Slutkommentar i debatten om Adams och Evas historiska existens

Då David Willgren ställt frågor angående Skandinavisk teologisk högskolas förhållningssätt till undervisningen om 1 Mos 1–3 och beskrivit vår syn på sätt som delvis kräver förtydliganden vill vi med följande rader sammanfatta våra synpunkter:

1. Vi uppskattar den öppna diskussionen med vår kollega och broder David Willgren och hans vilja att söka sanningen och bedriva seriöst vetenskapligt arbete. Ändå har vår diskussion med honom visat på skillnader mellan hans och vår (Gerdmars och Faros) tolkning av 1 Mos 1–3. För oss är Adam & Eva och händelserna i 1 Mos  1–3 historiska, medan David Willgren säger: ”i dagsläget skulle jag luta åt att det inte nödvändigtvis måste ha funnits en Adam och Eva”. Det har varit svårt att få ett klart svar från David huruvida han tror att Adam och Eva, satan, syndafallet med mera är historiska, samtidigt som de kan tolkas typologiskt, analogiskt eller arketypiskt. Hans uttalande angående Adam & Eva är så nära ett svar vi har kommit.
2. Som institution är STH överlåten åt tron på Bibeln som verbalinspirerad av Gud. Detta är ett teologiskt ställningstagande, grundat i institutionens konfessionella profil och vi vill vara tydliga med denna profil. Även om vi antar att Willgren dogmatiskt skulle stämma in i en liknande bibelsyn ser vi en skillnad i hållning vad gäller historiciteten. Vi anser historiciteten i 1 Mos 1–3 vara fundamental för den Nya testamentets budskap och frälsningshistorien (vilket vi båda har argumenterat för i våra blogginlägg). Vår broder David Willgren tycks emellertid betrakta 1 Mos 1–3 som teologisk fiktion.
3. STH:s syn på Bibelns historicitet betyder naturligtvis inte att vi dikterar för studenterna vad de ska tänka eller tro, samtidigt som institutionens profil är tydlig. Vi presenterar olika synsätt, läraren har sin akademiska frihet att uttrycka sin syn. Vi diskuterar naturligtvis texterna, deras genre, kulturella bakgrund et cetera i detalj, men när vi gör det är vår uppfattning att händelserna och personerna i 1 Mos 1–3 är historiska. Att dessa och andra personer senare används typologiskt ändrar ingenting när det gäller deras historicitet och konkreta existens.
4. Återkommande använder Willgren enligt vår uppfattning genreargumentet för att undvika den historiska frågan. Men användandet av en viss genre exkluderar inte den historiska fakticiteten. Som exemplet Dom 4–5 visar kan samma händelse återges först som ren historisk berättelse, sedan i poetisk form. Deboras sång refererar lika mycket till historiska händelser som den första berättelsen, även om de är genremässigt olika. På samma sätt är psalmerna liturgiska eller poetiska uttryck baserade på historiska händelser.  Willgren säger: ”Genreargumentet blir snarare att vi inte kan använda texten för att rekonstruera historia”. Men som exemplet Domarboken 4–5 visar betyder poetisk genre INTE att man inte kan rekonstruera historia, och i fallet 1 Mos 1–3 är saken enklare, eftersom texten framstår som en historisk berättelse, särskilt då den passar in i det större genealogiska (toledot-)konceptet, som utgör strukturen för 1 Mos. Den hebreiska Bibeln blandar dessutom ofta narrativa och poetiska dimensioner i återgivandet av tydligt historiska händelser.
5. Frågan ”var slutar myt eller arketyp och var börjar historien?” är berättigad, och frågar egentligen inte efter synkroni eller diakroni. Det är frågan hela denna diskussion egentligen handlar om: vad är historia och vad är fiktion, och om man menar att 1 Mos 1–3 skulle vara mytiska, när börjar texterna i 1 Mos återge historiska skeenden?
6. Vi håller inte med NT Wright (https://www.youtube.com/watch?…), som Willgren hänvisar till, när han försvarar ’myt’ (och dessutom relaterar diskussionen till amerikansk politik ;)). För oss är de politiska aspekterna i detta sammanhang ointressanta, här är det fråga om vetenskap. Det är helt enkelt inte korrekt att som Wright säga att man, om man ser 1 Mos 1–3 som rent historiskt och inte som myt, minskar dess ”explosiva” karaktär och det faktum att kapitlen innehåller djupt existentiell sanning. Själva det faktum att Gud handlar i vår historia genom att skapa kosmos och människan, att satan är en verklighet, att syndafallet sker, hur Gud skapar manligt och kvinnligt, man och hustru är fundamentala sanningar och dessa, inte något fiktiv myt, gör berättelsen ’explosiv’. Vi är övertygade om att man om man förnekar fakticiteten i 1 Mos 1–3 skadar det tron på Bibelns tillförlitlighet, inte bara när det gäller dessa kapitel utan Bibeln i stort. I sin tur påverkar detta hela den kristna teologin, just för att man underminerar tron på Bibeln.
7. Slutligen menar vi att vår syn på historien inte krockar med vetenskapen, inte heller behöver den betyda att vi bryter relationen med bröder och systrar i Kristus som har andra uppfattningar, utan vi välkomnar vidare samtal om dessa frågor som en del i vårt gemensamma sökande efter att vara trogna Kristus.

Dr Ingrid Faro, ansvarig för Gamla testamentets exegetik vid Skandinavisk teologisk högskola och docent Anders Gerdmar, rektor vid Skandinavisk teologisk högskola