Mer om äktenskapslagstiftningen, nu på väg till Bryssel

~ stefan

Nu är det sen tisdag kväll. Flyger till Bryssel i morgon förmiddag för att vara med i en rundabordskonferens om EU:s klimat- och energipolitik. Huvudtalare är energikommissionären Piebalgs, och ett antal nyckelpersoner på Europanivå. Mitt liv kastas mellan olika världar, Bryssel, Ungdomskyrkan Konnekt, svenska näringslivet, predikobesök i EFK-församlingar – men detta är fascinerande. Jag tycker också att man får bredare perspektiv på saker och ting än om man bara lever i en enda sektor. Yngste sonen är och missionerar i Lettland tillsammans med 45 ungdomar från Stockholm. Jag ber för dem. Min ena dotter ska på måndag resa till Dream Center i Los Angeles, och praktisera där i fyra veckor, det är en fantastiskt spännande kyrka, en socialt engagerad kyrka som når ut till dem som har det svårast i samhället.

Skrev nu senast om äktenskapslagstiftningen. Har senaste dygnet haft dialog med några av våra rikstidningar om att skriva något om detta ämne. Men intresset är inte så stort. Mina andra utspel senaste året har väckt mer intresse på offentliga arenan, mina artiklar med Sturmark har Expressen och DN kastat sig över, samma sak med FRA-debatten i somras, när jag ställde frågan om varför FRA hade avlyssnat Ulf Ekman, då var media intresserade. Vi får se om jag skriver något i någon rikstidning denna vecka i detta ämne, men det råder jag inte över.

Har fått flera frågor om hur jag tänker kring äktenskapslagstiftningen. Manne, Elof och JB ställer frågor. Man hävdar att apostlarna försökte inte påverka lagarna i romarriket. Kristna kyrkans uppgift är att predika evangeliet om Jesus för alla människor, missionera, bygga församlingar och utbilda och utrusta människor att vara efterföljare till Jesus. I Evangeliska Frikyrkans tänk kring mission och evangelisation ingår också att engagera oss i det samhälle där vi bor och lever, ett kristet socialt engagemang går hand i hand med förkunnelsen av evangeliet. Vi kan inte lagstifta om kristen etik, men jag tror att vi kristna kan ge positiva bidrag till samhället. De första apostlarna och även Jesus levde i en diktatur och Israel var ockuperat av romarna – de hade inga möjligheter att påverka någon lagstiftning. Vi lever idag i en demokrati där vi förväntas delta i samhällsdebatten och i vissa lägen t.ex. skriva remissvar. Så ett kristet samhällsengagemang och i vissa fall ett politiskt engagemang tror jag är bra, men jag håller delvis med dig, detta är inte huvuduppdraget.

Flera av er har problem med min argumentation kring punkt 6. Observera att detta handlar inte om att lagstifta bibelord eller bergspredikan, jag vet inte vad ni har fått det ifrån. Det handlar om ett renodlat socialt resonemang, grundat på många års erfarenhet. Jag menar att det är bra för ett samhälle att biologiska föräldrarna kan hålla ihop och gemensamt ta ansvar för sina barn. Och detta kräver att samhället värnar om familjeinstitutionen mellan man och kvinna. Har levt ganska nära och med inblick i Stockholms gayrörelse i 30 år, och enligt den insikt jag har är det betydligt mindre av fasta parrelationer speciellt bland manliga homosexuella. Visst finns det seriösa homosexuella föräldrar som eftersträvar att ta ett gemensamt föräldraskap, men de kan aldrig ha ett gemensamt biologiskt föräldraskap, och det påverkar förutsättningarna, barn blir till genom att en man och kvinna älskar, och i regel har man avsikten att gemensamt ta hand om ett barn. Att det sedan inte blir så i en del fall, beror mer på misslyckande, än att man inte hade den avsikten. Samhället måste också kunna stå för normer och ideal, utan att moralisera eller fördöma människor som inte lever exakt efter normerna, och inte klarar av att leva efter normerna. Jag tror också att den stabila relationen mellan föräldrar, man-kvinna, – jag tror att samhället kan göra något för att stabilisera äktenskap om man verkligen vill, och en stark äktenskapsinstitution är i det sammanhanget något positivt.

Kan man ge exempel på någon som jobbar med barn och ungdomar som inte kan intyga att det är jobbigt för barnen och tonåringarna när relationerna mellan och till de biologiska föräldrarna inte fungerar bra?

Sedan är det så att många människor med homosexuell läggning brottas med sin sexuella läggning, det är inte helt svart eller vitt, att man är homo- eller heterosexuell. Ett homovänligt samhälle uppmuntrar fler att bli aktivt homosexuella och leva ut sin homosexualitet, än ett samhälle som mer värnar om den heterosexuella kärnfamiljen. Det gayliberala samhället bidrar därmed till att destabilisera familjen. Jag kan inte i skrivande stund hänvisa till forskning som stöder teserna, men det går att ta fram.

Observera att dessa resonemang handlar om samhällets normer och lagstiftning, det handlar inte om hur vi ska leva som kristna. Jesus lade ribban högre för oss som kristna, på alla tänkbara områden. Det är bara att läsa bergspredikan. Men man måste också komma ihåg att bergspredikan har inspirerat politiker och etiska tänkare i alla tider, inte bara aktiva kristna. Är det fel?

�


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • JB

    Med dina argument om att ett gayliberalt samhälle bidrar till att destabiliserar familjen, så måste ju konsekvensen bli att vi ska förbjuder skilsmässa/omgifte. Det skulle ju stabiliserar familjen om något, och effekten skulle bli mycket större. Istället för att dessa 650 homopar per år, som förstör vår kärnfamilj, skulle ett förbud mon skilsmässa alt. omgifte efter skilsmässa komma åt problemet, alla hetro som sklijer sig. Jag tycker du är ute på mycket svag is i den argumentation!

    För mig känns det att detta är en klassisk diskussion om vi och dom. Det dom gör är fel och kommer skapa ett förfall bland oss som gör rätt. Att det sedan är skilsmässorna/uppbrutna förhållande bland de heterosexuella som har barn (oss) som är det reella problemet, det har vi svårt att göra något åt.

    Öka hjälpen till par som har problem, satsa din kraft på skapa resurser att ta hand om de som söker hjälp. Familjen står inte och faller för att 650 homopar per år skulle gifta sig utanför att allt för många tiotusentals hetropar skiljer sig/bryter upp från förhållanden där barn är inblandade.

    Vi lever i en värld där vi alltid tror att gräset är grönare på andra sidan staketet, fram tills dess vi hoppar över staketet. Lär oss istället att älska det vi har, ta ansvar för våran relation och ha förtröstan i vår Gud.

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    Stefan: tack för ditt försök till svar men jag tycker ändå inte att du riktigt svarar, eller så missförstår jag dig. Min poäng var inte att du vill lagstifta fram bergspredikan, utan att du väljer ut delar som du sedan försöker hitta ”sekulära” argument för att stödja, men andra delar av bibeltexten i förhållande till familjen tar du inte upp. Jag är ganska säker på att folk hade anklagat oss för att destabilisera familjen om vi sa samma saker som Jesus sa om det bara inte va så att det råkade stå i bibeln.
    Bra att du inte menar att vi kan lagstifta fram Guds rike, det håller jag med dig i såklart. Men problemet du gör är att du särar på en del av det kristna livet och säger att detta skall vi lagstifta om, medan andra delar inte skall lagstiftas kring? Det är inte fel att politiker inspireras av Jesus, men det är synd att de inte inspireras mer och lämnar maktens korridorer och följer Jesus i samhällets nedre regioner.

    Ta gärna fram undersökningar och forskning som du sa, innan d ss känns denna delen av samtalet som att de helt enkelt fastnar i ”jag tycker de destabiliserar” ”jag tycker inte det gör det läget”.

    jag är inte lika gammal som dig (inget illa menat :P) men har också erfarenheter av HBT världen, det du måste göra är ju att jämföra de par som vill leva monogamt med andra par som vill leva monogamt, annars blir det konstigt. Min erfarenhet innebär bland annat att en familj som aldrig funkade blev två familjer som funkar och stödjer barnen mycket. Nu menar jag inte att det alltid blir så, alla uppbrott och skilsmässor är jobbigt för barnen. Min poäng är bara att du verkar göra det hela lite enkelt utifrån argument du inte riktigt (ännu) har kunnat backa upp.

    För att du inte bara skall få svara på kritik så kommer här min åsikt i frågan:
    Låt staten göra vad de vill i denna fråga, vi som församling och kristna får sedan göra så som vi känner att den helige ande och bibeln visar oss, vilket kommer skilja sig åt. Vi behöver inte staten för att berätta vad ett äktenskap är eller inte är, t.ex. skulle ju jag som kristen inte hävda att ett sekulärt bröllop utan Gud är ett äktenskap i kristen mening, men detta är det ingen som verkar vända sig emot i debatten.. i konsekvensens namn måste ju ni som förespråkar en kristen definition av äktenskapet i lagarna också förespråka att det endast får kallas äktenskap om det är utfört inför Gud? Eller?

  • Kerstin Hedberg

    Du skriver att ”Ett homovänligt samhälle uppmuntrar fler att bli aktivt homosexuella…Det gayliberala samhället bidrar därmed till att destabilisera familjen:”
    Om du med aktivt homosexuella menar att det är människor som vågar stå för den de är utan rädsla för att bli betraktade som annorlunda och litet suspekta, att de vågar bejaka sina känslor för en annan människa och har samma möjlighet att få uppleva närhet, trygghet och kärlek som heterosexuella, har du en poäng.
    Hur kan detta bidra till att destabilisera familjen?

  • Manne

    Stefan, det är naturligtvis bra att kristna har ett samhällsengagemang. Men som du vet är inte ”samhället” och ”staten” samma sak. Staten operarar genom tvång, en lag är tvingande, bryter man den åker man på böter eller hamnar i fängelse. En sådan maktutövning är helt främmande för den kristna kyrkan. Detta kommer vi aldrig ifrån. Att tänka sig att den kristna kyrkan ska använda sig av staten för att ”göra samhället bättre” är därför en mycket tveksam idé. Och det gör egentligen ingen skillnad om det är en demokrati eller en diktatur (även om det såklart är trevligare att leva i en demokrati – kyrkan verkar inte genom staten, det är inte så vi missionerar, evangeliserar och själavårdar. Vi är och förblir en ”underifrån-rörelse” som förkunnar evangeliet – med åtföljande etisk praktik – som ett erbjudande som man tar ställning till frivilligt, vi ska inte försöka avskilja vissa etiska aspekter av vår efterföljelse från evangeliet och försöka få staten att lagstifta till vår fördel. Oavsett om vi gör det ”på demokratisk väg”. Det är helt enkelt inte så kyrkan påverkar samhället.

  • Robert

    Kan inte hålla med dig manne. Eftersom kristna har ett samhällsengemang, kommer man också bli engerade i hur staten fungerar, eftersom staten och samhället är så tätt sammansvetsade. Staten är inget eget tvingande, staten är enligt teoretiker som duckheim mfl endast vårat sätt att uppbära någon form av moral och social kontroll (merton) och i detta fall genom lagstiftning som du tar som ex,.. Så om vi tar större utrymme i samhällsdebatten, kommer moral och normer påverkas av våra tankar, och i förlängningen också de lagar som stiftas eftersom som de kriminaliserar handlingar utifrån vad samhället anser som förkastligt enligt gällande moral…

    Altså vi kan inte skijla samhällsengemang och stat åt. De hör i hop.

    Jag tror det är otroligt viktigt vi som kristna tar plats i disskusionen, palus tog plats också, så allt annat är bara vilseledande information.

  • Ronny

    Tack Stefan swärd för din sundhet . Jag önsckar jag vore så sund som troende i mitt Kristna liv .Som Gud ville jag skulle leva i frid med Gud för Gott. Du får gärna Komma ihåg mig i bön om Just det. För jag har haft det mycket svårt , Till en hel del självförvållat med. Frid och Gud välsine dig !!!Ronny

  • http://none magnus

    Hej

    Jag börjar med att inleda med en respekt för din inställning, vilket jag hoppsa du kan visa mig också.

    Jag lever i en parrelation sedan tjugo år. Inte utan problem men jag tror inte du kan säga att din (om du har någon) är utan dessa. Dock är jag mycket lycklig och jag tror jag kan tala för många i min situation. Anledningen är att jag är stark i min övertygelse över att jag har rätt att uttycka min kärlek och min lust till min man utan att behöva be om ursäkt för detta. Jag tycker att detta är tillräckligt. Varför ska jag behöva bevisa mer än heterosexuella? Vad är rätt kärlek? fråga dig det någon gång. Kan jag inte få ingå äktenskap och gifta mig? Villkoren för ett heterosexuellt par är ju inte så högt ställda….

    Äktenskapet är en institution som förändrats över tiden. Det kan ingen förneka. Vi kan ha egenintressen som kan motverka detta men faktum kvarstår. I vårt land ”gifter man inte bort” någon längre som ett exempel. Hur ser samhället idag på tex barnäktenskap???…Inget som jag eller särskilt många försvarar idag …vi säger att vi tror att vi har koll på utvecklingen men är det så?…tror säger vi – men vad grundar vi det på ? Poängen är att äktenskap har väldigt lite med religion att göra utan har mer med de rådande allmänvärderingarna i samhälet och medborgarnas medvetande att göra i stället. Jag stöter inte på värderingar som inte stöder en könsneutral äktenskapslagstiftning i min vardag som homosexuell ( varför det epitetet skulle vara viktigt för någon annan än mig själv).

    Kanske finns det ett visst egenintresse att inte stödja en utveckling av rådande lagstiftning angående äktenskapets status från din sida?? En plats i riksdagen???

    Magnus

  • Manne

    Robert! Om kyrkans förkunnelse och livsstill inspirerar lagstiftningen på flera områden så är det naturligtvis positivt. Min poäng är att mottagandet av evangeliet är frivilligt, lagstiftning handlar om tvång. Alltså använder inte kyrkan staten som ett sätt att förkunna, påverka och så vidare. Detta är helt fundamentalt. Problemet är också att om vi vänder oss till staten på det sättet. och försöker använda den för våra syften, så blir vår förkunnelse något som kommer ”uppifrån” som en världslig överhet, snarare än ”nerifrån” som ett erbjudande, en vädjan (och det är precis de orden som används i NT för kyrkans förkunnelse). Att kyrkan ska ”ta plats” är det ingen som säger emot, det handlar om hur vi tar plats, baserat på frivillighet i förlitande på Guds kraft eller baserat på tvång i förlitande på statens kraft? Förklara gärna hur Paulus verksamhet stöder din uppfattning.

  • Robert

    MAnne! Givetvis! jag tycker inte man ska lagstifta om religon, kristen tro är något jag själv måste ta ställning till. DEt skulle jag kalla moraliskt förkastligt o göra.

    Däremot tror jag vi ska reagera och påverka när lagarna gör det svårt för oss att vara kristna, när lagarna inskränker våran religon. Och i fallet med äktenskapslagsftiftningen om man beslutar om att kyrkorna ska viga homosexuella, så är inte steget långt borta till ett test i diskrimineringslagens ljus, och då kommer kontetnan bli att vi måste viga trots våran övertygelse.

    Altså, inte okej och att påverka så det blir kristen tvångslagstiftning, men heller inte okej att bara stå o titta på när samhället hårdnar och så vidare. VI måste vara saltet!