Nu är det onsdag förmiddag och jag sitter och lyssnar på Erwin McManus, på en Willow Creek-dag, i Filadelfia. Inspirerande att lyssna på Erwin. Träffar många goda vänner här också, jätte nice.

Noterar många inlägg med anledning av mina kommentarer angående Runar Eldebos artiklar (jag har i många år uppskattat Eldebos insatser, mina frågor gällde bara dessa artiklar och ingenting annat). Observera att jag inte på något sätt ”sågar” Eldebo. Jag ställer undrande och delvis kritiska frågor, men uttrycker mig försiktigt. Sedan kan inte jag ta ansvar för var alla bloggkommentarer hamnar.  Jag efterlyser ändå större tydlighet, noterar att Olof Djurfeldt kommenterar Eldeboartikeln i Dagen idag, har dock inte hunnit läsa artikeln.

Återkommer senare idag.

Har fått en fråga av en bloggläsare vad jag tycker om Runar Eldebos artikel i Dagen, torsdag 30 april om ”Fyra kriterier för trons utveckling”.

Har problem redan med första meningen av artikeln: ”Varje tid gör sin konstruktion av kristen tro”. Utgångspunkten bakom en sådan formulering är att kristen tro är något vi människor formulerar och skapar, tyngdpunkten handlar hos människan mer än hos Gud. Det är väl ett typiskt postmodernt teologiskt förhållningssätt.

Jag ser den kristna tron som en uppenbarelse från Gud, uppenbarad genom Ordet, Anden och genom Jesus – Gud blev människa för 2000 år sedan. Det är en storhet utanför oss själva. Det handlar om att upptäcka, förstå, få ljus över, den sanning från Gud som är evangeliet om Jesus. Sedan har den kristna kyrkan under historiens gång haft benägenhet att glida bort från detta centrum, men genom reformationer och väckelserörelser har man återvänt till den genuint kristna tron. Att vi kristna ser lite olika på olika saker beror inte på att tron skulle vara ambivalent och föränderlig, utan det beror på att vi människor är föränderliga, och har benägenheten att glida bort från den uppriktiga tron på Kristus. Tron på att det finns en äkta, autentisk kristen tro är av stor betydelse, inte minst med tanke på hur många starka krafter under historiens gång som har försökt att lägga under sig kyrkan, och göra henne till ett system strikt underordnat statsmakten, och göra kristna tron till något som tjänar rent värdsliga intressen. Att vi människor har olika perspektiv, glasögon, förhållningssätt, utifrån vilket vi läser Bibeln och tolkar kristen tro, förändrar ju inte den autentiska kristna tron.

Det är möjligt att Eldebo håller med om allt detta, men det skulle vara upplysande i artikeln att han också säger det. I hans Gardellartikel i Sändaren kritiserar han Gardell främst för att han är så självsäker och färdig i sina övertygelser.

Har också vissa frågor och invändningar när det gäller de fyra kriterierna. Om man tänker sig dessa som en analytisk modell kan det väl vara okey, men jag tycker att Eldebo resonerar mer åt det normativa hållet. Det enda grundkriteriet tycker jag är Bibeln. Det skulle nog en baptist, lutheran eller pingstvän säga. En katolik skulle också lägga till kriteriet med den samlade kristna tron. Jag kan se det kriteriet som ett komplement för att förstå och uttolka skrifterna. Anden som ett kriterium, dess roll är väl att bekräfta och upplysa i skrifterna, inte att kriterium skilt från Bibeln. Vem hävdar det?

Kriteriet sammanhanget, samtiden är det mest problematiska. Kan inte se att det har någon relevans för trons innehåll, eller hur vi ska leva som kristna. Däremot har det relevans för hur vi ska förkunna evangeliet, den kulturanpassning som Paulus talade om, att vara jude för jude, och grek för greken. I Eldebos analysmodell tycks det bli ganska oproblematiskt att Gardell väljer bort några kriterier, kristna kyrkan har godtyckligt valt mellan dessa kriterier menar Eldebo, tycker att resonemanget är problematiskt.

Förhoppningsvis har jag missuppfattat Eldebo, men förtydliganden vore inte fel.

Nu blir jag säkert sågad av ett antal teologiska besser-wissrar. Varsågoda.

Har fått en fråga från en bloggläsare vad jag tycker om Runar Eldebos artikel i Dagen i torsdags. Sitter och granskar hans text och filar på en text, som jag hoppas ska läggas ut under måndagen. Tycker också att Mikael Karlendal, pingstpastor i Ängelholm skrivit en utmärkt kommentar och kritisk granskning av Eldebos artikel. Karlendals blogginlägg hittas här.

Söndag kväll och lite summering av veckan och framåtblickande mot kommande vecka. Denna vecka har varit fantastisk med Jesusmanifestation, New Wine-konferens, flera dagar av missionerande på Sergelplattan och Tantolunden, och vi summerade lite i Söderhöjdskyrkans gudstjänst idag. Det skapar tro och frimodighet hos många kristna. Och den dåliga självkänsla många kristna bär på, och ständig rädsla för vad folk ska tycka, jag tror att detta har släppt en del, när de såg att media rapporterade objektivt och sakligt och ganska omfattande från Jesusmanifestationen.

Det blev lite paus i diskussionen om synen på församlingsmedlemskap. Men ska ventilera frågan på onsdag då jag tänkte gå på seminarium i Filadelfia i Stockholm, och lyssna på Erwin McManus, häng med, du kan anmäla dig på www.willowcreek.se. En god vän till mig som har besökt och analyserat McManus församling, säger att de tillämpar liknande typ av modell för församlingsmedlemskap som jag skissade på bloggen för någon vecka sedan – och fick minst sagt blandade reaktioner på. Kommer att diskutera frågan med en av McManus medarbetare på onsdag. Så jag återkommer i frågan. McManus kan ge bra inspiration – om man vill tänka nytt när det gäller församling, men det gäller att tänka nytt på rätt sätt.

Nästa söndag predikar jag i Söderhöjdskyrkan 11.00, då kan du få möta bloggaren live om du har vägarna förbi. På tisdag kommer jag att ha ett spännande möte med en av de tunga kändisarna i Sverige, och vi ska samtala om Jesus. Just nu kan jag tyvärr inte avslöja för bloggläsarna vem det är.

Och sedan har jag min huvudsakliga försörjning som konsult inom svenska näringslivet. Kommer bland anant att granska senaste forskningsresultaten från SOM-institutet i Göteborg denna vecka, och vara på en konferens om det senaste om elbilar, kan de lösa miljöproblemen inom trafiksektorn?

Och den riktigt stora höjdaren, min fru har varit hos sin mamma i Skellefteå hela veckan och kommer hem i morgon mitt på dagen. Det blir explosiv kärlek, garanterat, i morgon, hormonerna, adrenalinet, testoronerna, eller vad det heter, bara pumpar i kroppen, jag är ju relativt ung fortfarande.

För övrigt överlåter jag veckan i Guds händer, och ber om att Jesus ska leva genom mig, jag vill vara hans röst, hans fötter, hans händer, hans arm, som sträcker sig ut till medmänniskorna.

Har hållit mig hemma under lördagkvällen, bland annat för att göra klart inför måndagens deklaration. Ska leda gudstjänsten i Söderhöjdskyrkan i morgon 11.00, så jag behöver samla mig för det också. Samtalade något med Ulf Ekman i Kungsträdgården, bland annat om hans möte i kväll i Södermalmskyrkan, då han ska ta upp om Jonas Gardells Jesus. Och sedan är det ungdomsmöte i Kungsträdgården.

Har någon bloggläsare rapporter från något av dessa evenemang, skriva gärna en kommentar på detta inlägg och rapportera.

TV-nyheterna har haft lite inslag från Jesusmanifestationen, bra jobbat TV.

Polisen och Kungsträdgårdsförvaltningen ger nu en officiell siffra, 17.000 på gudstjänst i Kungsträdgården. Tror att det är rekord för kristen gudstjänst, sedan 50-talet.

Det kom nyss en uppgift om att 18.000 är samlade för gudstjänst i Kungsträdgården. Jag letar i minnet, men jag tror att det är den största kristna samlingen i modern tid i Sverige. Jag tror att vi måste gå tillbaka till 50-talet för att hitta liknande nivåer. Eller har någon bloggläsare uppgift om någon kristen sammankomst i Sverige senaste 50 åren som har samlat minst 18.000 personer vid ett och samma tillfälle? Är det en ny tid för Sverige som vi börjar se?

Nu befinner jag mig i Kungsträdgården i Stockholm, och Jesusmanifestationen pågår just nu. Det är massor av folk här. I fjol var det 13.000 och man säger att det är fler i år än vad det var i fjol. Har bland annat lyssnat på Hakon Långström, Stanley Sjöberg, Niklas Piensoho, Ulf Ekman, Göran Skytte och Berit Simonsson. Tyckte nog att Skyttes korta predikan var en riktig höjdare, han är utan tvivel en av Sveriges främsta evangelister för närvarande. Det kunde man inte tro om den gamle ateistiske kommunistjournalisten att han skulle bli väckelsepredikant.

Det är bra att vi kristna ibland kommer ur våra kyrkobyggnader, och enskilda satsningar, och gör något större och något gemensamt. Och att hitta de gemensamma nämnare vi har som kristna. Arrangemanget började med att Hakon Långström läste upp från en trosbekännelse om den Jesus vi tror på.

Och stämningen är härlig, folk är glada och entusiastiska. Och det roligaste av allt är att många av de dynamiska invandrarkyrkorna finns med, och står tillsammans med oss som är födda i Sverige.

Har bloggat hela fredagskvällen och en bit in på natten, åt tidningen Dagen, och du kan läsa om mina iakttagelser från Stockholmsnatten på www.dagen.se.

�

Nu ska jag strax bege mig ut på stan för att ägna hela kvällen och delar av natten åt att be, prata med ungdomar om Jesus, och visa det praktiska sociala engagemang som behövs i Stockholmsnatten. En nyhet ikväll blir att jag bloggar åt tidningen Dagen, direkt från Sergelplattan och från Tantolunden, så läs www.dagen.se under kvällen så får du veta vad som händer. Allt handlar om förspel och uppladdning inför den stora Jesusmanifestationen i Kungsträdgården i morgon eftermiddag.