Idag höll jag en profetisk nyårspredikan lite i förskott, med delgivning av profetiska förnimmelser för 2014.
En stark förnimmelse av att Gud vill göra något i Stockholm under 2014, en känsla av öppen himmel, Guds närvaro, en Gudslängtan bland vanligt folk vilket kommer att göra det lättare än vanligt att fylla kyrkorna med nyfikna och sökande människor. Det är dock viktigt att vi som kyrkor i ett sådant läge förkunnar ett tydligt evangelium i Andens kraft.
Betonade också att evangeliets kraft och kärna ska proklameras, predikas, vittnas ut av alla delarna av församlingen i alla tänkbara situationer.
En central aspekt av evangeliet är den totala nåden och rättfärdigheten som Gud erbjuder den som tror på Jesus och omvänder sig från sin synd. Även den störste bland alla syndare.
Om Gud ska förlåta den störste syndaren, (tänk t.ex. massmördare, knarkkungar, maffiosos, krigshetsare m.m.), om han bara förlåter utan krav på kompensation, gottgörelse, vedergällning – innebär det då inte att Gud är släpphänt tolerant med all form av ondska, och att Gud är kärlekslös då han inte bryr sig om brottsoffren och alla syndens konsekvenser?
Roland Spjuth tycks ju vara inne på en sådan tankegång, att Gud bara förlåter utan några krav på kompensation, vedergällning m.m. Samtidigt säger han att han håller fast vid någon form av ställföreträdande bestraffning på korset. Kan någon förklara för mig hur han tänker då jag har svårt att förstå?
Korset innebär ju att Gud kan ge den störste syndaren fullständig nåd, utan att se mellan fingrarna på syndens och ondskans problem, och samtidigt visa sin vrede över synden och ondskan. På grund av ställföreträdande strafflidandet, Gud själv tar på sig all syndens konsekvenser och vrede över synden, genom att Gud utger sin son, och att sonen frivilligt ger sitt liv för att rädda världen. Gud är både objektet och subjektet i försoningen.
En Gud utan vrede över synden och ondskan, är inte det en Gud som är likgiltig över det onda? Och som inte lider med dem som utsätts för det onda – och känner avsky för förövarna?
Hur menade Waldenström här? Han höll ju fast vid att korset var ett försoningsoffer, att Gud var vred över synden, men att korset inte var nödvändigt för Gud. Korset var bara till för vår skull. Guds vrede över synden finns ju kvar efter korset menade Waldenström, ja visst, men bara för den som inte tar emot nåden och frälsningen i Jesus Kristus genom omvändelse och tro.
Kristus tog bort våra synder på korset enligt Waldenström, men hur då? Om det inte hade någon betydelse för Gud? Guds avståndstagande mot all form av synd, måste ju också hanteras, och det gjordes ju på korset.
Det här är centrala frågor jag ställer just nu och jag behöver hjälp med svaren, annars är det risk att den stackars Waldenström råkar ut för en sågning i min bok.
Waldenström blev ju tillräckligt sågad av EFS-arna på 1870-talet så jag tror inte att han bryr sig i sin himmel, men jag vill vara rättvis mot honom i mina bedömningar.