Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det var ett viktigt samtal på Örebro missionsskola 29 oktober om bibelsyn. Jag hade inga möjligheter att vara där, och de ljudinspelningar jag försökt lyssna på har varit för dåliga för att vara underlag för ett blogginlägg. Eftersom debatten fortsatt i Världen Idag kan jag därför kommentera Greger Anderssons text om Jona bok. Greger är lärare i Gamla Testamentet vid Örebro missionsskola. Han skriver följande text i Världen Idag. Anders Gerdmar har i en utmärkt artikel besvarat Greger Andersson i följande artikel i Världen Idag.

Greger menar och argumenterar för att Jona bok ska inte uppfattas som historia utan syftet är att föra fram ett budskap. Han menar att det inte är bibeltroget att läsa in för mycket fakta och historia i bibeltexterna, det är inte texternas avsikt. Greger skriver: ”Men att ta något som historia som inte var avsett att vara historia är inte att vara bibeltroende. Det är i stället att i grunden missuppfatta en text, att inte ta den på allvar, och att inte tro att den ”är sann i allt den påstår”.”

Självklart är budskapet det viktiga. Och hur budskapet ska tolkas och förstås, får vi viktiga hållpunkter i både själva texten, och i Jesu egna kommentarer om Jona bok. Är tveksam till Greger Anderssons resonemang om att man kan använda olika typer av tolkningsmodeller när man läser en bok som Jona,  en litterär ansats ger en annan tolkning än om man läser den som historia. Att använda en tolkningsmodell som medför att vissa delar av texten blir irrelevant, med vilken rätt och på vilken grund kan man göra detta? Bör inte en evangelikal bibeltolkare utgå från Bibelns helhetsvittnesbörd när man tolkar en bibeltext som Jona?

Jesus sade i Matt. 12:40,41: ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Män från Ninive skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona”. Han nämner även i Matt. 16:40 om Jona tecken och i Luk. 11:29,30 säger han: ”Då folk strömmade till, sade Jesus: Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken. Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Ninive, så skall Människosonen var det för detta släkte”.

Här ger ju Jesus tydliga tolkningsnycklar till Jona bok. Dels visar både själva texten, och Jesu kommentar om Jona bok att det finns en historisk förankring. Hade det bara varit en fiktion, hade inte Jesus kunnat säga att folket vid Ninive kommer att få ”credit” vid den yttersta domen, därför att man lyssnade på Jona förkunnelse. Jesus talade om Jona i fiskens buk, Greger Andersson tycker tydligen att det är en mindre viktig del av Bibelboken. Vad har han för grund för att påstå det när Jesus helt tydligt uttrycker en annan uppfattning?

Greger Andersson kommer med ett märkligt påstående att den konservativa bibelsynen är en följd av upplysningen och den moderna bibelkritiken. Före 1800-talet var det inte så många som funderade över sanningshalten och historiciteten i många bibeltexter. Det är enligt min mening en mycket tveksam slutsats. Vad jag begriper har den helt dominerande kristna traditionen varit att tolka Bibeln som historisk text, sedan har det alltid kopplats bilder, liknelser och allegorier utifrån historiska bibeltexter, men inte som ett ifrågasättande av historiciteten. Den korta referens han ger i artikeln ger ju inget belägg för en sådan drastisk tes. Sedan finns det naturligtvis bibelböcker som inte är historiska i första hand, men som ändå har formats i ett historiskt sammanhang, t.ex. Gamla Testamentets poetiska böcker. De profetiska böckerna innehåller ju i stor utsträckning predikningar och budskap, en del med fokus på framtiden, men också med en hel del historiska referenser. Evangelierna och Apostlagärningarna har ju en tydlig historisk koppling. Visst kan det finnas enstaka texter där det kan diskuteras om de är historia eller fiktion. Men det är helt uppenbart att de historiska böckerna i Bibeln innehåller en mängd budskap till oss.

Att ifrågasätta Bibelns historiska förankring har ju varit en stående huvudtes inom den liberala teologin. Den historiska trovärdigheten är viktig för Bibelns egen inre konsistens. Paulus ger kopplingar till Adam och Eva i sin undervisning, till uttåget från Egypten, om Abraham – allt med exakta historiska kopplingar, och noggranna citat. En fråga man kan ställa till Greger är vilka texter i Bibeln som allmänt har uppfattats som historiska, som alltså inte bör klassas som historiska. Och utifrån vilka grunder då?

Varför vill inte Greger Andersson klassificera Jona bok som en historisk text? Han säger det inte i artikeltexten, han kanske utvecklade det resonemanget under bibelsynsdagen. Förmodligen beror det väl på att det finns inslag i boken som pekar på övernaturliga inslag, Jona i fiskens buk, ricinbusken, även de stormar som upplevdes på den båt där han flydde från profetuppdraget. Notera, detta är en hypotes från min sida, Greger säger inte detta uttryckligen i artikeln i Världen Idag.

En sådan eventuell tolkning är rent liberalteologisk (jag vet att en del menar att liberalteologi är ett förlegat ord, föreslå ett bättre ord i så fall för att beskriva vad jag menar), att det övernaturliga i texten gör att man uppfattar det som fiktion, inte som historia. Man utgår från ett materialistiskt slutet universum styrt av givna naturlagar. Det blir ett avgörande sanningskriterium, och avgör om en bibeltext är historia eller fiktion. Men det är ingen kristen världsbild. En kristen tro bygger på att det finns en Gud som talar, som har uppenbarat sig, som kan gripa in i universum och göra under, både skildrat i Bibeln men också i vår tid. Om Gud nu har skapat universum, så är han också mäktig att göra tillfälliga justeringar i rådande biologiska lagar och naturliga kretslopp, som vi ser exempel på i Jona bok. Ett problem med teologer som vill ”avmystifiera” bibeltexter som innehåller övernaturliga inslag, och förklara texter med övernaturliga inslag som icke-historiska, att det som konsekvens blir en minskande tro på en Gud som kan göra under. Är inte ens undren i Bibeln trovärdiga, vad har vi då för grund att tro på att Gud kan göra under idag? Den andliga kraftlöshet som drabbat stora delar av de liberala protestantiska kyrkorna i västvärlden, beror ju just på denna teologi.

Tycker inte heller att Greger Andersson tolkar det han kallar för huvudbudskapet i Jona bok på ett korrekt sätt. Han hävdar att: ”Om Guds barmhärtighet innebär att han till och med kan förlåta Nineve, vill jag i så fall över huvud taget leva i en sådan värld?  Orkar jag med en så kärleksfull Gud? Vad innebär det för min egen beredskap att förlåta?”

Det är ju en fragmentarisk tolkning av bokens budskap. Profetens sändes av Gud till Ninive, och predikade ett allvarligt budskap om bot och bättring. På grund av folkets omvändelse och bättring och bön till Gud visade Gud nåd och barmhärtighet.

Vi behöver alltid ha en ödmjukhet när vi tolkar Bibeltexten men Jona bok är skriven som en historisk text. Bevisbördan ligger alltid hos den som hävdar att en viss bibeltext inte är historisk. Det finns exakta beskrivningar av Jonas far, hans uppdrag, Guds tilltal till honom, om Ninive (en stad man kan hämta mycket historisk information om från andra källor) , boken tappar hela sin poäng om det inte har hänt det som boken handlar om. Självklart kan vi inte idag som bibelläsare, tvärsäkert avgöra om varje bibeltext om det är historia eller en mer symbolisk framställning. Men det sätt som Jesus talar om Jona bok menar jag är ett tillräckligt argument för en evangelikal kristen att se det historiska värdet i boken.

 



Subscribe to Stefan Swärd