Jag kunde inte ana att mitt blogginlägg 19 november där jag kritiskt reflekterade över Greger Anderssons artikel i Världen Idag, skulle orsaka en så intensiv debatt. Det har resulterat i ett antal blogginlägg och gästblogginlägg och ett antal hundra kommentarer och twitterinlägg. Har haft nästan 2500 besök per dag på bloggen under senaste veckorna vilket är mer än vanligt. Det har varit många intensiva debatter på denna blogg, men den här slår nog rekord.

Jag hade inga onda avsikter med mitt första inlägg, det enda var att jag uppfattade det som att Greger Andersson kraftigt tonade ned historiciteten med Jona bok, och jag tyckte att detta var tveksamt.

Ämnet Jona bok fascinerar, och bibelsynsfrågan fascinerar, och det finns ett uppdämt behov av att diskutera vägval vi lever med i svenska kristenheten.

Mitt första inlägg orsakade en hel del kommentarer och redan inom ett dygn skrev jag ett till inlägg för att bemöta en del av kritiken. Det inlägget var inte skrivet i polemik mot Greger utan det var bara ett försök att kommenterara en rad kommentarer som hade kommit under dagen, att det inte var så viktigt med historiciteten i Jona bok, det hävdades t.o.m. att budskapet var ännu tydligare om man inte behövde tänka in historicitet. Jag hävdade då i blogginlägg nr 2 att historiciteten är viktig, och det får faktiskt konsekvenser för hur vi tolkar och tillämpar Jona bok.

Sedan har debatten rullat vidare, och drivits framförallt av gästblogginläggen av Greger A och Anders Gerdmar.

När jag nu summerar den här debatten så vill jag dela in det i två delar. Dels några allmänna kommentarer om själva debatten som jag tar upp i detta blogginlägg. Och sedan ska jag försöka skriva en summerande kommentar om historiciteten i Bibeln, en kristen historiesyn. Det blir nästa blogginlägg.

För det första, om en bloggdebatts karaktär. Min blogg skiljer sig från de flesta andra bloggar som diskuterar teologiska frågor genom att jag har väldigt många läsare och en väldigt bred kategori av läsare. Man bör komma ihåg att t.ex. Christer Sturmark rekommenderar ateister och humanister att läsa min blogg, för att den visar ganska bra hur kristna tänker och resonerar enligt honom. Färre än en procent av dem som läser min blogg skriver kommentarer. För det mesta blir kommentarerna ganska spretiga, ofta när jag skriver i ett kontroversiellt ämne, kan jag få kraftigt mothugg, och också få kommentarer från de som håller med och uttrycker sig betydligt kraftigare och mer svartvitt än vad jag gör.

Min blogg har alla kategorier av läsare, och bland aktiva kristna som kommenterar så finns alla riktningar och samfund representerade. Det här är inte på långa vägar någon sorts sluten samfundsblogg.

Det är tröttande för mig att ständigt få kritik för kommentarer som skrivs på bloggen. Visst möter både Greger Andersson och Anders Gerdmar kritiska kommentarer när de skriver på min blogg, men så är bloggandets natur. De som ständigt kritiserar mig för kommentarerna, som jag inte alls styr över, och sällan känner de personer som skriver kommentarerna, bör ha i åtanke att den som blir i särklass mest kritiserad på min egen blogg är jag själv.

Jag hade ju kunnat göra det enkelt för mig och ta bort kommentarsfunktionen, men då skulle bloggen tappa mycket av intresse och läsare – och jag tycker inte att det är värt det. Många gånger blir jag inspirerad i tänkandet av vassa motfrågor. Man läser en blogg för att man både vill läsa vad bloggaren skriver, men också hur folk reagerar på vad bloggaren skriver. Jag tycker att bloggande är en fantastisk kommunikationsform. Det har också en koppling till evangelierna i Bibeln, när Jesu tal och predikningar refereras, så ges också utrymme till frågor, kritiken, direkta reaktionen på hans tal, och Jesu respons.

Så jag vore tacksam för om jag i fortsättningen slapp få dessa gliringar om kommentarsfältet, man skriver t.ex. om ”Stefan Swärds blogg” och kopplar ihop det med vissa kommentarer man inte gillar.

Vid en snabb genomläsning av kommentarerna på Jona-debatten tycker jag dock att det har varit en förhållandevis anständig nivå, men jag har inte hunnit läsa igenom allt än. Och kommentarsfältet har inte varit ensidigt, varken min hejarklack eller någon annas hejarklack som har dominerat.

Sedan tycker jag inte att man ska generalisera för mycket utifrån ett kommentarsfält, det är en väldigt liten andel av läsarna på denna blogg som skriver kommentarer.

En annan form av kritik är att när jag skriver inlägg i teologiska debatter, vilket är en relativt begränsad del av mina blogginlägg, så görs det ofta kopplingar till Örebro missionsskola. Det enda jag har kommenterat i denna debatt är en kort artikel av Greger, jag kan tyvärr inte göra så mycket åt om andra kommentatorer drar referenser till Örebro missionsskola. När jag i somras drog igång debatten om för mycket statlig styrning av teologiska utbildningar, gällde ju frågan generellt om teologiska utbildningar. Ärligt talat kan jag inte minnas att jag vid något tillfälle har formulerat explicit kritik mot Örebro missionsskola offentligt. Jag har stor respekt för skolans verksamhet och tycker att lärarstaben är mycket proffesionell i många avseenden. Jag har t.ex. alltid uppskattat Lars Johanssons skrivande och analyser, mycket väl förankrat i en evangelikal grundsyn. En del av skolans lärare har jag dock inte någon uppfattning om då jag varken har läst något av dem eller lyssnat på dem. Flera av skolans lärare har besökt eller ska besöka Elimkyrkan.  Ett samfunds teologiska utbildning måste dock kunna diskuteras, och inte minst måste vi pastorer kunna delta i en sådan diskussion. Inte minst är det mycket viktigt att teologiska förändringar och perspektivförskjutningar inte smygs fram utan en öppen redovisning. Att vara en konfessionell utbildningsanstalt med ett samfund som huvudman ställer höga krav på transparens.

Men vari består skillnaderna, om man nu ska försöka få fram skiljelinjer. Greger har blivit pressad att förtydliga sig när det gäller hur han ser på historiciteten och Anders Gerdmar har försökt utvidga diskussionen till en bredare nivå, till fler historiska frågor som gäller Bibeln som är kontroversiella i modern teologi. En fråga som jag också ställer mig är varför jag ständigt hamnar i krock med vissa teologer när man diskuterar vissa teologiska frågor, vad är den underliggande dimensionen som ligger bakom dessa åsiktsskillnader?

Jag uppfattar det nog som att jag och Greger är överens om den grundläggande bibelsynen, även om jag tycker att han hade kunnat formulera sin inställning tydligare i denna debatt. När det gäller synen på Bibelns historicitet går dock våra uppfattningar isär.

Greger skriver så här i ett av blogginläggen: ”När det gäller Jona bok så har jag argumenterat för att jag inte tror att det är en bok som gör historiska påståenden. Jag uppfattar alltså, precis som med uttrycken under punkt två, att bokens ”sanning”, det som den ”påstår” inte är de enskilda historiska uppgifterna. Här har Swärd och Gerdmar en annan uppfattning. De menar boken uppenbart har historiska anspråk. Att tro att den är sant i allt den påstår innebär alltså för dem att man bör tro på bokens inslag som historiska uppgifter. Här har vi olika uppfattningar.”

Här hittar vi en punkt där vi inte är överens, och vi skulle nog hamna i olika ståndpunkter vid en diskussion om andra historiska texter i Bibeln.

Man bör dock notera att Greger skriver så här: ”Jag har uppfattat det som självklart att en konsekvens av denna utgångspunkt är att om texterna gör historiska påståenden så är det väsentligt att dessa är sanna.” Vissa av Bibelns texter menar Greger är historiskt sanna, när texterna gör historiska påståenden.

Men både Gerdmar och Greger Andersson tycks vara överens om att historia i biblisk mening inte är detsamma som historia i modern mening.

Greger skriver så här: ”Men om man väljer att beskriva detta som ”historia” så innebär det, och det är min poäng, att detta måste vara historia i en annan bemärkelse än vi vanligen använder termen. Det innebär att vi läser dessa texter i enlighet med en annan typ av ”regelsystem” än det som gäller vid läsningen av det vi numera vanligen benämner som historia. Detta är alltså en ”historia” och ett ”regelsystem” som tillåter en typ av motsägelser som vi inte skulle tillåta i andra sammanhang.”

Jag håller med om att det inte alltid är självklart hur Bibelns texter ska förstås och tolkas. Det behöver diskuteras. Här kan allmän bakgrundsforskning hjälpa oss i vissa lägen. Det finns olika sorts böcker i Bibeln, alla gör inte historiska anspråk. Jag kan också ha förståelse för argumentet att historia och historisk text för 2500-3000 år sedan inte har riktigt samma innebörd som idag. Jag skulle dock vilja få det argumentet utvecklat.

Min känsla dock är att Greger betydligt mer ifrågasätter och problematiserar historiciteten i Bibeln än vad jag gör. Där skiljer vi oss åt. Men Greger håller sig inom evangelikala ramen att tro på att Bibeln är sann i det den påstår. Men hur man ska tolka påståendena, och vad den faktiskt påstår – där har vi nog en del olika uppfattningar.

Greger lägger också större tonvikt än vad jag gör vid senaste 100 årens teologiska forskning.

Kanske man skulle kunna beskriva Greger som en liberal evangelikal och jag som en konservativ evangelikal (jag menar inte ont med dessa beteckningar, jag bara försöker bena ut varför och hur uppfattningar går isär). Med konservativ menar jag då att jag lägger stark tonvikt vid hur kristna kyrkan historiskt har tolkat de bibliska texterna. Och jag lägger en stark tonvikt vid Bibelns eget inre vittnesbörd. Hur Jesus och Paulus bedömer en text eller viss bok i gamla testemantet är avgörande för mig hur texten ska tolkas. Jag lägger också stark tonvikt vid hur de moderna väckelserörelserna har tolkat Bibeln, jag har svårt att tydligt markera andra uppfattningar än John Wesley, Lewi Pethrus, PP Waldenström m.fl. Den hållningen skulle man kunna beskriva med termen ”konservativ”.

Anders Gerdmar betonar att evangelikal är ett för snävt begrepp för honom, men med min betoning av kristna kyrkans historia och tidigare tolkning av Bibeln, upplever jag det som att vi ligger varandra mycket nära i inställningen, vilket också har framkommit i denna debatt.

Greger gör markeringar som gör att jag välvilligt vill tolka honom som att han rör sig inom den evangelikala fåran, samtidigt avgörs ju detta av hur han tillämpar sina historicitetkriterier i praktiken och i vilken utsträckning han mer lyssnar på moderna forskare än kyrkans traditionella tolkning av Bibelns texter. Det kan inte jag bedöma, men har ingen anledning att ifrågasätta om han själv hävdar att han i grunden delar en evangelikal bibelsyn.

Jag tycker också att jag rör mig inom evangelikala fåran och har inte trillat över i fundamentalismen, jag tar tydligt avstånd från en sekteristisk och inåtvänd kristendom, inte heller jag tror på väldigt strikta bokstavsläsningar av Bibeln, där man inte väger in situationen, bakgrunden, och kristna kyrkans förståelse av texten, i sin bedömning och tolkning av bibeltexten. Jag tycker nog att jag är tydligt medveten om att Bibeln måste tolkas, mer än vad PP Waldenström var t.ex. Tydligen kan man få tro på verbalinspiration och ändå kalla sig för evangelikal, om jag har tolkat denna bloggdebatt rätt.

Men jag återkommer i ämnet om Bibeln och historiciteten.

Man kan göra en hel del i Sverige samtidigt som man är i Qatar. Är med och skriver tillsammans med 11 andra kristna ledare, bl.a. biskop Arborelius, i Dagen idag, om försvaret av människovärdet, bl.a. med fokus på Livets söndag.

Notera gärna min ledare i Världen Idag, idag. Men observera, den artikeln är ingen summering av Jona-debatten här på bloggen, den kommer senare idag eller inom någon eller några dagar – publiceras naturligtvis på denna blogg. Ledaren skrevs för mer än en vecka sedan, och har blivit något försenad i publiceringen.

Jag återkommer snarast med några summerande kommentarer i Jona-debatten, måste dock hinna läsa igenom allt först. Det har väl skrivits motsvarande en bok här på bloggen i ämnet på 14 dagar.

En reflektion när man är i Qatar. Det som händer i Syrien uppmärksammas mycket i media här. Mördandet av Syriska befolkningen pågår dag efter dag, det har pågått länge. Grannländerna och övriga länder tittar bara på. Och vad gör globala fredsrörelsen? Har det kommit någon konkret idé därifrån hur man faktiskt kan få stopp på mördandet? Tycker att det är beklagligt med den stora passivitet världen visar inför massmördande, lite hjälpsändningar, lite halvhjärtade diplomatiska försök, och mördarregimen bara fortsätter dag efter dag. Mönstret upprepar sig ständigt i mänsklighetens historia.

Som kristna är ett minimum att vi ber för Syriens lidande folk. Men jag efterlyser mer konkreta handlingsplaner för hur man stoppar massmördande regimer.

Märkligt. Skrev en artikel idag om planetens ödesfrågor med länk till denna blogg. Noterar att vid den här typen av artiklar får man i stort sett inga reaktioner alls. Jag är ju van vid att få mycket reaktioner när jag skriver. Tipsar gärna Holger Nilsson om att läsa den Världsbanksrapport som kom för några veckor sedan. Vi talar om värstascenarior om att mänskligt liv kan få svårt att överleva på denna planet, en temperaturstegring på uppåt 4-6 grader, släpper loss krafter som inte en människa vet hur det kommer att gå. Varnings- och domedagspredikningarna kommer idag från Världsbanken, Greenpeace, International Energy Agency i Paris, OECD och IPCC.

Men det verkar som om ingen bryr sig. De politiska ledarna tar inte frågan på allvar. Och kristna kyrkan har en benägenhet att stämpla ut alla som knäppgökar som kommer med domedagsprofetior – det är det intrycket jag har i varje fall.

Jag minns någon som sade, att det ska vara som på Noas tid.

Återkommer endera dagen med summerande reflektioner på Jona-debatten.

Notera gärna min ledare i Världen Idag, idag med reflektioner från FN-konferensen i Doha.

Det är imponerande vilket engagemang Anders Gerdmar och Greger Andersson har visat när det gäller att skriva gästblogginlägg senaste veckan. Tack Anders och Greger. Det verkar som om de bildade herrarna har tackat varandra för en trevlig diskussion. Jag ska försöka knyta ihop debatten med lite slutreflektioner endera dagen. I värsta fall sparkar mina slutreflektioner i gång nya debatter, men vi får väl se. Jag behöver läsa igenom debatten ordentligt innan jag skriver dessa slutreflektioner. Jag kommer både att skriva om själva debatten, men kommer att bidra med lite ytterligare reflektioner om Bibelns historicitet.

Kommer att vara i Qatar hela kommande vecka, strängt upptagen av en pågående FN-konferens, som ni säkert märker lite om på TV-nyheterna under veckan som kommer. Svenske miljöministern kommer hit närmaste dygnet. Plus alla andra ministrar från alla länderna. Min begränsade fritid ägnar jag åt intressanta studiebesök tillsammans med fru Swärd och övriga konferensgäster, cirka 15000 personer från alla världens länder. Idag bjöd Qatars regering på båtutflykt i en gammal klassisk Qatar-fiskebåt, och vi kunde skåda de vackra Doha-skyskraporna från havet, en fantastisk upplevelse.

Tack för tacket, Greger Andersson!

Bara några klarlägganden, men inte några nya frågor (att det tog lite tid att svara var bara för att jag varit upptagen av andra plikter). De som ligger kvar obesvarade från mitt förra inlägg får ligga kvar hos Greger Andersson för begrundan. Men det kommer att fortsätta vara en gåta varför Greger Andersson valde att satsa hela denna debatt på en litteraturvetenskaplig metod som han inte själv tror på, men som förvirrat så många. En sak har jag lärt mig av årtionden av forskarseminarier. När jag får kritik på mina skriverier och folk inte förstår mina argument så har läsaren alltid rätt. Om Greger Andersson uppfattas som oklar har han kanske en hemläxa att göra; som ganska garvad bedömare av vetenskapliga texter måste jag säga att jag har haft svårt att följa med i vad jag uppfattar som glidningar och oklarheter i Greger Anderssons resonemang. Därför faller det säkert också på honom om debatten varit ”märklig”.

En viktig skillnad mellan mig och Greger Andersson kvarstår: jag menar att man bör läsa Jona som historia, naturligtvis utifrån den tidens syn på historia. Men Jesus trodde att Jona var historisk och det gör jag med.

Att jag inte går in på t ex Jesaja, Daniel eller andra GT-frågor är för att en kvalificerad kommentar från min sida skulle kräva månader av arbete; därför kräver jag heller inte att Greger Andersson som GT-exeget ska ge liknande svar på NT-frågor. Om vi bara höftade till något kunde vi väl lika väl syssla med något annat, mer lukrativt :-). Vårt existensberättigande ligger i att vi förhoppningsvis kan ge mer kvalificerade svar än lekmannen. Och så markerar vi gränserna för vår kompetens.

En detalj: angående Greger Anderssons påstående att jag förutsätter Q-källan måste jag säga som jag brukar säga till mina studenter: ”Ingen har någonsin sett Q”, dvs. det är en obevisad hypotes, som har fördelar, men jag har inte sagt att jag köper den. Att jag räknar med en komplex tillkomstprocess bakom evangelierna och många andra texter Greger Andersson alldeles rätt i. Men jag tror Guds Ande vakat över processen och gett oss den Bibel han ville vi skulle ha.

Om Greger Anderssons syn på syndafallsberättelsen och Urhistorien hade vi behövt prata vidare, men det får bli i ett annat forum. Ur teologisk synpunkt är den luddighet som här tycks kvarstå riskabel. Det är just de teologiska konsekvenserna av att Greger Andersson m fl evangelikala teologer ”ändrat sig” som gett upphov till debatten. Och jag befarar att ännu inte sista ordet är sagt i den frågan.

Så: to be continued. Om inte annat kan vi väl ses i cafét alldeles innanför Pärleporten, till vänster, för eviga diskussioner om texter. Jag är ganska säker på att både Jona och nineviterna då skulle vilja ha ett ord med i laget :–).

Anders Gerdmar

PS. Hjärtligt tack, Stefan, för Din generösa gästfrihet!

Att värna om den biologiska mångfalden är en av de stora miljöutmaningarna på vår planet idag. Som kristen tror jag att naturen är skapad av Gud, och vi människor har ansvaret för att vårda om och förvalta naturen. Tyvärr gör vi det ganska dåligt nu för tiden, ett exempel är hur den biologiska mångfalden hotas, många djurarter och växter håller på att utrotas eller har utrotats.

När Noa en gång för länge sedan fick uppdraget att bygga en ark och ta med sig de olika djurarterna med in på arken, handlade det om att rädda planetens biologiska mångfald, att rädda de hotade djurarterna.

En modern form av Noas ark har startats av en schejk i Qatar. Hade idag möjligheten att få göra ett studiebesök i hans anläggning ”Al Wabra Wildlife Preservation”. Det är ett unikt projekt där man mitt i Qatars öken skapat en större oas, där man tar hand om och utvecklar utrotningshotade djurarter. Fick se en hel del sådan djur idag. Jag tänkte idag på Noa när jag vandrade runt på schejkens domäner. Bifogar några bilder på utrotningshotade djur som man försöker rädda vid denna moderna variant av Noas ark. Det är framförallt djur i anknytning till ökenlivet som man har specialiserat sig på.

 Här är en jemenitisk bergsgasell, utrotningshotad, som man försöker rädda på denna anläggning.

 

 

 

 Här är en Addax-antilop, ett annat utrotningshotat djur som lever i trakterna runt arabiska halvön, som man försöker rädda på schejkens anläggning.

 

 

 

 

Det är många utrotningshotade fågelarter man försöker ta hand om på anläggningen. Bilden visar en sällsynt fågelart, heter på engelska ”gang-gang cockatoo”.

Tack Anders Gerdmar

Ett stort tack till Anders Gerdmar för att han till slut valde att svara på mina frågor. Jag hoppas att vi därmed har fått reda ut en rad missuppfattning och kan lämna diskussionen. I det här inlägget kommer jag bara kort redovisa hur jag uppfattar Gerdmars svar och visa på de punkter där jag menar att vi trots allt är överens.

1. Vi kan konstatera att vi tydligen fick olika ämnen för bibelsynsdagen. Gerdmar fick ämnet: Finns det myter i Bibeln? Jag däremot fick ämnet: Finns det myter i Bibeln, exemplet Jona. Detta får väl skyllas på arrangörerna. Det förklarar att vi även i den fortsatta diskussionen uppfattat ämnet lite olika.
2. Gerdmar uttrycker ett missnöje med litteraturvetenskapliga resonemang inom exegetiken. Här är vi helt överens. Jag har ägnat nästan all min egen forskning åt att kritisera just den typ av applikationer av litteraturteoretiska resonemang på Bibeln som också Gerdmar är kritiskt mot. Mitt problem har bl a varit att exegeter glider mellan olika typer av argument och använder teorier och metoder från en annan vetenskap för syften som dessa inte var avsedda för.
3. Jag menar dock att jag inte fört litteraturteoretiska resonemang eller antagit ett litterärt perspektiv. Däremot har jag ställt en fråga som jag kallat för litterär för att skilja den från historiska och teologiska frågor. Min fråga har varit: Vilken typ av påstående utgör Jona bok?
4. Att det är ett stort avstånd mellan exegetik och litteraturvetenskap ser man i Gerdmars resonemang om min distinktion mellan fakta och fiktion. De tankar han tillskriver mig har jag helt enkelt aldrig tänkt. Jag har använt termer som fakta och fiktion för att visa att texter kan ses som olika ”regelsystem” som man kan uppfatta olika. Precis som Gerdmar går jag emot det vi beskriver som anakronismer (dvs hopp i tiden) när jag hävdat att man inte kan läsa Jona bok som historia i modern bemärkelse. Gerdmar säger t ex att man inte kan tillämpa de fiktionsmarkörer som Cohn m.fl. föreslagit. Det är utmärkt och nästan ett ordagrant citat av vad jag själv sa i mitt eget föredrag, dvs. att man inte kan tillämpa dessa kriterier. Här är vi alltså helt överens och vi har tydligen missuppfattat varandra eftersom Gerdmar trott att jag applicerat moderna gränsdragningar samtidigt som jag uppfattat att han applicerat en modernistisk historiesyn. Bra att vi fått klara ut detta.
5. Man skulle kunna kritisera Gerdmar för att han inte svarar på de enkla ja- och nej-frågor jag ställt honom, särskilt så eftersom han själv efterlyser ”raka svar” och ogillar ”dimridåer”.  De frågor jag ställde var: ”Tror Anders Gerdmar att Mose skrivit Moseböckerna, att det bara finns en Jesaja, att hela Daniel tillkommit på 500-talet f Kr, att alla Jesusord i evangelierna är autentiska och att Paulus skrivit alla brev som tillskrivs honom?” Men jag kritiserar inte Gerdmar för att han inte svarar på dessa frågor, eftersom jag uppfattar att Gerdmar faktiskt ger ett klart svar. När Gerdmar säger att han inte äger expertis nog för att uttala sig om t ex Mose författarskap, en Jesaja, Daniels tillkomst etc. och när han för långa resonemang om Efesierbrevet så indikerar just detta att han helt delar min uppfattning om att detta inte är enkla dogmatiska bibelsynsfrågor. Detta överensstämmer också med de resonemang han själv för om t ex 2 Petri brev i sina akademiska studier. När han talar om evangelierna i en akademisk text utgår han från att man måste bedöma de olika traditionerna, förutsätter en tänkt Q-källa etc. Det går alltså inte att på ett enkelt sätt besvara dessa frågor utifrån ett givet dogmatiskt grundantagande. I stället rör det sin om komplexa frågor där man bör lyssna noga och allvarligt på olika argument. Bra att vi fått reda ut även denna punkt. Jag tror att hela diskussionen om bibelsyn tjänar på den här typen av ärlighet.
6. Gerdmar säger sig vara metakritiskt och misstänksam mot rådande vetenskapliga antaganden. Här är vi helt överens. Jag skulle t o m tro att jag är minst lika misstänksam som Gerdmar i dessa frågor. Dessutom är vi helt överens om att vi läser Bibelns texter välvilligt och därför förutsätter att de är ”sanna” (”sann i allt den påstår”). Det innebär att vi tar som gemensam utgångspunkt att bevisbördan ligger hos kritikerna.
7. Jag är glad att Gerdmar till slut uppmärksammat den fråga jag anmälde från början, nämligen detta att texter som syndafallsberättelsen har ett teologiskt budskap som är knutet till deras historicitet och att detta relativiserar den typ av litterära frågor som jag ställde i relation till Jona. Jag hade gärna sett en diskussion om detta i stället för den märkliga diskussion som nu har varit.
8. Jag måste också till slut medge att detta är första gången jag varit inne i en bloggdebatt. Det kanske märks. Mitt problem har genomgående varit att jag inte förstått den logiska övergången många debattörer gjort mellan mitt påstående (a) Bibeln är sann i allt den påstår via (b) att jag inte tror att Jona hör till genren historia och sedan till (c) alltså tror jag inte på Bibelns historicitet och möjligheten att Gud kan göra underverk. Här har jag helt enkelt inte kunna följa med i logiken. Om jag säger att Bibeln är sann i allt den påstår så följer av detta, i min logik, att om Bibeln gör historiska påstående så måste dessa vara sanna. Jag har också haft enorma bekymmer med att förstå den logiska övergången mellan förslaget att Jona bok kanske inte till hör genren historia och påståenden om att jag då t ex inte tror på evangelierna och Jesus.

Greger Andersson