Har fått frågor om den bibliska förankringen kring min processmodell när det gäller församlingsmedlemskap. Jag skrev om tre nivåer av församlingsmedlemskap. Det kanske låter för hierarkiskt. Man skulle kunna använda sig även av olika cirklar som modell.

Tankegången är inte särskilt unik. Frälsningsarmén har ju ett utvecklat system för detta. Det finns sådana inslag i Katolska kyrkan. Och i praktiken har Svenska Kyrkan liknande typ av modell.

Ska försöka ge en biblisk förankring – kortfattat.

Frälsningen och tron beskrivs dramatiskt i nya testamentet. Från död till liv. Omvändelse från döda gärningar. Född på nytt. Bibelns grundmodell är att det bara finns två stadier. Guds barn och djävulens barn. Innanför eller utanför. (jag vet att det låter förskräckligt i en sekulariserad svensk miljö, men jag har inget mandat att ändra på vad som står i Bibeln, så står det)

”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genomera överträdelser och synder.” Ef. 2:1

”också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus”. Ef. 2:5

”Han har frälst oss från mörkets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.” Kol 1:13

”Hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden.” 1 Tess. 1:9

”På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn.” 1 Joh. 3:10

”Vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt.” Rom. 6:6

Det är bara exempel på några Bibelreferenser som lyfter fram den tydliga distinktionen mellan att vara ett Guds barn eller inte, död eller levande, etc. Det är något dramatiskt som händer med en människa som börjar tro, och Bibeln använder ord som omvändelse, pånyttfödelse, att bli ett Guds barn, att få evigt liv – för att markera den dramatiska skillnaden. Dopet är en central del i denna process.

Att tala om flera nivåer av församlingsmedlemskap, efter frälsningen, omvändelsen, pånyttfödelsen, det handlar då om andlig mognad, att växa upp, att bli andlig förälder – och inte längre vara barn i Kristus, i vissa fall kan det innebära att man går in i olika former av ledarskap. Bibelreferenser är bl.a. Ef 4, 1 Joh 2, 1 Kor 3, 2 Tim. 2:2. Men en strikt lära kan inte göras kring tydliga steg, utan det finns antydningar i Bibeln, om att det kristna livet är en process, ett livslångt lärande, ett ständig utveckling i likhet med Kristus m.m.

Sedan handlar det om det första steget. De som bara är med utan att ha gått igenom omvändelsen, en medveten upplevelse av frälsning och vara Guds barn, kanske inte har kommit fram till en formulerad tro än. Och här tror jag att det inkluderande tänkandet är så viktigt. I evangelierna var det många sorts människor som rörde sig kring Jesus, det var både lärjungar i inre cirkeln, lärjungar i yttre cirkeln, beundrare, nyfikna, kritiker – om vartannat.

Och processen att bli kristen kan ta olika lång tid för olika människor. Och vi får inte vara för strikta när det gäller att bedöma vilka som är Guds barn eller inte, ytterst är det bara Gud som har koll på sådant.

Läser vi i Apostlagärningarna ser vi i vissa fall en process när människor kommer till tro, och där de delar en gemenskap, för att få mer undervisning, innan de har tagit steget fullt ut i kristen bekännelse. Man ser det mönstret t.ex. i Apg 19 när Paulus börjar sitt arbete i Efesus. I Apg 10 möter oss också en process, i Kornelii hus fanns det sökande människor, men när de får möta Petrus och höra ”hela” evangeliet läggs pusselbitarna på plats, och deras Jesustro blir mer uttalad och bekräftad.

Så min modell med flera cirklar tror jag inte man kan göra en strikt doktrin omkring, utan det handlar mer om ett arbetsredskap när man bygger en församling, att både ta emot nya människor och vara en öppen gemenskap, för dem som är sökande, och ännu inte fullt ut kommit fram till en kristen tro och liv, och det handlar också om att utmana de troende att växa, utvecklas, ta mer ansvar, och koppla församlingsmedlemskapet till olika utvecklingssteg.

�