Noterar att kristna pressen senaste veckan har uppmärksammat Vineyardrörelsen, med anledning av att Hans Sundberg har fått kliva av som ”biskop” och övergripande ansvarig för Vineyard i Norden, jag tror också delar av Baltikum ligger i ansvarsområdet.
Uppskattade mycket Vineyards ankomst till Europa på åttiotalet, och i Sverige fick det som mest uppmärksamhet sent åttiotal och i början av nittiotalet. Det var en lågkarismatisk och teologiskt medveten rörelse med fokus på andlig förnyelse och andens gåvor i funktion, samt att grunda församlingar som mer präglas av samtidskulturen för att nå vår tids människor. Vineyard var också ett alternativ för dem som inte fullt ut kunde bejaka trosrörelsen, av teologiska skäl och/eller av andra skäl.
Jag ifrågasätter inte på något sätt Vineyards passion för församlingsgrundande och att bygga församlingar som är relevanta för vår tids människor. Men min känsla ändå är att rörelsen nådde sitt momentum i början av nittiotalet, kanske var momentum kring den berömda Toronto-vågen i mitten av nittiotalet. Sedan har det varit ganska tyst om Vineyard. För min egen del hade jag kontakt med Hans Sundberg regelbundet innan Vineyard formerades som en egen samfundsliknande rörelse, men sedan har kontakten varit minimal.
Men vi behöver alle man på däck för att grunda relevanta församlingar i Norden, och från min sida, och jag vet Evangeliska Frikyrkans sida, har vi stort intresse av aktivt samarbete.
Jag anser också att det som kallas för New Wine både teologiskt och andligt, borde klassas som en direkt fortsättning av Vineyardrörelsen.
Tycker att Barnabasbloggen har skrivit en bra analys i denna fråga.