Fortsätter vara på New Wine-konferensen idag. Håller i flera sessioner idag som handlar om väckelse i Sverige. I kväll bär det tillbaka till Stockholm för att åka till Almedalen under söndagen.

Under torsdagskvällens möte fick jag en syn från Gud. Jag såg en karta över Sverige. Jag upplevde det som ett mäktigt regn över Sverige. Synen var så konkret så jag mer eller mindre kände hur regnet öste ner och jag blev dyngblöt, fastän jag satt mitt inne i kyrksalen. Det regnade intensivt, det regnade överallt, och man blev rejält blöt och det var svårt att undvika regnet. Det var ett riktigt ösregn.

Jag blev påmind om några bibeltexter som handlar om regn. Joel 2:23 säger att ”Han ska sända er rikligt med regn, både höstregn och vårregn som tidigare.” Sedan läser vi om effekten av regnet ”så skall tröskplatserna fyllas med säd och pressarna flöda över av vin och olja. Jag ska gottgöra er för åren som åts upp av gräshopporna.” ”Ni ska äta och bli mätta”.

Regnet ger liv, ger näring, skapar stor skörd, det ger mat och dryck och överflöd. Torka skapar hunger, armod och misströstan.

Regnet symboliserar också Andens utgjutande. Jag upplever att Gud vill säga att han vill besöka vårt land, det kommer ett mäktigt regn, som ger en stor skörd. Budskapet till församlingarna är att viktigaste strategiska åtgärden är att öppna upp och ta emot regnet från Gud. Det är Guds initiativ, Guds verk. Det kommer att få en församling att blomstra. Det kommer att få landet att blomstra.

Men precis som alltid, vi kan ställa oss under taken, hålla oss borta från regnet. Eller kanske till och med förneka dess existens. Vi väljer.

Hur ska man få del av regnet. Samma recept som alltid, omvändelse, ödmjuka sig inför Gud, söka Guds ansikte, bedja intensivt av längtan efter att få tag i det Gud gör, och ta emot, och börja leva i det och vandra i det.

Lite glimtar från mitt livslånga kristna liv i denna intervju som vi spelade in idag under New Wine-konferensen.

https://www.facebook.com/visionsverige/videos/1982252622088450/

Skriver nu på en ny ledare för Världen Idag, för publicering på måndag.

Hur ska vi kristna förhålla oss till fotboll? Det är frågan jag reflekterar över i ledaren. Teologiska reflektioner över fotboll och idrott i allmänhet.

Jag har ju varit med så länge i frikyrkligheten så jag minns min barndom då idrottsengagemang var något syndigt och en del av världen som man som kristen skulle akta sig för. Då var det otänkbart att satsa på en idrottskarriär och samtidigt vara med i pingstkyrkan.

Tiderna förändras. Försöker teologiskt reflektera över detta i ledaren.

Journalistik är intressant. Den ska vara objektiv, förutsättningslös, inte tendentiös, journalisten ska ha en kritisk distans till det man rapporterar, skriver om. Inte känsla, fokus på fakta. Det skulle vara katastrof för en politisk journalist om någon kan lista ut om man sympatiserar med ett visst politiskt parti.

Sportjournalisterna är ett unikum i journalistkåren. Det sprutar av känslor i reportagen. Det märks långa vägar vad journalisten håller på. Glädje, sorg, entusiasm, besvikelse – allt poppar upp i reportagen. Ibland vulkanutbrott av känslor, inte minst norska sportjournalister har utmärkt sig där.

Är inte fackteolog, men har läst mycket teologi. Mycket teologi är bra, en del är bedrövligt dålig. Skulle efterlysa att teologer lär sig av sportjournalisterna. Inte förhålla sig till Bibeln med saklig distans, kritiskt granskande, objektiv, förutsättningslös. Mer av känslor, engagemang, visa var man står, mer barnslig entusiasm.

Nu befinner jag mig på New Wine-konferensen i Vänersborg. Första mötet börjar ikväll 18.30. I går möttes vi i styrelsen för New Wine. Det är en mycket profetisk miljö med fokus på att lyssna på Gud och se Herrens mäktiga ingripande här och nu.

Jag fick till mig två profetiska ord i går, som jag kommer att dela senare under konferensen, men jag delar det även här, det kan ju vara en hälsning som berör fler.

Det första handlar om ett större genombrott och manifestation av Guds närvaro i samband med lovsång och tillbedjan. Jag upplever det som Guds direkta tilltal för att uppmuntra tron inte minst hos dem som leder gudstjänster och möten, och leder lovsång och tillbedjan. När Guds närvaro manifesteras kan de mest fantastiska saker hända, människor kan bli helade och befriade, pånyttfödda, och uppleva Guds mäktiga tilltal och vidrörande. Det finns särskilda lovsångsänglar i den himmelska härskaran som vill delta i och förstärka vår bön och lovsång. Jag tror att det finns en ytterligare dimension här för Guds folk att kliva in i, vi behöver komma bort ifrån lovsång som bara ett rutinmässigt och mekaniskt gudstjänstinslag.

Det andra tilltalet handlar om en syn som jag såg vid New Wines styrelsemöte. Den bibelmässiga grunden är Matt. 13:24-30. Det handlar om Jesu liknelse om en man som sådde god säd i sin åker. Fienden kom sedan och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset. I berättelsen framkommer att fienden sådde ogräset men det skulle inte ryckas bort, för risken var stor att man även ryckte bort vetet på samma gång. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne ska vetet samlas i ladan och ogräset ska samlas ihop och brännas upp.

Det jag såg var att det planteras mycket god säd i svensk kristenhet som växer upp. Men det sås också ogräs. Det gäller kristenheten i stort, inom olika samfund och rörelser, och inom församlingar, men också i enskilda kristna familjer och i enskilda kristna liv. Den goda säden lever sida vid sida med ogräset.

Poängen i den syn jag såg är att vårt fokus ska vara på att plantera den goda säden. Vi kan konstatera ogräset men vår uppmärksamhet ska inte vara på att rycka upp ogräs, det ska vara på att plantera god säd. Ju mer god säd som planteras ju mindre utrymme blir det för ogräset att växa. Ju mindre god säd som planteras ju mer utrymme blir det för ogräset att växa. Vi behöver vara medvetna om ogräset, men det ska inte vara vår främsta uppmärksamhet. Gud kommer till slut att ta hand om ogräset. Att skapa helt ”ogräsfria” kristna miljöer kan enligt denna liknelse skapa en stor skada. Vi får leva med att den goda säden och ogräset lever sida vid sida, Kristus ska en dag ta hand om både den goda säden och om ogräset.

Nu är jag på väg till Vänersborg. Tisdagen blir det styrelsemöte för New Wine Sverige. Onsdag kväll börjar konferensen där jag medverkar vid flera olika tillfällen. Senaste veckan har jag laddat med att tillsammans med hustrun leverera högkvalitativa barnpassningstjänster till västra broderlandet, d.v.s. vi har haft förmånen att få passa två förtjusande små norskor  som vi dessutom är morföräldrar till, under fyra dagar då föräldrarna var på bröllop i Italien.

Min senaste ledare i Världen Idag handlade om sekter i kristna sfären. Utgångspunkten är Knutby men jag pekar på att de osunda tendenser som en sekt är, kan uppstå i alla tänkbara kristna sammanhang.

Räknar med att blogga flera gånger denna vecka, det kan bli intressanta saker.

Lördag kväll bär det hem till Stockholm igen, och på söndag bär det av till en ny Almedalsvecka. Där kommer jag att jobba som konsult, men också medverka i flera av de seminarier och events som anordnas av kristna organisationer.

Har ägnat senaste 12 dagarna åt semester i Spanien, har fått låna ett hus av en släkting, så jag och hustrun har varit här i 12 dagar men är nu på väg hemåt igen. Har varit härliga dagar av vila och rekreation, att ladda batterierna på nytt. Närmaste månaden blir intensiv, med en missionsresa till Litauen kommande vecka, därefter barnvakter i Bergen Norge i en vecka, medverkan och engagemang i samband med New Wine-konferensen i Vänersborg veckan efter midsommar, och därefter bär det av till Almedalsveckan som innebär medverkan i flera kristna events och allmänt konsultarbete.

Senaste dagarna har jag och fyra andra pro Life-företrädare skrivit en artikel i allmänna media om folkomröstningen på Irland och kritiken mot pro Life-rörelsen som riktats på grund av detta. Har skrivit tillsammans med läkaren Tomas Seidal, Monika Severin som efterträtt mig som ordförande för Ja till Livet som nu döpts om till Människovärde, Cecilia Björfjell som är redaktör för Liv och Rätt och Per Ewert, direktorn för Claphaminstitutet. Man kan gå in och rösta om man håller med skribenterna eller inte.  Här är länken till artikeln.

Min senaste ledare i Världen idag innehåller lite reflektioner om 1968 och dess följdverkningar på svenskt samhällsliv. Jag gick ju på högstadiet 1968 och växte upp med detta fenomen.

Mitt lokala kristna engagemang har nu sitt hela fokus på Östermalm. Jag och min fru är numera 60+ och kände att vi behövde en ny gemensam utmaning i vårt kristna liv, efter att ha ägnat ett antal år åt att utveckla Elimsamarbetet, avknoppa nyplanterade församlingar och skapa Folkungakyrkan. Vi har varit Östermalmsbor sedan 2005.

Östermalm har en omfattande befolkning på över 70.000 personer och är en växande stadsdel, framförallt genom byggandet av norra Djurgårdsstaden. Den traditionella frikyrkligheten är utdöd i denna stadsdel, det som finns kvar är Frälsningsarméns högkvarter och tempel. Enligt min mening är det den strategiskt viktigaste stadsdelen i Sverige att bedriva mission i och församlingsplantering, det beror på att så många nyckelpersoner i Sverige bor på Östermalm. Jag tänker då både på artister, mediepersonligheter, politiker, företagsledare och andra inflytelserika personer inom ett antal olika områden.

Under första 1,5 åren har vi ägnat oss åt bön, bygga en gemenskap och ett team, omvärldsanalys, och ett aktivt nätverkande för att bygga upp vårt kontaktnät.

I höst kommer vår verksamhet att bli offentlig och första delen i den offentliga etappen blir att etablera Alphaverksamhet på Östermalm, vi startar en Alphakurs i Oscarshemmet på Östermalm, söndag 30 september, det är en lokal med anknytning till Svenska kyrkan. Vår ambition är att bjuda in alla Östermalmsbor till denna kurs och vi kommer att använda ett antal olika marknadsaktiviteter för detta mål. Vårt mål är att få med 50 personer i första Alphakursen. Bara att ordna en tillräckligt stor lokal för denna Alphasatsning har krävt en lång period av aktivt nätverkande och arbete.

Vårt nätverkande handlar om engagemang i vår bostadsrättsförening, och genom detta i Fastighetsägareförbundet på Östermalm. Jag är också engagerat lite i lokala politiken. Jag och hustrun gick också in som medlemmar i Svenska kyrkan och ställde upp i kyrkovalet. Jag blev efter detta direkt invald i kyrkorådet i Oscars församling och i dess arbetsutskott. Hustrun blev invald i barn- och ungdomsutskottet. Östermalmsbornas enda kontakt med svensk kristenhet är med Svenska kyrkan, så det är helt omöjligt att räkna bort den om man ska nätverka och nå Östermalmsborna. Jag har nu också gått med i Aktiespararnas riksförbund och dess lokalavdelning på Östermalm, de har 1200 medlemmar i stadsdelen. Vi försöker också delta i olika events, middagar och fester lokalt som vi blir inbjudna till.

Vårt mål är att se en mäktig väckelse och andligt genombrott där Östermalmsborna får möta den levande Kristus. Vi brinner för att se lokalbefolkningen komma till tro och möta Jesus.

Det här är nog den svåraste utmaning jag har upplevt någonsin i mitt kristna liv. Det har inte funnits någon frikyrklig verksamhet på Östermalm som faktiskt nått fram till Östermalmsborna i modern tid. I Elim hade vi en mycket svag lokal förankring, och det gäller även övriga frikyrkor som varit verksamma i stadsdelen. En gång i tiden fanns det tre missionsförsamlingar på Östermalm och de är alla nedlagda sedan många år tillbaka, den sista metodistförsamlingen försvann för några år sedan. Elim flyttade över till Södermalm.

Jag har också verkat för att få igång en kristen mediesatsning med fokus på Östermalm. Detta har vi ännu inte lyckats med. Men vi fortsätter banka på dörren, förr eller senare kommer den att öppnas.

Mitt senaste blogginlägg var kanske lite halvkryptiskt. Den som följer min verksamhet och skrivande vet att jag ständigt lyfter fram den profetiska dimensionen i församlingslivet. Jag har dock under många år sett avarter. Ska man som profet ge sig på det samhällsprofetiska området bör man enligt min mening ha kunskaper om det man talar om och inte minst kontakter och kontaktnät. Ska man föra fram budskap till makthavare och regeringar bör det också föras fram direkt till berörda personer. Jag skulle kunna ge många exempel på dessa profetiska avarter men det kräver ett omfattande arbete för att plocka fram och gå igenom allt man stött på under många år. Ett färskt paradexempel är Lars Enarsons utspel inför svenska valet som knappt är värt att kommentera, men det är uppenbart att många kristna lyssnar på den typen av budskap. Jag tycker hans utspel innehåller så flagranta märkligheter att jag inte ens vill kommentera det. En tragik att det finns kristna som saknar all urskiljningsförmåga. En utmärkt samhällsprofetisk röst under många år har varit tidningen Dagens mångårige chefredaktör Olof Djurfeldt.

Nu lämnar jag den frågan.

Ser fram emot en härlig helg. Ska predika hos Iglesia Ichtus på söndag, vid Norra bantorget. En församling som lever i väckelse. Det är där som Sebastian Stakset är med. Ska predika om väckelse, vad jag ser profetiskt hända i Sverige, och vad Bibeln säger om väckelse. Välkommen till norra bantorget i Stockholm och Adventskyrkan där församlingen hyr in sig. Predikar i deras svenskspråkiga gudstjänst 11.00. Därefter åker jag till Uppsala på söndag och talar 15.30 i Korskyrkan i samband med examination av studenter från Skandinaviska teologiska högskolan.