Sitter nu på en konferens i Bryssel som arrangeras av Brysseltankesmedjan Friends of Europe. Har bland annat lyssnat på kommissionären Piebalgs, bland annat ansvarig för energifrågorna inom EU-kommissionen. Belgiens energi- och miljöminister är här och pratar, en minister från Bulgarien och en från Portugal, en företrädare för kinesiska regeringen och ett antal Europaparlamentariker, en företrädare för USA:s president, och ett antal näringslivsorganisationer. Hade för några minuter sedan ett spännande samtal med Europachefen för Greenpeace, och vi diskuterade EU:s miljöpolitik. För mig är jorden Herrens och allt vad den på är, och Guds rike, är närvarande och bör vara närvarande överallt, så jag är lika mycket kristen i denna miljö som när jag håller en predikan i en EFK-kyrka,

Noterar inlägg på min blogg om äktenskapslagstiftningen får återkommer till detta i morgon, hinner inte titta på det idag. Kikar in lite i tidningen Dagen, broderskaparna vevar på, går nog in i den debatten igen, noterar också att Åke Green engageras i USA:s valkampanj. Det är väl den enda svensk som gör något där.

Hej alla lasare av denna blogg. Jag ar i Bryssel och har bara tillgang till dator med franskt tangentbord. Aterkommer i morgon.

Nu är det sen tisdag kväll. Flyger till Bryssel i morgon förmiddag för att vara med i en rundabordskonferens om EU:s klimat- och energipolitik. Huvudtalare är energikommissionären Piebalgs, och ett antal nyckelpersoner på Europanivå. Mitt liv kastas mellan olika världar, Bryssel, Ungdomskyrkan Konnekt, svenska näringslivet, predikobesök i EFK-församlingar – men detta är fascinerande. Jag tycker också att man får bredare perspektiv på saker och ting än om man bara lever i en enda sektor. Yngste sonen är och missionerar i Lettland tillsammans med 45 ungdomar från Stockholm. Jag ber för dem. Min ena dotter ska på måndag resa till Dream Center i Los Angeles, och praktisera där i fyra veckor, det är en fantastiskt spännande kyrka, en socialt engagerad kyrka som når ut till dem som har det svårast i samhället.

Skrev nu senast om äktenskapslagstiftningen. Har senaste dygnet haft dialog med några av våra rikstidningar om att skriva något om detta ämne. Men intresset är inte så stort. Mina andra utspel senaste året har väckt mer intresse på offentliga arenan, mina artiklar med Sturmark har Expressen och DN kastat sig över, samma sak med FRA-debatten i somras, när jag ställde frågan om varför FRA hade avlyssnat Ulf Ekman, då var media intresserade. Vi får se om jag skriver något i någon rikstidning denna vecka i detta ämne, men det råder jag inte över.

Har fått flera frågor om hur jag tänker kring äktenskapslagstiftningen. Manne, Elof och JB ställer frågor. Man hävdar att apostlarna försökte inte påverka lagarna i romarriket. Kristna kyrkans uppgift är att predika evangeliet om Jesus för alla människor, missionera, bygga församlingar och utbilda och utrusta människor att vara efterföljare till Jesus. I Evangeliska Frikyrkans tänk kring mission och evangelisation ingår också att engagera oss i det samhälle där vi bor och lever, ett kristet socialt engagemang går hand i hand med förkunnelsen av evangeliet. Vi kan inte lagstifta om kristen etik, men jag tror att vi kristna kan ge positiva bidrag till samhället. De första apostlarna och även Jesus levde i en diktatur och Israel var ockuperat av romarna – de hade inga möjligheter att påverka någon lagstiftning. Vi lever idag i en demokrati där vi förväntas delta i samhällsdebatten och i vissa lägen t.ex. skriva remissvar. Så ett kristet samhällsengagemang och i vissa fall ett politiskt engagemang tror jag är bra, men jag håller delvis med dig, detta är inte huvuduppdraget.

Flera av er har problem med min argumentation kring punkt 6. Observera att detta handlar inte om att lagstifta bibelord eller bergspredikan, jag vet inte vad ni har fått det ifrån. Det handlar om ett renodlat socialt resonemang, grundat på många års erfarenhet. Jag menar att det är bra för ett samhälle att biologiska föräldrarna kan hålla ihop och gemensamt ta ansvar för sina barn. Och detta kräver att samhället värnar om familjeinstitutionen mellan man och kvinna. Har levt ganska nära och med inblick i Stockholms gayrörelse i 30 år, och enligt den insikt jag har är det betydligt mindre av fasta parrelationer speciellt bland manliga homosexuella. Visst finns det seriösa homosexuella föräldrar som eftersträvar att ta ett gemensamt föräldraskap, men de kan aldrig ha ett gemensamt biologiskt föräldraskap, och det påverkar förutsättningarna, barn blir till genom att en man och kvinna älskar, och i regel har man avsikten att gemensamt ta hand om ett barn. Att det sedan inte blir så i en del fall, beror mer på misslyckande, än att man inte hade den avsikten. Samhället måste också kunna stå för normer och ideal, utan att moralisera eller fördöma människor som inte lever exakt efter normerna, och inte klarar av att leva efter normerna. Jag tror också att den stabila relationen mellan föräldrar, man-kvinna, – jag tror att samhället kan göra något för att stabilisera äktenskap om man verkligen vill, och en stark äktenskapsinstitution är i det sammanhanget något positivt.

Kan man ge exempel på någon som jobbar med barn och ungdomar som inte kan intyga att det är jobbigt för barnen och tonåringarna när relationerna mellan och till de biologiska föräldrarna inte fungerar bra?

Sedan är det så att många människor med homosexuell läggning brottas med sin sexuella läggning, det är inte helt svart eller vitt, att man är homo- eller heterosexuell. Ett homovänligt samhälle uppmuntrar fler att bli aktivt homosexuella och leva ut sin homosexualitet, än ett samhälle som mer värnar om den heterosexuella kärnfamiljen. Det gayliberala samhället bidrar därmed till att destabilisera familjen. Jag kan inte i skrivande stund hänvisa till forskning som stöder teserna, men det går att ta fram.

Observera att dessa resonemang handlar om samhällets normer och lagstiftning, det handlar inte om hur vi ska leva som kristna. Jesus lade ribban högre för oss som kristna, på alla tänkbara områden. Det är bara att läsa bergspredikan. Men man måste också komma ihåg att bergspredikan har inspirerat politiker och etiska tänkare i alla tider, inte bara aktiva kristna. Är det fel?

�

Frågan om äktenskapslagstiftningen närmar sig slutspurten. I pipelinen ligger en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det enda parti som opponerar sig är kristdemokraterna. Hägglund och hans partikamrater är värda allt stöd i detta. Följande fakta bör man tänka på.

1. Samtliga kyrkor och kyrkofamiljer uttryckte kritik i sina remissvar till en renodlad könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är en konsekvent kristen linje. De värnar om äktenskapet mellan man och kvinna men vill inte vara diskrimerande mot homosexuella, man menar att nuvarande system med registrerat partnerskap skapar ett rättvist rättsskydd för homosexuella. En slutsats är att det endast är kristdemokraterna som lyssnar på denna kristna opinion. Inte ens broderskaparna gör det, utan kallar allt för kristen höger som uttrycker reservationer på detta område.

2. En ståndpunkt som finns inom mitt eget samfund, och som Sten Gunnar Hedin uttryckte på SVD Brännpunkt förra lördagen, är att skilja på äktenskapet som förvaltas av kyrkorna och att samhället och juridiken bara har en civilrättslig samlevnadslagstiftning. Det är ett sätt att lösa problemet. Men det är inte den lösningen som riksdagsmajoriteten är inne på, man önskar en renodlad könsneutral äktenskapslagstiftning.

3. För mig som evangelikal och baptistisk kristen är det emot min trosövertygelse och samvete att viga samkönade par. Jag grundar det på Bibelns undervisning (Rom 1 och 1 Kor 6 samt NT:s allmänna undervisning om äktenskapet). Det betyder inte att jag vill diskriminera människor med homosexuell läggning, men jag menar att äktenskapet är för en man och en kvinna. Den inställningen är inte unik, den är självklar för en katolik, en ortodox kristen, den världsvida pingströrelsen, den globala baptismen, men också en självklar inställning för andra religioner som Islam, Buddhister, Judendomen etc. Enda undantaget är mycket liberala kretsar inom protestantismen och judendomen. Diskussionen om äktenskapslagstiftningen visar hur sekulariserat Sverige är. Det är bara ett parti som överhuvud taget lyssnar på dessa religiösa minoriteter. Tyvärr har den kristna kyrkan som samhället i stort många gånger visat homofoba tendenser och visat bristande förståelse för människors brottningskamp med den sexuella läggningen. Det finns också en bred erfarenhet och tradition inom kristna kyrkan att aktivt hjälpa människor i deras brottningskamp på detta område, och inte bara fördöma.

4. Varför inte ge upp frågan? Stör det de heterosexuella paren om homosexuella par också får ingå äktenskap? Det begränsar väl inte för heterosexuella äktenskap – det ger bara mer frihet åt fler människor? En del evangelikaler vill att vi bara frånsäger oss vigselrätten och har vår egna vigslar i kyrkorna inför Gud. Sedan gör det inget om samhället har en könsneutral äktenskapslagstiftning, vi kan inte påtvinga kristna värderingar på dem som inte är kristna. Sedan får brudparet från den kristna kyrkan gå till kommunhuset och sköta det juridiska. Ingen blir väl påtvingad något med en könsneutral äktenskapslagstiftning? Det är ett snävt och ganska statiskt synsätt, det löser kanske problemen för EFK-kyrkor och andra kyrkor. En könsneutral äktenskapslagstiftning kommer i varje fall på sikt att bli ett hårt tryck mot präster som har teologiska och samvetsmässiga betänkligheter. Den könsneutrala äktenskapslagstiftningen kommer också att sätta hård press på dem som har en reserverad hållning till detta. Även mot kyrkor som har enskilda kyrkliga vigslar, även det kommer ifrågasättas om det inte görs könsneutralt. Pressen kommer öka mot människor som inte fullt ut bejakar det homonormativa samhället som växer fram istället för det heteronormativa samhället. Tyvärr fungerar det svenska samhället så att det ofta bara är en inställning som accepteras. En könsneutral äktenskapslagstiftning kommer att bli normerande för hela samhället, för skolans undervisning, för statens hantering av bidrag och andra förmåner och rättigheter, och kraven kommer att riktas mot kyrkorna att anpassa sig i synsättet, även om man avsäger sig vigselrätten.

5. I den jämförelsen är Hedins modell med en civilrättslig lagstiftning och som också förespråkas av en del EFK:are en betydligt bättre lösning. Det påtvingande inslaget blir mindre än med en renodlad könsneutral äktenskapslagstiftning. Man kan också tänka sig en sådan modell med en frivillig vigselrätt för trossamfund och kyrkor som så önskar. Modellen ger mer utrymme för samvets- och åsiktsfrihet än en modell med samkönade äktenskap.

6. En nackdel dock med en renodlad civilrättslig lagstiftning är att den ytterligare försvagar familjeinstitutionen för vanligt folk, de som inte bekänner sig som kristna och inte går i kyrkan. Som jag har skrivit tidigare på denna blogg, ett av de största problemen i tonårsvärlden är splittrade familjer, och dåliga relationer till biologiska föräldrar. Vilket i vissa fall skapar rotlöshet och identitetskriser för barn och tonåringar i en känslig ålder. En skrotad äktenskapslagstiftning kommer i varje fall inte att underlätta och stödja relationen mellan föräldrarna. Det gör inte heller det gayliberala samhället. Jag tycker att debatten alldeles för mycket handlar om de vuxnas rättigheter, istället för att handla om hur vi skapar bästa möjliga stöd för våra barn och tonåringar, och skapar bästa möjliga strukturer för att ge dem en trygg uppväxt.

7. Min argumentationslinje är följande, att behålla nuvarande äktenskapslagstiftning är bäst. Om detta inte är möjligt är en civilrättslig samlevnadslagstiftning en möjlighet, och där äktenskapsbegreppet förs över till kyrkorna, och saknar då ett juridiskt innehåll, blir endast en religiös institution. Den sämsta lösningen är en könsneutral äktenskapslagstiftning men med strikta riktlinjer för samvetsfrihet. Den allra sämsta lösningen är en påtvingande könsneutral äktenskapslagstiftning som också fungerar som en påtvingande norm för samhället, även för kyrkor som avsäger sig vigselrätten.

Det är bra att det i varje fall finns ett politiskt parti som i varje fall lyssnar på denna typ av ståndpunkter. Med den växande invandringen blir allt större andel av svenskarna religiösa på ett eller annat sätt. Hur ska våra sekulariserade politiker hantera detta? Hur ska man med sina fullständigt sekulära referensramar kunna förstå sig på alla muslimer, ortodoxa kristna, katolska kristna, pingstvänner från Afrika och Latinamerika, som ska integreras i svenska samhället – och för vilka det könsneutrala äktenskapet är en orimlighet?

Svenska Dagbladet lyfter idag fram som huvudnyhet att fem gånger fler 15-24 åringar behöver sjukhusvård på grund av missbruk, i jämförelse med för 20 år sedan. Det är en rapport från Socialstyrelsen som publiceras i dagarna, som visar på dessa siffror. Rapporten har rubriken ”sjukdomar i sluten vård 1987-2007”. Siffrorna är alarmerande och skrämmande.

Detta är en gigantisk utmaning för den kristna kyrkan i Sverige. Finns det någon grupp i samhället som är så i riskzonen som unga som mår dåligt psykiskt och som visar på missbrukstendenser? Evangeliet om Jesus är befrielsens och kärlekens budskap som har förvandlat många unga människors liv på ett positivt sätt. Att kommunicera evangeliet till ungdomarna, är den bästa samhällsinsats som kyrkan kan göra idag.

Under lördagen bytte pingströrelsen föreståndare. Pelle Hörnmark valdes som ny föreståndare, och efterträder den avgående Sten Gunnar Hedin. Jag vill önska Hörnmark lycka till och all Guds välsignelse i det nya uppdraget och ser fram emot att få mötas och samarbeta vid olika tillfällen.

Vill också tacka Sten Gunnar Hedin för hans insatser för svensk kristenhet. Sedan jag valdes som EFK:s ordförande 2002 har jag mött Sten Gunnar många gånger i många olika sammanhang. Vi möttes även före 2002 eftersom jag satt med i tidningen Dagens styrelse från slutet av nittiotalet, och där var Sten Gunnar vid den tiden styrelseordförande.

Jag hoppas dock att pingströrelsen inser att man inte har råd att avvara en ledare av Sten Gunnars kaliber och låter honom ha en framträdande roll även i fortsättningen.

Jag tycker att det är på två områden där Sten Gunnars insatser har varit outstanding. Jag tittar ju på frågorna utifrån och jag kan framförallt bedöma hans insatser externt. Men jag tycker han har varit outstanding i att företräda pingströrelsen i det ekumeniska samarbetet. Men också i att företräda pingströrelsen gentemot samhället i stort. Det är uppenbart att Sten Gunnar har gått in i en ledande roll bland oss traditionella frikyrkor. Men också i kristenheten i stort. Och han har gjort det på ett bra sätt och blivit respekterad av alla kyrkor och kyrkotraditioner, på ett sätt som ingen pingstledare har blivit tidigare.

Sten Gunnars insatser gentemot samhället tycker jag också har varit imponerande. Pingströrelsen har inte haft en sådan ledare sedan Lewi Pethrus dagar, med en förmåga att företräda rörelsen gentemot media och politiker. Man måste komma ihåg att pingströrelsen har upplevt den största motvinden på många år under den senaste femårsperioden, dels med Knutbyskandalen, dels med den traumatiska rättegången mot Åke Green. Jag tycker att han har skött dessa motvindar galant.

Det tyder på att Sten Gunnar har utsatts en del för kritik internt, och man kan ana att det har påverkat hans beslut att kliva av från föreståndaruppdraget. Jag tycker dock att dessa kritiker är för hemmablinda och inte ser vad Hedin har uträttat i ekumeniken och i att företräda oss kristna i samhällsdebatten.

Jag är jättelycklig för att det ”emerging church” projekt som jag är engagerad i, Ungdomskyrkan Konnekt, tog ett nytt steg denna vecka. Vi har hittills ägnat oss åt att bara vara ute bland festande tonåringar på fredagskvällar- och nätter och bara försökt säga på ett praktiskt sätt att Gud älskar dem och att vi gör det också.

Nu har vi startat en lightalfagrupp med två tonårsgrabbar, nyckelpersoner bland ungdomarna på stan. Aldrig läst Bibeln, aldrig haft kontakt med kyrka, vet ingenting om kristen tro, men nyfikna på att få veta mer om Jesus. Och jag tror att de stora händelserna i Guds rike och där riket bryter framåt, är ofta de små vardagshändelserna, där enskilda personer får möta Gud.

Begreppet emerging church brukar användas som ett paraplybegrepp för nya sätt att bygga kyrka och nå människor med budskapet om Jesus. Jag tycker dock att det är viktigt att emerging church blir handfasta och jordnära initiativ för att nå ut med budskapet med Jesus till människor som kyrkan inte har någon kontakt med, och där man experimenterar sig fram. Tycker att en del som ligger under epitetet emerging church mest ägnar sig åt att kritisera befintliga kyrkan, och vrida och vända på och ifrågasätta kristna doktriner, det känns mer som en sorts medelålderskris för väletablerade kyrkomänniskor som brottas med sin egen frustration.

Men en emerging church som vill vara en spjutspets för att nå människor med budskapet om Jesus, och hitta helt nya vägar för att göra det, och inte låsa fast sig vid kyrkbyggnader och traditionella verksamhetsmetoder, något sådant vill jag gärna vara med i.

Det är bra att tidningen Dagen har en självständig hållning gentemot sina ägare. Vem ska inte kritiskt granska ägarsamfunden och våra suspekta verksamheter om inte Dagen. En av ägarna är Evangeliska Frikyrkan, en annan är Svenska Alliansmissionen.

Förra veckan var det Evangeliska Frikyrkan som utsattes för den hårdgranskande skjutjärnsjournalistiken från Ericssons gamla forskningslabb där Dagen nu ligger nu för tiden, när ökände webbredaktören Emanuel Karlsten avslöjade ett hemligt samtal mellan mig och Christer Sturmark. Som representant för en Dagenägare har jag blivit helt vettskrämd efter denna avslöjande journalistik, som inte ens FRA eller SÄPO skulle kunna matcha.

Denna vecka har samme Karlsten lyft upp den kristna journalistiken till en helt ny nivå. Och i skottgluggen denna gång är Svenska Alliansmissionen. Jag är tacksam för att dessa mullvadar på Dagen ändå behandlar oss rättvist. Nu är SAM i blåsväder och vi har det jättelugnt i EFK, i varje fall denna vecka. Men jag känner mig redan ängslig för vad som kan komma nästa vecka.

Karlsten har via sin avslöjande journalistik kommit fram till att Svenska Alliansmissionens logo nedan liknar en stringtrosa. Han ser det ingen annan ser, han avslöjar det ingen annan har märkt. Djupsinnigheten, och den journalistiska avslöjarinstinkten gör mig mör och oroad, och samtidigt imponerad. Så här ser Alliansmissionens logo ut:

Men vad man ser och tolkar beror ju på iakttagarens egna preferenser och referensramar, alltså iakttagarens och uttolkarens egna idéer och funderingar. Men det har väl att göra med journalisten Karlstens Gotländska bakgrund – där såg han väl stringtrosor hela tiden, i varje fall på sommaren. Det hänger tydligen kvar när han ska tolka svenska frikyrkosamfunden.

Vad kommer att hända nästa vecka? Jag hoppas innerligt i rättvisans tecken att det nu är de andra Dagenägarna Pingströrelsens eller Baptistsamfundets tur att utsättas för Karlstens skjutjärns-och avslöjarjournalistik. Men frågan är om det överhuvud taget finns något omskakande att gräva fram i de kretsarna efter att Knutby blev utvisade. Men säker kan man inte vara.

Har idag en  krönika i Världen Idag om den ekonomiska krisen. Det är min fjärde artikel på några veckor i detta aktuella ämne. Skrev först i Dagen för några veckor sedan, därefter i Hemmets Vän som bad mig skriva om detta, och nu i Världen Idag. Har dessutom en ledare i Evangeliska Frikyrkans interntidning Direkt på samma tema. Tycker att det är nödvändigt att kristna ledare ger viss vägledning i så stora och aktuella frågor. I Världen Idag för jag fram tesen att det kan vara möjligt att Gud skakar västvärldens materialism. Jaktlund på Dagen har också tagit upp Wilkersons sjuttiotalsprofetior, som jag har varit ganska skeptisk till under många år. De har ju inte stämt med utvecklingen. Men profetior kan ibland ha helt andra tidsdimensioner än det kortsiktiga. Det intressanta med Wilkersons syner är att de både tar upp en svår kris i bilindustrin och mycket aktivt ingripande i amerikansk ekonomi av den amerikanska regeringen. Något liknande har inte hänt tidigare. Man räknar idag med att pengarna är slut kommande sommar hos General Motors och Ford.

Bibeln ger en fantastisk bra vägledning för hur vi ska hantera vår ekonomi. Det är självklara instruktioner för den som är kristen och efterföljare till Jesus, men det är instruktioner som vi får brottas med, och kanske inte alltid tillämpningen är solklar. Samtidigt ger Bibeln en bra vägledning som är nyttig både för företagare och politiker. Att bekämpa girighet och självisk materialism, det berör inte bara oss kristna. Det är en utmaning både för företag och det politiska systemet.

Just hemkommen från Köpenhamn noterar jag att regeringen idag har utsett Per Eriksson till rektor för Lunds universitet. Jag är den förste att säga ett stort grattis, och jag är glad över att en medlem i en EFK-församling har fått ett så viktigt uppdrag i det svenska samhället. Och eftersom jag vet att regeringens ledamöter inklusive deras närmaste medarbetare läser DN debatt, så föreställer jag mig ändå att det i bakhuvudet hos dem, fanns med i bilden den argumentation och stöd som jag och Christer Sturmark gav Per Eriksson på DN debatt förra veckan. Men jag är inte så kaxig att jag tror att vår artikel påverkade beslutet. Men en liten pusselbit till stöd för beslutet, har vi nog ändå bidragit med.

Hoppas att ingen ska behöva bli ifrågasatt på arbetsmarknaden för att man är kristen, oavsett om man är rektor för Lunds universitet, busschaufför, förskollärare, dagbarnvårdare, läkare eller lärare.