Nu har Pekka Mellergård svarat i Dagen på min artikel och genmäle till hans första artikel. Har gjort upp med Carl-Henric Jaktlund hos Dagen att det också är slutrepliken. Normal praxis är ju att den som inleder debatten har rätt till slutrepliken, och i Dagens spalter var det Pekka som inledde debatten.

Jag kommer dock att skriva en kommentar på min blogg, och både kommentera det Pekka skrivit och det Mackan skrivit, samt försöka följa upp frågor som ställts till mig i samband med denna debatt. En fråga som dykt upp är hur jag kunde hävda att Pekka är en del av EFK-etablissemanget då han slutade på Örebro missionsskola för fyra år sedan.

Den frågan är invecklad att svara på, ska återkomma till den. Jag ser inte etablissemang som ett skällsord, även om det ibland används på det sättet. Utan uttrycker bara det enkla faktum att det i alla organisationer finns en elit, den kan vara både formell och informell. Man kan höra till etablissemang även om man kliver av formella uppdrag, om man är en inflytelserik opinionsbildande röst inom en organisation. Men jag återkommer till detta.

Mackan Andersson, omsorgsofficer inom Frälsningsarmén har fört fram kritik mot mitt sätt att bemöta Pekka Mellergård. Jag har ju som praxis att låta mina kritiker komma till tals genom bland annat gästblogginlägg, har gett Mackan möjlighet till detta. Här följer hans inlägg. Jag avstår från att säga något mer just nu, avvaktar Pekka Mellergårds slutinlägg i Dagendebatten innan jag säger något mer.

Ett öppet brev till Stefan Swärd

Hej Stefan

Du har nu några gånger startat debatter kring historiciteten i vissa Bibeltexter. Nu senast handlar det om huruvida Adam och Eva var historiska personer och vid tidigare tillfällen har det handlat om Jona. Jag vill bemöta din ståndpunkt här och också redogöra för en massa andra möjliga uppfattningar i frågan.

Men jag vill börja i en annan ände – nämligen en ton som jag uppfattar som problematisk.

Jag vet att du är pastor, men inte teolog i bemärkelsen ”klassiskt skolad i teologi”. Därför vill jag börja i detta, pastorala, ärende.

Jag är själv är evangelikal. Jag har en bakgrund i en Bibelskola där du själv undervisade i mitten av 90-talet. Jag har senare läst på SALT och ÖTH. Innan jag också läst i Lund och Uppsala. Min kristendom är frikyrklig, mer än något annat. Jag blev frälst i en karismatisk församling och har erfarenheter från flera frikyrkor. Jag gick ur Svenska Kyrkan för mer än ett decennium sedan, då jag upplevde att det var onödigt att ”betala till McDonalds och äta på Burger King”.

Jag säger inte det här för att på något sätt framhålla min egen förträfflighet, utan för att du ska se varifrån kritiken kommer. Jag är inte någon flummig liberalteolog.. Mina rötter är i samma mylla som dina. Ganska exakt, till och med. Men mina slutsatser är andra än dina.

Och därför, Stefan, vill jag börja med kritiken mot hur du behandlar dina kristna syskon.

Du skriver i Dagen 170124 ”Jag har svårt att begripa hur en icke-historisk syn Adam och Eva och syndafallet ryms inom Lausannedeklarationens Bibelsyn” Jag vill börja här – även om det kan kännas som en meta-debatt. (Alltså en debatt om hur vi för debatten. )

Lausannedeklarationen hänvisar inte till Genesis kapitel 1 och 2. Inga bibelverser därifrån ges ens som referens kring hur man resonerat sig fram till sina formuleringar.[1] Dokumentet citerar inte ens idéer därifrån bortanför att människan är skapad till Guds avbild och i behov av frälsning – något som alla kristna syskon i de här debatterna varit överens om.

Dokumentet för alltså inte fram en specifik tolkning av Skapelsetexten som bärande eller viktig för förståelsen av Evangelium. Jag hävdar att den inte ens antyder något sådant. Det handlar helt enkelt om andra saker.

Du skriver senare i samma text; ”Det är Jesus, Lukas och Paulus som påstår att Adam och Eva var historiska personer, det är den avgörande grunden för den bibeltroende”. Alltså – håller man inte med dig här går man emot Paulus, Lukas och självaste Jesus och tror helt enkelt inte på Bibeln.”

Men det är viktigt att även här se på de texter som du hänvisar till. Ingen av dem gör anspråk på att avgöra en dispyt kring huruvida Skapelseberättelsen är mytisk. I stället citerar både Jesus och Paulus Skapelseberättelsen när de talar om etik på det äktenskapliga området. De handlar om Trohet, för att Gud skapade dem till Man och Kvinna.

Lukas släkttavla verkar finnas med av flera skäl. Att läsa den som intäkt för att Adam och Eva var historiska personer är en möjlig läsning. Men.

Det finns ett stort ”men”.

Du själv antyder att släkttavlan kan innehålla hål. Det är en rimlig åsikt, om vi inte förutsätter att Jorden och mänskligheten är mycket yngre än vad majoritetsuppfattningen är idag.

På vilket sätt är den i så fall historisk? Om den faktiskt saknar information – kan det vara för att visa på något annat än vad vi menar med historicitet? Är det rimligt att ställa frågan ”Varför är det här med i texten, om den historiska krönikan är inkomplett?”

Jag menar att texten, som den finns bevarad idag, säger något viktigt. Jesus är ättling till de första människorna – Ordet har blivit Kött. Mänskligheten har allt sedan starten fallit. Gång på gång. Även om Jesus är ättling till David, är han också ättling till andra som är svårare att ta till föredömen. Det här är det sammanhang Jesus föds in i – en fallen mänsklighet, kapabel till både ont och gott. Och titta – dessutom stämmer profetiorna på honom. Allt detta säger släktkrönikan. Utan att, menar jag, ta ställning till huruvida Adam och Eva faktiskt funnits.

Den tolkning som du, Stefan, vill göra förutsätter att man hoppar över generationer eller en väldigt ung mänsklighet. Båda de förklaringarna känns mer långsökta.

Men här vill jag göra min poäng: Låt mig understryka att jag skulle aldrig ifrågasätta din tro på grund av skillnad i tolkning här.

Jag vill också påminna dig om att jag inte övergett texten, inte citerat någon utombiblisk källa eller liknande, utan enbart ställer frågor om texten, som den faktiskt står. Både du och jag tror fortfarande att texten kan uttolkas av Anden så att den ger liv. Vi är båda kristna.

Om du håller fast vid att den måste läsas historiskt, måste jag fråga dig varför du tror att flera generationer saknas eller om du faktiskt tror att mänskligheten är mycket yngre än den är.

Och här vill jag att du ber dina meningsmotståndare om ursäkt. Att antyda att de inte är goda evangelikaler för att de inte läser texterna – Lausannedeklarationen och de bibeltexter som hänvisar till Skapelsen på samma sätt som du – anser jag är otroligt problematiskt. Det får dig att framstå som epistempologiskt stöddig, något som jag tidigare inte ansett dig vara.

Måste jag tro att Adam och Eva var historiska för att förstå Frälsningen?

Kort svar – nej.

Det finns en massa skäl, mer allmänt teologiska och flera Bibelexegetiska till varför det inte är nödvändigt.

Men det första skälet för att det inte nödvändigt är att i så fall skulle de flesta kristna vi hört talas om genom historien inte vara kristna. Det finns bokstavligen hur många exempel som helst på människor som inte haft tillgång till en hel Bibel när de blivit kristna.

Före 1400-talet är det inte så svårt att förstå; Bibeln fanns inte tillgänglig mer än för väldigt, väldigt få. Franciskus hade exempelvis inte egen tillgång till Gamla Testamentet, alls, och enbart Markusevangeliet bland evangelietexterna, när han grundade sin Orden. Men som sagt – exempellistan kan göras mycket, mycket lång.

Efter 1500-talet börjar iofs Bibeln översättas till folkspråken, men en allmän skolgång och högre grad av läskunnighet bland allmogen är flera hundra år senare.

I praktiken förutsätter en sådan syn på uppenbarelse om syndanöd och frälsning – att en specifik (historisk) tolkning av Skapelseberättelsen krävs – att människor i allmänhet inte kunde bli frälsta, på riktigt, före sisådär 1850. Vilket naturligtvis är nonsens. Det faller på sin egen orimlighet.

Människor kan bli övertygade om synd, utan att ta ställning till Fallet som en historisk händelse. Och människor kan därför undfå Frälsningen från sin synd, genom att acceptera Jesus. Oavsett historicitet kring Adam och Eva.

På samma sätt kan vi konstatera att människan ”alltid” syndat. Att i det läget hävda att det gör skillnad om vi tror att ”nej, det fanns faktiskt nästan kanske ett dygn i början då två människor klarade att leva utan synd” eller inte… Ja, att skillnad i denna i sammanhanget nästan semantiska fråga gör skillnad på synen på Frälsningen, rent principiellt, blir petimäter-pedantisk. Och sådan är inte Jesus.

Vi kan skaffa oss den visshet vi behöver kring människans synd i stort och vår egen synd i synnerhet, utan att anamma en historisk tolkning av Skapelseberättelsen. Adam och Eva kan alltså vara symboler och Fallet som en specifik händelse också, utan att det på något sätt ändrar det faktum att Synden är en realitet, en destruktiv realitet som vi måste räddas från. Det räcker att se oss omkring. Synden är en realitet, oavsett de historiska omständigheter som utgör dess eller vårt ursprung.

Jag kan nu gå in i de specifika texter som du själv angett där Skapelseberättelsen använts som exempel av personer i NT och förklara hur den används där och konstatera, fall för fall, hur betydelsen av de texterna inte ändras oavsett inställning till grad av symbolik eller historicitet vi ger Adam och Eva. Men det här brevet är redan orimligt långt – jag ber om ursäkt för det.

Men jag vill avsluta så här;

För mig personligen är det inget stort problem vad du anser i sakfrågan. Du behöver inte anamma en syn på de här texterna för att räknas som seriös. Ännu mindre för att räknas som syskon.

Men det är ett stort problem hur du hanterar meningsskiljaktigheter.

Att hävda att en historisk läsning av några av Skapelseberättelsens detaljer – du anger själv att du är osäker på vilka detaljer som är mer symboliska – avgör vilka som är evangelikala eller att det skulle destabilisera centrala kristna dogmer, ja att det skulle kunna leda till dominoeffekter där till slut hela Evangeliet går förlorat, det är sådana överdrifter att det hade varit skrattretande om det inte vore så allvarligt.

Du bör be Pekka Mellergård om ursäkt, offentligt, för det uttalandet och övriga motdebattörer också. Det är ett angrepp på deras person. Det är inte ett angrepp på deras dogmatik. Du gör det dessutom genom att hänvisa till dokument – Bibeltexter och Lausannedeklarationen – som inte säger det du menar att de säger. Inga av texterna adresserar Bibelsyn ens i svepande ordalag.

Med vänlig hälsning

/Mackan Andersson

[1] https://www.lausanne.org/sv/lausannedeklarationen/lausannedeklarationen

 

 

 

 

 

Här är mitt genmäle till Mellergård i Dagen. Har verkligen ansträngt mig att vara saklig och undvika all form av personkritik. För er kännedom – jag och Pekka har haft direktkontakt också senaste dygnet, vi är båda måna om att detta inte ska uppfattas som någon personstrid. Men visst har vi ganska olika uppfattningar i grundläggande teologiska frågor.

Nu sitter jag och filar på ett genmäle på Pekka Mellergårds artikel i Dagen.

Jag tycker att tonläget är så viktigt. Vi kan inte driva debatt genom personkritik, t.ex. genom att uttrycka oss nedlåtande om andra personer. Utan tonläget behöver vara sakligt, och vänligt, och präglas av Kristi kärlek och respekt för människor som inte delar ens uppfattning.

Jag måste konstant påminna mig om detta, och jag felar på denna punkt ofta. Jag hör nog till dem som tvingas bekänna synder ganska ofta.

Jag har trasslat in mig rejält i diskussionen om Adam och Eva. Har fått löfte av Dagen att skriva ett genmäle på Pekka Mellergårds artikel så det ska jag försöka göra endera dagen. Dessutom ska jag försöka svara på frågor som väckts i Facebookdiskussioner.

För mig handlar inte detta om något teologiskt finlir, eller en teoretisk teologisk debatt av marginell betydelse. För mig handlar det helt och hållet om bibelsyn och Bibelns trovärdighet, för mig är det detta diskussionen handlar om. Ser det därför som viktiga frågor.

Jag ser det också som en diskussion om trovärdighet kring de teologiska utbildningar vi har, jag anser att både samfund och teologiska utbildningar behöver vara klara och tydliga med var man står i centrala teologiska frågor.

Som kontrast till att läsa tidigare rektorn för Örebro missionsskola Pekka Mellergård om Adam och Eva så rekommenderar jag bland annat läsning av amerikanska sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Moehler som skriver om ämnet i ett blogginlägg för några år sedan och här är ett till blogginlägg i samma ämne. Moehler räknas som en av de ledande evangelikala teologiska debattörerna i USA.

Det där var ord och inga visor i Adam-Eva-debatten från en företrädare för vad man skulle kunna kalla för EFK-etablissemanget. Man undrar ibland om man är ett UFO i etablerad svensk frikyrklighet med de ståndpunkter man har, som nästan alltid är fullständig mainstream i världsvida kyrkan.

Artikeln publicerad i Dagen nätbilaga idag.

 

Slutkommentar i debatten om Adams och Evas historiska existens

Då David Willgren ställt frågor angående Skandinavisk teologisk högskolas förhållningssätt till undervisningen om 1 Mos 1–3 och beskrivit vår syn på sätt som delvis kräver förtydliganden vill vi med följande rader sammanfatta våra synpunkter:

1. Vi uppskattar den öppna diskussionen med vår kollega och broder David Willgren och hans vilja att söka sanningen och bedriva seriöst vetenskapligt arbete. Ändå har vår diskussion med honom visat på skillnader mellan hans och vår (Gerdmars och Faros) tolkning av 1 Mos 1–3. För oss är Adam & Eva och händelserna i 1 Mos  1–3 historiska, medan David Willgren säger: ”i dagsläget skulle jag luta åt att det inte nödvändigtvis måste ha funnits en Adam och Eva”. Det har varit svårt att få ett klart svar från David huruvida han tror att Adam och Eva, satan, syndafallet med mera är historiska, samtidigt som de kan tolkas typologiskt, analogiskt eller arketypiskt. Hans uttalande angående Adam & Eva är så nära ett svar vi har kommit.
2. Som institution är STH överlåten åt tron på Bibeln som verbalinspirerad av Gud. Detta är ett teologiskt ställningstagande, grundat i institutionens konfessionella profil och vi vill vara tydliga med denna profil. Även om vi antar att Willgren dogmatiskt skulle stämma in i en liknande bibelsyn ser vi en skillnad i hållning vad gäller historiciteten. Vi anser historiciteten i 1 Mos 1–3 vara fundamental för den Nya testamentets budskap och frälsningshistorien (vilket vi båda har argumenterat för i våra blogginlägg). Vår broder David Willgren tycks emellertid betrakta 1 Mos 1–3 som teologisk fiktion.
3. STH:s syn på Bibelns historicitet betyder naturligtvis inte att vi dikterar för studenterna vad de ska tänka eller tro, samtidigt som institutionens profil är tydlig. Vi presenterar olika synsätt, läraren har sin akademiska frihet att uttrycka sin syn. Vi diskuterar naturligtvis texterna, deras genre, kulturella bakgrund et cetera i detalj, men när vi gör det är vår uppfattning att händelserna och personerna i 1 Mos 1–3 är historiska. Att dessa och andra personer senare används typologiskt ändrar ingenting när det gäller deras historicitet och konkreta existens.
4. Återkommande använder Willgren enligt vår uppfattning genreargumentet för att undvika den historiska frågan. Men användandet av en viss genre exkluderar inte den historiska fakticiteten. Som exemplet Dom 4–5 visar kan samma händelse återges först som ren historisk berättelse, sedan i poetisk form. Deboras sång refererar lika mycket till historiska händelser som den första berättelsen, även om de är genremässigt olika. På samma sätt är psalmerna liturgiska eller poetiska uttryck baserade på historiska händelser.  Willgren säger: ”Genreargumentet blir snarare att vi inte kan använda texten för att rekonstruera historia”. Men som exemplet Domarboken 4–5 visar betyder poetisk genre INTE att man inte kan rekonstruera historia, och i fallet 1 Mos 1–3 är saken enklare, eftersom texten framstår som en historisk berättelse, särskilt då den passar in i det större genealogiska (toledot-)konceptet, som utgör strukturen för 1 Mos. Den hebreiska Bibeln blandar dessutom ofta narrativa och poetiska dimensioner i återgivandet av tydligt historiska händelser.
5. Frågan ”var slutar myt eller arketyp och var börjar historien?” är berättigad, och frågar egentligen inte efter synkroni eller diakroni. Det är frågan hela denna diskussion egentligen handlar om: vad är historia och vad är fiktion, och om man menar att 1 Mos 1–3 skulle vara mytiska, när börjar texterna i 1 Mos återge historiska skeenden?
6. Vi håller inte med NT Wright (https://www.youtube.com/watch?…), som Willgren hänvisar till, när han försvarar ’myt’ (och dessutom relaterar diskussionen till amerikansk politik ;)). För oss är de politiska aspekterna i detta sammanhang ointressanta, här är det fråga om vetenskap. Det är helt enkelt inte korrekt att som Wright säga att man, om man ser 1 Mos 1–3 som rent historiskt och inte som myt, minskar dess ”explosiva” karaktär och det faktum att kapitlen innehåller djupt existentiell sanning. Själva det faktum att Gud handlar i vår historia genom att skapa kosmos och människan, att satan är en verklighet, att syndafallet sker, hur Gud skapar manligt och kvinnligt, man och hustru är fundamentala sanningar och dessa, inte något fiktiv myt, gör berättelsen ’explosiv’. Vi är övertygade om att man om man förnekar fakticiteten i 1 Mos 1–3 skadar det tron på Bibelns tillförlitlighet, inte bara när det gäller dessa kapitel utan Bibeln i stort. I sin tur påverkar detta hela den kristna teologin, just för att man underminerar tron på Bibeln.
7. Slutligen menar vi att vår syn på historien inte krockar med vetenskapen, inte heller behöver den betyda att vi bryter relationen med bröder och systrar i Kristus som har andra uppfattningar, utan vi välkomnar vidare samtal om dessa frågor som en del i vårt gemensamma sökande efter att vara trogna Kristus.

Dr Ingrid Faro, ansvarig för Gamla testamentets exegetik vid Skandinavisk teologisk högskola och docent Anders Gerdmar, rektor vid Skandinavisk teologisk högskola

 

 

 

Dagen har nu lagt ut webb-TV-samtalet mellan mig och pastorn Lars Gunther, verksam inom Equmeniakyrkan.

http://www.dagen.se/eva-och-adam-skapar-debatt-i-kristna-leden-1.915081

Jag har ju hamnat mitt i en intensiv diskussion om Adam och Evas historicitet.

Skrev en ny ledare i Världen Idag igår som ger en mycket koncis sammanfattning av min inställning i frågan.

I går möttes och jag och Lars Gunther hos Dagen för en Webb-TV-inspelning under ledning av Jacob Zetterman. Ni får se när Dagen lägger ut programmet på sin hemsida men det blir nog ganska snart.

Lars Gunther är pastor inom Equmeniakyrkan och vi känner varandra sedan tidigare. Jag uppfattar  inte alls oss som några motpoler inom frikyrkligheten, utan jag uppfattar Lars som evangelikal och tydligt karismatisk öppen och vi ligger varandra nära i inställningen i många frågor. Kring Adam och Eva tänker vi lite olika, men tycker att när vi samtalar att vi ligger inte så långt från varandra i den frågan heller.