Sen onsdag kväll

Maj
27

Sen onsdag kväll

Har haft en lång och intensiv onsdag som pendlat mellan helt olika sysslor. Har haft ett telefonmöte ikväll med Anders Blåberg i Örebro, Hanne Carlsson vice ordförande i EFK:s styrelse var också med i samtalet.

Övriga kvällen ägnade jag åt min bostadsrättsförening, där medlemmarna valde om mig som ordförande, trots att jag försökte lyfta fram andra lämpliga kandidater. Men förtroendet bland grannarna är viktigt. Och det blir inte minst viktigt när jag blir pastor i Elimkyrkan som ligger ett kvarter från mina grannar. Och läser man i Bibeln så duger man bara som ledare i en kristen församling om man har bra förtroende bland folk som inte är kristna. Så jag hoppas att jag uppfyller det villkoret.

Hade också ett bra möte idag med pastorerna John van Dinther och Kjell Axel Johanson. Det fanns bitar av vårt samtal som svepte över i mer visionära frågor, som inte är ett dugg konfidentiella. Men vi ser behovet av en mer radikal och framåt kristendom. Det är nödvändigt med församlingar som växer, som för människor till tro på Kristus och som grundar nya församlingar – och som är helt fokuserade på detta. Det är apostolisk kristendom. Och församlingar som vill gå i den riktningen kommer att hitta varandra och samarbeta. Det är skillnad på att vara kyrka som bevarar och upprätthåller – eller en kyrka som är pionjär, är profetisk, bryter ny mark och är starkt präglat av vision och framtidstro. Det är bara det sistnämnda som jag känner är intressant. Det andra får andra hålla på med.

17 KOMMENTARER

http://kastasten.se Thommy Bergenwall

Stefan,det låter gott att du vill vara med i pionjär arbetet för Guds rike och bryta ny mark,för det är ett måste om kristenheten skall överleva dom närmaste tio åren.

Ha en bra och välsignad dag och fäst eran blick på Jesus trons upphovsman och fullkomnare.

V v v v Thommy Bergenwall kastasten.se
L-O

Stefan, dina inlägg skulle vara med läsvärda om du kunde deklarera vad du vill och tänker och tycker utan att ständig ställa det i relation till ”dom andra” som inte lever upp till den höga standard som du tror att du själv besitter. Du kan upplevas som väldigt självgod och präktig i din beskrivning av dig själv. I stället för att inspirera andra kan det bli något av ett skuldbeläggande och ett osunt jämförande som hämmar människor ännu mer att bli frimodiga. Vill vi att kyrkan ska bli mer frimodig, visionär och progressiv ska vi försöka visa på konkreta vägar att gå vidare på och inte bara uttala generaliserande omdömen om ”vi och dom”
Olov

Fin självbild som tonar fram i det här inlägget. Du verkar vara en viktig person i dina egna ögon, Stefan.
Jacob

Apostolisk kristendom är mer än att grunda församlingar. Bland annat ämbetet, det prästerliga ämbetet.
Roger Gustavsson

Personligen blir jag både inspirerad och uppmuntrad av att läsa rader som de Stefan skriver ovan. Det är sannerligen inte för mycket visionära inslag i dagens kristenhet, och jag älskar den här bloggpostens tema. Att beskylla bloggare för brist på konkretion kan nog bara den göra som inte läser vad han skriver. Exempelvis är pannkakor högst konkreta. Tantolunden också, liksom bostadsrättsföreningar, osv.

Sedan tror jag att varje ledare får stå ut med att tillvitas ord som ”osunt jämförande” eller ”viktig i egna ögon” när de tar sig själva som exempel. Likaså ord om ”vi och dem”. Hur mycket ”vi och dom” kan inte Paulus beskyllas för, t ex i Filipperbrevet 3. I vers 17 säger han till och med: ”ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss”. Så länge man också kan bekänna sina synder och erkänna sina misslyckanden så ser jag inga problem med det.

Vad är alternativet, att stå upp som ledare säga ”gör inte som jag”? Vi behöver frimodighet och inte mer jantelag. Rocka på Stefan, och fortsätt visionera!
wildwest

Håller helt med Stefan om visionära församlingar som koncentrerar sej på att vara tydliga och själavinnande. Jag är spyfärdig på allt flum och mumbo-jumbo, om den söte snälle nalle-Jesus som aldrig tycker nånting av vad vi människor gör är fel. Det leder så fel.

Ett litet förbehåll har jag, utan att veta exakt vad nya visionära idéer kan innebära: inga revolutioner i kyrkan! Man har varit med ett tag och sett alla dessa s k ”nya grepp” införas, som enligt mej inte har bidragit till större andlighet. En andefylld kristen känner igen anden även i nya verksamhetsformer, men inte nya grepp för de nya greppens egna skull.
http://www.stnkavtvivel.blogspot.com Leif Ekstedt

Ja men förvisso är det konstigt , att många grepp om tillvaron ibland famlar ut i mörkret.
Bibeln utgör grunden för nuvarande kristna församlingar. Men får vi hålla på några år till så blir tolkningarna – helt naturligt anpassade till hur världen ser ut.
Ännu så länge har inte Star Trekk påverkat huspredikanterna , men det kommer nog i sinom tid.
Genom åren har det skett en utveckling, som inte alltid variot till gagn för samfunden.
Det som var mer eller mindre cementerad tro för femtio år sedan har fört oss till beslut som stänger av vissa trosuppfattningar. Men nya vinklingar kan bli till gagn för hela den kristna världen. Bevare oss för strider emellan församlingar och samfund.
TB

Hej Stefan.
Kritiken ovan ska/får du inte ta på allvar. Jag kan också få dåligt samvete när jag läser din blogg. Bra! Det betyder att det trots allt finns hopp även för mej! Ser inget av högmod i det du skrev – så kör på!
http://deborah7.blogg.se/ Deborah

Hallelu’JAH, Stefan!

Det var roligt att höra att du säger:
”Och församlingar som vill gå i den riktningen kommer att hitta varandra och samarbeta. Det är skillnad på att vara kyrka som bevarar och upprätthåller – eller en kyrka som är pionjär, är profetisk, bryter ny mark och är starkt präglat av vision och framtidstro. Det är bara det sistnämnda som jag känner är intressant. Det andra får andra hålla på med.”
……………..
Jeremia 1:7 ”Då sade HERREN till mig: ”Säg icke: ‘Jag är för ung’, utan gå åstad vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig.
Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig, säger HERREN.”

Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.”

Alltså: med andra ord – det finns ett jobb att utföra, Stefan…..

Men Herren kommer att hjälpa dig – om du bara håller dig till Ordet!

Mvh Deborah ………….
O.K

Bara visionen bygger på Bibeln (En Herre en tro ett dop en Gud som är allas Fader)
Det verkar idag som våra ledare är rädda att bli stående ensamma i kyrkan och då tas nya grepp ”råmärken” flyttas när dom istället borde se vad som är fel och ta nya tag
Det är många andefylda kristna som inte är så flitiga i kyrkan men ingen frågar varför

Jesus sa kasta ut näten på andra sidan.Men det var samma nät och samma fisk
Samuel H

Nu gick det väl lite väl fort i svängarna?! Någonstans på prispallen kommer väl ändå en ”kyrka som bevarar och upprätthåller”? Jag tyckte jag läste någonstans när du talar i din blogg om att visa respekt till de som gått före i samfunden…?!
Katta

De andliga föräldrarna är ett komplement som ni apostlar, visionärer och drivande behöver. Både för att ta hand om skörden, men även för att be. Måste det vara motpoler?
Mötte två killar från prokrami i kaffetältet på en av dessa ”härliga konferenser”. Den ene hade gått fram för att bli frälst. Han berättade att han blivit puttad ner på marken, män (de som kallas apostlar) hade skrikit obegripligt över honom och när han försökte resa sig hade de tryckt ner honom igen. Sen lämnade de honom där. Den tro han hade fått försvann redan innan han nådde kaffetältet… Men Herren ser till de han kallar. Efter återfall fann han en ”tråkig” församling som ville bevara och upprätthålla. Där fick han växa till i tron i lugn och ro.
Jag älskar att ”stå i smörjelsen” att få profetera och be för människor. Men glöm aldrig att varje enskild liten människa är viktig i sig.
Säger inte att du inte tänker och agerar som om de är det, men låt inte drivandet ta bort den Gudagivna gåvan i så fall!
Om endast de drivande hittar varandra, var ska de sårade ta vägen när de första härliga känslorna rinner av och prövningarna kommer? Då behövs andliga föräldrar. Förakta inte ”de stilla i landet”, ni bägge behövs!
Men syftar du med upprättande och bevarande på dem som gör tvärtom – förkunnar att Jesus inte är Messias kommen i köttet osv. – så håller jag med dig till fullo!
http://operationovresalen.blogspot.com David Å

Jag tror på en kyrka som präglas av pionjäranda men som samtidigt är rotad i traditionen – tror inte på den polarisering du gör i slutfrasen. frid David Å
http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

L-O, Olov m.m.

Jag har svårt att kommentera L-O:s synpunkter på vi och dom. Det är egentligen en jättefråga. Jag håller med dig i princip. Samtidigt hör jag till dem som har en mycket kluven inställning till svensk kristenhet. Jag både älskar den och är mycket skeptisk till mycket på samma gång. Och den balansgången är inte enkel att hantera. Den traditionella frikyrkligheten är utdöd år 2060, rent statistiskt, och det behövs dramatiska förändringar. Det är detta jag försöker säga, sedan behövs naturligtvis ödmjukhet i framförandet. Ett krux med bloggande är ju att det har karaktären av snabba dagboksanteckningar, i mitt fall nedskrivna vid midnatt, snabbt, så formuleringarna blir inte alltid så perfekta.
Olov om självbilden, du behöver nog precisera dig lite för att jag ska kunna kommentera detta, Jag vet inte exakt vad du åsyftar i min text.

hälsn

Stefan Swärd
http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

SAmuel H,
Självklart måste vi bevara och upprätthålla, men för att utvecklas och utveckla, behövs det också spjutspetsar i att hitta nya vägar för Guds rike och evangeliet. Det är detta jag försöker säga. Sedan har vi olika gåvor och intressen. Mitt huvudintresse handlar om förändring, utveckling, förnya och starta nytt.
hälsn

STefan Swärd
L-O

I Daniels bok kap.9 ber Daniel sin ”ställföreträdande” förbön för sitt folk. Han säger bl.a. ”Vi har syndat …” . Trots att Daniel var en gudfruktig och rättfärdig människa identifierade han sig med folkets synder och på sätt och vis också med all rätt.

Vi som enskilda kristna kan heller aldrig svära oss fria från vårt personliga ansvar för tillståndet i svensk kristenhet. Min känsla är att om du på ett lite djupare plan insåg också ditt ansvar – och delaktighet i tillståndet bland svensk kristenhet – skulle du kanske inte vara lika utpekande i ditt sätt.

Vi talar ofta om väckelse. Kanske kommer Gud i mångt och mycket att gå ”utanför” dom etablerade kyrkorna och använda de människor som vill helt överlåta sig till tjänst. I våra kyrkor tenderar vi att anpassa oss till en position, en ”minsta gemensamma nämnare” (av rädsla för människor) som står i vägen för det som Gud vill göra.
http://www.ikristus.se Bertil Rosenius

Bra Stefan, jag tror förstår dig!

Det är viktigt att församlingar, inte kyrkosamfund hittar till varandra. Jag tror vi får ge upp kyrkopolitisk tänkande, jag menar då samfunds cementerandet. Här ingår också sammanslagningar av samfund. För vad detta leder till är inget annat än växande organissationer, tungsdtyrda kolosser. Där andemening efter andemening, ord efter ord av Bibelns budskap måste göras difusa i enighetens namn. Den lokala gruppen, församlingen som söker andra i uppgiften att vinna människor för Gud, inte räknande medlemsantalet för statistikens skull, tror jag har framtid.

Jag tror inte Sverige behöver en enad kyrka för enanadets skull, på bekostnad av ordets tydlighet och kraft. Kanske behövs en en syskonskara med mod att våga stå så fast på ordet, att kyrkan hellre får brytas ner, för att äkthet skall växa fram.

Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Sen onsdag kväll

Om boken Efter Detta

Publicerade artiklar i pressen.

Om Stefan

Arkiv

Blogroll