Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

På lördag ska jag ägna hela dagen åt ett styrelsemöte för Evangeliska Frikyrkan. Huvudfrågorna vid nästa möte handlar om budget och verksamhetsplaner för nästa år. Som samfundsordförande har jag många gånger reflekterat över samfundens roll och betydelse. Ibland möter jag också tuff kritik, den här typen av överbyggnader behövs inte.

För mig är det viktigt att centrum för det kristna livet är den lokala kristna församlingsgemenskapen. Det är där människor kommer till tro, det är där man lever i en lokal gemenskap där man kan få undervisning och andlig vägledning. Lokala församlingen är A och O. Inom EFK har vi också en kongregationalistisk syn, vi ser inte samfundet som ett styrorgan över församlingarna. Jag liknar nog hellre samfund som byggnadsställningar, hjälporgan för att göra jobbet, att bygga upp Kristi kropp. De är till nytta, i den utsträckning de gör det.

Jag brukar i regel beskriva EFK som ett nätverk mellan ett antal olika lokala församlingar. Jag brukar också likna det vid att vi är de lokala församlingarnas organ för att göra det man inte klarar på egen hand. Det handlar bland annat om att bedriva långsiktig mission, bedriva utbildning och skolor, ordna konferenser, stötta lokala församlingar, och arbeta med olika frågor som berör oss kristna på nationell nivå. Allt kan inte göras i en lokal kristen gemenskap. Sedan finns det stora resursstarka församlingar som har en kapacitet att göra mycket av detta, men dessa församlingar har då i regel ett antal stöttande församlingar som backar upp och det blir en samfundsliknande struktur.

Sedan kan man tycka att de traditionella samfundsindelningarna inte är riktigt relevanta idag. Jag tror dock att det behövs denna typ av sammanslutningar för att kunna driva en typ av kristendom som medlemmarna tror på. Det finns ett stort utbud av teologiska riktningar idag. Jag är med i EFK därför att jag tror på baptism, jag tror på missionsinriktning, jag tror på evangelikal kristendom och jag tror på den karismatiska sidan i kristendomen. För mig är EFK värdefullt också därför att man har prioriterat församlingsgrundande och pionjärarbete. För mig står EFK för något distinkt, det är inte bara ett högt-i-taket-samfund där allt ska rymmas, utan vår önskan är att stå för en viss typ av kristendom. Det tror jag är nödvändigt.

Sedan ser vi i Nya Testamentet att det finns gåvor och tjänster som fungerar på ett mer övergripande plan. Mobila team, apostlar som grundar församlingar etc. Ett samfund kan bli dynamiskt om det knyter till sig personer med kallelse och gåvor på en nationell eller internationell nivå. Ofta har samfunden startats av den typen av karismatiska personlighetstyper. Om förvaltande tjänstemän ska driva allt vidare i generationerna efter grundarna, tappar man ofta vision och passion. Men det är ingen nödvändig utveckling men profeterna och apostlarna för varje generation behöver släppas fram och bejakas. Jag tror också att många lokala församlingar har drabbats av stagnation därför att man inte ger utrymme för de gåvor och tjänster som finns i Kristi kropp, och som kan förmedla vision och motivation in i ett lokalt arbete.

Ett annat perspektiv är att se den kristna kyrkan inte bara som lokal utan se kristna församlingen i ett större perspektiv. Kan då sammanslutningen av lokala församlingar också vara kyrka?

Under alla omständigheter är det bra att fundera igenom dessa saker. Vad menar man med samfund? Vad innebär det att som församling vara med i Evangeliska Frikyrkan eller någon annan rörelse som pingströrelsen, trosrörelsen, alliansmissionen m.m.

Några korta och sammanfattande reflektioner kring ett jättestort ämne.

  • http://bengtsjoberg.blogg.se Bengt Sjöberg

    Jag är oerhört tacksam att få tillhöra EFK. Vår församling har fått mycket stöd och uppmuntran och vi har känt att vi delar en gemensam vision. Vi upplever inte att samfundet styr och lägger på oss en massa saker utan att vi jobbar tillsammans. Vi är också tacksamma till dig Stefan för att du syns i samhällsdebatten. Det tycker jag är en av de viktigare funktionerna för en samfundsledare i en tid där avkristningen gått långt, men folk börjar återupptäcka vad den kristna tron betyder.
    Lycka till!

  • Nils

    Kanske debatten är mer frekvent i det relativt nybildade samfundet pingst-ffs ?

    Men å andra sidan så undrar jag om inte EFK & pingst-ffs kunde ha samma organisation ?

    Pingst-ffs har knappast någon inhemsk funktion, man är en förvaltarfunktion till några bolag som föddes för några generationer sedan & står under konsolidering.
    De ekonomiska realiteterna har gjort att kostymen krympt rejält.

    De tidiga ”mjölkkossorna” Mösseberg, Saxnäs är avvecklade, men fortfarande anser sig rörelsen behöva Directorer & föreståndare.
    Årsbudgeten för dessa overheadkostnader har säkert inte gräsrötterna i rörelsen klart för sig.

    För att upprätthålla organisationen så talar de tärande om att gräsroten bör överlåta kyrkoskatten till rörelsen.

    Det som kan & bör försvaras är missionsarbetet där PMU har som serviceorgan till uppgift att bistå församlingarna. Men till detta behövs näppeligen FFS.

    Nej – jag tror bestämt att EFK & pingst-ffs skulle sammanslås till en inhemsk organisation som gör skäl för namnet ”inhemsk evangelisk satsning”.

    Knappast teologiska skiljelinjer är numera kvar… så varför inte effektivisera med en overhead-organisation som är bättre kostymanpassad ?

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Stefan. Enligt EFK:s stadgar står man för en ”modifierad kongregationalism”, och jag tycker definitivt det blir missvisande om man låtsats som om denna modifiering inte finns. I relation till dom tidiga pionjärerna HF, FB och ÖM pionjärernas synsätt så skulle jag säga att denna modifiering gått så långt att det inte längre rör sig om kongregationalism. I EFK:s stadgar använder man positivt både begreppet samfund och kyrka, och talar om en episkopos(=biskops)-tjänst på nationell nivå, och detta har också gjort det möjligt för Anders Blåberg att emellanåt beskriva sin tjänst som ”biskop”. Men att bejaka samfund och biskopar var så långt jag kan se uteslutet i tidigt baptistiskt tänkande. (Jag har skrivit om detta tex här:
    http://blog.bahnhof.se/plink/wb938188/3514)

    EFK kämpar för att beskriva det hela som en rörelse av fria församlingar, samtidigt som vi alla vet (?) hur centrerat det gemensamma arbetet är kring styrelse, kongress och kontoret. Vi vet också att det är möjligt för dom gemensamma organen att i vissa frågor köra över och styra över enskilda församlingar och att detta också sker ibland. Att då samtidigt tala om kongregationalism (självstyrande lokal-församlingar) är att tömma ordet på innehåll.

    Jag tycker det är dags att inse att EFK och pingst har blivit samfund/kyrkor precis som andra kyrkor och samfund. Det är inte längre meningsfullt att tala om kongregationalism som ett särskiljande drag.

    Sen är det förstås en annan fråga om det är bra med samfund. Om jag förstår dig rätt, Stefan, så menar du att det är positivt eftersom vi alla behöver en speciell nisch av kristendom. Men jag undrar om det inte är just en sådan uppdelning som Paulus vände sig emot i brevet till Korinth?

  • http://www.missionofhope.nu Morgan Carlsson

    Stefan!

    När jag läser din syn på samfunds-styret så blir jag oerhört uppmuntrad. Jag förstår att EFK har hittat en ”modell” som genererar i verkligen fria församlingar och som känner stort stöd och engagemang från riksorganet. Jag är bara att gratulera. Själv var jag med i ett församlingsplanterarprogram under åren 1998-1999….det var kul att träffa andra i EFK och jag med bakgrund i PR uppskattade den prestigelösa gemenskapen. Man kunde känna en tilltro till församlingsplantering och nya grepp..

    Jag önskar och vill tro att Gud ska öppna nya dörrar för många de som längtar efter just församlingsgrundande arbete och jag är övertygad om att just EFK är ett starkt instrument för detta. Ni har erfarenhet och ni administerar Er erfarenhet på ett mycket kärleksfullt sätt. Det är iaf den lilla erfarenhet jag har.

    Jag har ju varit resande förkunnare/evangelist sedan 1993 och också startat en församling 1999. Jag har märkt när jag rest att EFK har en kärlek till nya initiativ och det har tagit tag i mitt hjärta….

    Såg att Bengt Sjöberg, min gode vän, skrev här också. Jag har förstått på honom att han fått god hjälp och han pratar alltid gott om EFK!!!!! Mer sånt i Sverige…

    Morgan Carlsson, preacher
    http://www.missionofhope.nu

  • JB

    Hej Stefan
    Du skriver att EFK önskar ”stå för en viss typ av kristendom” Jag har varit lite frånvarande i ÖM/Nybygget/EFK omvanlingen och jag undrar hur du ser på de teologiska skillnader som fanns/(finns?) mellan ÖM och FB och HB. Vad står EFK för? Du behöver inte göra en lång utläggning men kanske hänvisa till något dokument eller så. För min egen del tycker jag att det var synd att inte baptist var med på tåget. Vems fel det var vet jag inte, men från baptistkretsar knorrades det lite.

  • Manne

    Jonas Lundström har ju helt rätt! Både i frikyrkans historiska rötter och kongregationalismens ursprungliga innebörder (som ju frontalkrockar med det pseudo-episkopala dragen i EFK tillsammans och sällskapet av alla i och för sig trevliga farbröder som styr i toppen) OCH när det gäller Paulus kritik av små personligt designade sekter inom kyrkan (en av modernismens verkliga små avarter). Hoppas att inte Stefan ska lägga ut lite semantiska dimridåer och förneka detta, och istället för en gång skull ta till sig lite nya insikter..

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    TAck för synpunkter, försöker återkomma senare ikväll med en kommentar.
    hälsar

    STefan Swärd

  • Christer Roshamn

    Hej!

    Det är en spännande och viktiga frågor. Jag vill vara pastor inom EFK därför att den ”kristendoms typ” slår an något i mig. Jag ser mig själv som evangelikal, jag är missionsdriven.(Jag gillar att EFK står bakom Lausannedeklarationen) Jag är också baptistisk. På söndag ska vi ha dop för andra gången den här månaden! Jag gillar att människor vill överlåta sig både till Kristus och församlingen! Jag är också en karismatisk kristen. Jag vill se mer av Guds kraft. Jag tror att det vanliga för en kristen är att vara fylld och ledd av den helige Ande

    Allt gott!

    Christer

  • http://forkunnarbloggen.blogspot.com Gustaf Henriksson

    Med rötter i Pingst har jag sett med sorg på det ämbetsmannavälde som fått grogrund där. Du, Stefan, nämnde också faran med ämbetsmän som ska försöka ärva och förvalta. Jag tror att det är av oerhörd vikt att överkyrkliga ledare (apostlar, profeter eller episkopoi=översynsmän), lever i personlig efterföljelse med själavinnande och är förankrade lokalt. Annars finns faran att de avfaller till professionella kristna som sitter och vaktar på förnämliga poster. Vi kan aldrig bli något högre än Kristi efterföljare och Guds barn, eller hur?

  • Kerstin Hedberg

    Du skriver ”För mig står Efk för något distinkt, det är inte bara ett högt-taket-samfund där allt ska rymmas, utan vår önskan är att stå för en viss typ av kristendom.” Hur ser du då på frågan om homosexuella pars medlemsskap i en Efk-församling? Ryms de under taket? Hoppas på ett svar på din blogg. Har försökt få den besvarad på Efk-samtalsforum på nätet, men misslyckats.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Kerstin,
    för evangelika kristna runt om i världen, samt för katoliker, ortodoxa, pingstvänner mfl. är Bibeln vägledande i denna typ av fråga. Bland annat Nya Testamentet och Rom. 1 talar om homosexualiteten som ett avsteg från Guds tanke med sexualitet och samlevnad, samt många andra saker som nämns i texten. Den vanliga hållningen är att hjälpa homosexuella genom förbön, själavård, och uppmuntran till avhållsamhet.
    EFK är kongregationalistisk så den enskilda församlingen avgör exakt hur man definierar gränserna för medlemskap, men denna grundsyn kring homosexualiteten är vägledande för en EFK-församling.

  • Kerstin

    Tack för svaret.
    Om du menar att Rom.1 beskriver att det är så homosexuella i allmänhet lever, kan jag kanske förstå ditt ställningstagande. Texten verkar för mig handla om heterosexuella som överger sitt naturliga umgänge men där kan jag naturligtvis ha fel. Hade det varit bättre om det stod att männen bedrev otukt med kvinnor?



Subscribe to Stefan Swärd