Jag skrev ett blogginlägg sen söndagkväll med lite kritiska reflektioner över Greger Anderssons artikel i Världen Idag om Jona bok. Greger är lärare vid Örebro missionsskola. Mitt blogginlägg har orsakat omfattande twitterdebatt under måndagen, och en del synpunkter här på bloggen. Jag ser mig nödsakad att något utveckla resonemanget.
Har det någon betydelse om Jona bok uttrycker något som faktiskt har hänt, eller om det enbart är en påhittad berättelse med ett budskap? Eller är det kanske så att boken innehåller en kärna av historisk sanning, det kanske fanns en profet som hette Jona, men sedan har författaren broderat ut bilden, lite blandning av historisk sanning och symboliska fantasier?
I Världen Idag-artikeln säger inte Greger klart och tydligt att boken är påhittad. Men han problematiserar bokens historiska bakgrund. Han skriver: ”Jag vill ställa ett visst litterärt syfte som författaren har haft i kontrast mot uppfattningen att Jona bok är en bok i historia.” Han skriver vidare att ”Jona bok har inte till syfte att förmedla historisk information utan att framföra ett budskap”. Greger problematiserar under alla omständigheter en historisk tolkning av Jona bok, han vill istället betona författarens syfte med boken.
Det är uppenbart att vissa texter i Bibeln är fiktiva berättelser, de uttrycker inte historiska händelser. Det tydligaste exemplet är Jesu liknelser. Det viktiga är budskapet. Det är möjligt att det kan finnas bibeltexter som finns i en gråzon mellan att vara berättelse, eller fiktion i Gregers terminologi, och att beskriva historiska händelser.
Men en mycket centralt inslag i Bibeln är den historiska förankringen, att Gud har gripit in och verkat och talat i historien är en central tanke i det bibliska arvet. Att det faktiskt har hänt är ofta helt avgörande i många centrala kristna lärofrågor.
Den liberala teologin har kännetecknats av alltmer ifrågasättande av Bibelns historiska bakgrund. Det tycks vara en stegvis process, det börjar med vissa ifrågasättanden som t.ex. kan innefatta Jona och Noa som historiska personer, fortsätter man processen med att ”avhistorifiera” Bibeln är det Adam och Evas historicitet som ifrågasätts, och då börjar man röra vid grundläggande trosläror. Hur har synden kommit in i världen? Ett nästa steg är att ifrågasätta berättelserna om Jesu under, och då är man inne på ett spår att ifrågasätta sanningen och anspråken om Jesus. Det yttersta steget är att ifrågasätta historiciteten med Jesu uppståndelse.
Jag är ingen teolog så jag kan inte placera in ifrågasättandet av Jona boks historiska värde, i denna vandring utför, om det hör till de första stegen i att ifrågasätta Bibelns historiska värde, eller om det kommer längre ner på skalan.
Hur är det då med Jona? Har han existerat? Har det kommit en profet till Ninive som hette Jona? Inträffade den dramatiska omvändelsen och väckelsen i Ninive som Jona beskriver? Är det faktiskt sant att Guds dom inte drabbade staden? Hur ska man förstå hela den dramatiska berättelsen med Jona flykt, finns det inte yviga berättarinslag i detta?
En sak jag inte förstår med teologkommentarer jag har fått under dagen är att man ännu bättre kan förstå budskapet med boken om man inte läser den historiskt. Jag kan inte heller förstå att det inte har någon betydelse om det är historia, att det faktiskt har hänt, eller om det är en påhittad berättelse. Här följer mina reflektioner:
1. Boken är skriven som en historisk text. Jesus refererar till Jona bok som historiska händelser. 2 Kungaboken 14:25 refererar till Jona som en historisk person, med omnämnd fader och ursprungsort. Jag har svårt att se skälet till att inte se det som en historisk text. Jag antar – som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg – att man vill frikoppla historiska kopplingen till boken är att den innehåller övernaturliga inslag som inte kan förklaras utifrån en världsbild med ett slutet materialistiskt universum där det inte finns en Gud som griper in i historien. Greger ger inte i artikeln skälen till varför man inte ska läsa boken som en historisk text. Enligt min mening bör man ha ganska mycket på fötterna när man väljer att läsa en biblisk-historisk text som endast allegorisk-fiktiv-skönlitterär.
2. Jag efterfrågade om det finns kyrkohistoriska belägg för att Jona bok inte har räknats som historisk text. Jag har inte hört några referenser idag vare sig till Luther, Calvin, Augustinus, Ireneus eller Tertullianus. Jag är inte tillräckligt teologiskt bevandrat för att själv känna till detta, men jag har inte hört något om det.
3. Boken innehåller en mängd utmanande budskap, och lärdomar, och de vattnas ur om man inte läser texten som en historisk text. Det finns många exempel i denna korta bok.
a. Den visar dynamiken i den profetiska tjänsten. En person predikar profetiskt, och en hel stad blir förvandlad. Har detta faktiskt hänt, är det ett fantastiskt vittnesbörd om vad Gud kan göra genom en enda motsträvig och besvärlig person. Är Jona bok bara skönlitteratur kan man inte göra några sådana kopplingar.
b. Boken visar på möjligheten till omvändelse för en hel stad. Har detta hänt är det ett vittnesbörd som skapar tro. Är det bara skönlitteratur är det en trevlig story, men inte något som skapar tro för oss, som inspirerar oss idag.
c. De mest spektakulära inslagen i boken, hur Gud beskyddar Jona både genom fisken och genom ricinbusken, antingen är det sant och då vittnar det om en Gud som är så god och trofast att han till och med kan bryta med naturlagar bara för att rädda livet på en motsträvig och besvärlig profet. Jesus gjorde ju liknande saker i NT. Är det bara fiktion har texten inte alls samma trosstärkande inslag.
d. Att omvändelse leder till utebliven dom, är det bara en fiktion, eller inträffade just detta, och är det en riktig kausalbeskrivning? Då är det en fantastiskt trosstärkande berättelse om hur historien kan förändras genom att vi troget följer och tjänar Gud och predikar hans ord i lydnad.
Pingback: I am not a crook! « Den tvivlande agnostikern()