Lördag kväll och jag är rejält trött. Vi har haft representantskapsmöte hela dagen för Evangeliska Frikyrkan. Det är ett endagsforum då representanter för EFK:s församlingar möts för beslutsfattande i frågor av betydelse för vår rörelse. Mest uppmärksammat blir säkert vårt beslut om vigselrätten. Vi beslutade att gå vidare på det spåret, men inte ha så bråttom, utan först utreda konsekvenserna av beslutet.
Fick också lite kritik för mina synpunkter på Saron angående medlemskapsdebatten, mitt bloggande tycks inte uppskattas av alla EFK:are. Men det blev ingen större debatt kring denna fråga, delegaterna var nog lite trötta sen lördag eftermiddag, när frågan kom upp.
Inledningen i morse, med den gemensamma lovsången kändes jättebra. Det var lyftande.
Men jag är kanske allra mest berörd över att fredagkvällen- och natten var katastrofal i Stockholm, med både självmord och med ett antal drog- och alkoholförgiftningar bland tonåringar. Polisen hade inte ens tid att åka till Tantolunden. Och då är det kris. Och samtidigt sitter vi i våra ombonade kyrkor och diskuterar våra frågor. I en annan värld.
Vi behöver en kristenhet som i Andens kraft och i Guds kärlek, och med social empati och förmåga, kan gå ut och förmedla hela evangeliet till den uppväxande generationen i Sverige. Det är den allra viktigaste frågan.