Migränen gick över under torsdagskvällen efter några timmars sömn.

Idag på förmiddagen sitter jag och förbereder lite för nästa ”Agenda Söderhöjd” – då det blir samtal med Jonas Gardell om hans bok, har haft kontakt med Jonas nu på morgonen. Det är nu helt klart att det blir i Söderhöjdskyrkan på Södermalm i Stockholm, Tisdag den 9 juni klockan 19.00 och det blir en direkt fortsättning av vårt lunchsamtal som tidningen Dagen gav en summering av. Daniel Grahn, Dagens tidigare chefredaktör har lovat att vara moderator så att vi får lite styrsel på vårt samtal.

Sitter också och läser på inför det mötet, och ska särskilt läsa in mig på evangelikal Jesus-forskning, läser just nu NT Wright, den brittiske professorn och anglikanske biskopen. Jonas G läser också NT Wright just nu.

Jag försöker ju företräda en ödmjuk och öppen evangelikalism, som följer trenderna i samhället, och ödmjukt och tydligt försöker företräda en kristen hållning i olika frågor, inklusive synen på Jesus. Jag ser fram emot samtalet med Gardell, och jag tycker att vårt första samtal var spännande och intressant, och jag noterade att Jonas tyckte också att det var roligt att få prata med mig, trots att jag har framfört en så tydlig kritik mot hans bok. Tyckte att vi hittade vissa gemensamma beröringspunkter trots att vi teologiskt och i vår bibelsyn står ganska långt ifrån varandra.

Jag överlåter denna tillställning i Guds händer, och ber att jag på ett bra sätt ska få dela mitt vittnesbörd om den Jesus jag tror på, evangeliernas Jesus, den uppståndne Kristus, som har givit sitt liv för att rädda världen. Och att denne Jesus ännu mer ska verka i mitt och Jonas liv. Och i allas våra liv.

Och det är så viktigt att vi evangelikaler inte stänger in oss i våra kyrkor, och bara för fram envägsbudskap, vi behöver också gå in i dialogen och samtalet, och möta alla de människor som brottas med trosfrågor, med Gud, med Jesus, med kyrkan, och vi måste också kunna lyssna på de frågor människor ställer, och de synpunkter som förs fram angående kristna kyrkan. Att klara balansgången att både dela med sig av en övertygande tro, som i grundläggande delar inte är förhandlingsbar, och samtidigt delta i samtalet och lyssna på människors frågor och brottningskamp – det är den stora utmaningen. Med den inställningen vill jag gå in i detta samtal.

Har drabbats av ett migränanfall under torsdag eftermiddag, så jag klarar inte av att varken läsa eller skriva just nu. Återkommer.

Har haft en lång och intensiv onsdag som pendlat mellan helt olika sysslor. Har haft ett telefonmöte ikväll med Anders Blåberg i Örebro, Hanne Carlsson vice ordförande i EFK:s styrelse var också med i samtalet.

Övriga kvällen ägnade jag åt min bostadsrättsförening, där medlemmarna valde om mig som ordförande, trots att jag försökte lyfta fram andra lämpliga kandidater. Men förtroendet bland grannarna är viktigt. Och det blir inte minst viktigt när jag blir pastor i Elimkyrkan som ligger ett kvarter från mina grannar. Och läser man i Bibeln så duger man bara som ledare i en kristen församling om man har bra förtroende bland folk som inte är kristna. Så jag hoppas att jag uppfyller det villkoret.

Hade också ett bra möte idag med pastorerna John van Dinther och Kjell Axel Johanson. Det fanns bitar av vårt samtal som svepte över i mer visionära frågor, som inte är ett dugg konfidentiella. Men vi ser behovet av en mer radikal och framåt kristendom. Det är nödvändigt med församlingar som växer, som för människor till tro på Kristus och som grundar nya församlingar – och som är helt fokuserade på detta. Det är apostolisk kristendom. Och församlingar som vill gå i den riktningen kommer att hitta varandra och samarbeta. Det är skillnad på att vara kyrka som bevarar och upprätthåller – eller en kyrka som är pionjär, är profetisk, bryter ny mark och är starkt präglat av vision och framtidstro. Det är bara det sistnämnda som jag känner är intressant. Det andra får andra hålla på med.

Genomförde Agenda Söderhöjd med Ella Bohlin under tisdagkvällen. Ella var duktig, och väl påläst, och det märks att hon har gnuggats en hel del om hur EU-maskineriet fungerar. Och jag tycker också hon sticker ut på ett positivt sätt, som ung och som kvinna, bland alla veteranpolitiker som finns på EU-val-listorna i stor utsträckning. Kvällen blev dock ingen publiksuccé, val till Europaparlamentet hetsar inte upp svenskarna, och inte folk i kyrkorna. Det är synd, vad som händer inom EU är viktigt, och berör våra liv, vi ska inte bara gnälla, utan läsa på och fråga, och rösta.

Jag tycker att man ska rösta i valet. Och att man ska personkryssa, det är viktigt vilka personer som kommer till Europaparlamentet, det är minst lika viktigt som vilka partier som blir representerade.

Jag rekommenderar att man sakfrågeröstar. Här är exempel på några frågor jag tycker är viktiga ur kristen synvinkel (testade Ella på alla punkterna nedan, utom punkt 5), jag vill kryssa en kandidat som är tydlig och trovärdig i dessa frågor:

1. Religionsfriheten. Den är under attack i vissa EU-länder, i Grekland får man inte evangelisera, och i Serbien har baptister det sämre än under kommunisttiden, och Serbien knackar på dörren till EU. Frikyrkor klassas som sekter i ett antal EU-länder. Jag vill kryssa en kandidat som vill engagera sig i sådana frågor. I religionsfriheten räknar jag också in kampen mot anti-semitismen, ett ogräs som breder ut sig inom EU. Religionsfriheten inkluderar naturligtvis att muslimer blir behandlade på ett rättvist och korrekt sätt.

2. Flyktingpolitiken och människohandel. Det är viktiga frågor ur kristen synvinkel, att engagera oss i dem som är mest utsatta är en viktig del av kristet socialt engagemang. Bra utspel av Sveriges kristna råd häromdagen.

3. Skyddet för det ofödda livet. Den kristna kyrkan har i alla tider varit emot abort, och velat skydda det ofödda livet. Nu för tiden är det väl Katolska kyrkan som är mest tydliga i den kampen på Europanivå. Jag vill inte kryssa en kandidat som helt accepterar det abortliberala systemet, som vill breda ut sig även på EU-nivån.

4. Kampen mot alkoholmissbruk och drogmissbruk är ett av de största sociala problemen inom EU, inte minst i den unga generationen. Kryssa en kandidat som är engagerad i sådana frågor och har konkreta idéer vad man vill göra åt det, med Europaparlamentet som plattform.

5. Allmänna politiska frågor som berör den kristna sociala agendan är kampen mot arbetslösheten (vilket är en jättefråga och berör hela den ekonomiska politiken) och miljöfrågorna, som handlar om respekten för och värnandet om Guds skapelse.

6. Grundläggande maktfrågor är också viktiga. Även om jag tycker att EU-samarbetet behövs, så ska så lite makt som möjligt flyttas till Bryssel. Maktkoncentration, tycker jag knappast är en kristen idé.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga, men detta är några exempel på EU-frågor där jag tycker att man kan anlägga ett kristet perspektiv.

Noterar att www.dagen.se skriver om att jag ska bli pastor i Elim i Stockholm. Noterar också att innehållet i texten är hämtad från min blogg.

Nu sitter jag och grubblar på EU-valet, både några artiklar för kristen press, och frågor till Ella Bohlin. Tror att det är viktigt att ta detta sakligt och sansat, och inte lägga in för mycket känslor och besvikelser. EU existerar, och som medborgare ska vi delta i valet, och det finns en  begränsad uppsättning personer att välja på när vi ska göra valet. Och det handlar då om att välja den bästa kandidaten utifrån mina övertygelser. Jag tycker inte att man ska lägga in mer känslor än så i beslutssituationen. Och jag tycker absolut att man som kristen ska rösta. I detta fall är personvalet ganska viktigt. Personer väger tyngre i Europaparlamentet än partier.

Skulle också särskilt vilja inbjuda min bloggarkollega Emanuel Karlsten på tidningen Dagen till Agenda Söderhöjd i morgon kväll. När Ella Bohlin besökte Dagens redaktion för en tid sedan skrev Emanuel på sin blogg att han inte vågade prata med henne, och han bara smygfotograferade Ella. Välkommen imorgon Emanuel, jag ska fixa att du får sitta bredvid Ella och dricka kaffe. Och du behöver inte ens fotografera henne i smyg, utan du kan fotografera öppet, och du får också prata med henne. Jag förstår att det här känns som en läskig utmaning för Emanuel, men man måste våga bryta sina komfortzoner. Man måste någon gång våga göra det där, som man bara känner bävande skräck för. Med en darrande hand, och halvt stammande, får man våga göra det där man inte har vågat tidigare. Jag lovar hjälpa dig Emanuel, om du börjar stamma,  eller tappar kaffekoppen i golvet, eller blir helt darrhänt när du gör ett fotografiförsök.

Emanuel Karlsten och alla andra, ni är välkomna till Agenda Söderhöjd, tisdag kväll 19.00, serveringen öppnar från 18.30. Söderhöjdskyrkan, Blecktornsgränd 13, vid Mariatorget på Södermalm – Stockholm förstås.

Vi närmar oss ett val till Europaparlamentet. Jag tycker att det är viktigt att vi kristna röstar, och att vi röstar på ett genomtänkt och informerat sätt. Och jag tycker att man ska utnyttja sin möjlighet att personkryssa, och kryssa den kandidat som man tror bäst kan representera mina övertygelser i Bryssel.

På tisdag kväll har jag en utfrågning med Ella Bohlin, kristdemokraternas förstanamn inför valet. Det är jag och Marcus Rosander i Söderhöjdskyrkan som har förberett en utfrågning. Tillställningen börjar 19.00 men caféet öppnar 18.30. Det blir också möjlighet till publikfrågor. Platsen blir Söderhöjdskyrkan, vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm.

Jag har också blivit ombedd att skriva en artikel åt en av de kristna tidningarna med lite vägledning inför valet. Så jag kommer särskilt att jobba med de frågorna närmaste dagarna.

Mina bloggläsare har säkert bra tips på frågor man kan ställa till Ella Bohlin på tisdag kväll. Skriv gärna en kommentar med din fråga.

Idag har jag och min fru Eva tackat ja till förfrågan från Elimkyrkan i Stockholm att bli dess teampastor. Det handlar om att efterträda Kjell Axel Johansson i den uppgiften, någon gång under hösten.

Jag har ju inte fungerat som lokal pastor och församlingsföreståndare sedan 2002 då jag lämnade det uppdraget i Söderhöjdskyrkan, för att dels ägna mig åt mitt konsultbolag och åt ordförandeskapet i Evangeliska Frikyrkans styrelse samt en rad andra uppdrag och engagemang i svensk kristenhet som har hängt ihop med uppdraget som EFK-ordförande. Mina engagemang på riksnivån i svensk kristenhet kommer att fortsätta men inriktningen kan förändras, och nu blir Elim min främsta bas som jag utgår ifrån.

Elimkyrkan har upplevt en spännande tid de senaste tio åren då församlingen bland annat mer än fördubblats i medlemsantal, idag har man cirka 350 medlemmar. Det som framförallt har tilltalat mig i detta är församlingens pionjär- och församlingsgrundarvision, ett område där man är en av de mest alerta EFK-församlingarna i Sverige. Bland annat har man startat ett arbete i Vårberg-Skärholmen i sydvästra Stockholm, ett arbete med fokus på studenter och unga vuxna som kallas för Trinity, och ett arbete med fokus på Eritreaner och etiopier. Elim har dessutom tagit över baptistkyrkan i Helenelund, Sollentuna, där arbetet drivs i samarbete med Korskyrkan.

Jag och min fru ser fram emot en spännande tid med Elim, dess engagerade församlingsmedlemmar, ett stort pastorsteam med mycket framåtanda, och en framåtblickande styrelse.

Jag tror att den avgörande frågan för kristna kyrkan i Sverige är att vi får fram kreativa, andefyllda och växande församlingar, som har förmåga att hitta nya vägar i evangelisationen, tänker i Gudsrikestermer, och oavbrutet går vidare med församlingsgrundande. Och som har en stark fokus på att göra lärjungar och fostra fram Kristuslikhet i församlingen, och inte bara anpassa sig till sekulariseringens och omvärldens trender och kultur.

Det vill jag ägna mig åt kommande tio åren.

För övrigt – idag har jag och Eva firat vår 33-åriga bröllopsdag.

Jag har inte kunnat blogga senaste dagarna då jag har befunnit mig på Kåfalla herrgård, på Elimkyrkans församlingsläger. Jag kan inte koppla upp mig här. Idag klockan 13.45 ska jag och min fru träffa Elimkyrkans ordförande Daniel Peterson, och då ska det ges svar på frågan om jag tackar ja till förfrågan att bli Elimkyrkans teampastor. Återkommer ikväll, då jag har återvänt till civilisationen.

Jag lyckades lufsa runt den vackra 10 km-rundan tillsammans med 1100 andra löpare. Det blev ingen Elia-smörjelse men tog mig runt på cirka 1 timme och 9 minuter. Att gå samma sträcka tar cirka 2 timmar, så det gick fortare än att gå i varje fall. Och jag kom långt ifrån sist.

Det var fyra klasser, herr och dam elit, studentmästerskap, och herr och dam motionärer.

Och så var det en specialklass för samfundsordföranden som är strokepatienter. Och jag var den enda tävlande i den klassen. Och min känsla är att i min klass ligger jag i världsklass.

Så allting beror på vad man jämför sig med.