Jaktlund kommenterar mitt tonårsengagemang

Noterar att Dagen-redaktören Carl-Henric Jaktlund har skrivit positivt om mitt engagemang för tonåringar. Det var kul, för det hör ju inte till det mer spektakulära man håller på med. Han är dock tveksam till begreppet tonårskyrka. Det jag menar är helt enkelt att församlingar måste hitta modeller för att nå fram och få dialog med tonåringarna. Jaktlunds bok har ju som fokus de tonåringar som växer upp i våra församlingar, och det är naturligtvis ett avgörande ansvar för kristna församlingen. I det djupt sekulariserade Stockholm är dock problemet att vi inte har så mycket familjer med tonårsbarn i de traditionella frikyrkorna, där är problemet ännu större. Ska 99 procent av tonåringarna som inte har någon kontakt med någon form av frikyrka överhuvud taget få höra något om Jesus av trovärdiga kristna som kan få kontakt med dem på ett bra sätt – det är frågan. Så min formulering ska inte tolkas alltför bokstavligt, det handlar med om frustration över att nå de 99 procenten. Det är bara detta det handlar om. Vi behöver höra om bra exempel från församlingar som lyckas med detta – i de miljöer där bara någon eller några procent av hela befolkningen är aktiva kristna.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://www.dagen.se/blogg/jaktlund Carl-Henric Jaktlund

    Du är värd all uppmuntran och uppskattning för det engagemanget. Och du har naturligtvis rätt i att det är oerhört viktigt att nå ut med budskapet om Jesus till fler tonåringar, inte minst har storstäderna en jätteutmaning där. Lyft frågan, var kreativ, hitta vägar och lösningar. Det är bra. Kyrkan ska inte vara en isolerad subkultur som bara angår de redan frälsta.

    Reflektionen på min blogg kom, som du riktigt påpekar, ur frustrationen över de många tonåringar runt om i detta land som har fått möta Gud påtagligt under sina tonår men sedan vuxit bort ifrån kyrka och tro när de blivit vuxna. Den utvecklingen behöver stoppas.

    Man kanske kan se det här som två olika spår: ett utåt och ett inåt. Men de båda hänger ändå ihop, för om kyrkan når ut till fler tonåringar så kommer utmaningen att leda dem vidare in i en tro som håller även för vuxenlivet.

    Nåväl – bra och viktigt att frågan diskuteras på olika sätt. Den har legat utanför debatterna alltför länge. Och bra och viktigt att du engagerar dig i dem, i teorin men även i praktiken. Det gör alltför få.

  • wildwest

    Tycker båda spår är bra, utåt och inåt. Det ska väl inte vara oöverstigligt att kombinera. Här finns en fantastisk möjlighet för alla frikyrkans äldre medlemmar (=snart enda medlemmar) som ibland tycker dom inte behövs. Det är illa när generationsklyftorna blivit så enorma. Jag levde själv i en Astrid Lindgrenvärld och kan inte riktigt ta in hur illa det verkligen ser ut.