Den kristna församlingen styrs av Jesus som uppenbarar sin ledning och sin vilja genom sitt ord i Bibeln och genom den profetiska uppenbarelsen, specifika tilltal in i konkreta situationer som handlar om att belysa och poängtera någon sanning i Bibeln eller konkreta tilltal in i speciella situationer.

För att höra Guds röst och tolka in Guds tilltal krävs dock ett gemensamt sökande i den lokala församlingen där vi både kan samtala om dessa saker och gemensamt söka Guds vilja i vår konkreta situation.

Jag vill bara kort dela vad jag själv upplever som Guds konkreta tilltal just nu och inför året som kommer, och som jag delade med Elimkyrkan i söndagens predikan.

Sena lördagskvällen dagen före var jag själv ute på en bönevandring i centrala Stockholm, jag gick ensam vilket jag i regel gör på mina bönevandringar. När jag stod vid Djurgårdsbron och tittade bort mot Kaknästornet såg jag en öppen himmel och såg de himmelska änglaskarona lova Gud inför Guds tron. Jag tolkade synen som att vi står inför ett år av öppen himmel, det finns en stor potential. Jag upplevde att Gud sade att många människor kommer att söka sig till kyrkorna under 2014, en del kyrkor kommer att ha som sitt största problem att det är överfullt. Utmaningen för oss är att ge bröd och inte stenar till dem som nyfiket söker Gud och söker frälsning. Utmaningen är att ta hand om alla människor som söker sig till vår gemenskap.

Jag upplevde sedan att Gud påminde mig om att vi ska förkunna, presentera och proklamera ett tydligt evangelium som handlar om frälsning och befrielse från synden genom tron på Jesus, som handlar om att människor ska möta Jesus till befrielse, frälsning och livsförvandlande upplevelse. Mötet med Jesus befriar oss och förvandlar våra liv, det är kraft i namnet Jesus. Det är kärnan i evangeliet vi ska ha vår fokus på i förkunnelsen.

Nästa punkt i uppenbarelsen var att vi kristna ska vara extra noga med att hålla sams. Särskilt församlingar som upplever härliga segertider under 2014 och ser många människor komma till tro och upplever överfyllda kyrkor, fiendens strategi kommer att vara att skapa splittring i församlingen för att stoppa skeendet. Därför måste vi vara extra alerta, vaksamma, i att ständigt uppmuntra varandra i församlingen, snabbt reda ut konflikter, leva i ärlighet och transparens inför varandra och ödmjuka oss inför varandra. Ett starkare Andens skeende kommer att medföra spänningar som vi måste hantera på ett varsamt sätt. De församlingar och personer som mest påtagligt ser Guds närvaro och mitt i sitt liv, de behöver vara allra mest ödmjuka.

Jag hörde också Gud säga att vi ska ytterligare förvänta oss Guds manifesterade närvaro på ett sätt som vi inte har upplevt tidigare. Jag nämnde i söndagens predikan mina föräldrars upplevelser av andeutgjutelsen i Citykyrkan under första delen av femtiotalet, då man upplevde änglars närvaro i gudstjänster. Något liknande kommer vi att uppleva detta år över kyrkor och församlingar som söker Guds ledning och vilja. Jag blev påmind om Apg 5 när Petrus gick ute på stan så sökte människor att bara komma i närheten av honom för att bli helade bara av att möta hans skugga. Kristna kommer att bli beklädda av Andens kraft på ett nytt sätt.

Jag såg också att Gud kommer att använda det som ingenting är, och det som inte människor har räknat med. Jag såg att barnen kommer att bli spjutspetsar i väckelsen, vi ska räkna med barn som leder i lovsång, som ber för de sjuka, som är andefyllda och trosfyllda förebedjare.

Idag höll jag en profetisk nyårspredikan lite i förskott, med delgivning av profetiska förnimmelser för 2014.

En stark förnimmelse av att Gud vill göra något i Stockholm under 2014, en känsla av öppen himmel, Guds närvaro, en Gudslängtan bland vanligt folk vilket kommer att göra det lättare än vanligt att fylla kyrkorna med nyfikna och sökande människor. Det är dock viktigt att vi som kyrkor i ett sådant läge förkunnar ett tydligt evangelium i Andens kraft.

Betonade också att evangeliets kraft och kärna ska proklameras, predikas, vittnas ut av alla delarna av församlingen i alla tänkbara situationer.

En central aspekt av evangeliet är den totala nåden och rättfärdigheten som Gud erbjuder den som tror på Jesus och omvänder sig från sin synd. Även den störste bland alla syndare.

Om Gud ska förlåta den störste syndaren, (tänk t.ex. massmördare, knarkkungar, maffiosos, krigshetsare m.m.), om han bara förlåter utan krav på kompensation, gottgörelse, vedergällning – innebär det då inte att Gud är släpphänt tolerant med all form av ondska, och att Gud är kärlekslös då han inte bryr sig om brottsoffren och alla syndens konsekvenser?

Roland Spjuth tycks ju vara inne på en sådan tankegång, att Gud bara förlåter utan några krav på kompensation, vedergällning m.m. Samtidigt säger han att han håller fast vid någon form av ställföreträdande bestraffning på korset. Kan någon förklara för mig hur han tänker då jag har svårt att förstå?

Korset innebär ju att Gud kan ge den störste syndaren fullständig nåd, utan att se mellan fingrarna på syndens och ondskans problem, och samtidigt visa sin vrede över synden och ondskan. På grund av ställföreträdande strafflidandet, Gud själv tar på sig all syndens konsekvenser och vrede över synden, genom att Gud utger sin son, och att sonen frivilligt ger sitt liv för att rädda världen. Gud är både objektet och subjektet i försoningen.

En Gud utan vrede över synden och ondskan, är inte det en Gud som är likgiltig över det onda? Och som inte lider med dem som utsätts för det onda – och känner avsky för förövarna?

Hur menade Waldenström här? Han höll ju fast vid att korset var ett försoningsoffer, att Gud var vred över synden, men att korset inte var nödvändigt för Gud. Korset var bara till för vår skull. Guds vrede över synden finns ju kvar efter korset menade Waldenström, ja visst, men bara för den som inte tar emot nåden och frälsningen i Jesus Kristus genom omvändelse och tro.

Kristus tog bort våra synder på korset enligt Waldenström, men hur då? Om det inte hade någon betydelse för Gud? Guds avståndstagande mot all form av synd, måste ju också hanteras, och det gjordes ju på korset.

Det här är centrala frågor jag ställer just nu och jag behöver hjälp med svaren, annars är det risk att den stackars Waldenström råkar ut för en sågning i min bok.

Waldenström blev ju tillräckligt sågad av EFS-arna på 1870-talet så jag tror inte att han bryr sig i sin himmel, men jag vill vara rättvis mot honom i mina bedömningar.

Nu laddar jag för Elimkyrkans celebrationgudstjänst söndag eftermiddag kl. 16.00 då vi hyr in oss i Korskyrkan medan vår egen kyrka håller på att renoveras.

Ber om ett profetiskt ord för 2014, jag har det på gång. Det känns som att Gud talar. Det fräscha profetiska tilltalet är av stor betydelse för utvecklingen i en kristen församling.

ÖTH-läraren Greger Andersson har ställt en fråga här på bloggen som jag lovat att försöka kommentera.

Frågan lyder: ”Är det i numera en etablerad uppfattning att ”framgång” är ett tecken på att man har rätt? Argumentet återkommer ju gång på gång i olika typer av diskussioner. Tanken tycks vara att framgång för en pastor, rörelse eller församling är ett tecken på att man är välsignad och alltså har rätt i sina uppfattningar. Jag är lite nyfiken på bibelstödet för den här typen av resonemang.”

I den klassiska bönen ”fader vår” så ska vi ju be att Guds vilja ska ske på jorden. Framgång bör rimligtvis definieras som att Guds vilja sker. Det är ju inte alltid förenat med yttre framgång.

Däremot är det Guds vilja att vi ska förverkliga missionsbefallningen, att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Det är också Guds vilja att vi ska bära frukt, en frukt som blir bestående enligt Jesu undervisning i Joh. 14 och 15.

En rimlig tolkning av att bära frukt är att föra människor till tro på Kristus och göra dem till lärjungar.

Ju större framgång en församling har i att föra människor till tro på ett långsiktigt och varaktigt sätt, bör vara ett vittnesbörd om att man gör saker på rätt sätt, och bör också vara ett vittnesbörd om att vi gör det Jesus säger i Johannesevangeliet, håller hans ord och gör efter dem och lyder hans ord.

Det är tydligen sammankopplat med att vi har hamnat rätt även läromässigt.

Så mitt svar på Gregers fråga är nja, det kan vara så, att framgång i kristet arbete tyder på att man har hamnat hyfsat rätt i sin tro och lära.

Sedan är det ju inte helt enkelt det Greger skriver ”rätt i sina uppfattningar”. Det finns bredd och nyans i det kristna livet, och kristet liv är en livslång resa, där uppfattningar och perspektiv förändras, förhoppningsvis åt rätt håll, ju mer vi lär känna skrifterna och lär känna Gud.

http://www.youtube.com/watch?v=knlS_wMV-rc&ref=nf

Har jobbat senaste dygnet en del med min kommande bok om betydelsen av korset.

En bra uppsats är skriven av Hanna Eklöf vid Korteboskolan. Det här är en möjlig länk till den.

Har sysslat så mycket med försoningsläran senaste veckorna, både i predikningar, föredrag, debatter, bloggtexter och tidningsartiklar så i natt drömde jag en mardröm om försoningsläran. Jag drömde att jag var på någon stor kristen konferens där en företrädare för Svenska kyrkan hävdade att vi nu ska överge hela tanken på att Kristus bar världens synd, Kristus dog för att rädda oss syndare, bar syndens straff, var ett syndoffer etc. Det var bara primitiva symboler som gällde då, inte idag. Jag reste mig upp och protesterade och sade att då slår man undan benen på hela frälsningsförkunnelsen. Man splittrar kristna kyrkan genom att förkunna en försoningslära där korset berövas sin kraft och det avgörande för vår frälsning.

Jag tolkade det som en mardröm,  jag hoppas att det var det.

Har en ledare idag i Världen Idag där jag kommenterar tisdagens försoningssamtal och ger ett koncentrat vad jag försökte säga i tisdags. Man hittar den här. Även tidningen Sändaren har skrivit och det hittar man här.

Det var spännande att få medverka i försoningssamtalet i Göteborg igår. Jag kunde bara vara med fram till 14.00 så jag missade sista delen, så jag kan bara kommentera första fyra timmarna. Vid ett faktiskt samtal, i samma rum och öga mot öga, tycker jag att man närmar sig varandra. Uppskattar mycket att Sofia Camnerin kunde förklara sig närmare, och det känns som inte vi inte står lika långt bort från varandra i denna fråga, som man kan känna bara efter läsning av hennes bok. Pastor Ingrid Svensson höll också ett bra anförande. Gustaf Björkman som är pastor i Fiskebäck, var lysande som moderator. Bra av Equmeniakyrkan som samfund att så snabbt ta tag i denna fråga, det framkom ju vid mötet att de tre skribenterna från nätverket för klassisk baptism har ett stöd i samfundet, och denna typ av synpunkter behöver tas på allvar.

Jag tyckte nog att jag kunde presentera min mer allmänprotestantiska syn på försoningen (som också helt har dominerat pingströrelsen och baptismen) på ett begripligt sätt, det var också den respons jag fick, det kändes som att jag fick en mycket bra respons på det jag försökte säga. Framförallt försökte jag visa hur korsets kraft är verksam i människors liv här och nu. Jag försökte också visa betydelsen av att Jesus som ställföreträdare faktiskt bar all vår synd, syndens straff, och syndens konsekvenser på korset. Det är på den grunden vi kan bli benådade och befriade. En förlåtelse utan denna grund blir ytlig och billig. Att vedergällningen för all vår synd och ondska och Guds vrede över detta, att det faktiskt drabbade Jesus på korset, de har faktiskt en stor betydelse för de människor som idag blir utsatta för ondskan i dess värsta former.

Via Equmeniakyrkans hemsida kan man lyssna på inläggen via Bambuser.

En detalj som jag personligen uppskattade. Att moderatorn Gustaf Björkman gav en så positiv presentation av min blogg. Något liknande har jag aldrig hört i EFK-sammanhang, där jag mest får höra kritik för hur och varför man bloggar.

Hur som helst visar Google Statistics att jag har haft nästan 400.000 besök på denna blogg i år, så det är nog bra om frikyrkligheten börjar förstå hur kommunikation fungerar i världen år 2013, vi lever inte på 1800-talet längre.

Tidningen Dagen skriver om försoningssamtalet. Liksom Världen Idag.

Här är utkastet jag filar på inför försoningssamtalet i Göteborg på tisdag. Notera att det bara är ett utkast, talet utvecklar tankegångarna. Försöker visa på relevansen i ”main-stream”-försoningsläran. Ge gärna feedback. Är den bra kan det påverka mitt tal.

Om kristna försoningsläran – anförande av Stefan Swärd, Equmeniakyrkans samtalsdag Göteborg 17 dec. 2013.

1.       Fem utgångspunkter.

Bibeln enda källan till kunskapen om betydelsen av Jesu död.

Jesu död helt avgörande i kristna tron. Inte någon frälsning utan detta. ”ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans sons död”. Rom. 5:10, ”också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden.” Kol. 1:22. ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.” 2 Kor. 5:19.

Jesus dog för våra synders skull. ”våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä”. 1 Petr. 2:24 ”Så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder”. Heb. 9:28. Synden orsaken till varför korset var nödvändigt.

Detta är inte en abstrakt teori, något avgörande i den andliga erfarenheten. ”Kristi blod renar våra samveten från döda gärningar”. Heb. 9:14 ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod”. Rom. 5:8,9

Bibeln har en försoningslära, dock rik, full av nyanser.

2.       Jesus dog för våra synders skull.

Vad innebär det? Kopplingen mellan Jesu död då och mitt liv nu? ”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden”. Rom. 6:6 Exempel: vittnesbördet av Elise Lindqvist i Klara kyrka.

3.       Synd i vår tid.

Har dagens kyrka en rädsla för att ta upp detta?

Men det görs konstant utanför kyrkan. Expressen, Aftonbladet jagar ständigt syndare, liksom Kalla fakta, uppdrag granskning. Myglande kommunalråd, fifflande företagsledare, fusk, lurendrejeri, girighet – alltid på jakt för att avslöja detta.

Ex. klimatkonferenserna, miljörörelsen läxar upp världspolitiken varje år.

Modernt rättssamhälle bygger på att ondskan och brottsliga handlingar utreds, döms, bestraffas och att kompensation utgår till drabbade på något sätt. Vi blir mycket upprörda när t.ex. massmördare och våldtäktsmän inte blir gripna, dömda och bestraffade.

Men var finns nåden? På vilken grund kan någon benådas och förlåtas?

4.       Jonas Gardells Gud.

Synd finns inte i Gardell-teologin. En konsekvens blir att korset blir endast martyrskap, inte en frälsande handling. Gardell tror på livet bortom döden, för alla, och att alla kommer till himlen. Det krävs inte omvändelse och inte någon särskild tro. Ett verkningslöst och icke-frälsande kors blir konsekvensen i Gardells teologi.

5.       Auschwitz – när ondskan skenar.

Var en dödsindustri, ett antal tusen personer jobbade där. De var alla delaktiga i och ansvariga för massmördandet. Påverkar mänsklig ondska relationen till Gud? På vilken grund kan en fångvaktare i Auschwitz bli förlåten av Gud, försonad med Gud? Behövs någon form av kompensation, återställande för att detta ska ske. Eller kan Gud bara förlåta utan vidare? Hur påverkas brottsoffren av en villkorslös förlåtelse?

6.       Andra exempel – folkmorden i Cambodja, kulturrevolutionen i Kina, Rwanda, dagens Kongo.

De som går längst i ondska blir sällan straffade av mänskliga domstolar. Brotten klaras aldrig upp. Hur ser Gud på dessa brottslingar?

7.       Hur kan Gud förlåta och benåda en som begått grov ondska.

Att det finns en ånger och omvändelse borde vara självklart. Påverkar ondskan inte också vår relation till Gud? Kan Gud förlåta och benåda en person som har ägnat sig åt grov ondska. Gud förlåter och benådar på en enda grund, att han älskar. Det beror inte på vår etiska status, våra gärningar. Det är den kristna utgångspunkten.

8.       En Gud som älskar – visar också vrede över ondskan.

hans kärlek uttrycker sig också i hans vrede över ondskan, kärlekslösheten, Guds totala avståndstagande mot hat, kärlekslöshet, ondska, själviskhet.

9.       Allt rättstänkande bygger på att ondskan, ställs tillrätta, kompenserar, återbetalar, gör rätt för sig.

Men hur kan det göras i dessa grova fall. Brottet sonat när man betalat sina böter, suttit av sitt fängelsestraff – i vanliga fall.

10.   Syndens lön är döden. Hela världen står med en skuld inför Gud. Alla har syndat.

Kristendomen handlar om att villkorslös förlåtelse, nåd och försoning med Gud är tillgänglig för alla människor. Innebär det en Gud som trivialiserar ondskan? En Gud som inte bryr sig om brottsoffren? Kan Gud bara förutsättningslöst förlåta syndaren?

Hur skulle brottsoffren i Auschwitz, Kongo, Rwanda reagera på villkorslös förlåtelse mot ondskans lakejer?

Guds svar är att Kristus bar våra synder. Kristus dog i syndarens ställe. Det signalerar att ondskan är så allvarlig att vi människor inte på något sätt kan gottgöra för eller återställa vår ondska.

Hämndens makt är bruten, brottsoffren behöver inte hämnas därför att Gud i Kristus har tagit på sig hämnden, vedergällningen – på korset.

På grundval av Jesu död på korset är förlåtelsen och nåden tillgänglig för alla. Även en fångvaktare i Auschwitz.