Genomförde Agenda Söderhöjd med Ella Bohlin under tisdagkvällen. Ella var duktig, och väl påläst, och det märks att hon har gnuggats en hel del om hur EU-maskineriet fungerar. Och jag tycker också hon sticker ut på ett positivt sätt, som ung och som kvinna, bland alla veteranpolitiker som finns på EU-val-listorna i stor utsträckning. Kvällen blev dock ingen publiksuccé, val till Europaparlamentet hetsar inte upp svenskarna, och inte folk i kyrkorna. Det är synd, vad som händer inom EU är viktigt, och berör våra liv, vi ska inte bara gnälla, utan läsa på och fråga, och rösta.

Jag tycker att man ska rösta i valet. Och att man ska personkryssa, det är viktigt vilka personer som kommer till Europaparlamentet, det är minst lika viktigt som vilka partier som blir representerade.

Jag rekommenderar att man sakfrågeröstar. Här är exempel på några frågor jag tycker är viktiga ur kristen synvinkel (testade Ella på alla punkterna nedan, utom punkt 5), jag vill kryssa en kandidat som är tydlig och trovärdig i dessa frågor:

1. Religionsfriheten. Den är under attack i vissa EU-länder, i Grekland får man inte evangelisera, och i Serbien har baptister det sämre än under kommunisttiden, och Serbien knackar på dörren till EU. Frikyrkor klassas som sekter i ett antal EU-länder. Jag vill kryssa en kandidat som vill engagera sig i sådana frågor. I religionsfriheten räknar jag också in kampen mot anti-semitismen, ett ogräs som breder ut sig inom EU. Religionsfriheten inkluderar naturligtvis att muslimer blir behandlade på ett rättvist och korrekt sätt.

2. Flyktingpolitiken och människohandel. Det är viktiga frågor ur kristen synvinkel, att engagera oss i dem som är mest utsatta är en viktig del av kristet socialt engagemang. Bra utspel av Sveriges kristna råd häromdagen.

3. Skyddet för det ofödda livet. Den kristna kyrkan har i alla tider varit emot abort, och velat skydda det ofödda livet. Nu för tiden är det väl Katolska kyrkan som är mest tydliga i den kampen på Europanivå. Jag vill inte kryssa en kandidat som helt accepterar det abortliberala systemet, som vill breda ut sig även på EU-nivån.

4. Kampen mot alkoholmissbruk och drogmissbruk är ett av de största sociala problemen inom EU, inte minst i den unga generationen. Kryssa en kandidat som är engagerad i sådana frågor och har konkreta idéer vad man vill göra åt det, med Europaparlamentet som plattform.

5. Allmänna politiska frågor som berör den kristna sociala agendan är kampen mot arbetslösheten (vilket är en jättefråga och berör hela den ekonomiska politiken) och miljöfrågorna, som handlar om respekten för och värnandet om Guds skapelse.

6. Grundläggande maktfrågor är också viktiga. Även om jag tycker att EU-samarbetet behövs, så ska så lite makt som möjligt flyttas till Bryssel. Maktkoncentration, tycker jag knappast är en kristen idé.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga, men detta är några exempel på EU-frågor där jag tycker att man kan anlägga ett kristet perspektiv.

Noterar att www.dagen.se skriver om att jag ska bli pastor i Elim i Stockholm. Noterar också att innehållet i texten är hämtad från min blogg.

Nu sitter jag och grubblar på EU-valet, både några artiklar för kristen press, och frågor till Ella Bohlin. Tror att det är viktigt att ta detta sakligt och sansat, och inte lägga in för mycket känslor och besvikelser. EU existerar, och som medborgare ska vi delta i valet, och det finns en  begränsad uppsättning personer att välja på när vi ska göra valet. Och det handlar då om att välja den bästa kandidaten utifrån mina övertygelser. Jag tycker inte att man ska lägga in mer känslor än så i beslutssituationen. Och jag tycker absolut att man som kristen ska rösta. I detta fall är personvalet ganska viktigt. Personer väger tyngre i Europaparlamentet än partier.

Skulle också särskilt vilja inbjuda min bloggarkollega Emanuel Karlsten på tidningen Dagen till Agenda Söderhöjd i morgon kväll. När Ella Bohlin besökte Dagens redaktion för en tid sedan skrev Emanuel på sin blogg att han inte vågade prata med henne, och han bara smygfotograferade Ella. Välkommen imorgon Emanuel, jag ska fixa att du får sitta bredvid Ella och dricka kaffe. Och du behöver inte ens fotografera henne i smyg, utan du kan fotografera öppet, och du får också prata med henne. Jag förstår att det här känns som en läskig utmaning för Emanuel, men man måste våga bryta sina komfortzoner. Man måste någon gång våga göra det där, som man bara känner bävande skräck för. Med en darrande hand, och halvt stammande, får man våga göra det där man inte har vågat tidigare. Jag lovar hjälpa dig Emanuel, om du börjar stamma,  eller tappar kaffekoppen i golvet, eller blir helt darrhänt när du gör ett fotografiförsök.

Emanuel Karlsten och alla andra, ni är välkomna till Agenda Söderhöjd, tisdag kväll 19.00, serveringen öppnar från 18.30. Söderhöjdskyrkan, Blecktornsgränd 13, vid Mariatorget på Södermalm – Stockholm förstås.

Vi närmar oss ett val till Europaparlamentet. Jag tycker att det är viktigt att vi kristna röstar, och att vi röstar på ett genomtänkt och informerat sätt. Och jag tycker att man ska utnyttja sin möjlighet att personkryssa, och kryssa den kandidat som man tror bäst kan representera mina övertygelser i Bryssel.

På tisdag kväll har jag en utfrågning med Ella Bohlin, kristdemokraternas förstanamn inför valet. Det är jag och Marcus Rosander i Söderhöjdskyrkan som har förberett en utfrågning. Tillställningen börjar 19.00 men caféet öppnar 18.30. Det blir också möjlighet till publikfrågor. Platsen blir Söderhöjdskyrkan, vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm.

Jag har också blivit ombedd att skriva en artikel åt en av de kristna tidningarna med lite vägledning inför valet. Så jag kommer särskilt att jobba med de frågorna närmaste dagarna.

Mina bloggläsare har säkert bra tips på frågor man kan ställa till Ella Bohlin på tisdag kväll. Skriv gärna en kommentar med din fråga.

Idag har jag och min fru Eva tackat ja till förfrågan från Elimkyrkan i Stockholm att bli dess teampastor. Det handlar om att efterträda Kjell Axel Johansson i den uppgiften, någon gång under hösten.

Jag har ju inte fungerat som lokal pastor och församlingsföreståndare sedan 2002 då jag lämnade det uppdraget i Söderhöjdskyrkan, för att dels ägna mig åt mitt konsultbolag och åt ordförandeskapet i Evangeliska Frikyrkans styrelse samt en rad andra uppdrag och engagemang i svensk kristenhet som har hängt ihop med uppdraget som EFK-ordförande. Mina engagemang på riksnivån i svensk kristenhet kommer att fortsätta men inriktningen kan förändras, och nu blir Elim min främsta bas som jag utgår ifrån.

Elimkyrkan har upplevt en spännande tid de senaste tio åren då församlingen bland annat mer än fördubblats i medlemsantal, idag har man cirka 350 medlemmar. Det som framförallt har tilltalat mig i detta är församlingens pionjär- och församlingsgrundarvision, ett område där man är en av de mest alerta EFK-församlingarna i Sverige. Bland annat har man startat ett arbete i Vårberg-Skärholmen i sydvästra Stockholm, ett arbete med fokus på studenter och unga vuxna som kallas för Trinity, och ett arbete med fokus på Eritreaner och etiopier. Elim har dessutom tagit över baptistkyrkan i Helenelund, Sollentuna, där arbetet drivs i samarbete med Korskyrkan.

Jag och min fru ser fram emot en spännande tid med Elim, dess engagerade församlingsmedlemmar, ett stort pastorsteam med mycket framåtanda, och en framåtblickande styrelse.

Jag tror att den avgörande frågan för kristna kyrkan i Sverige är att vi får fram kreativa, andefyllda och växande församlingar, som har förmåga att hitta nya vägar i evangelisationen, tänker i Gudsrikestermer, och oavbrutet går vidare med församlingsgrundande. Och som har en stark fokus på att göra lärjungar och fostra fram Kristuslikhet i församlingen, och inte bara anpassa sig till sekulariseringens och omvärldens trender och kultur.

Det vill jag ägna mig åt kommande tio åren.

För övrigt – idag har jag och Eva firat vår 33-åriga bröllopsdag.

Jag har inte kunnat blogga senaste dagarna då jag har befunnit mig på Kåfalla herrgård, på Elimkyrkans församlingsläger. Jag kan inte koppla upp mig här. Idag klockan 13.45 ska jag och min fru träffa Elimkyrkans ordförande Daniel Peterson, och då ska det ges svar på frågan om jag tackar ja till förfrågan att bli Elimkyrkans teampastor. Återkommer ikväll, då jag har återvänt till civilisationen.

Jag lyckades lufsa runt den vackra 10 km-rundan tillsammans med 1100 andra löpare. Det blev ingen Elia-smörjelse men tog mig runt på cirka 1 timme och 9 minuter. Att gå samma sträcka tar cirka 2 timmar, så det gick fortare än att gå i varje fall. Och jag kom långt ifrån sist.

Det var fyra klasser, herr och dam elit, studentmästerskap, och herr och dam motionärer.

Och så var det en specialklass för samfundsordföranden som är strokepatienter. Och jag var den enda tävlande i den klassen. Och min känsla är att i min klass ligger jag i världsklass.

Så allting beror på vad man jämför sig med.

Nu är det bara fyra timmar kvar till start. Det blir min första tävling i terränglöpning och långdistanslöpning på 23 år. 10 km runt Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm. Tävlingen utgör också studentmästerskap för Stockholm, så jag får som halvdöd, avdankad, stel, strokepatient, tävla mot unga jättevältränade 22-åringar. Det kan man kalla för utmaning.

Jag tänker just nu på profeten Elia i Gamla Testamentet. I 1 Kungaboken kapitel 18, vers 46 står det om att ”Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel”. Det var en ganska lång sträcka vad jag förstår, och Ahab körde med häst, så Elia måste ha sprungit ruskigt fort.

Antingen kommer Guds hand över mig, som det hände med Elia, eller också får jag kämpa för att inte komma sist bland 800 löpare. Vi får se hur det går.

Jag lovar att blogga ikväll och meddela resultatet, om jag inte bloggar ikväll så ???? Då är det nog inte så bra.

Har fått frågor om den bibliska förankringen kring min processmodell när det gäller församlingsmedlemskap. Jag skrev om tre nivåer av församlingsmedlemskap. Det kanske låter för hierarkiskt. Man skulle kunna använda sig även av olika cirklar som modell.

Tankegången är inte särskilt unik. Frälsningsarmén har ju ett utvecklat system för detta. Det finns sådana inslag i Katolska kyrkan. Och i praktiken har Svenska Kyrkan liknande typ av modell.

Ska försöka ge en biblisk förankring – kortfattat.

Frälsningen och tron beskrivs dramatiskt i nya testamentet. Från död till liv. Omvändelse från döda gärningar. Född på nytt. Bibelns grundmodell är att det bara finns två stadier. Guds barn och djävulens barn. Innanför eller utanför. (jag vet att det låter förskräckligt i en sekulariserad svensk miljö, men jag har inget mandat att ändra på vad som står i Bibeln, så står det)

”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genomera överträdelser och synder.” Ef. 2:1

”också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus”. Ef. 2:5

”Han har frälst oss från mörkets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.” Kol 1:13

”Hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden.” 1 Tess. 1:9

”På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn.” 1 Joh. 3:10

”Vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt.” Rom. 6:6

Det är bara exempel på några Bibelreferenser som lyfter fram den tydliga distinktionen mellan att vara ett Guds barn eller inte, död eller levande, etc. Det är något dramatiskt som händer med en människa som börjar tro, och Bibeln använder ord som omvändelse, pånyttfödelse, att bli ett Guds barn, att få evigt liv – för att markera den dramatiska skillnaden. Dopet är en central del i denna process.

Att tala om flera nivåer av församlingsmedlemskap, efter frälsningen, omvändelsen, pånyttfödelsen, det handlar då om andlig mognad, att växa upp, att bli andlig förälder – och inte längre vara barn i Kristus, i vissa fall kan det innebära att man går in i olika former av ledarskap. Bibelreferenser är bl.a. Ef 4, 1 Joh 2, 1 Kor 3, 2 Tim. 2:2. Men en strikt lära kan inte göras kring tydliga steg, utan det finns antydningar i Bibeln, om att det kristna livet är en process, ett livslångt lärande, ett ständig utveckling i likhet med Kristus m.m.

Sedan handlar det om det första steget. De som bara är med utan att ha gått igenom omvändelsen, en medveten upplevelse av frälsning och vara Guds barn, kanske inte har kommit fram till en formulerad tro än. Och här tror jag att det inkluderande tänkandet är så viktigt. I evangelierna var det många sorts människor som rörde sig kring Jesus, det var både lärjungar i inre cirkeln, lärjungar i yttre cirkeln, beundrare, nyfikna, kritiker – om vartannat.

Och processen att bli kristen kan ta olika lång tid för olika människor. Och vi får inte vara för strikta när det gäller att bedöma vilka som är Guds barn eller inte, ytterst är det bara Gud som har koll på sådant.

Läser vi i Apostlagärningarna ser vi i vissa fall en process när människor kommer till tro, och där de delar en gemenskap, för att få mer undervisning, innan de har tagit steget fullt ut i kristen bekännelse. Man ser det mönstret t.ex. i Apg 19 när Paulus börjar sitt arbete i Efesus. I Apg 10 möter oss också en process, i Kornelii hus fanns det sökande människor, men när de får möta Petrus och höra ”hela” evangeliet läggs pusselbitarna på plats, och deras Jesustro blir mer uttalad och bekräftad.

Så min modell med flera cirklar tror jag inte man kan göra en strikt doktrin omkring, utan det handlar mer om ett arbetsredskap när man bygger en församling, att både ta emot nya människor och vara en öppen gemenskap, för dem som är sökande, och ännu inte fullt ut kommit fram till en kristen tro och liv, och det handlar också om att utmana de troende att växa, utvecklas, ta mer ansvar, och koppla församlingsmedlemskapet till olika utvecklingssteg.

�

Nu är det måndag morgon och jag är på Sankt Görans sjukhus för att göra hjärtundersökningar. Det är en uppföljning av den TIA-attack, jag drabbades av för ett par månader sedan.

Noterar också diskussion om bibeltexten i Apg. 5 som jag predikade över i går. Jag är den förste att erkänna att det är en av de svåraste och mest utmanande texterna i Nya Testamentet. Men vi evangelikaler har en tendens också, att välja och vraka i Biblen, och hoppa över det som är svårt och obehagligt. Guds ord är domaren över våra hjärtans uppsåt och tankar, och Guds ord är ljuset på vår stig. Människan kan inte göra sig till domare över Guds ord och själv vara ljuset som vägleder i Bibelläsningen.

Jag slutade som församlingsföreståndare och anställd i Söderhöjdskyrkan 2002. Men jag har ändå kvar ett postfack i kyrkan, som jag tittar i någon gång i kvartalet. I går kikade min fru i postfacket och upptäckte att det låg 5000 kronor i facket, en anonym gåva till Ungdomskyrkan Konnekt. Stort tack till den anonyme gåvogivaren.

Har lovat en utläggning om församlingsmedlemskap, och utveckla resonemanget. Ska försöka klara det ikväll eller senast under tisdagen. Om inte något dramatiskt kommer emellan.

När jag läste sportnyheterna i morse, Hammarby – Malmö 1-0, kom jag att tänka på Psaltaren 40:3.

”Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.”