Svenska Kyrkan är en bekännelsegrundad kyrka med bekännelseskrifter som grund och vad det gäller lärofrågor är det inte politikerna som styr utan ytterst biskoparna och jag har ännu inte träffat någon biskop som inte är ”aktivt troende”. Svenska Kyrkan har ett centrum som en bekännelsetrogen luthersk kyrka och styrs ytterst av aktivt troende och bekännelseskrifter. Däremot är detta centrum inte en checklista som varje medlem måste stämma in i, där är skillnaden med frikyrkan. Att i Svenska kyrkans kyrkosyn är kyrkan mer än dess individer. Kyrkans tro är något varje medlem kan stämma in i och bäras av men det är inget som avkrävs var och en. Två olika synsätt där det inte saknas bekännelse i Svenska kyrkan men den finns delvis på en annan arena och har en annan roll än i ett frikyrkosamfund.

Du är på tok för snäll, Stefan. Svenska kyrkan ska ju föreställa vara just en bekännelsetrogen luthersk kyrka. I alla fall en kristen kyrka. Varför då sänka kraven och förväntningarna så att det närmast betraktas som ett normaltillstånd att dess ledare ska tveka om huruvida Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed, huruvida det finns något att frukta efter döden, huruvida man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat/väldesignat jämfört med man-man-förbundet o.s.v. o.s.v.? Vi hade ändå så sent som på 1990-talet biskopar som Bertil Werkström och Gunnar Weman – som med alla sina svagheter ändå hade en tydlig kristen och någotsånär evangelisk-luthersk profil. Det går tyvärr inte att säga om K-G Hammar eller Antje Jackelén.

Ni frikyrkliga måste ännu starkare gå till storms mot det kvardröjande statskyrkosystemet – det är skadligt både för er och för oss lutheraner. Och som du säger betraktas Svenska kyrkans ledare fortfarande som något slags talesperson för hela kristenheten i Sverige – vilket ju blir rent kusligt när det är nån sorts hopkok på S- och C-ideologi + liberaltelogi som kolporteras. Utan annat än artiga hummanden från övriga kristna ledare? Lägg er i! Ryt ifrån! Sluta idka ekumenik med ”kristna” ledare som inte vet om Jesus.eller Muhammed ger den sannaste bilden av Gud och som i fråga om Jesus liv och underverk anser att ”vad som verkligen hände kan vi lämna därhän”. (Ryt ifrån även inom era respektive politiska partier – de måste sluta agera inom Svenska kyrkan och i dess kyrkomöte!!!).

En ärkebiskop som slingrar sig känns förstås inte bra, men världsliga ledare slingrar sig också och ofta för att minska risken att bli förvrängd och exploaterad i media för att tjäna vissa intressen, inte minst medias eget intresse av drama och drev.
Man är rädd för konflikter och splittring inom kyrkan och i det omgivande samhället. Sedan tror jag också att man är rädd för att stöta bort människor som befinner sig på ”kyrkans förgård” om man särskilt via media, för negativt inställda journalister, börjar prata om saker i tron som ligger långt i från en sekulär världsbild. Det finns nog fler orsaker, men delvis spelar nog allt detta roll.
Funkar slingrigheten? Skulle det funka bättre med motsatsen? Om jag enbart vore ute för att visa mig frimodig och tydlig vore det en sak, men vilka blir konsekvenserna i samhället runtomkring? Själv tror jag att en ödmjuk men envis frimodighet är bäst.

Ärkebiskopens åsikter förvånar inte, eftersom hennes synsätt redan är välkänt. Det är också välkänt att man får leta länge efter någon biskop som tror på jungfrufödelsen.

Men idag låste jag en gammal bok från 1960-talet ”Evangeliernas Jesus” del 2 utgiven av Gummessons, där den ansedde engelske bibelkommentatorn William Barclay ifrågasätter jungfrufödelsen med ”bibliska” och teologiska argument. Han, som har skrivit så mycket bra annars, väljer till min stora förvåning att tolka det symboliskt som en bild.

Han menar bl.a. att 1. eftersom Maria var släkt med Elisabet kan hon inte ha varit av Davids släkt. Elisabet var ju ”en av Arons döttrar”. 2. Om Jesus inte föddes på det normalt naturliga sättet då kan man inte säga att han var lik oss i allt, då påverkar det läran om Jesu totala människoblivande. 3. Släktregistren hos Matteus och Lukas visar bara att Josef var av Davids släkt, inte Maria. 4. Bara Matteus och Lukas nämner om jungfrufödelsen, inte t.ex. Paulus eller Johannes. 5. Gamla manuskript utelämnar jungfrufödelsen som Codex Veronensis, Codex Vercellensis, Codex Colbertinus och Codex Corbeiensis II, där Lukas 2:5 benämner Maria kallas för Josefs hustru och inte trolovade.

Personligen tar jag bestämt avstånd från dessa åsikter, men man kan förstå att vissa teologer och biskopar grundar sin åsikt på vad de tror är sakliga skäl. Tyvärr sorterar man då bort konservativ teologisk litteratur och väljer att inte sätta sig in vad de forskare skriver som ger svar på det mesta av de här invändningarna.

Maria är inte född genom jungfrufödsel enligt katolikerna. De har en lära om henne, som de kallar obefläckad avelse, men den sker med en mänsklig mor och en far.

Vilken tur att jag inte är som Jesus! När jag säger att jag älskar en människa, måste jag vara beredd på att mina känslor förblir obesvarade. Jag misshandlar inte personen som straff. Men Jesus torterar oss i helvetet som inte besvarar hans kärleksinvit. Sån vill jag aldrig bli. Det är så kärlekslöst. Jungfrufödsel eller inte.

Det är ju inte riktigt så. Jesus kommer och säger att han vet en väg ut, en väg fram, och att vi ska följa honom, men för att kunna följa honom så måste man ha tillit. Inte så att han står för någon tortyr, men om man inte har tillit så följer man inte honom utan kanske andra makter (mammon, våld, hedonism) och kan förirra sig allt längre in i gruvgångarna.

Bäste Stefan,

hoppas Du kryat på dig!
Vill kommentera det du skriver eftersom jag när jag lyssnar på samma intervju hör något annat än vad du väljer att höra. Om det är för att du gillar att polemisera eller vill vara extra ”profetisk” vet jag inte men för mig skorrar det.

Reportern: Var det en man inblandad i Jungfru Marias graviditet?

AJ: ”Hur det exakt gick till är det ingen som vet. För det
var ju ingen med.” ”Det jag har sagt det är att, vi missar poängen om vi
reducerar frågan till en biologisk fråga. Då spärrar vi synen för hela den
rikedom som finns kring Maria-gestalten.”

Därefter kommenterar hon det faktum att det endast är två av
evangelisterna som berättar om jungfrufödelsen, medan de andra två, heller inte Paulus talar om det. Vidare belyser hon de två olika sätten att berätta som Lukas
respektive Johannes representerar, där ju Johannes målar bilden om att ordet
blev människa utan att tala om Jungfrufödelsen.

Sen avslutar hon på en direkt fråga med att säga att om Gud
är Gud är en jungfrufödelse i biologisk mening ingen omöjlighet.

Så när två av evangelisterna väljer att inte berätta om
jungfrufödelsen är det inte en orimlig linje Antje Jackelen företräder när hon
vidgar frågeställningen så att det – inte bara – handlar om jungfrufödelsen. Det
som är svårt att förstå. Men ingen kan säga att hon förnekar den, åtminstone
inte i denna intervju. Vad hon gör är att istället vidga perspektivet, på ett
sätt som gör att det för den som har svårt att tro på undret i vilket fall kan
vara möjligt att förstå att Gud intagit mänsklig gestalt.

Jag menar att Du väljer att kalla henne ”undanglidande” när hon ju väljer att vidga perspektivet kring Maria. Detta för att hjälpa den som har svårt att tro på jungfrufödelsen som ett biologiskt faktum. Det är mitt sätt att tolka hennes resonemang. Men ”at the end of the day” kommer hon att läsa trosbekännelsens rader om hur Jesus föddes av Maria.

Så där du ser undanglidande ser jag att Jackelen väljer att vidga och fördjupa bilden, samtidigt som jag inte kan höra att hon förnekar jungfrufödelsen.

Håller med, hela denna diskussion är så onödig och konstig.

Står tron och faller med frågan om Jungfrufödelsen? Nej Gud
är större än så.

Det väsentliga är väl ändå att Gud blev människa för att ta
våra synder på sig genom korsfästelsen. Att som evangelisten Johannes beskriver det, ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Allt för att återupprätta gemenskapen med Gud, Skaparen.

Är det inte det Jackélen vill peka på? Och som jag skriver,
hon förnekar aldrig att ”det var en man inblandad”, vilket för mig är det viktiga. Istället för att fastna i den frågan vidgar hon perspektivet.
Hur det gick till är kanske inte det väsentliga. Hade det varit så
oerhört viktigt borde väl samtliga evangelister och Paulus tala om det, även om jag inser att det i sig inte är ett heltäckande argument.

I DN, 2013-10-15, svarar hon så här;
”Det låter som om du försöker undvika att svara på frågan om det
var en man inblandad eller inte?
– Absolut säkert vet vi ju inte, därför att vi inte har det
i alla berättelser i Bibeln. Det viktiga är: vad betyder det här. Här föddes en som vi senare skulle säga om att han var sann Gud och sann människa, det är det som är poängen. Vi kan ha kvar det språket, det är inte alls oviktigt att vi har den formuleringen ”Född av jungfru Maria” i vår trosbekännelse.”

Sen när du skriver om ett litet under, kontra ett stort. För
vissa kan det säkert vara lättare att tro på det stora undret än det lilla. Det viktiga är väl i så fall att det lilla undret inte blir en stötesten för någon att ta emot Jesus till frälsning. Att tro att Jesus dog och uppstod för våra synders skull, det är ju den viktiga frågan. Min nöd gäller de människor som har svårt att tro snarare än de som har lätt att ta till sig budskapet. Och så länge frågan om att tro på Jungfrufödelsen inte är ett villkor för frälsningen kan inte jag se att man skall förstora frågan. Hur Jesus blev till kan vare sig du eller jag uttala oss om, det blir en trosfråga.

Nu finns det ju kyrkor där detta är en viktig del av bekännelsen, därför är det ju bara för dig att söka dig till ett sådant sammanhang.

För egen del väljer jag att tro att det var den Helige Ande
som befruktade Maria, och jag kan inte se att den blivande biskopen tar ifrån mig den tron! Men hon öppnar för människor som har svårt att tro på detta så att även dom kan ta emot syndernas förlåtelse. Så stor är min Gud!

Tack för välgångsönskningen! Jag förstår vad du menar, men för att försöka tänka och känna självständigt så kan det förstås vara viktigt att få ta del av andra slags synsätt än mina gängse. Efter decennier som sökare så har jag kommit så långt att jag ser Jesus som ”the real thing” men jag är inte ”hemma” i någon gemenskap och är varken liberalteologisk eller evangelikal, även om jag tycker att det är intressant att få komma hit och lyssna och delta lite i samtalen. Allt gott till dig också !

(Tekniskt fel, Klaus skrev ovanstående). Ville lägga till att jag läst att just termen ”obefläckad avelse” ursprungligen avsåg en frihet från ”synden” närmast som ”arvssynden” (kanske motsvarande ”negativ karma”) men att det förvrängdes till det där med sex igen.

Barclay stod för ganska mycket som inte stämmer överens med evangelisk tro. Till exempel säger man att han var universalist dvs., han trodde att alla människor till sävens och sist skulle bli frälsta