Det har varit massor av kommentarer med anledning av samtalet mellan mig och Jonas Gardell förra tisdagen, kortfattat refererat i Dagen i fredags. Det har nog varit totalt ett 100-tal kommentarer här på bloggen, och även en hel del genom personer jag pratat med. Jag har inte ens kunnat läsa allt. Vill bara ge några korta kommentarer.
1. Jag skrev ett inlägg på min blogg om Gardells bok för någon månad sedan, där jag menade att han står för en hållning som inte ligger i linje med kristna kyrkans tro under 2000 år. Framförallt lyfte jag fram tron på jungfrufödelsen, Jesu syndfrihet och synen på Jesu verk på korset. Jag pekade också på problemen med Gardells Bibelsyn, tron på allas slutliga frälsning och synen på omvändelse. I vårt samtal förra tisdagen svepte vi över många frågor, och flera av dessa frågor fanns med i samtalet.
2. Jag gillar inte alls attityden som är för vanlig bland evangelikala ledare att vi bara håller oss för oss själva och har åsikter om allt möjligt utan att möta de människor vi har synpunkter på. Därför var det helt naturligt för mig att bjuda in Gardell för en lunch och inte bara kritiskt reflektera över hans bok.
3. Jonas Gardell blev mycket glad över inbjudan och vi kunde alltså mötas förra tisdagen, på mitt initiativ. Och han ville gärna träffa mig trots att jag hade kritiska synpunkter på boken.
4. Man bör komma ihåg att Dagens referat från samtalet var mycket kortfattat och täckte max 10-15 minuter av 2,5 timmas samtal.
5. Jag menar att vi förutsättningslöst och i kärlek ska möta alla människor, oavsett deras livsstil och trosåskådning. Den policyn tillämpar jag alltid. Har aldrig vägrat att prata med någon på grund av att jag inte sympatiserar med deras livsstil eller har en annan religiös inställning. Fanns det någon som Jesus vägrade att prata med seriöst? Eller Paulus? Tanken att man kompromissar sin tro bara för att man pratar med människor är ju helt orimlig. Hur ska man då kunna dela med sig av sin tro? Och ska man kunna dela med sig av sin tro i ett samtal, är det en förutsättning att man lyssnar, visar respekt för den man pratar med, och också kan identifiera sig med och försöka förstå vad den personen säger och tänker. Om någon menar att det inte är på det sättet, vore det intressant att få höra hur detta ska gå till.
6. Jag tycker inte heller att vi kristna ska fungera som ett ”ghetto”. Vi ska delta i det samtal som pågår i vårt samhälle, och Gardells bok är det mest uppmärksammade utspelet om Jesus senaste året. Att vi då inte samtalar med Gardell, och deltar i den diskussion som boken föranleder, är en ghetto-mentalitet, att vi springer och gömmer oss. Att vi kristna deltar i det offentliga rummet är ytterst angeläget, inte minst i frågor som gäller religion, kristen tro, etik, Jesus, Gud etc.
7. Jag betraktar Gardell som en sökare, och som är sympatiskt inställd till och anammar delar av den kristna tron, och det finns också viss grund till varför han har vissa negativa erfarenheter av frikyrkan. Kan jag finnas där som samtalspartner för att finnas med i sökandet, och visa en annan bild av hur evangelikala kristna är, är jag glad för det.
8. Att Gardell är kändis och att allt han gör väcker mycket uppmärksamhet och nyfikenhet, även i kristna led, kan jag inte göra särskilt mycket åt. Jag vill behandla honom som en medmänniska älskad av Gud, inte som en kändis.
9. Vi har bestämt att också ha en samtalskväll i en kyrka i Stockholm, och gjorde upp med Söderhöjdskyrkan ledning i går, om att ordna en ”Agenda Söderhöjd”-kväll i Söderhöjdskyrkan någon vecka in i juni. Vi har frågat Daniel Grahn om han kan vara moderator. Återkommer med detaljinformation om kvällen.
10. Vill inte lägga för mycket krut på denna diskussion, jag kommer inte att skriva något mer om detta, förrän i samband med Agenda Söderhöjd-kvällen.
�