenskapslagstiftningen har nått ett politiskt klimax senaste dagarna. För min del har jag brottats med frågan. Som kristen har jag en klar uppfattning hur vi som kyrkor ska agera med vår lojalitet till Bibelordet i första hand och inte till en sekulariserad stat, men jag har inte varit klar över hur jag ska förhålla mig till kyrkornas vigselrätt och ett kristet perspektiv på lagstiftningsfrågorna i det uppkomna läget.

På tisdag förmiddag börjar Evangeliska Frikyrkans medarbetaredagar i Örebro. En fråga som ska tas upp handlar om vi ska behålla vigselrätten eller inte. Mitt ansvar är att hålla inledningsanförandet när den frågan tas upp. Jag har varit ambivalent inför detta. Det senaste dygnets utveckling har dock fått mig att luta åt att avsäga mig vigselrätten bland annat som en direkt protest mot statsminister Reinfeldt gör markeringar som handlar om inskränkt religionsfrihet.

Läste ikväll ärkeliberalen Henrik Alexanderssons blogg, en av de drivande krafterna bakom FRA-kampanjen. Nu går samme man in i äktenskapsdebatten och tar ställning för kristdemokraterna mot Reinfeldt. En anledning är att Reinfeldt senaste dagarna har gett signaler om att vilja styra över kyrkornas lära och praxis. Ateisten Reinfeldt uttrycker synpunkter på hur vi ska viga folk i kyrkorna. En sekulariserad och ateistisk statsminister har inte med det att göra. Där är jag och Alexandersson överens. Jag hörde själv statsministern säga i TV häromdagen om att kyrkklockorna ska ringa i midsommar för homosexuella par, och det förutsätter att Svenska Kyrkan ändrar en ordning som har gällt sedan 1500-talet. Så Reinfeldt anser alltså att han styr över kyrkorna och genom lagstiftning ska bestämma hur vi ska göra. Nu har han gått över gränsen. Ett liknande typ av uttalande gjorde han i DN häromdagen där han menade att kyrkorna ska och kommer att anpassa sig efter en ny lagstiftning.

Denne ateistiske statsminister vet uppenbarligen ingenting om hur kyrkor fungerar. Menar han på fullt allvar att katolska kyrkan kommer att rätta sig efter Reinfeldts pekpinnar och viga enkönat? Han borde rimligtvis känna till att Katolska kyrkan är en global kyrka med 1,1 miljarder medlemmar och äktenskapet mellan man och kvinna är ett sakrament inom kyrkan, fullständigt opåverkbart för en svensk statsminister. Tror han på allvar att ortodoxa kyrkor kommer att dansa efter statsministerns pipa? Tror han på allvar att muslimer kommer att göra det? Vet han ingenting om det äktenskapstänkande som finns inom dessa kyrkor och religioner, och hur beslutsfattande går till i dessa sammanhang.

Svenska kyrkan har en viss vana vid att lyda statsmakten och den kan han nog få ner på knä, på liknande sätt som despoten Gustav Vasa försökte tvinga kyrkan in i sitt ledband för ett antal hundra år sedan.

Varsågod statsminister Reinfeldt, här får du min vigselrätt, jag funderar på att säga så till pastorna på tisdag – jag vill inte behålla en vigselrätt när staten och statsministern försöker diktera över vad man ska tro och praktisera i kyrkorna. Och jag hoppas innerligt att kristna och alla sorts religiösa människor bojkottar Reinfeldt i nästa val. Göran Hägglund har betydligt större förmåga att lyssna till de religiösa opinionerna. Jag stöder hans förslag när det gäller äktenskapslagstiftningen.

Bloggsfären är spännande, allt finns där och den totala anarkin råder. Alla tänkbara perspektiv och åsikter, och i denna genuint postmoderna miljö får vi kristna röra oss och göra vår röst hörd, på samma villkor som alla andra. Bloggtoppen.se har en lista på 225 bloggar under rubriken Filosofi och Religion, och där finns min blogg med. För närvarande ligger jag på tredje plats bland dessa bloggar, rankat utifrån antalet besökare på bloggen. Säker och stabil etta ligger den kristna bloggen Aletheia som uppenbarligen väcker intresse hos många med sina kritiska granskningar av Katolska kyrkan, Sveriges Kristna Råd, trosrörelsen, slängar åt pingströrelsen m.m. Jag är glad över att EFK är för oansenligt för att drabbas av Aletheias kritiska ögon, än så länge.

Bloggtoppens rankning är ju inte alls heltäckande utan tar endast med de bloggar som frivilligt anslutit sig till denna bloggförteckning. Men vad jag förstår är det den mest heltäckande under rubriken religion.

Men de bloggar som ligger bredvid min på andra och fjärde plats är Trollhare och Antigayretorik har en något annan profil än min blogg. Trollhare presenteras som  ”Från borderlinebrud till bög är resan jag hoppas på: Brutalärligt bloggande om livet, döden och allt däremellan. Queerfeminist, veganterrorist och världens största miffo.” Antigayretorik är en blogg som presenteras som ”Granskning retoriken och argumenten från personer, religösa samfund och organisationer som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor, och som aktivt och konsekvent arbetar för att konsolidera en negativ och diabolisk bild av homosexuella.”

Så i den miljön och sällskapet får min blogg röra sig, på samma arena som Trollhare och Antigayretorik. Budskapet om Kristus och trons praktiska konsekvenser i vår tid, är ett budskap som ska presenteras överallt, i alla miljöer, och överallt där det finns någon som lyssnar. Bloggen har blivit ett av de viktigaste forumen för detta.

Genomförde på min blogg en mycket spontan och informell medieundersökning för några veckor sedan och drygt 30 personer svarade. Den svarande gruppen kan man nog anse vara en speciell grupp, med övervägande delen storkonsumenter av kristna media. Min gode vän i Söderhöjdskyrkan, Marcus Rosander, har hjälpt mig med att gå igenom svaren och gjort en sammanställning. Man bör också komma ihåg den speciella förutsättningen, undersökningen gjordes här på bloggen och var därmed offentlig. Det är säkert en begränsad grupp personer som offentligt svarar på frågor om vad man läser. Eftersom det var flera frågor med öppna svar så finns det många olika svar på flera frågor.

Här följer resultaten: