Jag beklagar att min halvgrova, halvvulgära ironiserande Stockholmshumor inte alltid når fram. Ibland skriver jag inlägg då jag nästan bara skämtar, men det finns ofta ett stänk av allvar, och ett budskap även i skämtet.
Mitt senaste inlägg om Ella Bolin, Alf Svensson, Leif GW Persson och Stanley Sjöberg var i stor utsträckning ett skämt. Men tydligen har det inte uppfattats så av alla. Man får inte ta allt på för stort allvar som jag skriver – alla gånger. Leif GW Persson är enligt min mening en av de coolaste personerna som finns i Sverige utanför kyrkliga sfären, så det jag skrev om honom var bara ett skämt, och ingenting annat. Jag tycker egentligen att det är positivt anmärkningsvärt att han backar upp Alf Svensson i EU-parlamentsvalet. Och jag skojade om att stödtruppen bakom Alf Svensson var en brokig skara, när jag jämför Stanley Sjöberg med Leif GW Persson, tycker jag att Stanley är som från en annan planet. Jag menade bara att det är en väldigt stor skillnad på dem som personer och deras andliga inriktning. Att jag har den djupaste respekt för Stanley Sjöberg, borde ingen hysa minsta tvivel om.