Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Här är en länk till mitt anförande under försoningssamtalet i Göteborg 17 december, som www.rom1017.se lagt upp.

  • Robert Lindberg

    Jag har lyssnat och tyckte att det var bra.

    Jag vill dock ta upp en sak som jag hade chansen till innan föredraget eftersom
    utkastet för Stefans föredrag om försoning presenterades på bloggen innan. Men jag tog tyvärr inte chansen på grund av tidsbrist och stress innan jul. Jag visste att Jonas Gardell och vad Stefan kallar ”Gardells teologi” skulle komma på tal. Jag var medveten om risken att det skulle bli för stort fokus på personen Jonas och jag anser att det blev det också. Jag vet inte vad man ska kalla den teologi som Jonas företräder? Liberalteologi och flumteologi har jag hört, men inget av detta sätter ord på vad det egentligen handlar om. Liberal anser jag personligen är ett dumt ord i detta fall. Och ordet ”flum” är lite dömande och sarkastiskt, och inte vad man egentligen menar. Hur som helst, så är det ju inte ”Gardells teleologi” och borde därför inte kallas detta heller. Det Jonas tar upp är ju ett budskap som predikas i många kyrkor idag och inget ovanligt. Jonas har ju självklart formats av hans kyrka där man inte talade om synd och korset eftersom det ansågs ”för mycket”. Klart att man tar efter. Sedan har efter detta funnits fulla kyrkor som har predikat och fortsätter att predika detta budskap om att man kan vara kristen utan någon omvändelse eller pånyttfödelse som det står i Bibeln, exempelvis när Jesus träffar Nikodemus. Jonas gick ju till en kyrka där transvestiter leder mässan. Klart att Jonas och kyrkan och dess företrädare vill skriva om budskapet som predikades eftersom Jonas har en plattform och kan även tjäna en del pengar på det. Det finns även få böcker om det. Boken talar till svensken på ett modernt och enkelt språk vad jag har förstått. Jag har inte läst boken själv men jag antar detta eftersom den tilltalar så många även inom ”klassiska pingstkretsar”. Jag behöver inte läsa boken eftersom jag har denna typen av teologi tidigare och mycket av det som framförs är mänskliga tankar. Visst ska man vara fri och tycka och tänka vad man vill. Yttrandefriheten är central i vårt land. Men att ha med den på teologi utbildningar och i samtal kring teologi tycker jag är helt förkastligt. Fråga inte människor utan fråga Gud efter svaren! Han är svaret! Jag tycker att det är farligt att alltid nämna personer, församlingar och organisationer vid namn eftersom det lätt leder till missförstånd och ibland ett avståndstagande som inte leder till omvändelse utan snarare avståndstagande och det är aldrig bra.

    Den moderna människan tycks inte gilla att höra att man måste omvända sig och börja bli en ny människa genom den helige Ande. Många går inte till de kyrkor som predikar ett sådant budskap eftersom ”det passar inte med mitt sätt att leva”. Eller så går de till den typen av kyrkan som talar utifrån den helige Ande, men man gör inte som Anden säger utan man går sin egen väg. Att flera inom pingstkarismatiska kretsar inte reagerade tidigare mot denna typ av teologi är att de själva hade snudd och har till viss del fortarande av en liknande teologi när det gäller den extrema framgångstelogin. Jag är personligen inte emot välsignelser från Gud och framgång från Gud. Vi har ju fått våra enskilda gåvor från Gud och då har vi rätt att tjäna pengar på dessa. Men den extrema framgångteologin framhöll att bara man gjorde vissa saker så blev man rik. Inget tal om omvändelse eller att arbete och be genom den helige Ande. Utan mest böcker om hur man skulle arbeta själv genom ex. ”sju punkter så att du blir lycklig” och ”bli ett bättre du”. Detta fungerade alldeles utmärkt i en högkonjunktur men inte i en lågkonjunktur. Ju mer pengar man hade desto mer välsignad var man. Men vad jag hittar i Bibeln så ser jag inget stöd för detta tankesätt utan det är hjärtats omvändelse som är det viktigaste inte materiella tillgångar. En
    fattig missionär kan vara minst lika välsignad som en rik miljonär.

  • Klaus Seigel Andersson

    Är det inte ett slags liberal och humanistisk teologi det är frågan om? Att kalla det för ”Gardell-teologi” känns nedlåtande även för mig och tack för att du håller dig till saklig kritik och inte tar till stora svarta ord!
    Jag är själv kritisk mot en hel del av det Jonas Gardell skriver om i sin bok om Jesus, står till min egen förvåning närmare en evangelikal syn på flera saker. Jag delar din kritik om att använda sig av Gardells bok som något slags rättesnöre, den innehåller en del mycket viktiga saker, men räcker inte till för uppgiften att vara vägledande i vidare bemärkelse.

    Dock måste jag säga att det var den boken som satte fart på min process, den var början till slutet så att säga, och det var framförallt Gardells beskrivning av Jesus inkludering och upprättelse av minsta lilla människa som grep mig starkt.
    Men, som sagt, det behöver inte innebära att jag är ”Gardell-troende”.



Subscribe to Stefan Swärd