Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tack Anders Gerdmar

Ett stort tack till Anders Gerdmar för att han till slut valde att svara på mina frågor. Jag hoppas att vi därmed har fått reda ut en rad missuppfattning och kan lämna diskussionen. I det här inlägget kommer jag bara kort redovisa hur jag uppfattar Gerdmars svar och visa på de punkter där jag menar att vi trots allt är överens.

  1. Vi kan konstatera att vi tydligen fick olika ämnen för bibelsynsdagen. Gerdmar fick ämnet: Finns det myter i Bibeln? Jag däremot fick ämnet: Finns det myter i Bibeln, exemplet Jona. Detta får väl skyllas på arrangörerna. Det förklarar att vi även i den fortsatta diskussionen uppfattat ämnet lite olika.
  2. Gerdmar uttrycker ett missnöje med litteraturvetenskapliga resonemang inom exegetiken. Här är vi helt överens. Jag har ägnat nästan all min egen forskning åt att kritisera just den typ av applikationer av litteraturteoretiska resonemang på Bibeln som också Gerdmar är kritiskt mot. Mitt problem har bl a varit att exegeter glider mellan olika typer av argument och använder teorier och metoder från en annan vetenskap för syften som dessa inte var avsedda för.
  3. Jag menar dock att jag inte fört litteraturteoretiska resonemang eller antagit ett litterärt perspektiv. Däremot har jag ställt en fråga som jag kallat för litterär för att skilja den från historiska och teologiska frågor. Min fråga har varit: Vilken typ av påstående utgör Jona bok?
  4. Att det är ett stort avstånd mellan exegetik och litteraturvetenskap ser man i Gerdmars resonemang om min distinktion mellan fakta och fiktion. De tankar han tillskriver mig har jag helt enkelt aldrig tänkt. Jag har använt termer som fakta och fiktion för att visa att texter kan ses som olika ”regelsystem” som man kan uppfatta olika. Precis som Gerdmar går jag emot det vi beskriver som anakronismer (dvs hopp i tiden) när jag hävdat att man inte kan läsa Jona bok som historia i modern bemärkelse. Gerdmar säger t ex att man inte kan tillämpa de fiktionsmarkörer som Cohn m.fl. föreslagit. Det är utmärkt och nästan ett ordagrant citat av vad jag själv sa i mitt eget föredrag, dvs. att man inte kan tillämpa dessa kriterier. Här är vi alltså helt överens och vi har tydligen missuppfattat varandra eftersom Gerdmar trott att jag applicerat moderna gränsdragningar samtidigt som jag uppfattat att han applicerat en modernistisk historiesyn. Bra att vi fått klara ut detta.
  5. Man skulle kunna kritisera Gerdmar för att han inte svarar på de enkla ja- och nej-frågor jag ställt honom, särskilt så eftersom han själv efterlyser ”raka svar” och ogillar ”dimridåer”.  De frågor jag ställde var: ”Tror Anders Gerdmar att Mose skrivit Moseböckerna, att det bara finns en Jesaja, att hela Daniel tillkommit på 500-talet f Kr, att alla Jesusord i evangelierna är autentiska och att Paulus skrivit alla brev som tillskrivs honom?” Men jag kritiserar inte Gerdmar för att han inte svarar på dessa frågor, eftersom jag uppfattar att Gerdmar faktiskt ger ett klart svar. När Gerdmar säger att han inte äger expertis nog för att uttala sig om t ex Mose författarskap, en Jesaja, Daniels tillkomst etc. och när han för långa resonemang om Efesierbrevet så indikerar just detta att han helt delar min uppfattning om att detta inte är enkla dogmatiska bibelsynsfrågor. Detta överensstämmer också med de resonemang han själv för om t ex 2 Petri brev i sina akademiska studier. När han talar om evangelierna i en akademisk text utgår han från att man måste bedöma de olika traditionerna, förutsätter en tänkt Q-källa etc. Det går alltså inte att på ett enkelt sätt besvara dessa frågor utifrån ett givet dogmatiskt grundantagande. I stället rör det sin om komplexa frågor där man bör lyssna noga och allvarligt på olika argument. Bra att vi fått reda ut även denna punkt. Jag tror att hela diskussionen om bibelsyn tjänar på den här typen av ärlighet.
  6. Gerdmar säger sig vara metakritiskt och misstänksam mot rådande vetenskapliga antaganden. Här är vi helt överens. Jag skulle t o m tro att jag är minst lika misstänksam som Gerdmar i dessa frågor. Dessutom är vi helt överens om att vi läser Bibelns texter välvilligt och därför förutsätter att de är ”sanna” (”sann i allt den påstår”). Det innebär att vi tar som gemensam utgångspunkt att bevisbördan ligger hos kritikerna.
  7. Jag är glad att Gerdmar till slut uppmärksammat den fråga jag anmälde från början, nämligen detta att texter som syndafallsberättelsen har ett teologiskt budskap som är knutet till deras historicitet och att detta relativiserar den typ av litterära frågor som jag ställde i relation till Jona. Jag hade gärna sett en diskussion om detta i stället för den märkliga diskussion som nu har varit.
  8. Jag måste också till slut medge att detta är första gången jag varit inne i en bloggdebatt. Det kanske märks. Mitt problem har genomgående varit att jag inte förstått den logiska övergången många debattörer gjort mellan mitt påstående (a) Bibeln är sann i allt den påstår via (b) att jag inte tror att Jona hör till genren historia och sedan till (c) alltså tror jag inte på Bibelns historicitet och möjligheten att Gud kan göra underverk. Här har jag helt enkelt inte kunna följa med i logiken. Om jag säger att Bibeln är sann i allt den påstår så följer av detta, i min logik, att om Bibeln gör historiska påstående så måste dessa vara sanna. Jag har också haft enorma bekymmer med att förstå den logiska övergången mellan förslaget att Jona bok kanske inte till hör genren historia och påståenden om att jag då t ex inte tror på evangelierna och Jesus.

Greger Andersson

  • Birgit Hedstrom

    Greger, jag vill bara säga att jag beundrar dig för din ärlighet och öppenhet och din längtan efter att tränga in i Guds ord. Jag tycker det är rent ut sagt bedrövligt att någon kan påstå/antyda att du inte skulle tro på evangelierna och Jesus!
    Min syster läste några poäng teologi för några år sedan och hon har berättat att hon tyckte du var en sån bra bibellärare (och hon är verkligen inte en s.k. liberalteolog!)
    Gud välsigne dig!

    Birgit 

  • http://www.facebook.com/people/Gunnel-Bergstrand/100000230511760 Gunnel Bergstrand

    Greger Andersson, det är viktigt att vi, som inte kan det akademiska språket får fråga tills vi fattar. Tiilåt mig skriva i ”vi” form. Med det menar jag, att er bibelkunskap måste transformeras ner till begriplig nivå.
     Ett enda exempel ur mitt eget långa liv och livserfarenhet är försoningen i Jesus Kristus genom blodet. Då trodde jag i min enfald, att jag skulle kunna läsa en doktorsavhandling i teologi om försoningen men begrep inget. Ändå läste jag den rakt igenom.

    Jag har ingen annan kallelse än att dela med mig av vad jag fått och det är på söndagskollenivå. En gång i tiden var högskolestudier en hägring men det är det inte längre. Avundsjuka och bitterhet är synd i tankevärlden. Samma som Kain en gång skulle råda över men inte klarade.

    Tack för en mycket bra dialog! Fortsätt undervisningen och Guds välsignelse!

  • westinbo

    Intressant!

  • westinbo

    Som lekman inom teologin saknar man
    självklart kunskaper som skulle kunna underlätta förståelsen och
    ge samtalet en mer konstruktiv prägel. Men det är ändå givande
    och berikande att ta del av de lärdes och olärdes argument, även
    om risken finns att vissa läsare kan få uppfattningen att
    kristendomen sysslar med lärosystem som är hokus pokus och föremål
    för en massa revirstrider. Några undringar:1) Om
    man inte tror att t.ex. Jona bok är ”historieskrivning i modern
    bemärkelse” (ett begrepp som borde definieras innan använder det) – blir då
    slutsatsen att man som vetenskapsman inte kan tro att ”allt i
    Jona bok har hänt” (inklusive under och tecken), ELLER att
    vetenskapen visserligen inte kan verifiera historiciteten (utifrån
    historiekritiska, litteraturkritiska m.fl. kriterier) men att det
    ändå är OK att vara akademiker och samtidigt tro att ”allt i
    Jona bok har hänt” (när man väger in andra kriterier som
    t.ex. referenser till andra bibelböcker och tron på att Gud har
    vakat över sitt ord). Det står också i bibeln att ”summan av
    ditt ord är sanning!2) Även om de historie- och
    litteraturkritiska kraven är uppfyllda (allt vad nu de innebär),
    men de övernaturliga ingredienserna i berättelsen finns kvar- kan
    man ändå betrakta berättelsen som varande historisk? Man kan ju
    inte undvika de metafysiska aspekterna i vare sig NT eller GT. Att
    evangelierna tydligen betraktas som historiska skrifter, därför att
    historieskrivare som Josefus(?) m.fl. historiska personer talat om
    Jesus som en historisk person, innebär ju inte nödvändigtvis att
    man måste tro på de övernaturliga inslagen. Den tron bottnar ju i
    andra ”irrationella orsaker och är inte direkt beroende av
    vetenskaplig verifiering, vilket ”vetenskapsmännen” borde
    acceptera och förstå.  2) Är man en vetenskapsman i
    ordets rätta bemärkelse om man man inte helhjärtat tror på det
    som ”vetenskapen” implicerar (rätten att uppbära
    statsbidrag förutsätter ju krav på vetenskaplig trovärdighet)Vad
    beträffar datering och författarskap av vissa bibelböcker så är
    det avgörande för vår tilltro på de profetiska budskapens
    tillförlitlighet (”profetia” skriven i efterhand?). Hur
    kan Gud uttala sig om framtiden? Enligt min mening därför att Gud
    är med och ”vakar över sitt ord för att det ska gå i
    uppfyllelse”; han är aktivt med och formar historien för att
    det profetiska ordet ska gå i uppfyllelse och för att den fulla
    upprättelsen av himmel och jord ska komma till stånd, utan att ge
    avkall på rättvisan (som är fundamentet för hans tron). När
    det gäller generaliserande beskrivningar av varandra så är nog
    teologer och icke-teologer lika goda kålsupare som drar alla över
    en kant med etiketter som ”söndagsskolekristna” respektive
    ”liberalteologer”. Här tycker jag att vissa teologer
    utmärker sig på ett särskilt sätt med sin aggressiva framtoning.

    För att travester ett mindre gudligt
    men klassiskt uttryck från programmet Nöjesmaskinen (som de lite
    äldre läsarna kanske minns) vill jag slutligen säga. ”Ödmjukheten,
    för Guds skull ”Helge”, tänk på ödmjukheten!”

    (Som ni ser är jag lite avvikande i
    mitt sätt att formulera mig.)

    Frid!!

  • PeJohansson

    Skulle tro att barnatron räddat fler än de som nått tillräcklig akademisk markhöjd.Tror att det finns skildringar från tillräckligt många akademiker (inte då teologer) som kommit till punkter i livet där det är det som fanns kvar i minnet från söndagsskolan som blev det lilla halmstrået när karriären vände.Torde det inte vara så att ur ett tjänande perspektiv så skulle en kristen teologisk akademiker se som en av sina största uppgifter att tillse att det språkbruk man använder är inkluderande och inte utestängande, vare sig det gäller höjd över marken eller på annat sätt, att tjöna genom att ge av sina kunskapsföreträden på ett sätt som bygger styrka även den som tjänar och verkar i vardagen bland vanligt folk.

  • Birgit Hedstrom

    Att antyda (som jag uppfattar att du gör) att Greger inte skulle tro på övernaturliga inslag eller att Gud kan göra underverk anser jag är kommentarer som inte är korrekta för vad Greger skriver. ”Döm inte så blir ni inte dömda…” säger Jesus, och att insinuera att en person står för en åsikt som den personen inte har hävdat är inte schysst.

    Birgit

  • westinbo

    Tråkigt att du måste uppfatta det så men det tillhör blogg-spelets regler att folk uppfattar subjektiv. Men man kan faktiskt extrapolera generella frågeställningar ur ett material där ursprungligen olika företrädare varit inblandade. Jag uppskattar dock att man kan fritt formulera sina frågor även om man inte får dem besvarade.

    Frid!



Subscribe to Stefan Swärd