Allt tyder på att Obama kommer att vinna presidentvalet i USA. Det märks att det är en ganska sargad nation som går till val. Ekonomin är den helt avgörande valfrågan för amerikanarna denna gång. Terrorismen och de utrikespolitiska frågorna har marginaliserats.
Även om det finns vissa skillnader mellan de två kandidaterna så blir det en tendens med två konkurrerande partier att båda partierna rör sig i riktning mot den politiska mitten och de större skillnaderna mellan partierna slipas bort. Och så bör man komma ihåg att amerikansk politik handlar om så mycket mer än en president, som i regel är en symbolisk figur på toppen men den faktiska amerikanska politiken utformas i kongressen, i domstolarna, i ledningen av delstaterna och i presidentens stab. Presidenten är en symbolisk toppfigur men som dock kan ha ett avgörande inflytande främst i frågor som gäller den internationella politiken.
I svenska och europeiska media handlar analysen av USA:s politik så väldigt mycket om presidenten, och den politiska granskningen blir alldeles för ytlig och personfixerad och i sin värsta form demoniserande. T.ex. har svensk debatt om kristen höger och president Bush varit alldeles för grund och onyanserad. Okunnighet odlar schabloner och plattityder.
Jag har bara jämfört presidentkandidaterna på några enstaka politiska områden så jag kan inte bedöma vem jag tycker står för den bästa politiken. Det som dock är glädjande är att för första gången får USA en svart president.