Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det var inspirerande att predika hos Elim Trinity. Hade en genomgång av första halvan av Apostlagärningarnas femte kapitel. En bibeltext som är mycket utmanande. Den handlar om Guds dom i församlingen mot lögn och hyckleri, och om ett enormt genombrott när det gäller helande och befrielse. Och massor av folk som kom till tro. Så det verkar som att det hänger ihop, konfrontationen med synden och vikten av helighet i församlingen, tecken och under, och församlingstillväxt. Kan detta skiljas åt? Jag tror inte det?

Kan man i Apg 5 hitta svaret på varför kristna kyrkan i Sverige alltför ofta kännetecknas av kraftlöshet?

Och Petrus konfrontation med synden i Ananias och Safiras liv, vi läser om en annan planet än mainstream svensk frikyrklighet. Petrus skulle nog aldrig bli godkänd i någon svensk kurs i pastoralpsykologi.

Och synden i detta fall handlade om lögn och hyckleri. Ananias och Safira sade att de hade gett till församlingen alla pengar för sin tomtförsäljning men de ljög. De hade full rätt att behålla pengarna från försäljningen. Deras synd var att de ljög, de sade att de hade gett bort alla pengarna, fastän de hade behållit en del själva. Djävulen är lögnens fader läser vi i Johannes 8:44. Vi läser också i texten om att de hade ljugit, inte för människor, utan för Gud. Det är ingen lekstuga att vara kristen. Man kan inte leva hur som helst och samtidigt kalla sig kristen.

Jag tycker att berättelsen om Ananias och Safira är en stor utmaning för oss alla, att tala sanning, att inte överdriva, inte ägna oss åt vita lögner, och inte framställa oss som mer fantastiska kristna än vad vi är. Finns det exempel på vittnesbörd i nyhetsbrev, kristen press, eller i kyrkor – som är Ananias och Safira-lögner?

Vi läser i Bibeln att domen ska börja på Guds hus, den kristna församlingen. En dom som är ett reningsbad, som leder till att Kristi liv, kraft och härlighet flödar genom kristna kyrkan – precis det vi läser om i Apostlagärningarna 5.

Den sortens kristendom attraherar mig.

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    Det ligger nog mycket i det du skriver – angående vår kraftlöshet, samt att Petrus knappast blivit godkänd ens på något frikyrkoseminarium. Jag tror att det är likadant med Paulus när det gäller teologistudierna. Som han höll på och härjade om rätt lära och förbannelser över dem som predikar ett annat evangelium eller en annan Kristus – hur hade det gått för honom?

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Att man dör om man ljuger – attraherande? Jag tycker mest den texten är konstig..

  • Malin

    Tack för en bra och viktig predikan i Elim idag samt intressant och roande läsning på bloggen.

  • Mikael

    Hej Stefan!
    Du skrev för cirka en månad sedan att du har haft ett tia.
    Vad i livet har du ändrat sedan dess och hur går det, jag tänker på din situation, hårt arbetande pastor med ett stort patos. Försök att hitta mer stunder att be på så du kan få Guds frid i ditt sinne oftare det brukar hjälpa gott, för ett stressat liv.

    Och vad har detta med Ananias och Safiras svek att göra, jo om du sviker din kropps varning har det stora påverkan på ditt liv, så sök tid för kontemplation och egen tid där du kan!

    Mikael

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Hej Excelsis! Visst är texten konstig – och hemsk. (En typisk sån där text som Jonas Gardell tycker att vi kan hoppa över). Det kan knappast vara själva dödsfallen som är attraherande, eller hur, Stefan? Om alla skulle dö när de ljög skulle inte många bli kvar. Det finns t.o.m. gott om exempel på värre lögnare än Ananias och Safira både i kyrkan och i världen i stort.

    Varför just dessa dog vet inte jag och inte Stefan heller. Men en tydlig varningssignal till oss alla blev det, även om jag hoppas och ber att jag får möta även Ananias och Safira hemma hos Herren en gång. För Jesus skull och Guds förbarmande kärleks skull – som är en realitet trots den till slut oundvikliga domen. ”Inte av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse”, skriver profeten..

    Detta sagt – så var det verkligen en grov, överlagd lögn, en lögn med berått mod inför Guds ansikte. Som Stefan skriver var inte felet de sparade pengarna i sej. Felet var alltså att de sagt sej skänka allt – och därmed stal de från Herren när de själva behöll en del av pengarna. De ville framstå i ett annat ljus än sanningens, och de upprepade utan att blinka den överenskomna lögnen när aposteln ville ge dem en chans att säga hur det verkligen var. Och sådant är alltid oerhört allvarligt och själsdödande, även om det sällan eller aldrig får samma omedelbara konsekvenser som här.

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    @Andreas H: Tack för din utläggning. Jag tycker likväl att detta är ett ställe som fyller med fruktan snarare än attraherar. Ser man det för vad det är så är det en Gud jag ärligt talat har svårt att förstå, och som jag (i likhet med Gardell?) helst skulle läsa bort. Attraktionen borde ligga i något annat. Jag kan se att det finns de som går igång på t.ex. Paul Washer vars hållning verkar vara att skapa så mycket skuld och förvirring som möjligt i syfte att få människor att vända sig mot Gud. Den bakvända psykologin är att ju sämre församlingen, gudstjänsten och bibelläsningen får mig att må, desto bättre, då det upprätthåller gudsrelationen. Jag tycker detta är sjukt. Kyrkofäderna talar om att gå från slav, via daglönare till son. Från motivation från rädsla, via belöning till kärlek. Jag önskar att detta skall vara sant och vänder mig emot den typ av kristendom vars enda kriterium är kompromisslöshet – oavsett vad den är kompromisslös för.

    Säg den som inte är skyldig till lögn inför Guds ansikte. Finns inte förlåtelsen där finns inget hopp…

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    excelsis, jag förstår ditt resonemang, men jag tycker det går att skilja på rädsla/fruktan och gudsfruktan. Personligen skapar historien gudsfruktan och inte rädsla/fruktan hos mig. Låt mig försöka förklara vad gudsfruktan innebär som jag uppfattar det.

    Gudsfruktan innebär för mig en bävan och respekt för Gud. Gud är ingen kissekatt. Livet är ingen lekstuga där jag kan göra vad jag vill. Livet med Gud är på allvar. Gud tar mig på allvar och det behöver jag också göra.

    Rädsla däremot innebär en osäkerhetskäsla. Älskar Gud mig? Vill han mig väl? Vågar jag lita på Gud? Gudsfruktan skapar inte osäkerhet, utan beslutsamhet så vi lever ett rättfärdigareliv. Det är också det jag tror Stefan ser som positivt.

    Vad tror ni andra?

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Thomas: Jag håller med om nödvändigheten att möta Gud som han är och att det onekligen sporrar, om man kan ta till sig det i trygghet. Historien, läst för sig, är dock en om en ganska lynnig och oberäknelig Gud, men jag kanske läser in saker. Eller jag menar, det är ju utifrån den kärleksfulle Guden jag möter på andra ställen i bibeln som jag vill tolka denna händelse.

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    excelsis, sant. Jag finner att vitnessbördet om Guds kärlek så mycket starkare i bibeln än eventuella problem med denna text. Jag känner mig redan trygg i Gud. Med tanke på att Petrus kunde ljuga och förneka Jesus och ändå få upprättelse så krävs det nog väldigt speciella omständigheter för att någo sådant här ska kunna hända igen.

  • Viktoria

    Vem har inte skakats av Ananias och Safiras öde! Vi får acceptera att Gud är Gud, och när bilden av Gud ter sig obegriplig och svår får vi klamra oss fast vid Sonen Jesus Kristus som kom för att visa oss vem Gud är och ta på sig vår synd och skuld.

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Stefan Swärd skriver: ”Så det verkar som att det hänger ihop, konfrontationen med synden och vikten av helighet i församlingen, tecken och under, och församlingstillväxt. Kan detta skiljas åt? Jag tror inte det?” slut citat

    Stefan Swärd har ju visat sig vara en modig man som gär till rätta med sånt inom kristenheten som är bibelstridigt, och då även sånt som ligger utanför efk´s ram. Jag blev i helgen mycket besviken, ja chockad, när jag på tidningen Sändarens sajt kan läsa att Missionskyrkan nu överväger att införa, precis som Svenska Kyrkan, en ordning för homovigslar. Missionskyrkan är ju ett av de större frikyrkosamfunden och därmed i viss mån vägvisande. Vad säger Stefan Swärd om detta i tanke på det du skriver om ”konfrontationen med synden och vikten av helighet i församlingen” ?

    Jag trodde inte mina ögon när jag läste om detta i Sändare!!! Jag ber till Gud att Avsiktsförklaringen om en samgående av de tre samfunden får ett rungande Nej, för jag vill verkligen inte att ”min” kyrka ska gå samman med en kyrka som överväger att ha en ordning för homovigslar. Metodistkyrkan är i sina Sociala principer mycket tydlig med att vi inte har överseende med homosexuell praxis och att vi inte anser sån praxis förenlig med kristen lära. Hur kan en kristen kyrka överhuvudtaget överväga att välsigna något som Bibeln så starkt fördömer, dvs homosexuell utlevnad? Vad säger alla de evangelikala, Carl-Olov Hultby och andra, inom Missionskyrkan? När Svenska Kyrkan beslutade om homovigslar så tänkte jag att inom 10 år kommer säkert någon fler kyrka haka på, men bläcket hann inte mer än torka så kommer denna signal från Missionskyrlan att man överväger att införa samma ordning. Bibeln känner inget annat äktenskap än det som ingås mellan en man och en kvinna. Hur kan då en kristen kyrka överväga att be om Guds välsignelse över en s.k. homovigsel???

    Berndt Isaksson/ metodistpastor

    http://berndtisaksson.dinstudio.se/

  • Rodica Dobondi

    Det är ärligheten och ödmjukheten som attraherar.Sedan att Gud är rättvis och ser in i människans hjärta är en del av Hans väsen .
    Han är kärlek och just därför vill Han att vi ska leva.
    Våra stora problem är att vi vill ha en Gud som passar oss och Han vill ha oss så som det passar Honom och så som Han har planerat när Han skapade oss. Han erbjuder hjälp till detta om vi tar emot.
    Ja …. vem får ge sig ? Han eller vi? Han är Gud .
    MVH

  • Christian

    Ja, det hela blir lätt absurt om man läser vad Paulus skriver i 1 Korintierbrevets kapitel 5-6. Homovigslar och medlemsskap för praktiserande HS! Paulus skriver om sin syn på detta i 1Kor 6:9-11 och församlingsmedlemmar som levde i otukt:

    1 Kor 5:2 I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.
    1 Kor 5:6 Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?
    1 Kor 5:9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor

    Vad hände med församlingstukten? Gäller inte Pauli förmaningar längre? Har Gud ändrat sig sen apostlarnas tid?

  • wildwest

    Pratade med mamma i helgen som, eh, är lite äldre än jag… Hon är besviken på just den kraftlöshet som råder i kyrkan idag. Berättade om sin ungdoms väckelser när pastorn i bön från talarstolen t ex går upp och säger att personen i den o den klänningen i tredje raden kommer få det hon just bett om, som säger att en person i samlingen som har fem fruar men ingen som är hans egen bara har en enda chans till frälsning, känner han igen sej ska han vifta med handen… När Guds ande verkar så är det inte läge för att sitta och småfnissa, byta idolbilder med bänkgrannen, spela teater eller tänka på nåt annat. Då är det allvar och detta allvar i gudstjänsten var det tyvärr grymt länge sen jag upplevde.

    Ibland är tajmingen katastrofal. Tänker på en gudstjänst för inte så länge sen där temat var om den Helige Ande, där lovsången gjorde att det började lossna, sen kom ett inslag med studsande clowner in i mötessalen för att entusiasmera söndagsskolbarnen att komma till söndagsskolan – all helighet omedelbart borta, allt allvar bortblåst.

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Ja,de skulle inte bli många församlingar som skulle hålla måttet i dag om mallen är Apostlg och den första församlingen.

    Men jag tror att vi måste sluta vårt uppdrag så som det en gång började med allt vad det skulle innebära för mig och dig i dessa dagar av förfall.

    Stefan jag är glad att du vågar att köra ut hakan och att du inte sitter där inne och gnäller för att det smärtar lite att vara kristen.

    Kör på,var välsignad v v v v thommy Bergenwall kastasten.se

  • Bo

    Stefan, fortsätt att göra det du tror på. Jag tror att du är angelägen om att lyssna in Guds röst och vara ledd av honom.

    En bekant till mig, en kvinnlig äldtstebroder, eller ska man kanske säga äldstesyster, bärättade vad Gud svarade när hon frågade varför vi inte får se mer av Guds gärningar ibland oss. Han sa att det berodde på att vi inte älskar varandra. Tål att tänka på!

    Ord

    Jag ville ge dig
    vänliga ord

    Orden steg
    med uppåtvindar

    Värmda
    av min goda vilja

    Dom föll ner
    vid dina fötter

    Nedkylda
    av ditt vinterhjärta

  • Nils

    En sorgens dag i går…

    Hammarby vann :-(

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Stefan Swärd: Vill inte svara, vill bara säga AMEN!- Är så glad så glad över den utveckling vi kan skåda här på bloggen den senaste tiden. Gud välsigna dig!

  • tuffisen

    Anania och Safira var väl smarta, varför skulle dom ge bort sina slantar? Var det inte deras tomt`? Varför skulle de ge bort pengarna till ”församlingen”, dvs. prästen, som säkert redan var rik som ett troll.

    Menar ni att gud sen dödade dom? Verkar helknäppt.

  • http://www.grenholm.net/micael.html micael

    ”De hade full rätt att behålla pengarna från försäljningen.”

    Nja… Petrus säger visserligen ”Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina?” Men detta säger inte att Petrus inte tyckte att Ananias skulle gett allt. Tvärtom, han är ju arg på honom för att han inte gett allt han fick för egendomen, att han försökte lura församlingen.

    Ananias hade själv makten över sina pengar, och när han valde att lura församlingen istället för att ge allt syndade han. Det Petrus vill säga är att Ananias hade ansvaret över sina pengar, han kunde ha valt att inte luras. Det hade varit bättre att han behöll alla pengar, girig som han var, än att han försökte se generös ut genom att luras. Men det säger naturligtvis inget om att det inte skulle vara allra bäst om han gav allt! Det säger inget om att apostlarna inte ville att alla kristna skulle göra det!

    Jesus sa åt oss att sälja allt och ge åt de fattiga i Luk 12:33, och i Luk 14:33 säger Han t.o.m. att man inte kan vara Hans lärjunge om man inte försakar allt man äger.

  • http://www.grenholm.net/micael.html micael

    Det jag vill säga är att Petrus uttalande inte bör tolkas som att Ananias ”hade full rätt att behålla pengarna från försäljningen”, utan snarare att Petrus ville betona att det var Ananias som hade gjort fel, att det var hans ansvar över pengarna, inte någon annans. Men att tolka det som att vissa inte behöver sälja allt är inte rimligt. Kyrkohistorien vittnar om att allt-säljande och egendomsgemenskap praktiserades och hyllades i den första kyrkan de första 2-300 åren, se http://www.christarchy.com/profiles/blogs/early-christian-teaching-on

  • Joel

    Om Jesus hade varit i den situationen så tror jag inte att han hade gjort på detta sätt, utan förlåtit, tillrättavisat och väglett. Detta var ju inte första gången, Elia gjorde ju ännu värre saker. Det som är intressant, är Jesus reaktion när Jakob och Johannes ville kalla ned eld över stadens invånare som Elia gjorde, det står att han tillrättavisade dom, Lukas 9:54-55. En undran, Gud ger människor andliga gåvor= makt att göra saker, finns det en möjlighet att människor kan missbruka sin gåvor från GUD som inte tar tillbaka sin gåvor. Annars blir ju bilden av Gud väldigt förvirrande. En undran till, vad är värst att ljuga för Gud eller förneka honom? Skillnaden är väl den att Petrus inte mötte sig själv,
    utan Jesus. Petrus hade gåvor av Gud som han gjorde massor gott med, men detta som han gjorde, det känner jag inte igen i Jesus.



Subscribe to Stefan Swärd