Nu är det måndag förmiddag. Söndagen ägnades åt att resa till Finnerödja, som ligger på gränsen mellan Västergötland och Närke. Jag besökte EFK-församlingen där som hade ordnat en sommar-missionsgudstjänst i ett gammalt missionhus som låg ute i skogen i en gammal by. Det var mycket inspirerande och det verkade som om de tyckte att det var spännande att ha en Stockholmare på besök. Det är alltid något extra med de gamla missionshusen från sent 1800-tal, de påminner om den svenska folkväckelsen, och ger en speciell känsla. Jag predikade om Jesus och Jesus-tron.

Har haft kontakt med Jonas Gardell nu på morgonen, för att stämma av det sista inför vårt samtal på tisdag kväll 19.00, Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget på Söder i Stockholm.

Idag var jag i Klara kyrka i centrala Stockholm och medverkade i samband med en nationaldags-bönegudstjänst, med fokus på förbön för Sverige. Carl-Erik Sahlberg påminde om hur mycket och engagerad bön alltid gått hand i hand med väckelserörelser och särskilda besökelsetider från Gud, i historien. Mycket inspirerande tillställning.

I morgon bitti reser jag till Finnerödja för besök i den lokala EFK-församlingen, ett möte klockan 14.00. Efter det tänkte jag rösta innan vallokalen stänger. På vem säger jag inte, men jag kommer att följa mina egna kriterier och rekommendationer som jag utvecklade i artiklarna i Dagen och Hemmets Vän under denna vecka.

Och kan ni gissa vad jag gör just nu, lördag 21.00 – tittar på Sverige-Danmark förstås, men det känns motigt, just nu i varje fall. Bönen tidigare idag kändes mer segerrik. Och innan dess var jag ute och joggade med en son som just kommit hem från studier i Schweiz och en dotter tillfälligt hemma, bosatt i Oslo.

Det har varit problem med den server som min blogg är knuten till, så därför har min blogg inte fungerat på 10-11 timmar, men nu är det igång igen.

Gör nu sista rycket inför EU-valet, och utmanar kristna att gå och rösta, personkryssa, och göra det på ett genomtänkt sätt. Har idag en artikel i DAGEN som handlar om detta. Och förslag på frågor man bör ställa till den kandidat man vill rösta på. Igår hade jag en helsida i tidningen Hemmets Vän med liknande budskap.

På tisdag har jag samtal och debatt med Jonas Gardell om Jesus. Välkommen med och sprid gärna inbjudan vidare. Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget i Stockholm, tisdag den 9 juni klockan 19.00. Min ambition är att presentera en Jesustro som har präglat den kristna kyrkan i 2000 år och en tro där sakerna hänger ihop, evangeliernas Jesus är densamme som den uppståndne Jesus som är densamme som jag ber till och sjunger lovsånger till idag. Och sedan vill jag visa på att evangelierna ger en trovärdig och sammanhängande berättelse om Jesus.

Vad tycker mina bloggläsare? Vad ska jag säga till Gardell?

Det har nu kommit ut en ny kristen tidning som heter Inblick, den ges ut från samma församling och organisation som driver TV-kanalen 10. Har skrivit en krönika i deras senaste nummer med en analys av andliga läget i Sverige. Du hittar den här.

Aletheia är en av de mest lästa kristna bloggarna. Ett antal tusen personer läser denna blogg varje vecka.

Tycker dock att man har drabbats av total kortslutning och sällsynt omdömeslöshet senaste veckan. Ulf Ekmans bostad utanför Uppsala är till salu och Aletheia lägger ut på bloggen mäklarens 40 bilder på bostaden.

I och för sig är mäklarbilder offentliga, men mäklarannonser är alltid opersonliga. Det talas aldrig om när någon bor i en viss bostad. Och handlar det om kändisar är man mycket diskret och försiktig.

Jag tycker att detta är gravt gränkande mot den personliga integriteten och ett hemfridsbrott a la cyberspace. Hemmet är en privat sfär och det är upp till ägaren av en bostad att bestämma vilka som ska få komma in där, inklusive ta foton. Aletheia har aldrig blivit insläppt i Ekmans bostad.

Varför gör man detta? Har Aletheia tänkt fortsätta lägga ut bilder på bostäder av andra kristna ledare? Eller är det bara Ekman som ska utstå detta? Varför då? Nästa gång jag säljer min bostad – finns det risk att jag hittar alla mäklarens foton på Aletheia? Kommer Pelle Hörnmark drabbas av något liknande? Eller ärkebiskopen? Eller Karin Wiborn?

Om syftet med detta är att visa att Ekman har ett fint och dyrt hus, och debatten ska handla om kristna ledares löner och förmåner, det kan man gärna diskutera, men man gör det inte genom att kränka en enskild persons integritet på detta sätt. Och Ulf Ekman hycklar inte i denna fråga, det vore en annan sak om han predikade ett fattigdomsideal och bor i ett jättedyrt hus. Men har man lyssnat på Livets ords förkunnelse sedan 1983 så står han för att Gud vill välsigna oss på alla livets områden. Och den läran har väl dissekerats tillräckligt.

Man bör också tänka på att större villor i Stockholm/Uppsala- området kostar en hel del, speciellt om de ligger i bättre lägen. I det avseendet var inte detta hus något exceptionellt. Och ska man diskutera Ulf Ekmans inkomster och bostäder bör man väl också i rättvisans namn diskutera arbetsinsatser och intäktskällor, t.ex. räkna ut vad som kan vara möjliga honorar på alla böcker han har producerat på ett antal olika språk.

Ska den som inte skriver några böcker och inte får några sådana intäkter vara avundsjuk på den som skriver en massa böcker, och rimligtvis får en hel del intäkter på dem. Är det detta Aletheia vill åt?

Eller vill man diskutera kristen livsstil överhuvud taget? Att vi kristna har det för bra och lever för gott? Ska man då bara visa upp Ulf Ekmans bostad? Bör man då inte börja visa upp bostadsbilder på kristna överklassmänniskor och övre medelklass som det kryllar av i de svenska kyrkorna?

Eller vad vill man egentligen säga. En bra förklaring är på sin plats om Aletheia sa klassas som en seriös blogg.

Idag har jag skrivit några konsultrapporter, bland annat om världens framtid, och andra perifera frågor. Men konsultrapporterna är strikt kommersiella produkter, som man får köpa, och de är hutlöst dyra. 

Och jag har grubblat över begreppet postmodernitet och postmodern teologi. Men jag törs inte skriva något eftersom jag vet att jag blir överöst av kommentarer och synpunkter. Sitter och sliter med Brian MacLaren bland annat. Men gillar katolska teologen Ulf Jonzons sammanfattningar och översikter, ger en bra orientering för en teologisk novis.

Jag kan väl avslöja att jag har stora problem med MacLarens fyrkantiga och ensidiga tolkningar av mänsklighetens historia, i breda och förenklade drag, där han försöker definiera något som modernitet eller postmodernitet, och genom detta resonemang helt motsäger sig själv. Allt han kritiserar moderniteten för sysslar han ju själv med genom en systematisk uppspaltning av mänsklighetens historia i några ganska godtyckliga kategorier som han inte på något sätt verifierar, typiskt modernistiskt enligt MacLarens egna definitioner. Men jag återkommer när jag har mer på fötterna, detta var bara en liten detalj, jag tycker att MacLaren har en synnerligen modern historiesyn, och dessutom en helt sekulariserad historiesyn. Var finns korset i hans historiesyn, nya förbundet, Abraham??

Att läsa MacLaren om historiesynen påminner lite om att läsa Karl Marx, som vi sysslade med på 60- och 70-talet, skillnaden är dock att Marx hade en bildningsnivå i helt andra och högre divisioner än MacLaren.

Men OBS – detta gällde bara MacLarens historiesyn, jag kanske helt ändrar uppfattning när jag har läst mer av honom.

Denna dag har fokuserats på mors dag. Första halvan av dagen ägnade jag mig åt mina föräldrar, 82 respektive 84 år gamla, och tog ut dem på en utflykt till Dalarö, i det vackra sommarvädret, vilket uppskattades mycket. Och sedan blev det middag hemma, då två av barnen var hemma, de enda som är stationerade i Stockholm just nu, ett barn studerar i Schweiz, och ett jobbar i Oslo.

Nästa vecka blir intressant. Bland annat två dagar på Livets ords kursgård utanför Uppsala, där vi möts som Claphaminstitutets styrelse, medverkar i Klara kyrka på nationaldagen, och reser till Finnerödja nästa söndag för att predika i EFK-församlingen där.

Jag tror på att Jesus ska vara mäktigt verksam kommande vecka på ett antal olika sätt, och jag ställer min mun, mina fötter, mina händer, mitt huvud – till hans förfogande.

Noterar att kristna pressen senaste veckan har uppmärksammat Vineyardrörelsen, med anledning av att Hans Sundberg har fått kliva av som ”biskop” och övergripande ansvarig för Vineyard i Norden, jag tror också delar av Baltikum ligger i ansvarsområdet.

Uppskattade mycket Vineyards ankomst till Europa på åttiotalet, och i Sverige fick det som mest uppmärksamhet sent åttiotal och i början av nittiotalet. Det var en lågkarismatisk och teologiskt medveten rörelse med fokus på andlig förnyelse och andens gåvor i funktion, samt att grunda församlingar som mer präglas av samtidskulturen för att nå vår tids människor. Vineyard var också ett alternativ för dem som inte fullt ut kunde bejaka trosrörelsen, av teologiska skäl och/eller av andra skäl.

Jag ifrågasätter inte på något sätt Vineyards passion för församlingsgrundande och att bygga församlingar som är relevanta för vår tids människor. Men min känsla ändå är att rörelsen nådde sitt momentum i början av nittiotalet, kanske var momentum kring den berömda Toronto-vågen i mitten av nittiotalet. Sedan har det varit ganska tyst om Vineyard. För min egen del hade jag kontakt med Hans Sundberg regelbundet innan Vineyard formerades som en egen samfundsliknande rörelse, men sedan har kontakten varit minimal.

Men vi behöver alle man på däck för att grunda relevanta församlingar i Norden, och från min sida, och jag vet Evangeliska Frikyrkans sida, har vi stort intresse av aktivt samarbete.

Jag anser också att det som kallas för New Wine både teologiskt och andligt, borde klassas som en direkt fortsättning av Vineyardrörelsen.

Tycker att Barnabasbloggen har skrivit en bra analys i denna fråga.

Ägnade fredagskvällen åt Tantolunden, ett gäng ungdomar, och jag och Christer Bergendorff 50-plussare från Söderhöjdskyrkan. Samtal med massor av ungdomar i varierande nyktert tillstånd, polis, nattvandrare m.m. Vi är i regel dessa ungdomars enda kontaktyta med kristna världen och kyrkan, och deras bild av kristna att det är folk som är ute på fredagnätter och hjälper ungdomar och bjuder på pannkakor och kaffe. Vi når stora kontaktytor, bra samtal, möter mycket nyfikenhet, och väldigt lite av förutfattade meningar om oss kristna. Vi vill dock ta ett steg längre, se Guds kraft verka, se verkliga Jesusmöten, och få med ungdomar i Alfagrupper, det har inte lossnat där ännu, men vi kämpar vidare. En pionjär ger sig aldrig.

Idag är jag helt ledig, umgås med hustrun och en hemmavarande dotter, och ska kika lite på Stockholm Marathon idag. Skulle egentligen velat springa, men får inte varken för min gymtränare, läkare, min mor eller för hustrun. Jag tror att hela Elimkyrkan är glada över att jag inte springer. Livet är hårt, och det är märkligt hur mycket massa andra människor styr över vad man får eller inte får göra. Är det någon som begriper varför de tycker att jag inte kan klara ett maratonlopp?????? Det ligger långt utanför min fattningsförmåga.