Jag märker att samtalet mellan mig och Gardell orsakar stor uppmärksamhet i svenska kristenheten. Tycker att tidningen Dagen gav en bra bild av samtalet och tycker att Dagen var alert när det gäller att vara en del av denna dialog.
Bakgrunden till vårt möte var att jag läste Jonas bok om Jesus och skrev en kritisk rescension på min blogg för någon månad sedan, men dock i en respektfull ton. Jag är också kritisk mot att vi evangelikala kristna ledare har så lätt för att hålla oss på en kant och bara framföra synpunkter bland våra egna om hur fel det är med en massa saker. Jag har sedan tidigare fått Jonas Gardells hemliga mailadress av Svenska Dagbladets nyss pensionerade debattredaktör Sune Olofson. Så samtidigt som jag skrev min kritiska bloggrescension skickade jag iväg en inbjudan till Gardell för möte och samtal, vilket jag nämnde på bloggen. Mailet försvann tydligen någonstans, men Gardells pressansvarige läste min blogg och såg inbjudan. Direkt tog Jonas kontakt med mig och tackade ja till ett möte.
Jag och Jonas har också haft en ganska intensiv mailkontakt under senaste fyra veckorna, så det har inte bara varit lunchmötet i tisdags. Och vi har hela tiden haft en vänlig, respektfull och öppen samtalston.
Jag brukar ständigt ha samtal med olika sorts människor om Jesus, människor som står för alla sorts trosuppfattningar och livsstilar. Och jag eftersträvar alltid att genomföra de samtalen i en ödmjuk och lyssnande ton, jag tror alltid att det skapar bäst förutsättningar för att jag ska kunna berätta om min tro på Jesus. I det avseendet var samtalet med Jonas ett av alla samtal.
Men samtalet med Jonas Gardell var också ett mycket speciellt samtal. Det är sällan jag har mött en person med ett så brinnande intresse för Jesuspersonen och som så intensivt brottas med religiösa och existentiella frågor.
Och jag tror att både jag och Jonas har något fått modifiera de förutfattade meningar vi hade om varandra för några veckor sedan. Jag tror att Jonas något har modifierat bilden av mig som ”högerkristen” och ”fundamentalist”, han har fått se att även vår (jag skulle aldrig kalla mig högerkristen eller fundamentalist, det är ord som är förbrukade) kristendom har ambitionen att visa människor nåd och barmhärtighet som främsta riktmärke. Och att även vi som klassas som konservativa evangelikaler brottas med Bibeln och hur den ska förstås. Och jag tycker att Gardell har en poäng när han säger att även vi har en tendens att välja ut och fokusera det i Bibeln som passar oss.
Jag har modifierat bilden av Gardell, för några veckor sedan var han för mig främst ”gayikon” och en som gärna raljerar och häcklar oss kristna. Och jag har mött en människa med ett starkt Jesus- och bibelintresse, och som inte är så låst i sina positioner som jag trodde. Och som visade starkt intresse av kontakt med oss evangelikaler. Just nu håller han t.ex. på och läser den evangelikale teologen NT Wright (jag tror han heter så) nämnde han vid vårt samtal.
Jag tyckte också att jag lyckades med att visa i vårt samtal att Gardells syn på den Gud som ska inkludera alla, att den modellen har stora logiska brister (förutom exegetiska). Dagens referat var ju kortfattat och tog upp bara delar av samtalet, vi pratade ju om mycket annat.
Det var två punkter i vårt samtal där det kändes att vi var ganska överens. Dels handlade det om att Jesus förvandlar och möter människor, särskilt de som är svaga och svårt utsatta. Den livsförvandlande kraften, den frågan intresserar både mig och Jonas, och berör oss djupt. Och sedan bad vi till Jesus tillsammans. Och det kändes väldigt bra.
Så vi var rörande överens om att vi ville fortsätta vårt samtal, både enskilt, men också finna former för fler att få lyssna, kanske genom ett offentligt samtal i en kyrka. Jag återkommer med information om den frågan.