Tolv ledande humanister publicerade en artikel på Sveriges viktigaste debattforum på midsommarafton, Dagens Nyheters debattsida. Bland undertecknarna fanns bl.a. Christer Sturmark, PC Jersild, astronauten Christer Fuglsang, Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström, Eva Dahlgren, Stellan Skarsgård, Björn Ulvéus m.fl. Du hittar artikeln här och tidningen Dagens sammanfattning här.
Artikeln har rubriken ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”. Den argumenterar för att religion i alla dess former ska förvisas till den privata sfären, och den övergripande hållningen i artikeln är att religion är skadligt för samhället.
Det finns vissa saker i artikeln som jag håller med om det finns vissa saker jag inte alls håller med om.
En punkt jag håller med om är kritiken mot resolutionen från FN:s råd mot mänskliga rättigheter som vill förbjuda kritik mot religioner. Det beslutet drevs fram av muslimska stater som bekämpar religionsfriheten. Det fanns ingen, så vitt jag vet, kristen förankring bakom det beslutet. Jag tycker att det är självklart att religion ska kunna kritiskt granskas på samma sätt som alla andra verksamheter i ett samhälle ska kunna granskas kritiskt.
Och jag är inte heller emot till vissa delar ett sekulärt samhälle. Jag tänker på att väckelse- och frikyrkorörelserna på sent 1800-tal kämpade för religionsfrihet i Sverige och mot den lutherska statskyrkans religionsmonopol. Man ville inte att staten skulle ta ställning för en viss religiös riktning utan samhället måste ge utrymme för olika religiösa riktningar. Det var liknande typ av religionsfrihet man efterfrågade, som t.ex. utvecklades i USA i samband med att man bildade Amerikas Förenta Stater. Statskyrkoidén avvisades från början.
Men artikelförfattarna talar om en annan typ av sekulärt samhälle, det religionsbefriade sekulära samhället. Det är en annan sak.
Jag tvivlar på att det överhuvud taget går att skapa något religionsbefriat och ideologibefriat sekulärt samhälle. Idéer, övertygelser, värderingar och ideal – som är nödvändigt i ett samhälle – formas av livsåskådningar, och som ofta i varje fall tangerar det religiösa området.
De kommunistiska länderna som utvecklades från 1917 och framåt, de försökte skapa ett religionsbefriat sekulärt samhälle. Det som fortfarande är bestående är Kina. Dels blev dessa samhällen kraftigt förtryckande, och de religiösa elementen blev förtryckta. Samtidigt skapade ateismen en ny form av religiositet där Lenin, Marx och Maos skrifter blev de nya biblarna. Och staten och kommunistledarna blev de nya gudarna.
En renodlad religionsbefriad och neutral stat är svårt att skapa. Sverige har kommit långt på det området, men vår ateism-agnosticism har ju också fått karaktären av statsreligion, som tenderar att bli förtryckande mot andra. Hur aktiva kristna har förtryckts och begränsats på arbetsmarknaden, under många år, är en fråga som inte har uppmärksammats i tillräcklig utsträckning.
Det idealsamhälle som humanisterna förespråkar, med samma respekt för alla människor oavsett kulturell och religiös bakgrund, där detta är mest framträdande i världen idag, är det inte i länder med kristen tradition och bakgrund? Dessa ideal uppkommer ju inte heller i ett ideologiskt vacuum.
Sedan är jag mycket skeptisk till de tolv humanisternas generaliserande sätt att skriva. Alla religioner klumpas ihop. Och man radar upp en rad exempel på skadliga religiösa influenser, som t.ex. terrorism, könsstympning, hedersförtryck etc. Humanisternas kamp mot dessa religiösa extrema avarter, kan jag som kristen lätt delta i. Och jag tycker att dessa religiösa avarter ligger mycket långt från Jesu budskap om kärlek, frid och försoning. Men sådana nyanseringar görs inte i humanisternas artikel.
Artikelförfattarna skriver om dessa religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka. Men även här uttrycker man sig generaliserande. Alla dras över en enda kam.
Hör Martin Luther King, Nelson Mandela och Moder Teresa till de religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka?
Att religiös tro i stor utsträckning inspirerar människor till god moral, att visa osjälviskhet, och barmhärtighet – detta framkommer inte i humanisternas artikel.
Pingback: Habermas visar vägen till en integration av religionen i det moderna samhället. - Bengts Blogg()
Pingback: FAVORIT I REPRIS: Supremacy of Christ Vs Christer Sturmark & Co « Erevna – Blogg & Tankesmedja()