Jag kunde inte ana att mitt blogginlägg 19 november där jag kritiskt reflekterade över Greger Anderssons artikel i Världen Idag, skulle orsaka en så intensiv debatt. Det har resulterat i ett antal blogginlägg och gästblogginlägg och ett antal hundra kommentarer och twitterinlägg. Har haft nästan 2500 besök per dag på bloggen under senaste veckorna vilket är mer än vanligt. Det har varit många intensiva debatter på denna blogg, men den här slår nog rekord.
Jag hade inga onda avsikter med mitt första inlägg, det enda var att jag uppfattade det som att Greger Andersson kraftigt tonade ned historiciteten med Jona bok, och jag tyckte att detta var tveksamt.
Ämnet Jona bok fascinerar, och bibelsynsfrågan fascinerar, och det finns ett uppdämt behov av att diskutera vägval vi lever med i svenska kristenheten.
Mitt första inlägg orsakade en hel del kommentarer och redan inom ett dygn skrev jag ett till inlägg för att bemöta en del av kritiken. Det inlägget var inte skrivet i polemik mot Greger utan det var bara ett försök att kommenterara en rad kommentarer som hade kommit under dagen, att det inte var så viktigt med historiciteten i Jona bok, det hävdades t.o.m. att budskapet var ännu tydligare om man inte behövde tänka in historicitet. Jag hävdade då i blogginlägg nr 2 att historiciteten är viktig, och det får faktiskt konsekvenser för hur vi tolkar och tillämpar Jona bok.
Sedan har debatten rullat vidare, och drivits framförallt av gästblogginläggen av Greger A och Anders Gerdmar.
När jag nu summerar den här debatten så vill jag dela in det i två delar. Dels några allmänna kommentarer om själva debatten som jag tar upp i detta blogginlägg. Och sedan ska jag försöka skriva en summerande kommentar om historiciteten i Bibeln, en kristen historiesyn. Det blir nästa blogginlägg.
För det första, om en bloggdebatts karaktär. Min blogg skiljer sig från de flesta andra bloggar som diskuterar teologiska frågor genom att jag har väldigt många läsare och en väldigt bred kategori av läsare. Man bör komma ihåg att t.ex. Christer Sturmark rekommenderar ateister och humanister att läsa min blogg, för att den visar ganska bra hur kristna tänker och resonerar enligt honom. Färre än en procent av dem som läser min blogg skriver kommentarer. För det mesta blir kommentarerna ganska spretiga, ofta när jag skriver i ett kontroversiellt ämne, kan jag få kraftigt mothugg, och också få kommentarer från de som håller med och uttrycker sig betydligt kraftigare och mer svartvitt än vad jag gör.
Min blogg har alla kategorier av läsare, och bland aktiva kristna som kommenterar så finns alla riktningar och samfund representerade. Det här är inte på långa vägar någon sorts sluten samfundsblogg.
Det är tröttande för mig att ständigt få kritik för kommentarer som skrivs på bloggen. Visst möter både Greger Andersson och Anders Gerdmar kritiska kommentarer när de skriver på min blogg, men så är bloggandets natur. De som ständigt kritiserar mig för kommentarerna, som jag inte alls styr över, och sällan känner de personer som skriver kommentarerna, bör ha i åtanke att den som blir i särklass mest kritiserad på min egen blogg är jag själv.
Jag hade ju kunnat göra det enkelt för mig och ta bort kommentarsfunktionen, men då skulle bloggen tappa mycket av intresse och läsare – och jag tycker inte att det är värt det. Många gånger blir jag inspirerad i tänkandet av vassa motfrågor. Man läser en blogg för att man både vill läsa vad bloggaren skriver, men också hur folk reagerar på vad bloggaren skriver. Jag tycker att bloggande är en fantastisk kommunikationsform. Det har också en koppling till evangelierna i Bibeln, när Jesu tal och predikningar refereras, så ges också utrymme till frågor, kritiken, direkta reaktionen på hans tal, och Jesu respons.
Så jag vore tacksam för om jag i fortsättningen slapp få dessa gliringar om kommentarsfältet, man skriver t.ex. om ”Stefan Swärds blogg” och kopplar ihop det med vissa kommentarer man inte gillar.
Vid en snabb genomläsning av kommentarerna på Jona-debatten tycker jag dock att det har varit en förhållandevis anständig nivå, men jag har inte hunnit läsa igenom allt än. Och kommentarsfältet har inte varit ensidigt, varken min hejarklack eller någon annas hejarklack som har dominerat.
Sedan tycker jag inte att man ska generalisera för mycket utifrån ett kommentarsfält, det är en väldigt liten andel av läsarna på denna blogg som skriver kommentarer.
En annan form av kritik är att när jag skriver inlägg i teologiska debatter, vilket är en relativt begränsad del av mina blogginlägg, så görs det ofta kopplingar till Örebro missionsskola. Det enda jag har kommenterat i denna debatt är en kort artikel av Greger, jag kan tyvärr inte göra så mycket åt om andra kommentatorer drar referenser till Örebro missionsskola. När jag i somras drog igång debatten om för mycket statlig styrning av teologiska utbildningar, gällde ju frågan generellt om teologiska utbildningar. Ärligt talat kan jag inte minnas att jag vid något tillfälle har formulerat explicit kritik mot Örebro missionsskola offentligt. Jag har stor respekt för skolans verksamhet och tycker att lärarstaben är mycket proffesionell i många avseenden. Jag har t.ex. alltid uppskattat Lars Johanssons skrivande och analyser, mycket väl förankrat i en evangelikal grundsyn. En del av skolans lärare har jag dock inte någon uppfattning om då jag varken har läst något av dem eller lyssnat på dem. Flera av skolans lärare har besökt eller ska besöka Elimkyrkan. Ett samfunds teologiska utbildning måste dock kunna diskuteras, och inte minst måste vi pastorer kunna delta i en sådan diskussion. Inte minst är det mycket viktigt att teologiska förändringar och perspektivförskjutningar inte smygs fram utan en öppen redovisning. Att vara en konfessionell utbildningsanstalt med ett samfund som huvudman ställer höga krav på transparens.
Men vari består skillnaderna, om man nu ska försöka få fram skiljelinjer. Greger har blivit pressad att förtydliga sig när det gäller hur han ser på historiciteten och Anders Gerdmar har försökt utvidga diskussionen till en bredare nivå, till fler historiska frågor som gäller Bibeln som är kontroversiella i modern teologi. En fråga som jag också ställer mig är varför jag ständigt hamnar i krock med vissa teologer när man diskuterar vissa teologiska frågor, vad är den underliggande dimensionen som ligger bakom dessa åsiktsskillnader?
Jag uppfattar det nog som att jag och Greger är överens om den grundläggande bibelsynen, även om jag tycker att han hade kunnat formulera sin inställning tydligare i denna debatt. När det gäller synen på Bibelns historicitet går dock våra uppfattningar isär.
Greger skriver så här i ett av blogginläggen: ”När det gäller Jona bok så har jag argumenterat för att jag inte tror att det är en bok som gör historiska påståenden. Jag uppfattar alltså, precis som med uttrycken under punkt två, att bokens ”sanning”, det som den ”påstår” inte är de enskilda historiska uppgifterna. Här har Swärd och Gerdmar en annan uppfattning. De menar boken uppenbart har historiska anspråk. Att tro att den är sant i allt den påstår innebär alltså för dem att man bör tro på bokens inslag som historiska uppgifter. Här har vi olika uppfattningar.”
Här hittar vi en punkt där vi inte är överens, och vi skulle nog hamna i olika ståndpunkter vid en diskussion om andra historiska texter i Bibeln.
Man bör dock notera att Greger skriver så här: ”Jag har uppfattat det som självklart att en konsekvens av denna utgångspunkt är att om texterna gör historiska påståenden så är det väsentligt att dessa är sanna.” Vissa av Bibelns texter menar Greger är historiskt sanna, när texterna gör historiska påståenden.
Men både Gerdmar och Greger Andersson tycks vara överens om att historia i biblisk mening inte är detsamma som historia i modern mening.
Greger skriver så här: ”Men om man väljer att beskriva detta som ”historia” så innebär det, och det är min poäng, att detta måste vara historia i en annan bemärkelse än vi vanligen använder termen. Det innebär att vi läser dessa texter i enlighet med en annan typ av ”regelsystem” än det som gäller vid läsningen av det vi numera vanligen benämner som historia. Detta är alltså en ”historia” och ett ”regelsystem” som tillåter en typ av motsägelser som vi inte skulle tillåta i andra sammanhang.”
Jag håller med om att det inte alltid är självklart hur Bibelns texter ska förstås och tolkas. Det behöver diskuteras. Här kan allmän bakgrundsforskning hjälpa oss i vissa lägen. Det finns olika sorts böcker i Bibeln, alla gör inte historiska anspråk. Jag kan också ha förståelse för argumentet att historia och historisk text för 2500-3000 år sedan inte har riktigt samma innebörd som idag. Jag skulle dock vilja få det argumentet utvecklat.
Min känsla dock är att Greger betydligt mer ifrågasätter och problematiserar historiciteten i Bibeln än vad jag gör. Där skiljer vi oss åt. Men Greger håller sig inom evangelikala ramen att tro på att Bibeln är sann i det den påstår. Men hur man ska tolka påståendena, och vad den faktiskt påstår – där har vi nog en del olika uppfattningar.
Greger lägger också större tonvikt än vad jag gör vid senaste 100 årens teologiska forskning.
Kanske man skulle kunna beskriva Greger som en liberal evangelikal och jag som en konservativ evangelikal (jag menar inte ont med dessa beteckningar, jag bara försöker bena ut varför och hur uppfattningar går isär). Med konservativ menar jag då att jag lägger stark tonvikt vid hur kristna kyrkan historiskt har tolkat de bibliska texterna. Och jag lägger en stark tonvikt vid Bibelns eget inre vittnesbörd. Hur Jesus och Paulus bedömer en text eller viss bok i gamla testemantet är avgörande för mig hur texten ska tolkas. Jag lägger också stark tonvikt vid hur de moderna väckelserörelserna har tolkat Bibeln, jag har svårt att tydligt markera andra uppfattningar än John Wesley, Lewi Pethrus, PP Waldenström m.fl. Den hållningen skulle man kunna beskriva med termen ”konservativ”.
Anders Gerdmar betonar att evangelikal är ett för snävt begrepp för honom, men med min betoning av kristna kyrkans historia och tidigare tolkning av Bibeln, upplever jag det som att vi ligger varandra mycket nära i inställningen, vilket också har framkommit i denna debatt.
Greger gör markeringar som gör att jag välvilligt vill tolka honom som att han rör sig inom den evangelikala fåran, samtidigt avgörs ju detta av hur han tillämpar sina historicitetkriterier i praktiken och i vilken utsträckning han mer lyssnar på moderna forskare än kyrkans traditionella tolkning av Bibelns texter. Det kan inte jag bedöma, men har ingen anledning att ifrågasätta om han själv hävdar att han i grunden delar en evangelikal bibelsyn.
Jag tycker också att jag rör mig inom evangelikala fåran och har inte trillat över i fundamentalismen, jag tar tydligt avstånd från en sekteristisk och inåtvänd kristendom, inte heller jag tror på väldigt strikta bokstavsläsningar av Bibeln, där man inte väger in situationen, bakgrunden, och kristna kyrkans förståelse av texten, i sin bedömning och tolkning av bibeltexten. Jag tycker nog att jag är tydligt medveten om att Bibeln måste tolkas, mer än vad PP Waldenström var t.ex. Tydligen kan man få tro på verbalinspiration och ändå kalla sig för evangelikal, om jag har tolkat denna bloggdebatt rätt.
Men jag återkommer i ämnet om Bibeln och historiciteten.