Regeringen har idag lagt fram en ramproposition om äktenskapslagstiftningen. Den innehåller inget färdigt förslag om könsneutral äktenskapslagstiftning utan avsikten är att propositionen ska fyllas på med ett sådant förslag i riksdagen.

En minoritet i riksdagen bestående av kristdemokrater, ett antal moderater, någon eller några centerpartister och folkpartister kommer att föreslå ett annat alternativ, en civilrättslig lagstiftning.

Kanske 10 procent av riksdagens ledamöter kommer att rösta på det civilrättsliga alternativet. Övriga 90 procenten, eller något i den stilen, kommer att vilja ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Frågan är bara hur förslagen kommer att utmejslas i riksdagen. Kommer den politiska oppositionen att ansluta sig till den borgerliga majoritet som vill ha könsneutralt. Eller kommer man att lägga ett eget förslag, som kommer att bli lite skarpare, med inte samma nivå av samvetsklausul och vigselfrihet?

Kan det bli möjligt med tre alternativ i riksdagen? Oppositionspartiernas förslag till könsneutral äktenskapslagstiftning. Majoriteten inom allianspartiernas förslag med en mjukare form av könsneutral äktenskapslagstiftning, och det tredje minoritetsalternativet med en civilrättslig lagstiftning. Ett dilemma är att om tre alternativ ställs mot varandra kommer oppositionens förslag att få flest röster och vinna i riksdagen.

Det skulle bli ett förödande nederlag för Reinfeldt regeringen. Varför skulle oppositionspartierna gå in och hjälpa en splittrad regering med att få igenom Reinfeldts förslag till äktenskapslagstiftning? I ett sådant läge kan allianspartierna pressas till att gå med på det tredje alternativet, civillagstiftning, för att undvika att bli nedröstad i riksdagen av oppositionspartierna.

Så loppet är inte kört för Göran Hägglunds förslag om en civilrättslig äktenskapslagstiftning, trots att man i förhand har stöd hos max 10 procent av riksdagens ledamöter. Så fungerar demokrati och majoritetsstyre.