Idag har jag skrivit några konsultrapporter, bland annat om världens framtid, och andra perifera frågor. Men konsultrapporterna är strikt kommersiella produkter, som man får köpa, och de är hutlöst dyra.
Och jag har grubblat över begreppet postmodernitet och postmodern teologi. Men jag törs inte skriva något eftersom jag vet att jag blir överöst av kommentarer och synpunkter. Sitter och sliter med Brian MacLaren bland annat. Men gillar katolska teologen Ulf Jonzons sammanfattningar och översikter, ger en bra orientering för en teologisk novis.
Jag kan väl avslöja att jag har stora problem med MacLarens fyrkantiga och ensidiga tolkningar av mänsklighetens historia, i breda och förenklade drag, där han försöker definiera något som modernitet eller postmodernitet, och genom detta resonemang helt motsäger sig själv. Allt han kritiserar moderniteten för sysslar han ju själv med genom en systematisk uppspaltning av mänsklighetens historia i några ganska godtyckliga kategorier som han inte på något sätt verifierar, typiskt modernistiskt enligt MacLarens egna definitioner. Men jag återkommer när jag har mer på fötterna, detta var bara en liten detalj, jag tycker att MacLaren har en synnerligen modern historiesyn, och dessutom en helt sekulariserad historiesyn. Var finns korset i hans historiesyn, nya förbundet, Abraham??
Att läsa MacLaren om historiesynen påminner lite om att läsa Karl Marx, som vi sysslade med på 60- och 70-talet, skillnaden är dock att Marx hade en bildningsnivå i helt andra och högre divisioner än MacLaren.
Men OBS – detta gällde bara MacLarens historiesyn, jag kanske helt ändrar uppfattning när jag har läst mer av honom.