Jag och Torsten Åhman möts för debatt inbjudna av studentkåren vid Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. Torsdag 12 april kl. 13.15. Alla är välkomna. Jag kommer att ha med mig min bok ”Efter detta” som erbjuds för specialpris och signerad av författaren.

Vi kommer att diskutera vad som händer under evigheten, evig himmel och evigt helvete.

Här är en affisch om tillställningen. Klicka på länken nedan så kommer den fram.

jlund_ debatt_2000

Har intensiva måndag och tisdag med möten och samtal nästan hela dagarna.

I går hade vi styrelsemöte och årsmöte för Claphaminsitutet. Jag är ordförande för institutets styrelse och det är ett spännande kristet initiativ som organiserar ett hundratal personer som är kristna läkare, forskare, jurister, journalister, politiker m.m. Alla samfund finns med i institutet. Syftet är att främja den kristna rösten i svenska samhället. Direktor för institutet är Tuve Skånberg, riksdagsledamot för kristdemokraterna som sitter i Konstitutionsutskottet och informationssekreterare är Per Ewert.

Som gäst igår på årsmötet hade vi Lars Adaktusson. Det blev ett spännande samtal om kristen opinionsbildning och opinionsbildningens förutsättningar i dagens Sverige. En fråga vi berörde var i vilken utsträckning vi kan uppmuntra kristna på nyckelpositioner i samhället att bli mer tydliga med sin tro. Adaktusson både utmanade till detta, men problematiserade också kring frågan, det är näst intill omöjligt för vissa yrkesgrupper att gå ut med detta offentligt. Han berättade om sin egen tid på Sveriges television där alla hans kolleger visste att han var kristen, men där det var omöjligt att gå ut i media och tala om kristen tro. Som nyhetsankare i TV eller som programledare för Agenda kan man inte torgföra egna övertygelser, det funkar inte.

Idag ska jag försöka hinna glida förbi riksdagen där det är interpellationsdebatt om pastor Jean. Interpellationsdebatterna börjar kl. 13.00 och denna debatt med Billström blir den sjätte interpellationsdebatten. Börjar cirka 14-15-tiden.

Ursäkta bloggläsare, har varit lite tyst några dagar, på grund av att jag har varit tre dagar på en stor framtidskonferens i Göteborg. Jag är ju inte bara pastor utan jobbar också som internationell konsult med fokus på globala överlevnadsfrågor, framförallt med inriktning på global miljöpolitik, global klimatpolitik och framtidens transport- och energisystem. Ur ett politiskt-statsvetenskapligt perspektiv. Jag är ju ingen tekniker.

Spännande.

Notera också att tidningen Dagen idag talar om att jag har valts som Svenska Evangeliska Alliansens ordförande. Det är ett viktigt uppdrag, Evangeliska Alliansen samlar breda grupper av troende från många olika samfund. Det är inte så dramatiskt, jag har ju varit engagerad i Alliansens styrelse en del år. Det är en person som har hört av sig till mig, och uttrycker glädje för det nya uppdraget och lyckönskar mig i uppgiften som Evangeliska Alliansens ordförande – Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Tack Christer. Ska jag vara riktigt ärlig har jag ibland fått mer stöd från Sveriges ledande ateist, än från många kristna.

Notera också att det har lagts ut reklam på min blogg. Jag ingår sedan jag startade bloggen 2008 i ett kommersiellt bloggnätverk där min blogg är tillgänglig för annonsering. Men det har knappt varit några annonser på dessa fyra år, men helt plötsligt börjar det bli det. Jag avvaktar och ser om det stör för mycket, då får jag ta bort det.

Arbetet med pastor Jean går vidare. Han är gömd i Kongo. Jag jobbar nu med att ordna arbetstillstånd i Sverige, så att han kan komma tillbaka så snart som möjligt. Men i den grundläggande debattfrågan om hur han har hanterats av svenska myndigheter, och den svenska flyktingpolitiken, där ber jag att få återkomma – med full kraft.

Har idag skrivit en ledare i Världen Idag om att satsa på friskvård för äktenskapet. Här hittar man artikeln.

Jag är som sagt var på tillfällig semester i Oslo men noterar med stor glädje att Diakonia ikväll i ett blogginlägg har presenterat sammanfattningen i den utredning man har gjort om pastor Jean Kabuidibuidi, man hittar det här. Vad jag förstår bekräftas pastorns egen berättelse och de uppgifter vi har gått ut med, som grundar sig på pastorns egen berättelse. Jag kommer att kommentera detta närmare när jag har läst Diakonias utredning. vi är mycket tacksamma för att Diakonia har stöttat oss i denna kamp. Det är en internationellt mycket respekterad människorättsorganisation som heter Nelson Mandelas vänner som på Diakonias uppdrag har gjort utredningen om vad som hänt med pastor Jean efter utvisningen till Kongo-Kinshasa.

Från Elimkyrkans sida har vi konsekvent under fem månaders tid varnat för att utvisa pastor Jean Kabuidibuidi till Kongo. Vi har visat att det har funnits en stor risk med en sådan utvisning. Myndigheterna har konsekvent vägrat lyssna på vad vi har sagt. Diakonias utredning bekräftar att våra värsta farhågor har besannats, och han greps och misshandlades direkt efter att ha lämnat flygplatsen, efter den svenska avvisningen. Utan hjälp och ingripande från personer som ville och kunde hjälpa honom hade detta kunnat sluta mycket illa.

Jag återkommer i denna fråga.

Har en ledig helg i Oslo. Har varit med blivande svärsonen och tittat på världscuptävlingarna i Holmenkollen. Fascinerande. Här ser ni bloggaren plåtad vid Holmenkollenbacken plåtad av blivande svärsonen.

Har nu en helt ledig långhelg och reser till Oslo strax tillsammans med hustrun för att besöka vår dotter som bor i Oslo.

Lite uppkopplad är jag nog ändå, så räkna med något blogginlägg och lite twitter.

Vi arbetar intensivt vidare med frågan om pastor Jean, framförallt med att ordna arbetstillstånd så att han kan söka jobb i Sverige, och den vägen komma tillbaka. Troligen kan det lösas ganska snabbt. Vi samarbetar med Diakonia, som vi tidigare har meddelat, i frågan om vad Jean har utsatts för i Kongo. Diakonia har kontor i Kinshasa, folk på plats, och det genomförs nu en seriös utredning i frågan som håller juridiskt och internationellt. Återkommer så snart vi vet något mer. Pastorn hålls just nu gömd i Kinshasaområdet.

Det händer en hel del i helgen som jag missar.

Sveriges Kristna Råd ordnar en klimatkonferens i Immanuelskyrkan under lördagen, jag har varit med och planerat och arrangerat den, men kan tyvärr inte vara med. Ärkebiskop Wejryd är dock på plats.

I Elimkyrkan är det fullt pådrag hela helgen. Vi har dock ett stort och duktigt pastorsteam, så saker och ting beror inte alls på min närvaro. Vi startar upp vår träningsskola i morgon i samarbete med New Wine och Korskyrkan. Vi har Transformationsgudstjänst lördag kväll 19.00 med New Wineledarna Hans Wolfbrandt och Alfred Nygren på besök. De medverkar också i Elimgudstjänsten kl. 11.00 söndag förmiddag. Övrig info via vår hemsida www.elimkyrkan.org. Under lördagen har vi också vårt fantastiska familjeäventyr, kristet barnarbete som fokuserar på hela familjen.

Vi har varit ganska tysta om pastor Jean senaste dagarna. Som vi tidigare har meddelat är han gömd i Kongo, på en säker plats, vi har kontakt med honom. Som vi tidigare har meddelat jobbar vi för att han ska kunna återvända till Sverige och kunna börja jobba i Sverige. Vi arbetar intensivt för att kunna ordna detta. Som har framgått samarbetar vi med Diakonia som utreder vad som har hänt, och så snart vi har mer ingående information går vi ut med den.

Läget är under kontroll, vi kämpar vidare. Vi ber till Gud och tror på Guds hjälp i detta.

Som alla vet är det svåra säkerhetsproblem i Kongo. En av de svenska kontakter vi har i området, vågar inte ringa pastor Jean till det kontaktnummer vi har, därför att det anses vara för farligt – jag tar det som exempel för att visa hur komplicerad situationen är. Vi vill gå ut med mer information men vi kan inte göra det på ett sätt som äventyrar säkerheten för personer eller organisationer som säger något. Vi återkommer så snart vi har något mer att säga. Det som är helt uppenbart är att pastor Jean har inte utvisats till frihet, då hade han kunnat röra sig fritt, prata i telefon fritt, och det hade varit helt ofarligt att träffa honom, även öppet.

Jag har varit bloggare i nästan fyra år och publicerat 1238 blogginlägg under denna tid. Jag är också twittrare sedan ett knappt år tillbaka och har under den tiden publicerat drygt 2000 twitter. Hur många tidningsartiklar jag har skrivit har jag tappat räkningen på för länge sedan.  Jag har skrivit minst 30-40 artiklar i våra riksmedier som DN, SVD, Expressen och Aftonbladet. För den som tvivlar på min trovärdighet kan jag bara informera om att jag en gång i tiden publicerade en doktorsavhandling, och under många år bedrivit konsultverksamhet med vetenskaplig inriktning.

Vad jag minns har jag aldrig blivit anklagad för att ljuga, luras eller fejka i en artikel Jag har många, många gånger blivit kritiserad för mina ståndpunkter, men att jag ljuger eller fejkar – jag har inget minne för att jag någon gång blivit utsatt för den kritiken.

Nu  har jag råkat ut för detta för första gången. Vad gäller då frågan. Det handlar om publiceringen av bilder av en misshandlad pastor Jean Kabuidibuidi. Bilderna är fejkade har vi fått höra från ett antal olika håll. Det har varit ett stående tema senaste dagarna på rasistbloggar och högerextrema hemsidor. Men synpunkten har hörts från betydligt fler håll.

När en utsatt, hotad, kongoles, som utvisas av svenska myndigheter till Kongo – när vi visar bilder på att han torterats och misshandlats i Kongo. Då får vi veta att det är fejk. Den berörda pastorn ljuger och luras, och vi som försvarar honom ljuger och luras. När man skriver något för att försvara en hotad och utsatt medmänniska, då ska det tydligen nagelfaras på ett extra noggrannt sätt. Det här budskapet ska tydligen nagelfaras, kritiseras och ifrågasättas mer än något annat man säger.

Märkligt, mycket märkligt. Och det är synnerligen märkligt med tanke på att det i Kongo har mördats fem miljoner människor senaste 20 åren. Att visa upp bilder på en sårad utvisad svensk pastor i Kongo är ju inte särskilt anmärkningsvärt i detta perspektiv.

Nu har vi publicerat fler bilder, eftersom en massa människor inte trodde på de första bilderna. Av säkerhetsskäl kan vi inte avslöja vem som har hållit i kameran människor som vi själva tagit kontakt med och inte har nån koppling till Jean har träffat pastor Jean Kabuidibuidi där han nu håller sig gömd i Kongo.

Nu skriver jag ett brev till Diakonia i Kongo och ber att de också ordnar ett läkarutlåtande för att bekräfta storyn. Eftersom så många vägrar tro på vad vi säger. Men vi kommer att fortsätta lägga fram bevis till dess kritiken har tystnad och då t.o.m. rasist- och högerextrema hemsidorna och bloggarna tröttnar.

Jag har inget emot kritisk granskning. Men det jag har emot är att utsatta och utlämnade flyktingar och deras berättelser, ska ifrågasättas och granskas mycket mer kritiskt än alla andras berättelser. Är inte det en sofistikerad form av rasism?