Gud välsigna Israel!

Hej! Undertecknad gräsrotskristna person som även hunnit bli pensionär, ser att du debatterade med Christer Sturmark 23.4.2009 på Stockholms universitet. Det jag undrar över om du hittar något radikalt nytt i nedanstående inlägg. En text som jag formulerat efter att ha läst hans bloggtext 11.6. Den om humanisternas kampanj ” Gud finns nog inte.” Men kanske du ser en del av min text, som minst lika besvärlig för traditionens kristendom, som humanisternas texter.

Jag anser faktiskt att deras humanistkampanj är hedervärd, och att den nog behövs för det förståndigt, ensidigt logiska, icke-våldsbenägna, av vetenskapen upplysta, sekulära samhälle som de åstundar. Men de måste bättre förstå att livet, samhället och utvecklingen också har en känslo- och andlig sida som berör hela människan. Nu propagerar de för sekularisering, utan att visa på de brister som den har i samhället. De måste alltså mer samverka i samhället med olika religioners tro, och de sanningar, högstämda känslovärden och den tradition, som finns i andra kulturer.

Humanisterna är själva långt ifrån sanningen, när de anser att Gud bara är resultat av trosvissa människors vidskepelser. Enligt min åsikt och insikt, kommer Gud på olika sätt här framöver, att verifiera sig själv som högsta andliga kraft. Och även så, vid än mer djuplodande sträng- och membranfysik som vetenskapen kommer fram till. Dessutom syns humanisterna inte förstå att tiden nu närmar sig sitt slut, men är även i en ny början, där i mittpunkten av Guds ”eviga”, krökta rumtidsåtta (8).

Vi lever uppenbarligen i en avgörande tid, där tiden går åt två olika håll. Där de som bejakar det sekulära samhället och inte vill eller kan tro, samt vi troende av olika slag, av Gud styrs iväg i motsatta riktningar. Vi upplever ju, att ett alltmer stressigt skeende pågår, med allt snabbare tidsflykt. Så ett dubbelt skeende pågår uppenbarligen nu, med såväl ökad avkristning som ökande påkristning. Och vi borde nog alla bättre lära oss att förstå Guds styrning i denna accelerande tudelning.

Då kan vi inse, att det globala, mammonsamhället inte är inne på en löftesrik väg mot paradiset. Utan tvärtom, det samhället syns vara inne i en omväg mot ett ”kärvare rike”. Det förefaller vara evolutionens och naturens fortsatta tidsväg. Våra olika karaktärer är det nog som gör att vissa människor väljer plikt, lag och straff, och en möjlig, hyfsat rättvis upprättelse i nödvändighetens rike. Eller som vi troende gör, väljer det andra alternativet, med nåd, evangelium, försoning och kärlek i den gudomliga frihetens rike, Jesu paradisrike.

Jesus var en Guds rebell ovanifrån men i samhället underifrån, som kritiserade de skriftlärda för nästan 2000 år sedan. Han respekterade Faderns lag, men visste att det krävdes att han skulle fullborda lagen med sitt evangelium. Och med sitt liv och sin lära hjälpa de understa i samhället, de förtryckta, fattiga och sjuka. Och samma sak sker i vår tid, enligt min åsikt, när han och vi troende med evangeliet kompletterar det lagstyrande samhället.