Under många år har jag fått nyhetsbrev från olika missionsorganisationer som i bilder och siffror presenterar framgångsrika missions- och evangelisationskampanjer. Ständigt har man läst rubriker som ”50.000 frälsta i framgångsrik kampanj”, ”segerrapporter från Afrika”, ”stora framgångar – 200.000 lyssnade till Guds ord”, ”tusentals mirakler i Asien”, eller i den stilen.
Den tycks inte finnas någon hejd på framgångarna. Världen håller på att frälsas.
Finns det missionsorganisationer som har en precis motsatt profil och framtoning? Den totala motsatsen skulle jag vill hävda är Evangeliska Frikyrkan. Så här löd rubriken i vår tidning ”Direkt” häromåret: ”Evangeliska Frikyrkan finns på plats – en katastrof för de drabbade länderna”.
Här möter oss all framgångsteologis yttersta motsats, den totala förnekelsen av den egna prestationen och insatsen, den kristna ödmjukhetens övergång i självförnekelsen och totala ringaktandet av de egna gärningarnas betydelse. Segerrapporternas totala negationers negation ”Evangeliska Frikyrkan finns på plats – en katastrof för de drabbade länderna”.
Och för att riktigt markera hur detta är en del av en trygg identitet så finns i anslutning till denna rubrik en bild på den dåvarande regionledaren Hans Lindstrand, glatt leende. Att bara vissa att glädjen finns där, mitt i självmedömkans träsk, mitt i förnekelsen av det egna jagets prestationer, i det bottenlösa träsket av att jag kan inget, jag förmår inget, jag duger till inget. Att då bara le, en helgonlik egenskap. Här möter oss fromhetens absolut högsta nivåer, inga stora rubriker, inget skryt, inga överdrifter däremot en underdrift på graden till självutplåning. Läs, begrunda, lär:
