Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag skrev ett blogginlägg sen söndagkväll med lite kritiska reflektioner över Greger Anderssons artikel i Världen Idag om Jona bok. Greger är lärare vid Örebro missionsskola. Mitt blogginlägg har orsakat omfattande twitterdebatt under måndagen, och en del synpunkter här på bloggen. Jag ser mig nödsakad att något utveckla resonemanget.

Har det någon betydelse om Jona bok uttrycker något som faktiskt har hänt, eller om det enbart är en påhittad berättelse med ett budskap? Eller är det kanske så att boken innehåller en kärna av historisk sanning, det kanske fanns en profet som hette Jona, men sedan har författaren broderat ut bilden, lite blandning av historisk sanning och symboliska fantasier?

I Världen Idag-artikeln säger inte Greger klart och tydligt att boken är påhittad. Men han problematiserar bokens historiska bakgrund.  Han skriver: ”Jag vill ställa ett visst litterärt syfte som författaren har haft i kontrast mot uppfattningen att Jona bok är en bok i historia.” Han skriver vidare att ”Jona bok har inte till syfte att förmedla historisk information utan att framföra ett budskap”. Greger problematiserar under alla omständigheter en historisk tolkning av Jona bok, han vill istället betona författarens syfte med boken.

Det är uppenbart att vissa texter i Bibeln är fiktiva berättelser, de uttrycker inte historiska händelser. Det tydligaste exemplet är Jesu liknelser. Det viktiga är budskapet. Det är möjligt att det kan finnas bibeltexter som finns i en gråzon mellan att vara berättelse, eller fiktion i Gregers terminologi, och att beskriva historiska händelser.

Men en mycket centralt inslag i Bibeln är den historiska förankringen, att Gud har gripit in och verkat och talat i historien är en central tanke i det bibliska arvet. Att det faktiskt har hänt är ofta helt avgörande i många centrala kristna lärofrågor.

Den liberala teologin har kännetecknats av alltmer ifrågasättande av Bibelns historiska bakgrund. Det tycks vara en stegvis process, det börjar med vissa ifrågasättanden som t.ex. kan innefatta Jona och Noa som historiska personer, fortsätter man processen med att ”avhistorifiera” Bibeln är det Adam och Evas historicitet som ifrågasätts, och då börjar man röra vid grundläggande trosläror. Hur har synden kommit in i världen? Ett nästa steg är att ifrågasätta berättelserna om Jesu under, och då är man inne på ett spår att ifrågasätta sanningen och anspråken om Jesus. Det yttersta steget är att ifrågasätta historiciteten med Jesu uppståndelse.

Jag är ingen teolog så jag kan inte placera in ifrågasättandet av Jona boks historiska värde, i denna vandring utför, om det hör till de första stegen i att ifrågasätta Bibelns historiska värde, eller om det kommer längre ner på skalan.

Hur är det då med Jona? Har han existerat? Har det kommit en profet till Ninive som hette Jona? Inträffade den dramatiska omvändelsen och väckelsen i Ninive som Jona beskriver? Är det faktiskt sant att Guds dom inte drabbade staden? Hur ska man förstå hela den dramatiska berättelsen med Jona flykt, finns det inte yviga berättarinslag i detta?

En sak jag inte förstår med teologkommentarer jag har fått under dagen är att man ännu bättre kan förstå budskapet med boken om man inte läser den historiskt. Jag kan inte heller förstå att det inte har någon betydelse om det är historia, att det faktiskt har hänt, eller om det är en påhittad berättelse. Här följer mina reflektioner:

1. Boken är skriven som en historisk text. Jesus refererar till Jona bok som historiska händelser. 2 Kungaboken 14:25 refererar till Jona som en historisk person, med omnämnd fader och ursprungsort. Jag har svårt att se skälet till att inte se det som en historisk text. Jag antar – som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg – att man vill frikoppla historiska kopplingen till boken är att den innehåller övernaturliga inslag som inte kan förklaras utifrån en världsbild med ett slutet materialistiskt universum där det inte finns en Gud som griper in i historien. Greger ger inte i artikeln skälen till varför man inte ska läsa boken som en historisk text. Enligt min mening bör man ha ganska mycket på fötterna när man väljer att läsa en biblisk-historisk text som endast allegorisk-fiktiv-skönlitterär.

2. Jag efterfrågade om det finns kyrkohistoriska belägg för att Jona bok inte har räknats som historisk text. Jag har inte hört några referenser idag vare sig till Luther, Calvin, Augustinus, Ireneus eller Tertullianus. Jag är inte tillräckligt teologiskt bevandrat för att själv känna till detta, men jag har inte hört något om det.

3. Boken innehåller en mängd utmanande budskap, och lärdomar, och de vattnas ur om man inte läser texten som en historisk text. Det finns många exempel i denna korta bok.

a. Den visar dynamiken i den profetiska tjänsten. En person predikar profetiskt, och en hel stad blir förvandlad. Har detta faktiskt hänt, är det ett fantastiskt vittnesbörd om vad Gud kan göra genom en enda motsträvig och besvärlig person. Är Jona bok bara skönlitteratur kan man inte göra några sådana kopplingar.

b. Boken visar på möjligheten till omvändelse för en hel stad. Har detta hänt är det ett vittnesbörd som skapar tro. Är det bara skönlitteratur är det en trevlig story, men inte något som skapar tro för oss, som inspirerar oss idag.

c. De mest spektakulära inslagen i boken, hur Gud beskyddar Jona både genom fisken och genom ricinbusken, antingen är det sant och då vittnar det om en Gud som är så god och trofast att han till och med kan bryta med naturlagar bara för att rädda livet på en motsträvig och besvärlig profet. Jesus gjorde ju liknande saker i NT. Är det bara fiktion har texten inte alls samma trosstärkande inslag.

d. Att omvändelse leder till utebliven dom, är det bara en fiktion, eller inträffade just detta, och är det en riktig kausalbeskrivning? Då är det en fantastiskt trosstärkande berättelse om hur historien kan förändras genom att vi troget följer och tjänar Gud och predikar hans ord i lydnad.

4. När Jesus kortfattat kommenterar Jona bok gör han kopplingen mellan Jona i valfiskens buk, och hans egen död och uppståndelse. Ett profetiskt tecken på det som skulle ske 800 år senare. Kan ett sådant profetiskt tecken bara vara skönlitterärt, måste det också inte vara en profetisk faktisk händelse, för att ha denna sprängkraft?
5. Jesus lyfter också fram den dramatiska väckelse och omvändelse som sker i Jona bok. Han menar att det får konsekvenser ända in i evigheten. Hur är det möjligt om Jona bok bara är en fiktion?
6. Även bokens höjdpunkt enligt Greger Andersson, hur mycket Gud älskar Ninive, och hur stora problem Jona faktiskt hade med detta, hur slagkraftig blir denna berättelse om det bara är skönlitterärt, en fiktion, allegoriskt. Det får ju faktiskt mycket större sprängkraft om Jona är en faktisk person, att han faktiskt upplevde det på detta sätt, och att det faktiskt är historiskt sant att Gud älskade Ninive så mycket som det beskrivs. Det budskapet kan naturligtvis uttryckas i en påhittad liknelse, och också vara en uppenbarelse från Gud, men får så mycket större trosstärkande sprängkraft när det faktiskt har hänt i historien.
7. Jona person ger mycket lärdomar, hans olydnad och brottningskamp med Guds kallelse, hans depressiva och egocentriska reaktioner när domen uteblev, också ännu vassare budskap om det speglar en historisk händelse och en verklig persons brottningskamp med livet och med Gud.
8. Ofta har bibelutläggare sett Jona bok som en profetisk bild på mission, att Jona blev sänd till hedningarna, och de tog emot Guds ord. Den bilden blir också vassare av att det faktisk hände, inte bara var en fiktiv berättelse.
9. Jona bok innehåller åtskilliga fler poänger, som blir så mycket starkare, om boken är historia, och inte bara fiktion. Betydelsen av fasta, Gudsbilden, omvändelsens dynamik m.m. Som intresserad av miljöteologi och skapelseteologi är jag fascinerad över att Gud både talade till fisken och använde fisken för att genomföra sin vilja och plan. Gud är engagerad i hela sin skapelse. Är det bara skönlitterära symboliska beskrivningar så ger det en bräcklig grund för en radikal skapelseteologi.
10. Min avslutande fråga till alla teologer och teologiutbildade som kommenterat detta idag, vad är det som blir så mycket bättre med boken, och vilka lärdomar den ger oss, om det inte har hänt i verkligheten utan endast är skönlitterärt, poetiskt?

 

 

 

  • Jonas Rosendahl

    Kom ihåg Orvar att GT är som en Judisk guide sa till oss vid en resa i Israel i första hand en historiebok om ett land och ett folk. Befinner du dig i Jerusalem är det samma Jerusalem som nämns i bibeln. Om du åker förbi en oas vid namn mitt i öknen är det den oas som nämns i bibeln. Du kan ta på, känna på, lukta, titta. Det du ser är det bibeln till delar beskriver och nämner vid namn. 
    Och då ställer du plötsligt bara upp en hypotes ” det har väl ingen betydelse för sammanställningen”. 
    Om du läser en historiebok om Sverige har det ingen betydelse då för dig om det Stockholm du läser om verkligen är stockholm eller inte? Det kanske är Luleå som man kallar för Stockholm? Eller så fanns helt enkelt inte Stockholm just då det blev ett fiction Sthlm eller en legend? Eller så spelar det kanske ingen roll i tiden när Stockholm blev till, om det var för 10 miljoner år sedan eller 500 år sen? Stockholm som Stockholm idag finns staden och jag kan se den nu.  
    Nä det har ingen betydelse för dig personligt i din livssituation kanske. Men om du har din identitet, och du tillhör ett folk, och det har betydelse för din överlevnad vad som verkligen hänt och inte, satt i ett kollektivt sammanhang och inte individualatstiskt då har det en VÄLDIG betydelse. Därför älskar det Judiska folket bibeln mer än nåt annat, det är en helig bok, som de mediterar över, lär sig utantill osv. Det har med identitet att göra det är deras land det är deras folk och det är deras Gud.

    Det är naturligtvis enklare i ett materialistiskt, individualistiskt samhälle där kristnas bibelkunskap och bibelläsande är mkt lågt jämfört med forna tider att så att säga komma inspringande med nya hypoteser. Språkvetenskap som ändras med tiden, som kommer att se annorlunda ut om 100 år. osv. Då har historicitet inte samma relevans. 

    Men det är inte så varken bibeltroende och fornkyrkan relaterat till bibeln. 

    Men passar det andra nutidsmänniskan bättre? Javisst eftersom relativismen gör att då kan man ändå leva lite som man vill själv och ändra lite som man vill..det saknar ju ändå en tydlig relevans vi kan ändå inte veta exakt vad som verkligen är Guds Ord eller inte, men jag tror det blir Guds Ord och jag tror – tror jag. 
    På vad är tron då upphängd? På nåt du inte är övertygad om fanns eller har hänt. 

    Tror du verkligen på allvar en sådan kristendom överlever?

  • http://twitter.com/davidwillgren David Willgren

    Hej!

    Tycker vi släpper detta nu, börjar bli riktigt OT. Vi kan säkert återkomma någon gång om blogginlägget handlar om den Helige Ande. Låt mig bara ge dig två saker att fundera över:

    1) Det är ett svagt argument att göra en viss stavning normativ utifrån hur en viss översättning ser ut, särskilt när det inte finns stöd i grundtexten. Man kan anföra det som rimlig praxis, visst, men inte normativt och reglerande för alla.

    2) Jag skulle ha mycket svårt med att ”vara försiktig” med att säga att Gud använder och talar genom alla som bekänner sig till honom. Det är min fasta övertygelse att han gör det, ständigt och överraskande. Anden är en gåva, inget vi förtjänar, Anden är ingen vi kan bemästra eller kontrollera, så att Andens verk blir beroende av våra val av ord.

    Frid
    David

  • Jonas Rosendahl

    David, 

    Vi har alla olika roller och min har varit den som är uttryckt i den första insändaren till världen idag där Dr Nils Olov Nilsson och jag gav våra intryck från bibelsynsdagen. 

    Jag tror ärligt talat inte, och där har du en förklaring till att denna debatt blossat upp, att särskilt många inom våra bibeltroende led är särskilt medveten om den förskjutning som skett inom teologin i den akademiska världen. Detta gav ju te x Daniel Grahn uttryck för under bibelsynsdagen. Han lät helt förvånad över att man satt i debattpanelen och spekulerade kring författarskap i Nya testamentet. Han har säkert den inställningen som många har bland de bibeltroende att står det Paulus så är det väl Paulus som är författaren. 

    Så varför är det så tyst från huvudkontoret på Pingsthuset tror du? Varför har denna debatt inte funnits tidigare? Varför är chefredaktören för sveriges största kristna tidning så omedveten om vad som sker i den akademiska / teologiska världen inom frikyrkans led? 

    Ja det beror på vad jag tror att man har inte velat vara särskilt öppen med detta. 
    Varningssignaler har kommit men samtidigt står mkt på spel. 

    Nu har som väl ett antal predikanter insett var skutan är påväg – jo rakt in i liberalteologins träskmarker men i förskönad form. Nu går det kanske upp ett ljus också för fotfolket varför inte Guds Ord predikas klart och tydligt utan många gånger bara används som enstaka stöd i predikningarna. Tilltron till bibeln som Guds Ord har försämrats och det märks på predikningarna. 
    – Detta är vad jag tror.

    När det gäller genombrottsgenerationen syftade jag egentligen på de som fick vara med om de största genombrotten och väckelsetiderna i slutet av 1800 talet. Jag var lite otydlig där, ber om ursäkt för det. 
    Alla dessa rörelser har kraftigt minskat sedan sina genombrottstider. Likaså har pingströrelsen minskat år från år. Att de ökade något nyligt beror mest på att de tidigare fristående hillsong gick med i pingstsammanslutningen. 

     

  • Pingback: I am not a crook! « Den tvivlande agnostikern()

  • Jonas Rosendahl

    David, eftersom du spinner vidare så fortsätter jag också. Min största grunnd för att skriva den helige Ande med stort A är att det är en person och en person som man kan lära känna och bli känsligt inför. För mig är det operosnligtnär någon skriver med litet a. Ungefär som att endast beskriva som en kraft. 

    Det andra du tar upp så upprepar du precis likadant som du gjorde i det första jag kommenterar. Du försöker dessutom nu stödja dig på att Guds Ande är en gåva som inte kan kontrolleras och därmed menar du på att han kan göra precis som han vill ochan 

  • Jonas Rosendahl

     David, ja vi kan släppa det men jag konstaterar att du fortfarande hävdar att den helige Ande använder alla kristna och dessutom ytterligare lägger in argument för det. Men du har inget hållbart stöd för det bara för att du skriver att ingen kan kontrollera Guds Ande och att han är en gåva.
    Det ger inte en legitimitet för Gud att använda en människa som inte väljer en andlig väg med sitt liv.  nog sagt.

  • Henkeloov

    Jag tror absolut på syndfallet men att berättelsen om äpplet berättar något viktigt om människans situation som fallen, men jag tror inte att det handlar om ett bokstavligt äpple. Tror inte på ettbokstavligtbabela torn heller förresten. Evangeliet handlarom att Kristus gjort det möjligt för oss attåtervända till Gud trotts vår synd. Skapelsen, synden, korset och uppenbarelsebokens nyskapelse är helt avgörande för min tro, behöver dock inte alltid i allt tolkas bokstavligt. Bjuder tillbaka ett gilla tryck.

  • WO

    Tack för ”gillatrycket” 😉 Skönt prata i trevlig ton, när det så lätt blir lite ”engagerat” i en tråd som denna, och de andra som utgår från temadagen på ÖTH

    Äpple har det aldrig varit tal om…men en frukt, onämnt vilken.
    Antar den saken saknar betydelse.

    Men vad som skedde är ju det som verkligen har betydelse. Ingenstans indikerar texten på att vara symbolisk. (eller gör den det?)

    Varför skulle en så symbolisk ”händelse” (att mänskligheten kom att hamna i ett tillstånd där döden har makt över den, livet i synd) behöva en såpass påtagligt historisk händelse (Jesu  korsfästelse, död/uppståndelse) som korrigering av detta olyckliga läge???

    Vissa tror ju att Jesu person, och även berättelsen om korsfästelsen är nån sorts symbolik, som väl är få som säger så inom ‘gängse kyrkosammanhang’.

    Är väl bara Darwinism med besläktade teorier/läror som kan vara anledningen till att många (även kristna otroligt nog) väljer att skippa skapelseberättelsen, där syndafallet är en integrerad del av förloppet, och tror sig/menar sig ändå kunna få ihop det hela att se 1 Mosebok som en allegor, samtidigt som man accepterar evangelierna inklusive underverken..

    Min fundering, jag påstår inte att du är i *exakt* det läget, finns ju många varianter av detta sätt att tänka.

  • tyke

    Gills (finns på e-sword) kommentar till detta…
    So shall the Son of man be three days and three nights in the heart of the earth. That Christ means himself by the ”son of man”, there is no reason to doubt; and his being laid in a tomb, dug out of a rock, is sufficient to answer this phrase, ”the heart of the earth”, in distinction from the surface of it; but some difficulty arises about the time of his continuing there, and the prediction here made agreeable to the type: for it was on the sixth day of the week, we commonly call ”Friday”, towards the close, on the day of the preparation for the sabbath, and when the sabbath drew on, that the body of Christ was laid in the sepulchre; where it lay all the next day, which was the sabbath of the Jews, and what we commonly call ”Saturday”; and early on the first of the week, usually called ”Sunday”, or the Lord’s day, he rose from the dead; so that he was but one whole day, and part of two, in the grave. To solve this difficulty, and set the matter in a clear light, let it be observed, that the three days and three nights, mean three natural days, consisting of day and night, or twenty four hours, and are what the Greeks call νυχθημερα, ”night days”; but the Jews have no other way of expressing them, but as here; and with them it is a well known rule, and used on all occasions, as in the computation of their feasts and times of mourning, in the observance of the passover, circumcision, and divers purifications, that מקצת היום ככולו, ”a part of a day is as the whole” (n): and so, whatever was done before sun setting, or after, if but an hour, or ever so small a time, before or after it, it was reckoned as the whole preceding, or following day; and whether this was in the night part, or day part of the night day, or natural day, it mattered not, it was accounted as the whole night day: by this rule, the case here is easily adjusted; Christ was laid in the grave towards the close of the sixth day, a little before sun setting, and this being a part of the night day preceding, is reckoned as the whole; he continued there the whole night day following, being the seventh day; and rose again early on the first day, which being after sun setting, though it might be even before sun rising, yet being a part of the night day following, is to be esteemed as the whole; and thus the son of man was to be, and was three days and three nights in the grave; and which was very easy to be understood by the Jews; and it is a question whether Jonas was longer in the belly of the fish.



Subscribe to Stefan Swärd