Har nu ett ganska spännande utspel på gång. Hoppas på att det kan offentliggöras efter midnatt. Det intressanta är nog med vilka det sägs mer än vad vi säger. Mina bloggläsare får veta före alla andra – i varje fall när det är möjligt.

Alla mina bloggläsare är välkomna till Torpkonferensen som börjar idag. Det är Evangeliska Frikyrkans stora sommarkonferens men det är ingen sluten samfundskonferens utan en öppen och ekumenisk konferens med kristna från en rad olika sammanhang medverkande och engagerade.

All information får man genom länken här.

Nu är det sen söndagkväll. Kommande vecka kommer jag bland annat att ägna åt Torpkonferensen där jag medverkar vid tre olika samlingar under onsdagen och torsdagen. Det händer en del andra spännande grejer som man får reda på om man läser min blogg.

Det som har berört mig mest senaste veckan är det tragiska mordet i Stockholm då 16-åringar har slagit ihjäl varandra – igen.

Den kristna kyrkan behöver mer än någonsin kliva ut ur kyrkan för att bli delaktig i ungdomsvärlden, och berätta om Jesus, och bry sig om. Och sluta med sin självupptagenhet för att engagera sig i världen utanför kyrkan.

Evangeliet om Jesus är de goda nyheterna för människor som ropar på hjälp och som är i kris. De som klarar sig själva och tycker allt är bra, det behöver varken Jesus eller evangeliet.

Funderar på att kontakta 18-åringen Anton Abele kommande vecka, den ledande aktivisten bland ungdomarna i Stockholm mot tonårsvåldet. Och diskutera samarbete.

Jag noterar att det har varit 142 kommentarer med anledning av samtalet med Jonas Gardell i Söderhöjdskyrkan. Jag säger dock inget mer om det, det blir endast en upprepning i så fall. Min inställning är dock att vi måste förena en generös, ödmjuk och öppen inställning till människor av alla kategorier, med att samtidigt stå för evangeliet om Jesus. Det finns mer att säga i denna fråga men allt kan inte skrivas på en blogg. Jag återkommer när jag skriver mina memoarer någon gång i framtiden.

Har en ledig helg, och min fru som jobbar i vårdsektorn som jobbar varannan helg, har också en ledig helg. I går kväll firade vi inom familjen födelsedag för vår äldste son. Idag ska jag försöka få vår båt i sjön, som ligger vid vårt fritidshus ute på Värmdö. Det är en styrpulpet, Ryds 535, det är fantastiskt avkopplande att åka ut på sjön, och ett bra tillfälle till bön och nära gemenskap med Gud. På söndag kommer jag och Eva att gå till vår församling, Söderhöjdskyrkan, och be, lyssna till Guds ord och ta emot nattvarden.

Nästa vecka kommer jag med två olika artiklar i två olika tidningar. Det kommer att bli intressanta utspel (jag förstår att bloggläsaren blir förvånad över att jag gör ett utspel) tror jag. Kan bara ge en liten föraning om att det blir både synpunkter på Högskoleverket och lite goda råd till Kristdemokraternas programgrupp som ser över partiets inställning till aborter.

Tack för alla inlägg om Gardellsamtalet. Jag tycker också att det är bra att bläddra tillbaka på min blogg till 30 mars och 2 april, då jag skrev mina kommentarer efter att ha läst Gardells bok. Det jag skriver där har jag inte haft anledning att modifiera. Däremot är jag mindre tvärsäker var jag har Gardell idag, efter två långa samtal och långa mailväxlingar med honom. Han verkar betydligt mer resonerbar och öppen för konventionell kristen tro än vad jag trodde för några månader sedan. Så framförallt tycker jag att vi ska be för Jonas.

Jag tror att i all kommunikation med människor om kristen tro måste vi först vinna deras förtroende för att de överhuvud taget ska lyssna på vad vi säger.

Jag är självklart beredd att ta en betydligt tuffare offentlig debatt med Gardell, men min och Söderhöjdskyrkans församlingslednings bedömning var att detta tonläge var det som var möjligt just nu och det vi ville göra just nu. Det är också viktigt för mig att behandla människor lika, oavsett om de är kändisar eller inte. Jag möter aldrig någon människa med inställningen att jag vill vinna över dem i en debatt. Jag vill att människor ska möta en positiv kristendom hos mig, och att jag som kristen älskar alla människor och har en positiv hållning till dem oavsett vad de tror och var de befinner sig någonstans. Evangeliet är de goda nyheterna till oss människor, för alla, och oavsett var vi befinner oss, och oavsett vad vi tror, oavsett hur vi lever, i evangeliet ingår också att tala om människans synd, och det är en förutsättning för nåden, förlåtelsen och frälsningen, och Jesu död på korset.

Nu fortsätter vi att gå ut i Tantolunden på fredagskvällarna, där vi möter en massa punkare, satanister, knarkare, alkoholberoende tonåringar, tonåringar som experimenterar med sexuella läggningen, och helt vanliga och ganska skötsamma tonåringar, allt mellan himmel och jord. Och där kommer det att bli många spännande samtal under sommaren, och dessa samtal påverkar mig också väldigt mycket, deras frågor och agenda blir också min agenda.

Och det enda tillfälle de möter en kristen kyrka, det är när de möter ett gäng entusiaster som är ute på fredagskvällarna som bjuder dem på pannkakor och kaffe. Det är vad ungdomarna på stan tror konstituerar kyrkan och kristna tron. Kristna är sådana som är ute på fredagskvällarna och bryr sig om tonåringarna på stan, det är vad de tror och vad de möter.

Griniga, gnälliga, oroade och konstant fördömande evangelikaler och bibeltroende, kommer inte att vinna svenskarnas förtroende för Jesustron.

Det har kommit en hel del kommentarer angående samtalskvällen med Gardell. De berör stora och principiellt viktiga frågor. Några svar och reflektioner från min sida.

1. Jag noterar att ena veckan blir man höjd till skyarna av många kristna för att man är så rakryggad och tydlig, och sågad av andra kristna för att man är så rakryggad och tydlig. Och några veckor senare blir man sågad av en massa kristna för att man är för otydlig och utslätad, och höjd till skyarna av andra för att man är så dialog- och samtalsinriktad. Det är sannerligen inte lätt att vara kristen ledare.

2. Jonas Gardell är en av Sveriges skickligaste kommunikatörer och retoriker. Jag är endast en ganska medioker samfundsordförande fjärran från retorikernas och kommunikatörernas elitserie, både inom och utanför kyrkan. För mig var det därför viktigt att detta inte klassades som debatt, eller match som framskymtat här på bloggen, utan helt enkelt ett samtal. Det var min enda möjlighet att möta Gardell på en något så när jämbördig nivå. Och att använda situationen att läxa upp Gardell, och klämma in honom i ett hörn – finns det verkligen någon som på allvar tror att detta överhuvud taget skulle vara möjligt, och önskvärt, vad skulle vinnas på detta?

3. Det finns säkert ett antal andra kristna företrädare som kunnat ta diskussionen med Gardell på ett bättre sätt. Men dessa prominenta personer lyser uppenbarligen med sin frånvaro och enligt Gardell är jag den enda karismatiska/pingst/evangelikala kristna ledare (förutom Stanley Sjöberg) som har sökt någon form av kontakt och dialog med honom. Att vi i kristen press och i våra predikstolar kraftigt kritiserar personer utan någon direkt kontakt med dem, tycker jag är fegt och inte särskilt trovärdigt. Det kanske ger lite applåder i våra egna led, men når knappast fram till andligt nyfikna vanliga svenskar som inte har någon koppling till kyrkan för övrigt. Jesus hade alltid en direktkontakt med människor och sina meningsmotståndare. Han var på åtskilliga bjudningar hos fariséerna och hade många debatter och samtal med dem.

4. Som Stockholmare lever man i ett mångkulturellt samhälle där många religioner och livsåskådningar lever sida vid sida. Och det finns många varianter av förhållningssätt till kristen tro. Och därför blir det väldigt svårt att för mycket hetsa upp sig över allt man möter när det gäller livsåskådningar. Och den vänliga samtalstonen försöker jag använda i mötet med alla människor, och det är väl självklart för alla som är skolade i Alfa-metodiken. Hur kan man nå fram till människor på annat sätt? Att jag skulle använda någon annan approach när jag möter Gardell, än i mötet med alla andra människor, det är inte rimligt från min sida.

5. Jag tycker att jag var mycket tydlig i samtalet i tisdagskväll att dela min syn om evangeliernas trovärdighet, tron på Jesu uppståndelse, tron på jungfrufödelsen och inkarnationen, tron på att Bibeln är Guds ord, lyfte fram Guds vrede över synden, och behovet av syndabekännelsen etc. Men avsikten var att dela min tro utan att göra det på ett konfrontativt sätt, och jag ansträngde mig också att hitta punkter i Gardells bok där vi var överens, samtidigt tycker jag inte att jag slätade över punkter där vi inte var överens. Jag tyckte också att Gardell visade en ödmjuk inställning i vårt samtal, och var inte främmande för mitt perspektiv på dessa frågor. Jag tyckte jag också kunde visa från hans bok att han brottas med frågorna, han har inte riktigt satt ned foten, han brottas både med frågan om uppståndelsen och inkarnationen. Den kritik jag tidigare riktat på min blogg mot Gardells bok, det mesta av detta förde jag fram i Söderhöjdskyrkans samtal i tisdags kväll.

6. Ska vi som kallar oss för evangelikaler kunna kommunicera vår tro, tror jag att det är en ödmjukhet i tonfallet, och att det är starkt präglat av vårt personliga vittnesbörd, och att vi också kan lyssna på människor och sätta oss in i deras tänkande. Det var detta jag försökte göra i tisdagskväll, både för att kunna nå fram till Jonas, men också alla de som kom till vår kyrka och som var där för första gången.

7. Jonas Gardell har vid ett antal tillfällen var hätsk i sin inställning mot oss vanliga kristna och det framkommer tydligt i boken. Man får inte heller glömma bort att hans egna erfarenheter av kyrka och kristna har varit något blandade. Hans bok om Jesus har redan gått ut i 50.000 ex och förlaget räknar med att försäljningssiffran kan hamna på bortåt 100.000. Hans Jesusförkunnelse når betydligt fler svenskar än vad vanliga kristna ledare klarar. Kan vi helt försumma detta eller låtsas som att det inte existerar? Jag tycker också att Gardell med sin retorik skrämmer bort sökande människor från kyrkorna, jag tycker att det är en utmaning vi måste ta på allvar. Att vi finns med i de samtal som Gardells bok skapar tycker jag är angeläget.

Jag antar att det kommer något om detta i Dagen i morgon, och i Världen Idag på fredag.

Tack och godnatt för den här gången.

Då har vi genomfört samtalskvällen med Gardell med Daniel Grahn som moderator, i en välfylld Söderhöjdskyrka – dock inte fullsatt. Jag vågar inte bedöma hur samtalet gick, det är publiken som får sätta sådana betyg. Vi får se vad kristna pressen gör för bedömningar.

Jonas och jag hade ju kommit överens om i förväg att föra samtalet på ett respektabelt sätt och hitta en mer vänlig samtalston och det tycker jag att vi lyckades bra med båda två. Frågorna kretsade kring grundläggande trosfrågor som Bibelsynen, evangelierna som historisk skildring,  uppståndelsetron och naturen hos Jesu födelse. Och jag tycker att jag lyckades föra fram de ståndpunkter som har varit ”mainstream” i kristna kyrkan under 2000 år. Och jag tyckte också att Jonas bemötte oss med stor respekt, och visade inte alls den avoga hållning mot evangelikala kristna som skymtar fram i boken och i andra framträdanden av honom. Och det var utmärkt med Daniel Grahn som moderator som gav en viss styrsel åt samtalet.

Jag försökte också visa på en ödmjukhet, hur en evangelikal kristen också brottas med Bibelordet, och hur man ska tolka saker och ting i Bibeln är inte alla gånger självklart. Och att även vi evangelikaler har lätt för att välja och vraka bland det vi gillar i Bibeln, ungefär som liberalerna gör, även om man väljer och vrakar bland andra Bibelord. Och jag tyckte nog att Jonas inte särskilt tydligt distanserade sig från uppståndelsetron, evangeliernas historicitet, eller möjligheten att Gud blev människa i Jesus Kristus. De synpunkter jag tidigare har fört fram här på bloggen när det gäller Gardells Jesusbok, förde jag också fram i detta samtal.

En sådan här tillställning ska inte förstoras, det är ett inslag bland många saker vi gör bland kyrkorna i Stockholm när det gäller att presentera evangeliet om Jesus, och kommunicera med kyrkans omvärld. Andra viktiga saker vi satsar på är t.ex. Alfa-kurser, Ungdomskyrkan Konnekt, och utåtriktade cellgrupper.

Men jag tror att det är viktigt att de evangelikala och karismatiska kyrkorna deltar i den Jesusdiskussion som pågår i samhället och att vi kommunicerar med omgivningen på ett sätt så att folk i allmänhet lyssnar och tar oss på allvar. Och att vi inte behöver vara rädda för att möta någon eller vara någonstans för att delta i detta samtal.

Just nu är jag nog för trött för djupare analys än så.

�

Vill man få en första kommentar och rescension om kvällens samtal mellan mig och Gardell bör man läsa min blogg, räknar med att lägga ut någon text före midnatt, och räknar vara först med detta. Vi får se om någon annan hinner före, blogg eller tidning. Tvivlar på det. Om det nu inte blir för långa eftersnack.

Måndagkvällen ägnar jag i stor utsträckning åt att förbereda mig för offentliga samtalet med Jonas Gardell, tisdag kväll 19.00 i Söderhöjdskyrkan.

Jonas är väl påläst i aktuell Jesusforskning och har noga studerat evangelierna, så jag känner att jag måste uppdatera mig för att kunna hänga med ordentligt i samtalet. Den bok som Libris har givit ut som heter ”Kristen tro” med Alister McGrath som huvudredaktör tycker jag är ett utmärkt hjälpmedel. Köp den gärna, jag hoppas att den finns kvar på lagret.

Jesu gudom, inkarnationen, varför dog Jesus, hur vet vi att han uppstod, skillnader i evangelierna, den typen av frågor kan vi som etablerade kristna ta nästan med en klackspark, men Jonas har utmanat mig att ta mig an frågorna på nytt.

Vem är Jesus?

”nu vid denna tidens slut har han (Gud) talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom … som är … en avbild av hans väsen och som bär upp allt”. Heb. 1:2,3

”Han är den osynlige Gudens avbild … allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom … han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste.” Kol. 1:15-19

”för att alla knän skall böjas för Jesu namn … och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre …” Fil. 2:6-11.

Hur jag besvarar frågan ryms i dessa bibelord. Jag har varken kunskap eller mandat att ändra på vad som står i Bibeln.