Tack Anders Gerdmar

Ett stort tack till Anders Gerdmar för att han till slut valde att svara på mina frågor. Jag hoppas att vi därmed har fått reda ut en rad missuppfattning och kan lämna diskussionen. I det här inlägget kommer jag bara kort redovisa hur jag uppfattar Gerdmars svar och visa på de punkter där jag menar att vi trots allt är överens.

1. Vi kan konstatera att vi tydligen fick olika ämnen för bibelsynsdagen. Gerdmar fick ämnet: Finns det myter i Bibeln? Jag däremot fick ämnet: Finns det myter i Bibeln, exemplet Jona. Detta får väl skyllas på arrangörerna. Det förklarar att vi även i den fortsatta diskussionen uppfattat ämnet lite olika.
2. Gerdmar uttrycker ett missnöje med litteraturvetenskapliga resonemang inom exegetiken. Här är vi helt överens. Jag har ägnat nästan all min egen forskning åt att kritisera just den typ av applikationer av litteraturteoretiska resonemang på Bibeln som också Gerdmar är kritiskt mot. Mitt problem har bl a varit att exegeter glider mellan olika typer av argument och använder teorier och metoder från en annan vetenskap för syften som dessa inte var avsedda för.
3. Jag menar dock att jag inte fört litteraturteoretiska resonemang eller antagit ett litterärt perspektiv. Däremot har jag ställt en fråga som jag kallat för litterär för att skilja den från historiska och teologiska frågor. Min fråga har varit: Vilken typ av påstående utgör Jona bok?
4. Att det är ett stort avstånd mellan exegetik och litteraturvetenskap ser man i Gerdmars resonemang om min distinktion mellan fakta och fiktion. De tankar han tillskriver mig har jag helt enkelt aldrig tänkt. Jag har använt termer som fakta och fiktion för att visa att texter kan ses som olika ”regelsystem” som man kan uppfatta olika. Precis som Gerdmar går jag emot det vi beskriver som anakronismer (dvs hopp i tiden) när jag hävdat att man inte kan läsa Jona bok som historia i modern bemärkelse. Gerdmar säger t ex att man inte kan tillämpa de fiktionsmarkörer som Cohn m.fl. föreslagit. Det är utmärkt och nästan ett ordagrant citat av vad jag själv sa i mitt eget föredrag, dvs. att man inte kan tillämpa dessa kriterier. Här är vi alltså helt överens och vi har tydligen missuppfattat varandra eftersom Gerdmar trott att jag applicerat moderna gränsdragningar samtidigt som jag uppfattat att han applicerat en modernistisk historiesyn. Bra att vi fått klara ut detta.
5. Man skulle kunna kritisera Gerdmar för att han inte svarar på de enkla ja- och nej-frågor jag ställt honom, särskilt så eftersom han själv efterlyser ”raka svar” och ogillar ”dimridåer”.  De frågor jag ställde var: ”Tror Anders Gerdmar att Mose skrivit Moseböckerna, att det bara finns en Jesaja, att hela Daniel tillkommit på 500-talet f Kr, att alla Jesusord i evangelierna är autentiska och att Paulus skrivit alla brev som tillskrivs honom?” Men jag kritiserar inte Gerdmar för att han inte svarar på dessa frågor, eftersom jag uppfattar att Gerdmar faktiskt ger ett klart svar. När Gerdmar säger att han inte äger expertis nog för att uttala sig om t ex Mose författarskap, en Jesaja, Daniels tillkomst etc. och när han för långa resonemang om Efesierbrevet så indikerar just detta att han helt delar min uppfattning om att detta inte är enkla dogmatiska bibelsynsfrågor. Detta överensstämmer också med de resonemang han själv för om t ex 2 Petri brev i sina akademiska studier. När han talar om evangelierna i en akademisk text utgår han från att man måste bedöma de olika traditionerna, förutsätter en tänkt Q-källa etc. Det går alltså inte att på ett enkelt sätt besvara dessa frågor utifrån ett givet dogmatiskt grundantagande. I stället rör det sin om komplexa frågor där man bör lyssna noga och allvarligt på olika argument. Bra att vi fått reda ut även denna punkt. Jag tror att hela diskussionen om bibelsyn tjänar på den här typen av ärlighet.
6. Gerdmar säger sig vara metakritiskt och misstänksam mot rådande vetenskapliga antaganden. Här är vi helt överens. Jag skulle t o m tro att jag är minst lika misstänksam som Gerdmar i dessa frågor. Dessutom är vi helt överens om att vi läser Bibelns texter välvilligt och därför förutsätter att de är ”sanna” (”sann i allt den påstår”). Det innebär att vi tar som gemensam utgångspunkt att bevisbördan ligger hos kritikerna.
7. Jag är glad att Gerdmar till slut uppmärksammat den fråga jag anmälde från början, nämligen detta att texter som syndafallsberättelsen har ett teologiskt budskap som är knutet till deras historicitet och att detta relativiserar den typ av litterära frågor som jag ställde i relation till Jona. Jag hade gärna sett en diskussion om detta i stället för den märkliga diskussion som nu har varit.
8. Jag måste också till slut medge att detta är första gången jag varit inne i en bloggdebatt. Det kanske märks. Mitt problem har genomgående varit att jag inte förstått den logiska övergången många debattörer gjort mellan mitt påstående (a) Bibeln är sann i allt den påstår via (b) att jag inte tror att Jona hör till genren historia och sedan till (c) alltså tror jag inte på Bibelns historicitet och möjligheten att Gud kan göra underverk. Här har jag helt enkelt inte kunna följa med i logiken. Om jag säger att Bibeln är sann i allt den påstår så följer av detta, i min logik, att om Bibeln gör historiska påstående så måste dessa vara sanna. Jag har också haft enorma bekymmer med att förstå den logiska övergången mellan förslaget att Jona bok kanske inte till hör genren historia och påståenden om att jag då t ex inte tror på evangelierna och Jesus.

Greger Andersson