Noterar en viss debatt här på bloggen om Gardell-programmet. Jag har några kommentarer.

För det första så skickade jag ett mail till Jonas Gardell ikväll och framförde synpunkter på att vi evangelikaler och mainstream-kristna (ett nytt ord jag uppfunnit) blev så förskräckligt snålt behandlade i hans program. Jag tyckte att Jonas och SVT kunde bjuda på mer än de 20 sekunder som jag och Stanley Sjöberg fick för att säga någonting. Det återstår sju program så jag hoppas på bättring.

Jag klassar Gardell som en religiöst sökande människa, jag kan inte klassa det han säger och skriver som kristen tro i vedertagen mening (min analys om hans Jesusbok presenterades här på bloggen under 2009, jag tror det var i slutet av mars, början av april någon gång). Vi som hör till det kristna etablissemanget behöver dock möta människor med ödmjukhet och respekt, det gäller både kändisar och vanligt folk som vi möter i vardagslivet. Jag tar helt avstånd från den näst intill hatiska och vulgära Gardell-kritiken. Jag tycker att han ska mötas med respekt som vilken människa som helst, och vi behöver kunna ha dialog och samtal med människor oavsett vad de tror. Och jag tycker att det är tragiskt att vi saknar ledare och predikanter i svenska kristenheten som kan föra ut sin tro eller icke-tro med samma övertygelse och skicklighet som Gardell gör.

Hypotesen att jag och Stanley Sjöberg skulle utnyttjas som någon sorts gisslan för att ge legitimitet åt programmen, tror jag inte alls på. Varken Gardell eller SVT har något intresse av det, tror inte att de bryr sig ett dugg om vad vanligt frikyrkofolk tycker om detta.

Vi måste som kristna leva med att det är en brokig och rörig religiös bild och landskap i Sverige idag, där många olika livsåskådningar och trosuppfattningar, och även kristendomstolkningar lever sida vid sida. I den miljön behöver vi frimodigt stå upp för vår tro och våra övertygelser, men det gör vi inte främst genom att klanka ner på andras tro, utan främst genom att berätta om vårt eget möte med Jesus och vår tro på honom.

Nu säger jag godnatt, fru Swärd sover gott redan.

Bara en kort kommentar efter första programmet med Jonas Gardell om Gud. Vad Jonas tänker och tycker i dessa frågor vet vi ganska väl, så i det avseendet innehöll programmet inga överraskningar. Jag blev dock besviken över att de evangelikala och allmänkristna rösterna fick en så begränsad plats i programmet. Nu fick Gardells hållning helt och hållet dominera, även bland präst- och pastorskommentarerna. Det var väl jag själv och Stanley Sjöberg som representerade alternativen till Gardell, och vi fick väl några enstaka sekunder vardera av programtiden. Och klippen var så korta så det var omöjligt för en oinitierad tittare att se att vi representerade helt andra synsätt än Gardell. Så jag hoppas på att de alternativa rösterna för större utrymme i kommande program. Noterar att både Emanuel Karlsten och Carl-Henric Jaktlund har skrivit kommentarer på sina bloggar.

Noterar att Dagen-redaktören Carl-Henric Jaktlund har skrivit positivt om mitt engagemang för tonåringar. Det var kul, för det hör ju inte till det mer spektakulära man håller på med. Han är dock tveksam till begreppet tonårskyrka. Det jag menar är helt enkelt att församlingar måste hitta modeller för att nå fram och få dialog med tonåringarna. Jaktlunds bok har ju som fokus de tonåringar som växer upp i våra församlingar, och det är naturligtvis ett avgörande ansvar för kristna församlingen. I det djupt sekulariserade Stockholm är dock problemet att vi inte har så mycket familjer med tonårsbarn i de traditionella frikyrkorna, där är problemet ännu större. Ska 99 procent av tonåringarna som inte har någon kontakt med någon form av frikyrka överhuvud taget få höra något om Jesus av trovärdiga kristna som kan få kontakt med dem på ett bra sätt – det är frågan. Så min formulering ska inte tolkas alltför bokstavligt, det handlar med om frustration över att nå de 99 procenten. Det är bara detta det handlar om. Vi behöver höra om bra exempel från församlingar som lyckas med detta – i de miljöer där bara någon eller några procent av hela befolkningen är aktiva kristna.

Igår höll jag alltså en predikan om korsets betydelse i den kristna tron. Tyvärr blev det inget sammanfattande Youtube-klipp den här gången. Det går att lyssna på predikan genom att gå in på Elimkyrkans hemsida och ladda ner den, www.elimkyrkan.org och gå in på höger sida ”nedladdningar” och klicka på predikan 2010-02-28 med rubriken ”människor med vision” – predikan fick sedan lite annan inriktning än vad rubriken i förväg antydde.

Hur har jag uppfattad försoningen och Jesu verk på korset? Finns det aspekter jag missar. En predikan är ju koncis och koncentrerad, och kan inte rymma alla nyanser. Kom gärna med feedback.

Har haft en inspirerande helg. Igår var det framtids- och samtalsdag i Linköping för Evangeliska Frikyrkan regionalt. Vi tog upp om viktiga framtidsfrågor, bland annat inriktningen för kommande tio åren. Jag är imponerad över den radikala, och väckelseorienterade kristendom som man möter på församlingsnivå i många av EFK:s församlingar, med en stor tydlighet när det gäller omvändelse, synd, Jesus som enda vägen till Gud, satsa på församlingsplanteringar etc.

Och idag var det en riktig högtid i Elimkyrkan i Stockholm. Det var en stark känsla av Andens närvaro och att Gud talade till oss. Min predikan handlade om vad Jesus har gjort för oss på korset. Vi är som människor förlorade och bundna i vår synd, vi har missat målet, brytit Guds lag, vi är alla syndare, och syndens lön är döden. Och vi förmår inte att frälsa oss själva eller komma ur vår belägenhet. Därför att Gud har älskat oss så mycket så sände han sin son Jesus till världen för att rädda oss, frälsa oss. När Jesus dog på korset tog han på sig världens synd, han tog på sig straffet för vår synd, han gav sitt liv för oss som ett syndoffer, han gav sitt liv för att betala en lösen för att friköpa oss. På korset besegrade han de fördärvsmakter som har hållit oss fångna, synden, döden, djävulen, han blev förbannad för att vi skulle bli välsignade. Vi har blivit förenade med Kristus, genom att han dog, blev begravd och uppstod, som en representant för en ny mänsklighet, så som vi alla var i Adam, den förste som syndade, var vi alla i Kristus, när han dog och uppstod för vår skull.

Detta är evangeliet, vi som var döda i våra synder, har fått förlåtelse, nåd, frikännande, förlossning, friköpta, genom Jesus Kristus, utan någon merit, förtjänst eller kvalifikationer, bara på grund av nåd.

Det handlade min predikan om idag, ett riktigt vasst budskap.

Halleluja.

Ikväll ska jag titta på det sista från OS, hoppas på någon till svensk medalj på femmilen, vem som vinner hockey kvittar. Fast det är klart, hockey är Kanada, det bara är så.

Nu är det lördagmorgon och jag sitter på tåget på väg till Linköping, för en samtalsdag i Ryttargårdskyrkan, om Evangeliska Frikyrkan – om framtiden och några viktiga konkreta framtidsfrågor – bl.a. teologiutbildning.

Stockholm har varit livsfarligt senaste dygnet när stora snömassor och is rasar ner från taken. Min fru var centrimetrar från att få en massa snö och is i skallen, i går.

Laddar för predika i Elimkyrkan söndag förmiddag. Ska handla om vision – och jag kommer nog att landa i själva grunden, visionen om vad Jesus har gjort för oss, det fullbordade verket, korset och uppståendelsen, och vad det betyder för oss idag.

Noterar också att jag här på bloggen har fått kritik för medverkan i Gardellprogram, med referens till Johannesbrevet om att vi inte ska ha med villolärare att göra. Nu är ju frågan hur man ska definiera villolärare, om det är alla som inte tror på någon form av autentisk kristendom så blir det ganska många personer det handlar om. Vi måste också läsa hela Nya Testamentet för att få grepp om denna fråga. Både Jesus, Paulus m.fl. mötte många kategorier av människor. Jesus umgicks med fariseerna och åt med dem, trots att han kraftigt kritiserade dem och de var hans största motståndare. När Paulus uppträdde på Aeropagen, tog han diskussionen med en rad olika meningsriktningar i Aten, som representerade helt andra tankar än kristen tro. Så vi måste också hitta en sund tillämpning av orden i Johannesbrevet.

Tack för engagerat samtal i frågan om Benny Hinn och skilsmässan. Jag känner nog att jag inte har så mycket mer att säga i ämnet. Men observera att mitt inlägg handlade enbart om hur man vårdar sitt äktenskap när man är i aktiv tjänst för Gud, jag har inte gått in i någon debatt om Benny Hinns ministry för övrigt. Det är ett annat ämne. Jag får också beklaga om jag uttryckt mig generaliserande. Jag vet också att många kända amerikanska TV-predikanter är människor med mycket integritet och god moral, och som dessutom har ett gott anseende.

Närmaste dagarna präglas mitt liv av möten som har med Evangeliska Frikyrkan att göra och Elimkyrkan. Sedan ska jag försöka hinna med lite med mitt konsultbolag under lediga småstunder, har nu analyserat den nya kärnkraftslagstiftningen som regeringen har på gång. En ytterst upphetsande sysselsättning att läsa en lagrådsremiss på 200 sidor om förslag på ny lagstiftning om kärnkraften. Ikväll möts vi i EFK:s presidium, bland annat för att planera vår kongress i maj månad. På söndag har vi gemensam gudstjänst i Elimkyrkan, då jag kommer att hålla predikan, som jag kommer att förbereda idag. På lördag är jag i Linköping för att leda en samtalsdag om EFK:s framtid och vision inför framtiden.

Det har kommit en hel del kommentarer med anledning av mitt korta inlägg om Benny Hinns skilsmässa. Jag har fått kritik för mitt sätt att  beskriva situationen. Det finns väldigt mycket att säga om detta. Skall jag ge ett svar som förklarar min reaktion måste jag utveckla tankarna något.

1. Som Jesusefterföljare är inte ens uppgift att följa denna världens standard, där skilsmässa är naturligt, och där äktenskap ses som ett tillfälligt kontrakt som kan upplösas av en rad olika skäl. Jag tycker att Jesus är mycket tydlig i sin undervisning, och den förstärks både av Gamla Testamentet och Pauli undervisning i NT, ”Så är det inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” säger Jesus i Matt 19 och det upprepas på flera andra ställen. Jesus säger att det finns en grund för att ta ut skilsmässa, och det är otrohet från ens partner, då har man rätt att skilja sig. Jesus säger att den tillåtelse till skilsmässa som finns i Gamla Testamentet gavs för hjärtanas hårdhets skull, någon liknande typ av öppen tillåtelse till skilsmässa finns inte i NT. Paulus tar upp om skilsmässa i 1 Kor. 7 och tar upp äktenskap när en troende är gift med en icke-troende, och där framgår det tydligt att den troende har ingen rätt att ta ut skilsmässa på grund av att partnern inte är troende. I Malaki 2 liknas skilsmässan och att förskjuta sin hustru vid en dödssynd, och det står att Gud hatar skilsmässa. Jag kan inte förstå Bibelns undervisning och kristna kyrkans praxis under 2000 år att principen är det livslånga äktenskapet. Katolska kyrkan har drivit detta till sin spets och för en katolik är en skilsmässa teologiskt sett omöjlig. Äktenskapet liknas enligt Bibeln vid ett förbund. Är man Jesusefterföljare, och har Bibeln som rättesnöre, kan man inte reagera på annat sätt än med sorg och bestörtning över att kristna ledare skiljer sig. Mina ordval i blogginlägget var uttryck för sorg, besvikelse och bestörtning, det var ingen diskussion om Benny Hinn ministries eller vad jag tycker om Benny Hinn som person. Och jag tycker alltid att det är olyckligt när karismatisk kristendom sammankopplas med lös standard på äktenskapsområdet och andra moraliska områden.

2. Det jag skriver under punkt 1 var en självklar standard i kristna kyrkan i varje fall fram till 60- och 70-talet, sedan har det blivit dramatiska värderingsförskjutningar, först i samhället, och det har påverkat kristna kyrkan, där skilsmässorna statistiskt sett är lika vanliga som i samhället i övrigt. Jag tycker att det är smärtsamt att vi inte är Jesu efterföljare i denna fråga. Jag tycker att hela utvecklingen på detta område är sorglig och smärtsam.

3. Det är mycket vanligt att ett äktenskap kan utsättas för många olika påfrestningar under ett långt liv. Min erfarenhet efter många år som pastor är att om man i en församling jobbar aktivt med äktenskapsundervisning, aktiv och förebyggande äktenskapssjälavård, och främjar öppenhet till att samtala om samlevnadsfrågor, och ger en tydlig normgivande undervisning, kan man trots samhällstryck och samhällsklimat minimera antalet skilsmässor ända nedåt 0, i synnerhet om det finns aktivt stöd och rådgivning innan folk ingår äktenskap. Jag tar för givet att kända kristna ledare, som rör sig inom den evangelikala, karismatiska, pentekostala delen av kristenheten följer sådana riktlinjer. Pastorer och predikanter har lika stora utmaningar med sina äktenskap som vem som helst, och har lika stort behov som alla andra av tydlig vägledning, rådgivning, själavård och förebyggande arbete för att stärka sitt äktenskap.

4. Det framkommer också av Nya Testamentet att för kristna ledare och predikanter gäller en högre standard. Bland annat sägs det om församlingsledare i 1 Timoteus 3 att de väl ska förestå sitt hus och ta hand om sin familj. Skilsmässor kan bero på många olika orsaker, men om en manlig kristen ledare uppfyller denna förpliktelse, så borde i varje fall benägenheten hos en hustru att ta ut skilsmässa minska.

5. Jag har granskat informationen om detta på hemsidan hos Benny Hinn ministries, det finns en kortfattad information där. Jag reagerar på tre specifika saker. Dels tycker jag att Benny Hinns fru hängs ut, texten är formulerad så att det är hennes fel. Tycker att en världsberömd predikant bör uttrycka sig mer ödmjukt inför det inträffade, och inte bara skuldbelägga den ena parten, i synnerhet inte offentligt.

6. Det andra jag reagerar på, och som jag nämnde i första blogginlägget, att skilsmässoansökan var en överraskning och orsakade en chock. Jag ställer då frågan, hur dålig kontakt med sin fru kan man ha, och samtidigt åka runt och ha mirakelkampanjer. Min enkla inställning är att man inte kan ha det, om man inte lever i fred, frid och försoning med sin hustru. Evangeliet handlar om frid med Gud, och med sina medmänniskor. Ska ens förkunnelse av evangeliet vara trovärdigt, är väl hustrun den allra viktigaste personen att leva i fred och frid med.

7. Det tredje jag reagerar på i pressmeddelandet att tjänsten för Benny Hinn fortsätter precis som tidigare. Det Benny Hinn då signalerar till alla predikanter och pastorer runt om i världen, där kanske många kämpar med sina äktenskap, är att fortsätt bara, blir det skilsmässa så gör det inte så mycket. Jag anser att värna om äktenskapet kommer före ens offentliga tjänst. 

8. Jag vet att hela denna fråga är jättekänslig och jag vet att många överlåtna kristna har av olika skäl drabbats av skilsmässor, och det finns mycket sår och känsligheter på detta område. Men jag menar att vi kan inte ändra i vad som är kristen standard och Jesu undervisning, på grund av en massa erfarenheter. Och det gäller i synnerhet när det gäller världsberömda predikanter.

9. Det är självklart att för en enskild kristen går det alltid att komma igen efter en skilsmässa. Inget misslyckande ska behöva ödelägga ens eget andliga liv. Förlåtelse och upprättelse finns alltid tillgängligt. Men skilsmässan måste bearbetas i grunden, och ens egen skuld till skilsmässan måste man alltid vara ärlig inför, även om det är partnern som har varit pådrivande. Jag tycker dock att det är helt fel av världsberömda predikanter att bara köra på, trots svåra äktenskapsproblem, de har också ett ansvar att vara föredöme i livsstil för de många miljoner som läser ens böcker, och tittar på ens TV-program.

Tidningen Dagen gjorde idag en intervju med mig med anledning av min medverkan i TV-serien om Jonas Gardell och Jesus. Ni hittar den här. Bara en liten rättelse. Enligt de uppgifter jag har fått från Sveriges Television så kommer jag att medverka i hälften av de 8 programmen, inte alla programmen.

Man upphör aldrig att förvånas över de amerikanska superpredikanterna. Jag har gnällt på dem nu i 15 år och börjar bli ganska trött på ämnet, och man blir inte längre överraskad när det rapporteras att de inte lever ett respektabelt kristet liv som varje normal församlingsmedlem förväntas göra.

Det senaste är att Benny Hinns fru har lämnat in en skilsmässoansökan. Och allra mest blir jag förvånad över att Benny Hinn blir så förvånad. Har han en så dålig kontakt med sin fru så att han inte ens vet om att hon har sådana tankar. Det är ju klart att om man ständigt reser runt och har mirakelkampanjer så hinner man inte prata med egna hustrun, så tycks det vara i detta fall.

Men alla dessa superpredikanter med tveksam moral, och som hellre borde gå grundkurser i hur man lever som kristen, istället för att bygga upp mångmiljonministries – deras levebröd är helt och hållet alla vanliga kristna som flockas kring predikostolarna och TV-programmen och som attraheras av det spektakulära. Kvalitetsmärkning av predikanter och ministries och tydliga regler för ansvar -borde införas.